Vi har vattkoppor på besök här hemma. En prickig korv vid namn Liam har fått det som hela förskolan fick precis innan jul. Dock går det ingen nöd på honom. Ingen feber, snarare full fart framåt. Han är ute och röjer i snön mest hela tiden och man märker inte av någon sjukdom om det inte vore för de små prickarna och det faktum att vi måste hålla oss hemma. Nu väntar jag bara på att Theodore också ska få så att vi kan bocka av vattkoppor i familjen Carlsson/Syrén och blicka vidare mot allt annat som ligger på lur.

 

För övrigt så är det sluttampen av kursen jag läser vilket innebär att jag har mängder att göra. Mängder som får göras om kvällarna/nätterna när pojkarna har somnat. Det här med att plugga under dagarna när man har två vildar hemma är inte det lättaste. Jag lyckas sno åt mig en stund här och var, men måste erkänna att dessa stunder inte direkt gör mig visare när det gäller temat som vi håller på med för stunden. Det är bara att kämpa på. Ett år kvar av utbildningen nu. Två terminer. Herre min je. Vad tiden går fort. Om ett år kan jag andas ut och förhoppningvis börja jobba igen. Som jag saknar det. Jag har varit hemma i 5år nu. 5år!