ett tragiskt faktum.

Besök besök besök. Dagen har bestått av besök. Först kom Malin och Filip hit för lite mys med killarna (tveksamt om de var här för att träffa moi). När de var på väg att röra sig mot mörkare delar av dalarna så kom tantfarbror Josefin hit. Eftersom matkoman var på besök så blev det mest soffhäng och gullande med ladsen. En fungerande standard.

Nu ska snart den stora hårbollen röra sig mot Norge igen och jag blir ensam. Varför är det så att man känner sig extra tragisk när man är ensam på helgerna? Jag ska leta fram lite vin och sedan kura in mig i en filt i soffan. Får jag tråkigt så får jag prata med mig själv. Brukar vara ganska så givande. Stundtals.


it's gettin' better.

 

 

Hallelujah! Natten var betydligt bättre än de senaste tre nätterna. Liam sov jättebra trots en igensnorad nos, och Theodore sov helt okej han med om man bortser ifrån hans ba-pa-ma-predikan kl4. Tummen upp på den!

Nu då? Nu ålar Liam runt med vit snok och Theodore kämpar på med krypandet. Är skrämmande likt Mowgli i Djungelboken..? Energibristen gör sig påmind och min skalle dunkar så det dånar, skrämmande likt den gamla 90-talsdängan "There's no limit". No no no no no no...

 



gungeligung.

Denna gungstol i vitt blev det. Med pojkarnas fina fårskinn i så kommer det att bli myspys♥


help wanted.

 

 

Snälla farmor är här och hjälper mig med pojkarna idag. Kl4 valde grabbarna att börja hålla låda här hemma. Fick turas om vagga & nynna för dem i olika rum. Allt för att de inte skulle störa varandra. Lagom tills min skalle höll på att tacka helt för sig så knackade snälla Stina på med hunden Vera. Jag fick sova en timme medan hon passade pojkarna, och nu är hon ute och går med hundarna i skogen. Vilken pärla. Är så glad att det finns snälla människor som hjälper till när orken tryter!

Nu; konstla ihop någon vettig lunch och få Theodore att säga mamma istället för ba-pa (låter skrämmande likt pappa...)

 



light up the world.


Nya lampan är på plats. Passar perfekt här hemma:)

 



less extreme home makeover.

Eftersom jag inte kommer någon vart, och min ljusabstinens är enorm, så ska jag idag skicka lillasyster till IKEA för att handla åt mig. Pappa ska nämligen hit nästa vecka och hämta vagga, babyskydd osv. till storasyster som ska ha en till liten parvel i april. Då passar jag självklart på att utnyttja bilen som ändå ska fara fram och tillbaka. På beställningslistan så står en byrå och ljusljusljus! Vem vet, Markus kanske kommer hem till ett helt nytt hem efter hans dagar i Stockholm och Trysil?


u r not lost, u r here.

Dagen har varit ett enda stort dimmigt moln. Jag har varit totalt förstörd. Trött. Markus har varit i Norge och jobbat och som alltid när jag sover ensam med pojkarna så sätter någon typ av oro in. Jag ligger och lyssnar efter ljud, lyssnar efter deras andetag, rörelser. Ja, allt man kan lyssna efter. Lyckades somna kl1 och exakt en timme senare så valde Theodore att hålla föredrag med sina "bapa-mapa-ba"-ljud som han har fått någon förkärlek till. Hipp som happ så väljer Liam att joina honom i pratandet. Behöver jag säga att vågen av frustration som vällde över mig var enorm?

Lyckades få Liam att slockna hyfsat fort igen. Theodore då? Han var en annan femma. Han ville pilla mamma i näsan, klösa ur henne ögonen och rulla runt på en och samma gång. Oh lord. Jag lyckades charma till mig 3h's sömn av John Blund. Behöver jag säga att 3h inte är tillräckligt för att orka med två små vildingar och en hund? Det finns säkert några själar där ute som tycker att jag gnäller onödigt mycket, och det får ni tycka:) Jag behöver i alla fall fler timmar.

Så vad ville jag ha sagt med det här inlägget egentlligen? 1.Att jag varit omänskligt trött. 2.Anledningen till varför bloggen är mindre rolig just nu. 3.Kändes gött att skriva ur sig lite denna iskalla söndagskväll.


lekstuga.

Markus tar en tidig powