Somliga dagar kanner jag mig som ett vandrande skal. Bara ett tomt skal med ingenting inuti. Inget blod, inga organ eller kanslor. Bara en svag kontur med en genomskinlig hinna inuti konturen.
De dagarna nar jag ar ett skal, nar jag ar ingenting, de dagarna kanner jag inte att jag lever. Det ar dessa dagar jag staller mig sjalv fragan varfor jag lever, varfor jag existerar, vad jag har att erbjuda manniskorna omkring mig. Svaren ar inte alltid de basta just da. Inte de mest positiva.
Jag har formagan att kanna mig sviken av manniskor i min omgivning. Jag menar da inte alla manniskor, men en majoritet. Det handlar inte alltid om att manniskor gor saker utan vad de inte for istallet. Stundtals skulle man kunna kalla det avundsjuka. Alla har varandra och jag ar massvis med mil bort, jag kan kanna mig bortglomd ibland. Jag hatar den kanslan.
Samtidigt har jag insett att alla som jag ansag var mina vanner innan jag for hit faktiskt inte ar det, de ar mer bekanta. Jag har min angel, mitt ljus i morkret, gradden pa moset (dock ar jag laktosintolerant och jag hatar mos), min goda fe, Mickan. Dock tror jag att de manniskorna som har en liten inblick i mitt liv vet vilken paverkan den kvinnan har pa mig, och jag ska inte behova tjata om henne konstant (aven fast det ar frestande). Min big love, that's it.

Sa varfor ar det sa att man inser dessa saker nar man ar ifran tryggheten dar hemma? Ar det for att man ser vilka som verkligen bryr sig och vilka som verkar mer upptagna med sig sjalva. Det kanns lite som nar jag bodde i Norge, det kanns som om en del missat teknikens under, sms och mail.
Jag ar inte heller varldens basta pa att hora av mig, men jag forsoker i alla fall skriva nagon rad pa datorn, eftersom det ar svindyrt for mig att sitta och skicka sms pa min svenska mobil harifran. Jag forstar att det inte ar sa latt att komma ihag en nar man har alla pa hemmaplan och jag ar har borta. Jag har kanske glidit bort for mycket for att kunna fiskas upp igen? Forlat.

Nej nu ar det slut pa punscheriet!

Bitterheten ar slut nu (gor mitt basta) men att jag ar deprimerad sitter kvar, lite val djupt tror jag. Jag har bett mamma, pappa och Mickan att komma hit och hamta mig, men de ville inte folja min plan. Pengar spelade visst in, fan for pengar!
Mamma sager att jag ska kampa, det kanns som att det ar det enda jag gor...

Jag forstar att manniskor som inte varit med om det har har svart att satta sig in i situationen och forsta. De tycker att man ar lojlig och undviker att forsoka hjalpa en, de fragar hellre hur shoppingen gar, trots att man tva sekunder innan har berattat att man mar skit.
Folk har ingen aning, eller jo, Tess knows.
Sjalvklart handlar det mycket om psyket ocksa, men psyket har inte varit min starka sida pa manga ar. Man maste ha formagan att skarma bort saker konstant, jag hade den formagan i borjan, sen blev jag bara for trott, arg och less pa att latsas som att allt var frid och frojd. De kastar saker pa en hela tiden, till slut aker skolden ner och det gor bara ondare och ondare. En modern version av att stenas till dods, verbala stenar.

En del dagar onskar jag att jag var 4 igen och levde ett problemfritt liv, chillade pa dagis, sa massa konstiga kommentarer som mormor skulle tjata om tills man blev vuxen, springa runt i blommiga tights, mima till Magnus Uggla och leka med barbiedockor. Jag ar inte 4 langre, jag ar 20, s.k. vuxen. Varfor kanner jag mig inte vuxen? Antagligen for att jag inte kanner mig sjalvstandig.

Nar kommer sjalvstandigheten serverad?

Nu ar jag ensam har hemma en vecka, jag ar t.o.m utan Amanda, shit, hur ska jag klara mig? Passa hundarna, kolla pa tv och idag fick jag reda pa att jag ska sitta barnvakt nagra dagar ocksa at Agnetas kompis. Aja, det ar ju lite extra pengar i alla fall. Ska forsoka njuta ordentligt ikvall, kopt tva filmer och ska lyxa till det med kott:)
Just ja, jag vagde mig for forsta gangen pa nastan tva manader, trodde att min och Amandas vanskap hade gjort sa att jag gatt upp minst 5kg, men icke! Jag vagde 300gram mer, haha, inte ett gram till ska det bli, eller joo, jag kan ta nagot kg...KANSKE.
xoxo,
M.

Det finns ingen jag ar mer stolt over
- love you

Ikvall blir det GNO med Mandis
= shopping och en massa mat! :)

Dagens fraga fran Mickan: - hur manga minuter tog det innan jag vann loppet?

Fragan ar stalld till Mickans mamma  Merja och pappa Mikael, nir forstar att det handlar om skapandet av Mikaela Sterner?

en del manniskor ar sa extremt gulliga. mickan som skriver varldens langsta mail och smorar for kung och fosterland, mer smormail at folket, tess som forsoker hjalpa mig att hitta en ny familj, sma starkande rader fran jessi pa msn och kiwi som foreslar att vi ska bli roomates i sthlm sen. det ar de dar sma sakerna som far mig att le de har dagarna da jag mar mindre bra. tack, tack, tack, ni anar inte hur glad jag blir av att ni bryr er. slippa kanna sig ensam hela tiden.

xoxo,
M.

Blaaaa, de aker inte idag, de aker imorgon. Men det ar bara en dag till som jag ska sta ut, bita ihop, sen ar det frid i en vecka. Nu ar oljan helt slut och jag haller helt seri;st pa att frysa ihjal. I mitt rum har jag nu 12grader, forstar ni hur kallt det ar?! Sen pa lordag kommer jag definitivt kola vippen, da ska det bara vara 23 grader F ute, sa i huset kommer det antagligen vara -45grader C. Oh lordi.

Har i alla fall bett om mina flygbiljettspengar for tredje gangen, sa forhoppningsvis far jag dem idag. Sjukt att man ska behova vanta i tva manader pa pengar som man skulle fatt samma dag som man kom. Men men...

Mamma har borjat fixa med papprena for SB nu, sa snart skickas ansokan in, hoppas att jag kommer in bara annars vette sjutton vad som sker i host. Forslag? Miek? (Mickans nya ryska smeknamn)

Funderar pa att kopa ett till par UGG's, mest som tycka synd om present till mig sjalv, men vet inte riktigt vilken farg jag ska ha. Svart ar det som jag ar mest sugen pa, men de ar slut overallt. Da aterstar chocolate och chesnut. Funderingar. Iofs har jag bestamt att jag inte ska spendera sa mycket pengar veckan som kommer, meeen, jag kommer nog inte kunna halla det riktigt.

Mandis och jag har marabou-abstinens, och eftersom min BFF Miek ar for snal for att offra nagon krona och skicka mig en 200grams chokladkaka, marabou non stop, sa har vi planerat in ett besok pa IKEA inom en snar framtid, typ nasta helg. Det enda dumma ar dock att marabou non stop inte finns pa IKEA, forstar ni min kris?!?! Sa jag vadjar nu till er rika, omtanksamma, urgulliga, snalla, charmiga manniskor dar henne, sponsra mig och Mandis med MARABOU NON STOP! Det handlar om liv eller dod. Seriously.



Nu ska jag putsa lite koksluckor.

xoxo,
M.

wihoo, fick precis reda pa att de kanske aker imorgon t.o.m., en dag till alldeles ensam. visst agneta haller pa och skriver en lista nu som jag ska kolla pa nar de ar borta, men da far jag i alla fall gora sakerna i min egen takt. thank god. sa fort de aker ska jag satta mig i min gigantiska suburban och kora till blockbuster och inhandla filmer. har redan kopt en star wars men ska let a efter en boxer med alla filmerna i, sann nord som jag ar.
sen ska jag handla massa mat, dock inga godsaker eftersom agneta vill se kvittona nar hon kommer hem, "inte for att jag vill kolla upp dig eller sa", naha, varfor ska du kolla pa dem da? forvirrad maja.

ikvall ringer mamma igen, kanns som att jag ska prata ur mig lite frustration da, falla nagra tarar och beskriva hur forbannad jag ar. det enda hon kommer saga ar att jag ska fortsatta kampa, typ det enda jag gor just nu. min mamma ar super hur som helst. far nog skicka en liten "tack for att du orkar med mig"-present sen.

nu maste jag pysa, dave ar hemma!

xoxo,
M.

Kila, sniff, FRYS!

Bara att bita ihop, en vecka med hundarna och forhoppningsvis sa hittar vi en ny familj till mig sen. Jag haller mina tummar sa hart jag bara kan. Har knappt nagon ork kvar. Jag har 13grader i mitt rum, jag fryser mitt gigantiska arsle av mig. Jag vill kramas med Lady, kolla pa hockey, ata pappas goda mat, kolla pa Glamour med mamma, glida bil med Malin, prata om allt mellan himmel och jord med anna, skratta med Mickan, skvallra med Linda, trycka onyttigheter med amanda, halsa pa mormor och morfar, och jag vill aka en svang till Leksand. Det lar nog droja lite.

Nu ska jag frysa lite mer sen hamta ungarna, nagra lediga timmar i eftermiddag, ANTLIGEN!!!!!!!!!
Idag har jag plattat till jord och satt en grasmatta, jag borde altlsa fa skriva in tradgardsmastare i mitt cv, shit efter den har resan kommer jag kunna jobba som vad som helst pa hemmaplan.

Harpan dags.

xoxo,
M.

Jag vet att jag är tjatig, det är bara för att ingen förstår och de människor som man vill ska bry sig inte gör det. Tacka gud för Mickan och Amanda, utan dem hade jag inte klarat mig här borta.

xoxo,
M.

Nu har jag haft mitt "samtal" med mamman. Gick inte riktigt enligt mina planer. Hade tänkt ryta i och säga ifrån allt som jag tycker är fel. Men det första hon gjorde var att ge mig 4st dataskriva sidor med regler och saker jag ska göra. Jag blev överrumplad.

Eftersom jag inte riktigt kunde smälta nyheterna så satt jag tyst som en mus, med små inhopp då och då när hon öste ur sig vad jag gjorde fel och hur svår jag var ibland. Att jag aldrig ska ta nagot personligt. Nähä, hur ska jag ta det då? Allt jag gör (och jag gör verkligen allt här hemma) är fel enligt henne. Så varför kan hon inte göra det själv då? Jo för att hon är lat. Hemmafru.

Jag orkar inte med längre, förklarade min flyktplan idag för Amanda när jag tvingade med henne på en mil vid kanalen. Stackarn måste få ont i öronen av att höra på mig dagarna i ända. Vet inte riktigt vem jag ska dampa av mig hos om inte hos henne. Kanske borde ge henne 5dollar då och då, psykologavgift eller något.

Jag är bara inte den här personen som jag blivit här. Jag är inte den som låter vem som helst trycka ner mig. Mamman verkar bara veta vilka knappar hon ska trycka på. Hon lyssnar bara på sig själv och ingen annan. Allt hon gör är rätt och allt vi andra gör är totalt fel.

Hennes nedlåtande blickar, klagomål och beordningar har drivit mig till vansinne. Jag känner mig lite lätt psykotisk, psykad, muppig, arg och totalt superförbannad. Jag klarar inte av att vara i närheten av människor som är såhär. De suger musten ur mig direkt.

Jag trodde att jag skulle bli starkare av att flytta hit, känna att jag gjorde något för mig själv för en gångs skull. Icke sa Nicke. Den lilla styrkan jag hade kvar verkar ha förvsunnit totalt. Jag har tappat bort mig själv ännu mera. Fast inte på det sättet att jag inte vet vem jag är, det vet jag, det är den lilla detaljen att jag har svårt att leva efter vem jag är här borta.

Jag måste vara den tysta, blyga, otroligt lugna Maja. Och visst, det är en del av mig med, dock inte hela mig, oftast är jag ju en glad och pratig människa som vågar höja sin röst och säga vad hon tycker. Inte här.

Problemet är bara det att jag inte kan komma hem. Det finns ingenting för mig på hemmaplan. Ingen som behöver mig, inget jobb, inga pengar, inget boende. Jag har inte så mycket till val. Jag måste stanna. Det är det sista jag vill.

Jag fick order av Amanda idag att jag absolut inte ska stanna längre än henne, tveksamt om jag ens stannar lika länge som henne. Hoppas att Mia kan hjälpa mig, men det kan ju inte vara det lättaste, får helt enkelt hålla tummarna otroligt hårt bara.

Annars får jag göra det sista jag vill, packa ihop mina saker och flytta in på närmaste parkbänk. Har ju i alla fall skor och kläder så det räcker. Kanske kan öppna ett sånt där litet stånd där jag säljer allt jag äger så att jag har råd att köpa mat. Måste nog dock sälja ganska så mycket då jag idag fick reda på att laktosmat är såååå himla dyrt att köpa. Mamman är nog inte så glad på mig att min mat är mycket dyrare än deras.

Jag måste alltså vara tyst, osynlig, inte äta och göra allt hon säger. Livet leker för mig!

xoxo,

M.

Igar fyllde Mandisen ar och pa vagen till NY sa overraskade jag med en liten trudelutt i bilen, Happy birthday med Stevie Wonder. Vi var otroligt laddade for trippen, men tagresan var inte sa kul, tag ar nog det trakigaste man kan aka... lokaltrafik.
Inne i NY traffade vi Effe, kakade lunch, fikade, fikade igen och sen at lite mera. Inhandlade nagra saker och sen for vi hem till landet igen och insag att Mandisen ta ppat bort sin planbok. Alltsa slutade dagen med mindre glada miner.

Nasta vecka har jag tvingat Effe och Fimpen att de ska satta sig pa taget ut hit och halsa pa mig, far se hur det gar. Tanker ju inte gora som Effe tyckte iaf, kora bil in till NY och hamta dem. Tror de att jag har ett lokalsinne elker?!

Jag hatar det har just nu, jag hatar att bo i den har familjen, och det beror bara pa en person. De andra ar underbara, men den dar ena personen forstor allt.
Jag sa att jag aldrig skulle ge upp, nu ar det de enda jag vill. Jag vill bort harifran. Dock inte lamna USA... For vad har jag hemma? Ingenting... Inget jobb, ingen lagenhet, inga vanner, NADA.
Fragan ar nar man ska erkanna for sig sjalv till 100% att man inte klarar mer. Nu har jag kommit in i mina samre spar, jag har ingen gnista, ingen ork, ingen vilja, jag kanner mig bara enormt stum och liten.

Jag vill bara harifran...

xoxo,
En mindre lycklig Maja

Jag är tokigt. Jag hatar det här. Jag vill ge upp.

Att vara au pair/nanny/barnflicka handlar oftast inte om att man har problem med barnen. Det största problemet för de flesta (alltså inte alla) är mamman. De flesta mammor som har au pairer har missförstått omevetet eller medvetet vad de är till för. De kör med sina au pairer så mycket som de bara kan, au pairer i USA lever trots allt på den amerikanska minimunlönen, herr Bush har i alla fall höjt den med 10dollar, tack George.

Au pairer är inte där för att göra det där jobbet som mammorna inte vill eller orkar göra själva. De ska endast vara där som ett stöd, göra mindre uppgifter under dagen och sedan hjälpa till med barnen när de kommer hem från skolan. Au pairer ska inte vara som betjänter, slita arslet av sig 24/7. Då jäklar ska vi ha en hel del mer pengar än de sunkiga vi får nu.

En del tjejer eller killar har turen att hamna i en riktigt bra familj. En familj som har förmågan att anpassa sig och släppa in en ny person i deras liv. Där de har förståelse för vad au pairen är där för att göra och att de inte utnyttjar det.

Jag har under några veckors tid haft mindre småpanik på mamman i min familj. Hon verkar inte ha någon förståelse för någon annan människa alls. Hon har alltid rätt och om någon inte tycker som henne så har de alltid fel. Hon kan inte planera, så jag får oftast reda på att jag måste vara barnvakt eller jobba extra ungefär tio minuter innan jag egentligen ska bli ledig. Jag får göra hennes jobb (som hon tjänar sina pengar på) om dagarna, plus att göra allt annat som hon inte har tid att göra när hon sitter på internet och kollar på vilka rosor hon ska köpa till deras sommarhus.

Under hela tiden som jag varit här så tror jag aldrig att jag hört henne säga tack. Det är ju trots allt mitt jobb att göra allt hon ber mig om.

Ihelgen skulle jag och Amanda åka in till NY för att shoppa och festa. När jag frågade så var det helt lugnt för henne att jag tog min lediga helg. Eftersom jag hade min lediga helg så sov jag ut på morgonen, tills det bankade på dörren och hon skällde ut mig för att jag inte var uppe och hjälpte henne. Jag förklarade att vi hade sagt att jag skulle ha min lediga helg. Men icke, det hade hon inget minne av. Tydligen hade jag inte rätt till en ledig helg då jag bara varit här i sju veckor. Som au pair har man rätt till en ledig helg i månaden. Jag hade en i februari och nu en i mars. Men tydligen hade jag inte rätt till någon i mars. Jag har inte förståelse alls för hon tänker. För första gången sedan jag kom hit så var jag inställd på att åka hem. Packa ihop allt och ge upp.

När sånna här saker händer så kan jag inte stå emot. Jag bryter ihop. Jag vills å gärna ha förmågan att säga emot och uttrycka mina åsikter. Men här borta har jag blivit en mes. Jag vill inte att det ska bli tjafs eller konstig stämning. Deras ord är min lag.

När jag kom hit ifrån Sverige så skulle jag ha fått pengar för halva min flygbiljett, dem har jag inte sett skymten av. De sa även att jag skulle få pengar för försäkringen, dem har jag inte heller sett skymten av. Jag har tydligen inte rätt till lediga helger, jag ska putsa och packetera böcker hela dagarna. De där jävla böckerna går mig på nerverna. I veckan så putsade jag och packeterade alla böcker som Agneta hade på försäljning just nu. Jag slet en hel dag för att fixa det där åt henne, eftersom hon inte hade tid att göra det för hon hade en lunchdate med sina tjejkompisar. Två dagar efter så kommer hon och berättar att jag måste packetera om alla böckerna för det är en gubbe som köpt upp alla böcker som hon har på försäljning. Tack... Du kunde inte tänkt på något sånt innan? Det är alltså bara för mig att packa om allt nu i veckan.

Jag vet inte hur länge jag orkar med det här. Jag hatar känslan av att låtsas vara någon jag inte är. Att konstant vara rädd för att säga fel. Tänk er, jag har inte ens kunnat säga fan eller jävlar eftersom de är så superkristna, det värsta jag kommit med är när jag varit med Amanda eller Agata och dampat ut totalt. Känns som jag försöker ta igen alla svordomar som jag missat i veckan. Måste ju ha en svordomskvot att avverka med.

Eftersom att jag fick den glada nyheten igar att jag ska vara hundvakt en vecka, sa kunde jag inte sluta le igar. Jag tog en promenad nere vid kanalen och kom pa mig sjalv med att jag gick och mimade. Som tur var sa var det nog ingen stackare som sag mig. Maste ha varit forodande for dem att se en blek tjockis som gick och smadansade och mimade pa en och samma gang. Ar nastan hundra pa att det bara var nagra enstaka gass som fick en glimt av det smalaskiga fenomenet.

Nar jag hamtade barnen fran skolan sa berattade Harrison att han hade fatt en present av sin leprechaun, och han ville ge det till mig. Fram tar han ett urgulligt halsband! Tackar och bockar, sa fina presenter har jag inte fatt pa lange. Alla barnen skrev en liten note till mig att ha i berlocken. Harrison skrev sitt namn, Sara skrev "hi maja" och Stoffe, gullungen nr1. skrev "I love you Maja, from Stoffe". gHa! Karlek!


Det hande inte mycket mer igar, var hemma hos Amanda en svang och surrade, vi surrade bort oss totalt och nar jag tittade pa klockan sa hade det gatt over 2,5h. Hade vi sagt nagot vettigt egentligen? Det tvekar jag pa. Det var nog mest jag som flummade och Amanda skrattade, har liksom blivit varan grej. Vill nog inte veta vad hon har for tankar om mig egentligen... Haha!

Idag var barnen lediga fran skolan, och jag led. Fan, en hel dag med dem, det orkar man ju inte med. Later jag hemsk? Nej men jag kande mest for att ta min daliga promenad (som jag inte kan ta nar de ar hemma), sen ville jag lyssna pa GGD nar jag tvattade. Det blev att Sara kom och vackte mig, tvingade mig att pina mig igenom tre omgangar av Candyland, spelet som jag aldrig tycks vinna, sa varfor spela det liksom?!!? Sen kom Agneta pa den briljanta iden att vi skulle baka, jag satte igang och fick tva "sugarcake" (haha!) gjorda och sen fick jag ga ut pa garden och briljera lite mer i fotboll. Sara forsokte forklara for mig att jag inte var bast i varlden, men jag lyssnade inte pa det orat...


Ikvall ska vi hem till familjen Norfleet och kaka, antagligen blir det pizza som barnen gor. Det betyder att Tessa och Sara sitter med deras otvattade hander, som de sakerligen haft i nasan tva sekunder innan, och gor maten som jag ska stoppa in i min mun. Mumsigt! Can't wait.

Har i alla fall en ledig helg att se fram emot, vet dock inte vad jag ska hitta pa imorgon fram tills att Amanda slutar, lite shopping sitter ju aldrig fel. Har spanat in ett par Marc Jacobs skor enda sedan jag kom hit, maste nog kopa dem imorgon (maste & maste..) Sen sa har vi planerat att vi ska gora det som vi gor bast av allt, vi ska ut och ata!
Sondagen ar den dagen jag langtar efter, shopping i NY och en inplanerad lunch med Effe. Jag kommer bli helt extas for att jag traffar en leksing till. Vars man an vander sig i varlden sa ar det en leksing i narheten, laskigt.

Jag fick hora om den nya "omtalade" bloggen haromdagen, var inne och laste och jag kande mig som ett fragetecken. For det forsta sa fattade jag inte budskapet, och nar jag var forstod vad de ville astakomma sa hittade jag bara massa dubbla budskap och en massa arga kommentarer. Inte min typ av blogg, men hey, go for it. En del verkar ju tycka att den ar jattebra och den lar ju sakert ha en massa lasare i aldrarna 12-18. Bara att kampa pa, ar det nagot som man tror pa sa ar det bara att fortsatta.

Just ja, pa nagot lustigt satt lyckades jag gora stopp i toaletten igar ocksa. Det var inte sa att jag la en baotabkabel som inte gick att spola ner. Utan jag stadade undan barnens dino-skit och slangde klumpen med hushallspapper i toaletten, mindre smart. Forsokte latsas som ingenting forst men insag till slut att jag fick lov att hamta fram den gigantiska sugproppen och ta i med hardhandskarna. Jag lyckades komma undan med livet i behall, lite latt illaluktande hander bara, men tacka gud for tvalen (kristet budskap?!?)

xoxo,
M.

Jag ar ett geni! Jag borde fa en mildare form av nobelpriset.

Jag hoppar, jag skuttar, jag skrattar, jag skriker, jag ler, jag ar lycklig. For vet ni vad? Idag har jag haft webcam med Mickan, forsta gangen jag sett henne sedan jag flyttade. Det kanns underbart! Hela jag har fyllts med happy feelings och jag kommer aldrig stanga ner hennes fonster pa msn, hon far inte sova, fran och med nu sa maste hon vara vaken for alltid sa att vi kan sitta och gora fula grimaser at varandra.
Det har behovdes. Har haft nagra jobbiga veckor nu, eller i alla fall en som sugit babybajs. Jag har inte fatt mina pengar i tid, och jag har inte heller fatt alla pengar som jag ska fa. Jag far slava som en spanjorska och jag bloder nasblod var och varnnan kvart, vilket inte hant sedan jag var 5. Agneta sager att det maste bero pa luften, jag sager att det beror pa att jag ar trott och inte helt frisk. Men att vila ar inget alternativ har, man har saker att gora och da ska de goras, oavsett om man mar som en runkadhamsterballe.

Pratade med Mia igar, jag och Amanda ska aka till Verona och bo hos Albelins i april nar vi har varan lediga helg. Maste overtala M att vi ska ga pa six flags en sondag nar vi ar lediga.

Mickan och jag smider lite planer nu, eller har vi ens borjat smida dem? Vi har en tanke i alla fall vad vi ska gora med varan framtid. Hoppas att vi gor verklighet av den. For jag kanner redan nu att jag inte klarar av att vara en nanny for all framtid. Jag klarar inte av kanslan av att bo hos nagon som jag arbetar for. Att inte riktigt kunna vara sig sjalv, trippa pa tarna for att man inte vill gora fel.

Jag ska aterga till att surra med min underbara basta van, spana in hennes nya, heta tatuering och forsoka fa igang min hjarna och klura ut va min tredje tatuering ska bli. Forslag nagon?

Gha! Nu hittade vi mikrofonerna och jag far hora hennes ljuva stamma. Maste erkanna en smatt pinsam sak. Jag bolar. Haha! Sa mycket saknar jag min Mike. I love my Mike!

xoxo,
M.

om inte bloggen passar en del, sa kanske EN DEL inte ska lasa den? Eller jag vet inte, bara ett litet tips fran coachen.

De senaste dagarna har jag tillbringat med den rödlätta lilla saken från Leksand. Ni vet vem. Vi körde en heldag i lördags, då vi startade dagen med killarnas birthday party, lazer tag. Med ungefär 100 ungar så insåg vi att vi kunde göra lite som vi ville där borta i Bridgewater. Vi traskade runt och tittade på hockeyträning, konståkare som var i 70års åldern och en massa ungar som skrek och sprang omkring överallt. När barnen var klar med sin första match så väntades det pizza och glasstårta. Självklart så ville jag och Amanda också ha, och tjejen med pizzan pikade oss lite genom att ställa pizzakartongen bredvid oss efter att vi tagit varsin slice. Trodde hon att vi skulle äta upp allt eller? (Iofs så gjorde vi ju nästande....). Direkt efter pizzan tog de fram tårtan, och skoja inte att den var god. Mumma. Vi tryckte ännu mera, när man väl äter så kan man ju göra det ordentligt (tycker jag i alla fall). När kalaset var klart så for vi hem till Hillsborough igen. Vi åt säkert för mycket skit, för jag började fisa som en tok när jag kom hem. När klockan slog 14,00 så blev det ett snabbt sms till "Mandis" och sen blev det Marshall's, Loehmanns, Starbucks, till mallet för att träffa Agata, då vi tog en sväng till Starbucks igen... Vars vi än gick så levde min mage sitt muppliv, det blev fis efter fis (jag skyllde på att jag fes bara för att jag var kissnödig. Typ den sämsta bortförklaringen i historien..) och jag hoppas att alla trodde att det var den rödlätta saken som släppte ut avgaser, och inte jag. Vi traskade runt lite, var till AE och hälsade på våran kompis (han som älskar mig och Amanda), när vi kom stod han där med världens leende och vinkade som en galning. Wow, en kompis! Efter AE så traskade vi vidare och inhandlade saker till den kommande helgen i NY. Vi kommer vara superheta. Agata och Amanda lurade t.o.m. i mig att jag måste ha knallrött läppstift på lördag. Jag kom snabbt med kommentaren att jag ser ut som min mamma i läppstift, Agata, den lilla polskan sa: "oh, a hot mama!" (med sin härliga polska brytning) Så, på lördag ska jag vara en hot mama utan barn. Tragiskt. Jag tror att jag kommer dumpa läppstiftet, i alla fall efter förfesten. Meen, då kommer jag gå runt med knallrosa läppar istället, då ser jag ut som en av karaktärerna i Dallas eller något. Jag kör på det röda eller inget alls.

När vi var klar på mallet så drog vi till vårat stammisställe, Friday's. För en gångs skull var det några killar där med potential, dock har Agata tvingat oss att vi ska till Friday's i Princeton istället nästa gång, mycket mer killar där. Sånt gillar vi!

Jag var spaningsansvarig och fick ränna till toaletten för att spana in dem som satt en bit ifrån oss. Amanda och jag hittade en favorit med afro, dock så la vi ner kärlekskänslorna när vi såg att han rökte.. Agata höll på med sitt "hot, sexy mama" halva kvällen och jag satte självklart igång delfinskrattet, skrattade så att jag grät. Killarna vid bordet bredvid tittade på mig som om jag kom ifrån Mars eller något. Har de aldrig hört ett sånt skratt innan? Jag kan ju inte vara den enda i världen som låter så löjlig när jag skrattar? Hope not.

Agata klagade konstant över hur tjock hon blivit, jag och Amanda bytte menande blickar till varandra, bruden vägde 48kg innan hon kom hit, det är typ mitt ena ben. Om inte mindre än mitt ena ben. Det är jag som borde gnälla, inte skinnybitchen från Polen. From. nu så ska jag lura i henne kalorier varje gång vi ses.

Vi rundade av och jag och Amanda satte oss i min bil, när vi snackat med varandra en stund så insåg vi att vi snackade engelska med varandra. Hallå, är vi idioter eller? Vad gör vi? Tillsammans har vi skapat ett nytt Viktoria Silverstedt-monster (oj, jag har glömt mitt modersmål!). Vi idiotförklarade oss själva sedan blev det att köra hem och sussa.

Igår sov jag uuuuut, så länge som jag sov igår har jag inte sovit på hela tiden jag varit här. Jag sov till 11! Gud vad jag njöt, i fulla drag. Det här måste ske oftare.

När jag vaknat till ordentligt runt 13 så drog jag och grannen på en två timmar lång promenad, traskade fram och tillbaka längs hela kanalen, Agneta var impad. Sen insåg vi att vi inte ätit något till lunch så vi bestämde oss för att åka och handla. Och jag måste bara säga det här:

Äntligen har jag träffat någon som har samma passion för mat och godsaker som jag har! Jag måste skrika ut ett äntligen igen, ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!

Som jag visade med bilden igår så inhandlade jag och Amanda en massa godsaker som vi hade planer att trycka i oss. Glass, chips och dipp, baguette med vitlökssmör, brownie's, chocolate chip cookies, gummy bears, diet coke och twix cookie bars. När vi traskade omkring på Shop Rite så var våra ögon lika stora som strutsägg, vi ville ha allt (antagligen därför vi köpte så mycket..). I bilen på väg hem så började vi smaska i oss Twix cookie bars, så sjukt gott, kom på mig själv med att det kom ut en massa ljud ifrån mig som jag inte medvetet gjorde. Shit, jag var så hungrig så att jag sjöng omedvetet, då är man hungrig! Jag blev ännu gladare när Amanda sa att hon ville ha en till, - va, skämtar hon? tänkte jag. Hon är som mig, vill bara ha mer och mer hela tiden. Fasiken vilken bra tjej jag träffat. Att jag inte började hänga med henne tidigare. Dock hade jag nog varit mer Queen Latifa i sånna fall (Amanda verkar ha bättre ämnesomsättning än mig, DAMN!). När vi väl var hemma hos familjen Norfleet så började jag fundera på hur många kalorier det måste vara i allt det som vi köpt. Säkerligen upp mot 10 000, shit, 5000 var, det var inte illa. Men men, jag bjuder på den. Efter en 2timmar lång promenad nere vid kanalen innan, så var vi värda det här.

Vi bestämde oss för att lana lite, dock blev lanet inte så kul när vi märkte att internet levde sitt egna lilla liv och inte lät oss vara online samtidigt. Amanda kom med den smarta idéen att det säkert krånglade för att Bruce stängde dörren. Jag köpte inte det:) Varför skulle dörren spela någon roll? Fast iofs, vad vet jag, jag är ju inte direkt den som går och vinner en miljon i vem vill bli miljonär.

Vi hittade en sida på facebook där man kunde söka på killar i området där man bodde. Vi satte igång jakten. Dock fanns det massa killar med bra presentationer, utan något vidare trevliga ansikten. Jag kom med den klyftiga kommentaren "jag vill inte ha en personlighet, jag vill ha ett ansikte". Snacka om att jag lät ytlig! Det är ju inte det jag menar, bara att man ska väl kunna hitta någon som man inte behöver få kvälvningar av att se på. Eller? Jag kanske borde boka tid för en Lazec (?) eller något. Mina ögon verkar svika mig stundtals.

Nu har jag jobb att göra.

Hoppas på att jag ska trycka i mig lite mer kalorier ikväll med min nya bundis, (haha, här kommer det, just for you!) Mandis. Folk kommer sätta sina frukostflingor i halsen, spotta ut O'boyen och skrika "va!?" Har de tjejerna blivit kompisar, scary things can happen!

Haha, nej men skämt å sido. Nu har jag viktigare saker för mig.

xoxo,

M.

Kampen har börjat, vem ska vinna? Jag eller Amanda? Kom igen, ni vet väl hur min aptit är, dock har Amanda visat en mycket starkare sida än jag förväntat mig. Hon kan också konsten att äta. Det fick jag bevis på idag när vi var och handlade snacks till kvällen :)



xoxo,
M.

Killar...ja, jag sager det igen. KILLAR. Vi alskar dem, vi suktar efter dem, DE GAR OSS PA NERVERNA!
Jag tillbringade 3,5 ar med en kille, sen 3 ar med en annan. De bada gick mig pa nerverna konstant. Inte for att jag var omedveten om deras "puckade" sidor, jag hade bara svart att inse att de kunde saga/gora de dar "puckade" sakerna om och om igen. Man alskar dem, anda vill man ladda upp med ett baseballtra var och varannan minut, for att dramma det allt vad man har i skallen pa dem. Banka in lite vett kallar man det val? Varfor ar det sa att det ar ett kant faktum att killar ar kanslolosa utat? Eller ar det sa att jag bara ar dum och hoppas att det ska finnas lite mer kansla pa insidan. Ungefar som en karamell fylld med harlig, kramig fyllning? (jag lat lite sma acklig nyss va?). Mickan och jag har en formaga att alltid hamna inne pa sparet "killar" nar vi pratar. Hur fascinerade vi ar over hur koko de kan vara, och inte fatta det sjalva. Vi kan ju i alla fall erkanna nar vi ar koko, jag vet att jag inte ar varldens smartaste, men hey, bara jag vet om det sa. Det stor mig nar en del inte kan erkanna att de smakorkade, eller att de bara oppet inte kan saga att de inte "finner ord" eller nagot dylikt. Vada inte finna ord? Har de tappat bort dem pa vagen eller?! Att bara latsas som ingenting och vara en allman mupp, det har jag aldrig riktigt forstatt mig pa. Sorry.
Tycker ni att jag generaliserar? Det tycker jag med! Haha. Men faktum ar att jag inte mott speciellt manga som bevisat mig fel. Var finns de killarna? De dar som uppfyller alla vara onskningar? De som kan komma och saga/gora saker som far vara knan att vika sig. Jag efterlyser honom NU. Komsi, komsi.

xoxo,
M.

Jag insag igar att jag inte ar speciellt klyftig. Under varan GNO sa lyckades jag nog klamma ur mig minst fem stycken riktiga superflosklar. Jag skamdes som en babian, men sjalvklart visade jag inte det:) Var skont att komma ivag lite, och jag har insett att jag och Amanda har en gemensam hobby, maaat:) det blev tre stopp igar for att fa nagot i vara magar. Starbucks, Glenda's (?) och Friday's. Lite shopping blev det med. Smartass som jag ar sa lyckades jag lasa ut mig sjalv fran provhytten TVA ggr. Jag skamdes. Vi hittade i alla fall en kompis inne pa AE, han ville ha en svensk nanny han med, men han hade inga barn:) Haha. Charmigt.


de dar putmunnarna verkar vara inne just nu:)


HAHAHAHA vi fick lov:)

Hade inte sa mycket att komma med just nu. Ar inte pa sant dar spirande humor da jag kommer pa massa visa saker att beratta for er. Saknar alla hemma, kanske nagon kan fa in i sin troga lilla hjarna att den ska komma hit och halsa pa snart?
Just ja, blir att fara in till New York nasta helg, barrunda, taggataggatagga! Nu maste det shoppas nagot hett:)

xoxo,
M.

ps. Tack Linkan, jag ska genast dumpa Svenska Kyrkan! ds.

Eftersom karleksbiten inte gar sadar kappratt uppat som jag vill, sa har jag en plan-B. Jag far helt enkelt lura i mig sjalv att jag och Chris Brown ar tillsammans. Vem kan sta emot honom? Visst...Han kanske inte ar sa medveten om varan relation...an. Men det kommer. Sanna har saker maste man ta i lugn takt, sa det inte blir komplikationer:)


mumma!

I got a date tonight, fast inte en riktig date, med en man. Jag har en date med Amanda. Skulle forst ha sleep over (haha jag later som 7ar) med Agata, men hon har massa prov som hon maste plugga till, sa det blir mys ihelgen istallet. Sa nu tar jag med mig Amanda ut for att visa henne Hillsborough ikvall. Inte sa mycket att bjuda pa, sa det far bli att jag kor henne till Bridgewater och hoppas pa lite harligt kott pa Friday's. Ni forstar inte hur salig jag ar for att jag har nagon att umgas med, som faktiskt bor nara, bara tva minuter! Jag behover det har, sa sjukt mycket! Jag kanske t.o.m. slipper gora den dar ansokan pa Facebook nu "I need a friend, I can pay"...

Mitt sista alternativ blir att skriva nagra rader i den amerikanska versionen av "finn en van". Borjar jag luta at det patetiska hallet? Ooooja!

xoxo,
M.

Igar nar jag satt med barnen och hjalpte dem med deras laxa till Svenska Skolan sa hade de ord som horde ihop med pasken. Ett av orden var "karring", jag skulle snyggt forklara hur vi gjorde i Sverige nar vi klar ut oss till paskkarringar. Barnen kom genast in pa haxor, och att de inte finns pa riktigt. Jag som ar lite smahemsk borjade hetsa lite, ifragasatta dem varfor de inte trodde pa haxor. Berattade att de flyger pa sina kvastar till Blakulla vid pasken. De trodde inte pa mig, for de tror inte att haxor kan flyga, for de har aldrig sett en flygande haxa. Da fragade jag dem om de trodde pa tandfen, sjalvklart gjorde de det. De fick ju pengar av henne nar de tappade en tand. Och tydligen hade Sara's kompis fatt ett brev (?) av tandfen. Jag forklarade att jag inte trodde pa tandfen, att man tror pa olika saker. De borjade genast prata om Gud och Jesus.
For er som missat det, sa ar min familj ganska sa kristna. Bordsbon och kyrka varje sondag. Det ar inte det lattaste for mig hela tiden, da jag ar allt utom kristen.
Nar barnen borjade prata om Gud sa kande jag en enorm lust att ifragasatta dem och provocera dem lite. Jag fragade dem om de var fel att inte tro pa Gud. De svarade "If you don't believe in God and Jesus, then you'll go to the place that we're not aloud to say..." (helvetet). Jag trodde inte mina oron! Skulle jag hamna i helvetet enligt dem? Shit! En tanke att bli blixtsnabbt kristen flog runt i min skalle. Insag snabbt att jag inte tror pa nagot de sa. Jag tror pa karleken och odet, ingen Gud som skapade Adam och Eva. Jag ar en bohem, eller natt..
Kul att de tror, men jag haller inte med. Enligt dem var manniskorna pa jorden innan dinosaurierna, HALLA, har jag missat nagot?! (jag stracker upp bada mina armar i luften, viftar och hoppar som en galning).
De pratade pa, diskuterade med varandra om vad som var ratt och fel. Jag var fast i mitt chocktillstand, tror t.o.m. att min haka hangde lite mer an vanligt. (hoppas att jag inte dreglade...). Att sa sma manniskor kan ha en sadan stark tro, de rubbar sig inte en millimeter, de ar bara sa som de sager/ Lite smatt fascinerande, och lite smatt skrammande. Jag forsokte forklara att det finns olika slags religioner och att alla inte tror pa samma Gud som dem. De sa att det var fel. Jag forklarade att de olika religionerna ofta har en egen Gud, att de har olika syn pa saker och ting, och att de inte har bibeln. Da holl Stoffe pa att smalla av. "That's really bad!" skrek han. Jag blev smaradd och kom snabbt med forklaringen att en del har andra bocker, som koranen och sant. Da lugnade han ner sig lite.
Jag hade en sadan enorm lust att slappa pa alla sparrarna och tala om for dem vad jag tycker om allt som de sa. Men av respekt for deras tro, och av radsla for att deras foraldrar skulle elda upp mig pa bal, sa avstod jag fran frestelsen. De kanns dock inte som att de respekterar oss icke troende, eftersom jag skulle hamna hos djavulen enligt dem. Tacktacktack...
Hade det funnits en Gud sa hade inte min mamma varit sjuk, sa ar det bara. Det ar nagot jag star fast vid till 100%.
Men jag maste erkanna en sak. Jag betalar skatt till Svenska Kyrkan. Dock inte for att jag ar troende, enbart for att jag en dag vill gifta mig i en kyrka, hor ju liksom till. Far man ga ur Svenska Kyrkan nar man har gift sig, eller ar man fast foralltid? Gud verkar tjana ganska sa mycket pengar pa oss icke troende, anda ska han skicka ner oss till djavulen. Schysst. Bra buisnessman han ar, den dar Gud.

quot;thumbnail" src="http://mcaria.blogg.se/images/2008/042_1205431698_7237935_thumb.jpg" alt="" />
Princeton aka Hogwarts, Maja goes Rambo, Amanda, barnen, jag och lite smatt...


ser ni vem det ska forestalla?


miss u all...................

xoxo,
M.

Jag har fatt en kompis!!!!!!
Amanda flyttade hit till Hillsborough idag, sa nu har jag nagon att leka med, all the time. For att citera Amanda, "det blir du jag och akrarna i var". Sa nu kan ni forsta att NJ och NY blir farligt, med tva leksandsbor som ranner runt. Wihoooo! Jag borde stalla mig upp och dansa min okanda segerdans, som ingen sett innan:)


YES, jag har en kompis pa andra sidan, kann pa den!

xoxo,
M.

Am I stupid or what?!
Jag skulle vilja ta fram den storsta kanonen som finns, sikta mot mitt huvud och avfyra minst fyra ganger! (fast det ar nog inte fysiskt mojligt..) De fa hjarnceller som jag trodde att jag hade verkar ha forsvunnit helt plotsligt och kvar star en Maria Carlsson som ar totalt tom i bollen. Jag fattar inte vad jag haller pa med. Helt seriost sa maste jag lida av nagot, men vad? Jag ar t.o.m. for korkad for att komma pa min sk. sjukdom. Jag ar inte medveten om vad jag gjorde, inte for fem ore. Nagot fel med mig maste det vara. Det ar nu man ska komma med sina glansande bortforklaringar. Det enda jag kan skylla pa ar tillfallig sinnesforvirring. Hur later det?
Sa om nagon tar at sig, forsok att ha lite forstaelse for att jag lever i ett land dar vattnet inte gar att dricka, da det smakar badhus, en harlig kombination av kiss och klor (vatskebrist tar dod pa hjarncellerna va?) och jag ser minst en dod skunk om dagen, skunk, finns det ens i Sverige? Har verkar de i alla fall foroka sig som myror. Lukten gor mig mentalt ostabil, maste vara nagot giftigt amne i avgasen.. Varfor ska jag alltid lyckas? Kanns lite som om Mickans otur smittade av sig pa mig innan jag for. Tack Mickan, tack... Jag behover en matsked tur och en liter flyt, nagon som har angot till overs? Annars vet jag inte om jag vagar beblanda mig med dodliga nagot mera..
Jag maste sluta vara sa spontan och impulsiv. Maste lara mig att jag ska tanka till mera innan jag tar tag i saker. Sa att det inte blir KATASTROF jamt och standigt. Jag vill inte anses vara tanklos (vilket sakert 95% av alla som kanner mig redan anser att jag ar).
Om jag inte vore sa fet sa skulle jag trycka in mig sjalv i en kanon och skjuta ivag mig till rymden dar jag inte kan forstora saker langre. Men eftersom jag har den har overdoseringen av fett runt om kring mig sa maste jag komma pa andra tankar. Kanske ska kora en fat bastard och trycka in en bomb i arslet istallet for den dar sandaren, sen nar jag kanner mig manad sa trycker jag bara av den stora roda knappen, sa VIPS ar problemen ur varlden. Fast kanonen lat roligare...
Jag behover kanna fysisk smarta sa att jag far fram till min efterblivna hjarna att jag ska sluta upp med sanna har dumheter. Som han i Da Vinci Koden, plaga mig lite. Vad gor man? Elchocker? Nej tack... Stick i fingret? AAAALDRIG.

xoxo,
M.

Jag ar eld och lagor, och inte for att jag ar glad, for att jag ar rasande!!!!!!! De dar mupparna i Gavle borde ha insett for LANGE sedan att tranarna i Brynas inte var tillrackligt kunniga for att vara TRANARE. Vad ar det jag nu far hora, att den storsta muppen av dem alla ar tillbaka, LEIF "supermuppen?/idioten/arthjarnan" BOORK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vill skrika, svara, kasta sonder tallrikar mot husvaggen, ni forstar min ilska va? Ge mig en bazooka sa att jag kan skjuta honom tre ganger i nacken, NU! Innan hoppades jag att Brynas skulle vinna mot Leksand, men nu kan jag inte mer an saga LEKSING TILLS JAG DOR! (sorgligt men sant...) Boork borde kastas ner i den morkaste grotthalan och sen borde nagon tappa igen den med cement. Jag gillar han inte, och jag kommer aldrig tycka minsta lilla bra om han. Han har gravt sin egen grav i mina ogon, jag hoppas att den tapps igen sa bra som det bara gar. Det ska inte komma in minsta lilla syre. Okej?

gHaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

xoxo,
Leksing tills jag dor.

Det blev en svang till Princeton idag med familjen, ungarna skulle ha pianouppvisning, jag och Amanda bestamde oss dock for att ga runt lite i stan istallet for att se pa barnen. Spana hunkar tankte vi, men icke, inte en hunk sa langt ogat kunde na. Dock sag vi en massa japaner, overallt. Vad ar det med alla japaner och deras kameror?! Det ar som salt och pe ppar, japan och kamera. Blev en svang in pa ett kokhett Starbucks och sen tillbaka till kyrkan. Tror och hoppas att Amanda kommer stanna hos Cindy och Bruce, halla, jag ar liksom pa kompisjakt!
Nar vi kommit hem fran Princeton igen sa drog jag direkt till Annie Sez, Loehmanns och mallet, spenderade lite pengar. Nu ar jag hemma igen, hungrig som en varg, och vad star det pa menyn? Bonar, yummie! (jag ar tragisk, jag vet..)
Sag Prime igar, for andra gangen. Sjuk film. En sak som fick mina tankar att snurra runt lite extra var nar Uma sa att han killen hade sa fin snopp sa att hon ville virka en mossa till den. Hur fin ar den egentligen? Och varfor skulle man vilja sticka en mossa? Jag hajar inte riktigt budskapet med det hela. Gor ni?

Jag maste ata nu, annars dor jag, bokstavligen. Ha en fortsatt trevlig kvall!



xoxo,
M.

ps. Wille, grattis pa fodelsedagen!!!!!! ds.

Kopte ett nytt album haromdagen, Kate Voegele. Somliga kanske kanner igen henne ifran sasong 5 av One Tree Hill. Det ar i alla fall hon som spelar Mia. Denna skiva var hur som haver den basta skiva jag kopt pa laaaaaange. Verkligen min typ av musik, och jag tror att manga av mina tjejkompisar dar hemma skulle gilla den. Sa ladda hem den eller kop den, det vart varenda krona. Trust me!



xoxo,
M.

Igar fick jag ett breakout a la bigtime. Har nog aldrig varit sa sur sedan jag kom hit. Om nagon vet hur jag ar nar jag ar riktigt sur, sa kan de tanka sig hur hemsk jag var igar. Fast jag inte fick visa det for min familj. Sa jag gick och tjurade ett bra tag, sen ringde jag mamma och tvingade henne att prata med mig ett tag, det var raddningen. Det fick rinna lite floder och sen var det bra. Direkt efter att jag och mamma lagt pa sa knackade det pa dorren. Vem kunde det vara? JO, AMANDA. Och fyfasiken va skont det var att snacka svenska med nagon i sin egen alder. Jag tror att jag rabblade i 190. Tror inte att Amanda fattade sa mycket av vad jag sa egentligen. Men jag ar inte forvanad. Ibland hanger jag inte med mig sjalv heller. Sa vi satt i alla fall och surrade ett tag, sen for vi hem till Bruce och Cindy, familjen som Amanda kanske ska jobba hos istallet for sin nuvarande familj. Dar hemma blev det god middag och en massa babblande. Vi blev askadare till barnen dagliga wrestling och spott-tavling. Vi blev sjalvklart utpekade till att svabba upp allt det dar ackelspottet pa golvet efter, LOVELY.

Nar jag var pa Target haromdagen sa kopte jag en dvd med tre filmer i for 10dollar, ett riktigt klipp eftersom det bara var tjejfilmer, och sant alskar ju jag. Sa jag sag the wedding date, for kanske fjarde gangen. Och jag ar lika kar i killen varje gang. Dar kan vi snacka man med stort m. Kan nagon sla in honom och skicka honom hit? Jag ger er mer an garna adressen da! Nejda, skamtasido. Men den filmen ar riktigt bra, jag kan inte fa nog. Det ar nar man ser den som man drommer om rott svallande har, som tjejen i filmen. Dock borjar jag da minnas tillbaka till min tid som 10aring, da jag fargade mitt har i ARIEL-rott nar mamma lag pa sjukhuset. Pappa markte ingenting, mamma daremot fick nog en mildare hjartattack nar hon kom hem efter sin operation eller vad det nu var den gangen. Sen fargade jag haret sadar rott en gang till nar jag var nagot ar aldre. Omedveten om att Peter Jihde var hemma hos oss for att filma pappa. Dar satt jag med ARIEL-rott har och blev filmad nar jag tryckte i mig spaghetti och kottfarssas, som senare visades pa SPORTEN (!!!!) Tack Peter, tacktack...
Har mardrommar om det an idag. Shit, aldrig mer rott....

Sa nu har jag i alla fall gjort som Mickan sa till mig, jag har fargat haret i Pepsi Max-brunt, verkligen passande farg eftersom jag inte alls ar nagon pepsi-diggare. Jag far helt enkelt saga att det ar Diet Coke-brunt. Genast kanns det mycket battre.



xoxo,
M.

Imorse kl07,30 stod jag redo med kenyanstallet pa mig (dock blekare an nagonsin!). Jag var redo for en fight mot fettet. Satte mig i bilen och korde ner till kanalen, satte pa iPoden och borjade springa. Kande ganska sa direkt att mina knan inte skulle palla med men jag kampade pa! Forsokte intala mig sjalv att jag inte var t rott alls, lyckades mindre bra med den overtalningsmetoden. Om nagon sag mig sa undrade de sakert vad en strandad val gjorde pa lopsparet.. Val hemma slangde jag mig in i duschen och kande hur jag blev som en zombie. Stod bara dar och lat vattnet skolja bort all ackelsvett fran min kropp. Efterat var jag kvar i mitt zombiebeteende och vandrade mest runt i huset, lite smatt efterbliven. Insag att jag fick lov att gora lite nytta, sa jag drog med mig Agneta till Target och sen till posten for att skicka hem det forsta paketet hem i skaran. Hem igen och tittade pa Nick Jr med ungarna, guud, jag kanner mig som 10ar igen!

Ikvall hade vi myskvall, med tacos, glass, pirates och seltzer i hogsta hugg! Ungarna tryckte ihop sig under en filt i soffan och jag satte mig i fatoljen och iakttog dem. De var sa lugna, sa koncentrerade, sa tysta. - Jag njot.. En helkvall med dem och de var som sma lammungar. Tank om (JA! OM) jag far barn som ar sahar skotsamma. Da skulle jag skaffa MASSA! Faaast, hur manga ar massa?
Jag ar iofs otroligt fodselradd, om jag nagonsin ska ha barn sa ska jag ha tusentals timmar av terapi innan och maxtillstandet av droger (kanns som jag namnt det har tidigare). Sen kanske jag kan skita ut en melon var fjarde ar eller nagot sant. KANSKE. Har sa manga sjuka tankar angaende fodslar, ska inte ens ga in pa det sparet nu kanns det som.. Saa, jag kanske helt enkelt skippar modan och besvaret och adopterar en liten engel fran nagot avlagset land, en Madonna utan all media (for jag ar ju inte lika intressant som den dar sliskiga tanten i gympadrakt).

Ater till mitt lidande.. Ordet myskvall har fatt en ny innebord for mig. For stod den for en god middag (fixade jag iofs ikvall med) men sen en helkvall i soffan med massa pussar och kramar, en bra film, att ligga pa nagons arm och att nagon pillar en sadar mysigt i haret. JAIKS! Jag skulle nog kunna overtala Stoffe att kramas lite med mig, men jag tror att han skulle trottna ganska sa fort och aterga till sitt patrullerande med sitt svard. Fast det ser ju sa sjukt sott ut, sa jag kanske tycker att det ar roligare att se pa det!
Poangen med det hela ar att jag ar en myskvallsalskare, hela konceptet hamnar latt i min topp-tre att gora nar jag har en ledig stund. Har borta ar det dock svart. Hemma sa kunde jag bara slanga mig pa Malin nar jag hade narhetsbrist. Dock tyckte hon inte att det var lika mysigt som jag tyckte att det var.. I wonder why... :S
Har bestar min topp-tre av shopping, shopping och shopping... Jag maste skaffa en bubblare pa listan. Nagot forslag? Jag kanske ska joina nagon trevlig sekt, dejtar en kandis eller helt enkelt byter kon till man. Allt for att chocka sa mycket som mojligt.

Jag far helt enkelt ga upp och lagga mig i mitt varma rum och ta mig en tankestallare angaende mitt chockprojekt. Om jag kanner mig sjalv ratt sa kommer jag komma pa nagot extremt sjukt som jag inte kommer vaga prova pa for fem ore.. Men aja, det ar bara att bita ihop och sla sig sjalv i ansiktet och visa vem som bestammer. ME ME ME!

Lagger in lite bilder nu ocksa, for en gangs skull. Lite blandat fran Hillsborough, FL, Bahamas, Verona och sant... ENJOY.





xoxo,
M.

dagens ackligaste: Maggie hade diaree och sprutade ner hela vaggen!


ps. jag stadade INTE upp det.. det fick Agneta gora.. ds.

Han ar mannen, han ar myten, han ar legenden, han ar HAKAN HELLSTROM. I flera ars tid (massa ar!) sa har jag och min kare van Mike delat en passion, Hakan. Jag kan inte rakna pa mina hander hur manga ganger vi snackat Hakan, sjungit Hakan och tittat pa Hakan. Den dar sangbiten har Mike varit extra bra pa, det spelar ingen roll vars vi ar eller med vilka, hon kan borja yla pa for kung och fosterland nar som helst. Det ar dock inte alla ganger det later bra... (sorry Mike).

Med latar som; Uppsnarjd i det bla, Vi tva, 17ar, Gardakvarnar och skit, jag hatar att jag alskar dig, Rock'n'roll bla ogon igen, det ar sa jag sager det, Hurricane Gilbert, Branno serenad, Luften bor i mina steg, Forhoppningar och regnbagar, fulaste flickan i varlden, dom kommer kliva pa dig igen, midsommarnattsdrom, kom igen Lena, kann ingen sorg for mig goteborg, nu kan du fa mig sa latt, en van med en bil. ramlar, visa vid vinden angar, aprilhimlen, magiskt men tragiskt, atombomb, jag var bara inte gjord for dessa dar, vaggvisa for flyktbenagna ..

Jaaa, det finns massa underbara latar som varenda gang lyckas med sitt uppdrag, att fa en att ma sadar bra som man kan ma! For vad ar en sommar utan Hakan? Ingenting.

Manga sager att det sista Hakan gor ar att sjunga. Tjaba, tjena, halla! Vad ar det du gor i duschen? Ylar? Skriker? Sjunger? Nagot maste du ju kalla det. Ja jag vet inte, men all sang kan ju inte lata som Celine Dion. Tank vilken trakig varld vi skulle leva i da. Om alla gick runt och trallade pa My heart will go on sa fort de ville ma bra.. Jag skulle somna! Hakan sjunger, och han gor det han ska, han far en del av oss att ma bra. Om han lyckas med det sa har han val lyckats med sitt uppdrag? I think so.

Gor er sjalva en tjanst, satt pa Nu kan du fa mig sa latt och sjung med!

Dom e uppe på taken
alla e högt över staden
Sommarn snurrar fort 
när vi bara snöar bort
Å ja våga aldrig hålla din hand
Vi är inte sånna som i slutet får varann.. 
..Å alla bara pratar
"e de sant" och "ja har hört om dig"
Ja kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna 
sänder ljus till mej å skatorna
Alla dansar, å ja tänker
e du också själv?
Var e du ikväll.. 
Vem kysste Elin 
bakom ryggen på Marie,
var e den store poeten
som hon va förälskad i
Fanns de en plats
i hennes värld för två?
Snälla skicka ett vykort
för ja undrar så..
..Å ja undrar va som händer
i vår del av stan'
Vinden håller tal vid en hamburgebar
Den har blåst sig trött 
å alla flickor har gått hem
Å du va sötade än dom
men ja slängde bort de igen
ja slängde bort nån slags vän..
De va så mörkt 
den kvällen ja gick hem
ja hade hoppats på något, HOPPATS PÅ NÅGOOOT!
(hoppats på något, A-ha)
Om du vill ha mej, 
nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mej, 
nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mej, 
nu kan du få mig så lätt
Om du vill nå mig,
nu kan du FÅ-Å-HÅ MEJ



Lura mej 
nej,nej
va folk än säger..




xoxo,
M.

Jag kanner mig lite konstig, fast iofs kanske det inte var nagon nyhet for de flesta men sa ar det. Igar madde jag sa illa att jag holl pa att do, och sen helt ifran ingenstans sa svimmade jag! Halla, jag svimmar ju aldrig (om jag inte ser blodf dvs) sa varfor hande det nu? Jag la mig pa sangen for att vila, kandes som om hela varldens snurrade runt i loop efter loop. Tills slut somnade jag, klockan 19,00 och vaknade imorse nar min klocka ringde! Fattar ni hur sjukt det ar. Dave var sjuk forra veckan och svimmade han med.. Hmm... det kanske gar ett svimningsvirus har i trakten. Nagot lurt ar det i alla fall. Idag har jag inte lyckats ata speciellt mycket, ar inte sugen alls. Det ar inte likt mig, jag ater ju jamt! Har ni nagon aning om vad det kan vara som jag lider av? Narkolepsi?

Tyck synd om mig!

xoxo,
M.

Jag dromade en sjuk drom i natt. Jessan och Dennis skulle gifta sig och det var arets handelse. Alla tidningar och tvkanaler var dar for att fa en glimt av bruden, som sjalvfallet hade en klanning fran nagon toppdesigner. Flera hundra manniskor var bjudna, Brad Pitt var en av dem, han satt och raggade pa nagon mamma som han tydligen haft en affar med. Man fick inte ga och satta sig nar som helst. utan man fick vanta tills gangvakterna viftade med den lilla vita flaggan. sa att man inte storde nagon, ungefar som pa en hockeymatch och man inte far ga och satta sig nar pucken ar i spel. Nar jag val hittade min plats, sjalvfallet satt jag langt fram eftersom Jessan behovde mitt stod pa denna dag, sa sag jag hur smockfullt det var i arenan..Oops! Jag menar kyrkan.. Sa jag satt dar pa min otroligt harda plats, trabankar av hogsta kvalite, sa brister Jessan ut i sang (om man kan kalla det for sang?) med nagra bakgrunds "doare". Jag har en massa ganger hort nar Jessan forsokt sig pa powerballader fran Celine Dion, Whitney Houston och Mariah Carey, det har upptradandet gav mig flashbacks till tiden vi tillbringade i varan sommarstuga och Jessan lag i lillstugan och lyssnade pa sin freestyle, samtidigt som hon ylade for kung och fosterland. Jag satt dar i kyrkan med ett leende som avslojade min chock. For vem upptrader sadar pa sitt eget brollop? Dennis stod dar vid sidan om och diggade som en galning, tills slut borjade han headbanga och spela luftgitarr. Hela kyrkan stallde sig upp och borjade tjoa och dansa. Shit, vad var det som hande? Aja, jag borjade digge med alla andra, ville ju inte vara en outsider. Var ganska sa kul nar jag val glomt bort att alla varldens tidningar och tvkanaler var dar.Jag blev nog lite val omedveten om alla omkring mig for plotsligt blev jag helt crazy och borjade hoppa och skrika som om jag vore pa en Spice Girls konsert. Nar jag oppnade mina ogon sa sag jag att alla tittade pa mig, inklusive Jessan som stod dar med det argaste ansiktet jag nagonsin sett. Jag hojde handen lite fint, nickade artigt at alla, satte mig och forsokte mig pa en Hiro Nakamura (forsvinna). Nar jag sen oppnade mina ogon efter att ha lekt kines i nagra sekunder sa var jag pa ett helt nytt stalle, och jag ar ganska sa saker pa att jag var en spion. Men det ar en annan berattelse....

xoxo,
M.

...for det regnar har i Hillsborough idaaaaaag!!! (ni fattar vilken melodi det ar va?!)

Hade familjen Carlsson abstinens idag och slog numret hem, pratade med Malin for forsta gangen pa en manad, och fasiken va skont det var, att bara surra lite. Sen blev det mammas tur, sen Malin igen, och sen Anna. Fan, jag har nog inte varit sahar familjekar sedan jag var liten baby, om jag ens var det da dvs. Jag har varit alldeles for slo idag. Det enda jag lyckats med ar att ga en promenad, tvattat och vikt klader, passat Maple och fixat lite i Sara's byralada. Ska snar hamta ungarna vid bussen och jag ser inte fram emot att ga ut i regnet... Jag vill stanna inne i varmen..!

Vill lagga in massa bilder sa att ni far se hur jag har det har, men min dator har inget internet an (oka takten!) och alla bilderna ligger inne pa den.. Kanske maste komma pa nagot smart satt sa jag kan fa in nagra har med. Iofs kanske bilderna inte ar sa intressanta for alla, men vet att en del kommer uppskatta dem i alla fall.

Leksand och Brynas i kvalspel? Vad ar det jag hor... Har vantat pa det har sedan familjen flyttade till Gavle, och nu hander det, nar jag dragit ivag. Bara att kampa pa, ma baste man vinna! Forvantar mig att en del ska briljera (ni vet vilka ni ar)

De senaste dagarna har jag varit mer deppig an innan. Min andra dos av tarar (sedan jag kom hit) kom i sondags nar jag kom tillbaka fram Albelins. Jag brot ihop totalt precis innan jag skulle ga och lagga mig, och alla kanslor som jag tryckt undan den senaste tiden oste ur mig inom loppet av en minut. Skont att grata ur sig lite, men jobbigt att pa ett satt forsoka halla det hemligt pa ett satt, for jag vill ju inte att Agneta ska marka nagot. Sa hur grater man i tysthet? Gar det ens att gora det pa ett bra satt? Jag tror jag klarade det ganska bra, igar nar jag vaknade sa madde jag mycket battre ocksa. Men jag har satt igang tankesystemet lite for mycket nu tror jag, maste kanske kolla om slowmotion-knappen verkligen fungerar. Vi far se... Forsoker all min overskottsenergi pa mitt projekt, och jag tror faktiskt att det ar ganska sa bra, jag kampar och sliter pa sa gott jag kan. Vem vet, det har kanske blir nagot bra i slutandan? Har aven fixat klart tva stora paket med saker som jag ska skicka hem till familjen nu, har shoppat som en galning at er sa jag hoppas att allt ska duga! Pappa, om du laser det har, du var svarast av alla. For vad koper man liksom till en gubbe pa 47? Golfbollar? Jag kande mig riktigt forstandshandikappad nar jag vandrade omkring och skulle hitta nagot.. Kanske har en slang av adha eller nagot som jag inte vet om. Kanske ska testa de dar pillrena, har hort att manga kandisar knaprar dem for att ga ner i vikt. Vart att testa, kanske slipper min nya kenyanlivsstil om jag ater sanna istallet. Maste bara luska ut vad de heter.. Det kan val inte vara farligt att ata sanna nar man inte har adhd? Fast, jag har nog det....

Dags att hamta upp mina tre sma dvargar!

xoxo,
M.

Igar startade jag mitt nya liv, mitt sundare liv. Klockan 06,30 gick jag upp och hjalpte barnen att gora iordning sig och sen drog jag pa mig min nya utrustning, joggingkladerna, och satte av mot sparet. Hade gjort en kanonlista pa min nya iPod och kande verkligen hur taggad jag var, kande kenyanblodet forsa i mina adror och hur mina gigantiska prinskorvsben suktade efter en omgang. Efter ungefar en halv lat pa min kanonlista sa kande jag mig som den dar sista gnuen (gnun?) som kommer springande langt efter alla andra nar Mofasa dor i Lejonkungen. Mina ben ar dock inte lika spinkiga som hans/hennes stickor. Jag trodde konstant att jag skulle spy nar som helst och tittade sa ofta jag orkade vrida pa huvudet om det kom nagon bakom mig som skulle kunna se hur mycket jag led. Som tur var sa var jag ensam i sparet eftersom klockan inte var mer an atta. Hur som haver sa klarade jag mig med livet i behall, med endast en otrolig traningsvark och ett ansikte lika rott som en tomat. Idag har jag inte varit lika hurtig, blev bara en timmes promenad och sjalvklart mina dagliga sit up's. Mitt liv som fetto ar slut! Eller njae... Far se hur det blir med den saken, far kanske skylle pa grov benstomme eller nagot annat klyftigt!

xoxo,
M.

fan fan fan fan fan fan fan fan fan (for att citera Mickan)
Varfor ska jag vara en san bitterfitta? Sanna dar inlagg som det nyss ar bara onodiga... Jag borde bara koppla bort och bry mig om viktigare saker, som t.ex. att min planbok borjar se lite tunn ut och att jag kanske maste sova eftersom jag ska upp 06,30 imorgon. Sanna dar saker ar ju inte viktiga i langden, sa varfor sitta och skriva ett muppigt inlagg om det. Fraga inte mig, jag verkar ha blviit mentalt stord inom loppet av en manad. Bra gjort Maja.


Du har majoriteten i min Pocket full of sunshine, always

Mongolidbarnet, muppen, Majs Carlzone, Max, Maja, Majsan, Majsi, Carlsson, Leffe, Tanja, Hairudin, Marotovitch...drar sig tillbaja nu och gar och lagger sig. Tankeverksamheten maste nollstallas.

xoxo,
M.

En del dagar vill jag aldrig aka tillbaka till Sverige igen, inte for att jag har det mycket battre har jamt och standigt, eller for att jag inte tycker om Sverige langre. Utan for att nar jag ar har sa inser jag vilka manniskor som bryr sig om mig och vilka som inte gor det. (De som alltid kommer med ursakter for att de glommer saker hela tiden och ar oformogna att skriva ett mail) I borjan forsokte jag att inte bry mig, att vara trevlig och latsas som att allting ar bra. Faktum ar att det ar det inte, inte nar det galler dem som ska vara ens vanner. Jag vet nu vilka som ar mina narmaste, och dem haller jag hart i. For varfor ska man halla i manniskor som bryr sig mer om annat an vanskap? Det kanns for mig som bortkastad tid och energi. Nar jag inte har nagon kontakt med manniskor under tiden jag ar har, sa forstar jag inte varfor man ska hamna i samma gamla spar nar man kommer hem som man var i innan. Att latsas som om tiden inte gatt alls, att man fortfarande ar tonaring med mindre vett i skallen. Det kanns lojligt. Ibland kanns det bara som om jag vill glomma allt och alla, men hur latt ar det liksom? Att glomma hela ens existens.
En del manniskor vill jag bara med mig overallt, de flesta som ar mina "bara med sig"-vanner vet om det, och en del ar nog ganska sa omedvetna om vilket bra intryck de gor hos mig. En del kanske tror att de ar en "bara med sig"-van nar de i sjalva verket forlorade den titeln for ett bra tag sedan.
Varfor sitter jag har och altar egentligen? Jag borde bara stanga av systemet och satta mig och kaka ett apple medan min skalle raderar onodigt innehall. Som att ga pa autopilot, typ..

Jag ar ledsen om jag sarat nagons kanslor (det ar inte min mening), jag forsoker att inte peka ut nagon speciell, de som behover ta at sig gor nog det anda, jag behover helt enkelt bara prata av mig, eftersom jag har endast en polska att snacka med har, och att osa ut mina kanslor for henne kanns inte som ett bra forstahands val. Sry. Jag vill bara fa fram att man inte ska ta varandra forgivet, ibland maste man gora slag i saken och engagera sig da och da.

xoxo,
M.

..igar fick jag hora nagot som satte totalt spinn pa mitt huvud. Jag tappade fattningen helt och hallet om jag ska vara arlig. hur en del manniskor tanker ar for mig ett mysterium, att de kan vara sa omogna, sjalviska och muppiga att de inte kan tanka pa nagon annan an sig sjalv. Jag vill bara plocka fram min gigantiska boxningshandske (som ingen sett innan) och sla till allt vad jag kan, ratt i nyllet. se till att den dar handikappade hjarncellen som finns kvar dor pa momangen. jag vill se blod! Egentligen har jag ingen anledning att skanka ens en tanke till det som skett, men jag gor det for att jag vet att manniskor i min narhet far illa av det, och sant hatar jag. Mina vanner ska inte fara illa, sa ar det bara. Fakta.

Sa vad ska jag egentligen gora? Sitta har i min lilla vra, lyssna pa smurfarna, vicka pa tarna, halla munnen och rulla tummarna? (pa samma gang?!) Eller ska jag stalla mig upp med naven i vadret och begara rattvisa? Njae.. Det dar med naven i vadret ar kanske inte min grej, men pa nagot satt vill jag saga ifran, gora lite motstand och slanga en mindre bitchslap (blandad med ra styrka aka. knytnave) i ansiktet och tala om vars skapet ska sta. Fast den uppgiften ar nog nagon annans.. Faaaast om den andra inte gor det da? Ar alldeles for svag for att reagera, vad gor man da? Klunkar en flaska vitt, somnar och hoppas att man inte minns nagot nar man vaknar?
Helt arligt sa vet jag inte... Det enda jag vet ar att jag blir frustrerad. Och nar jag blir frustrerad sa blir jag hemsk. Jag klattrar pa vaggarna, skuttar runt sa det ser ut som om jag utovar nagon form av quickstep och jag snackar oavbrutet och allt och ingenting. Samtidigt gar min hjarna pa hogvarv. Allt for att komma pa en losning som far stopp pa frustrationen.

Det har ar kanske det enda jag kan gora? Att skriva har att jag kanner en enorm frustration och att jag hoppas att jag kunde gora nagot, men i det har fallet ar jag otroligt maktlos (vilket jag hatar). Jag finns alltid har (for dig) och jag hoppas att du vet det.

xoxo,
Frustrerade Fia

Hemkommen fran Verona. Jag sparade ur totalt och shoppade alldeles for mycket:

• 4 par skor
• 1 par jeans
• 2 st klanningar
• 3 t-shirts
• 1 linne
• 1 sjal
• 1 vaska
• 1 dvd
• 1 parfym
• 1 hoddie
• 1 iPod

+ en massa saker at anna, andreas, mamma, malin och lady (maste nog kopa nagot superfint till pappa ocksa).
Sa det blev en del pengar som man satte spratt pa, men jag njot i fulla drag hela tiden. Och iPoden var nog det mest onodiga jag kopte, eftersom jag redan har en, men jag fick bara lov.. Mia, jag och Amanda hade det riktigt mys igar nar vi var ute och for, och tur var nog det (att vi var ute och for) for de hade besok av en "van" fran skane som gick oss alla pa nerverna. Sa mycket att mia idag hallde "fispulver" i hans cola innan vi skjutsade dem till Newark. HAHAHAHA. Jag skrattade sa att jag holl pa att kissa pa mig, vilka ideer den kvinnan kommer pa. (mamma du skulle ha smallt av!) Sa hur som helst, jag kom dit i fredags, var och sag Devils Vs. Capitals, Devils forlorade (och det med all ratt eftersom backarna och malvakten var katastrofala...) Backstrom var i alla fall riktigt bra tycker jag, och Ovechkin. Igar var det bara shopping och sen gno med mia. Idag blev det lite smamys bara innan Tommy skjutsade hem mig hit. Sa nu ar jag alldeles for seg for att orka ta tag i nagot. Kanske ska lagga mig och se pa 10 things I hate about you, min och jessans favoritfilm nar vi var mindre (vi kunde se den om och om igen, JAMT!) Det var sa skont att komma harifran lite och vara med Albelins i nagra dagar, att kunna vara sig sjalv lite mera, slappna av. Var sa skont att hora Mias kacklande om hur allt var nar vi bodde dar, hur jag sag ut nar jag blev ledsen (alltsa nar jag var liten, fast ser sakert ut sa nu med) och hur hemsk Kungen pa kullen hade varit, psykiatriker hit och dagisvagran dit, en och annan misshandel var det tydligen ocksa. KPK, du borde lugna ner dig;)


Min nya kamrat


..och min nya sommarklanning

xoxo,
M.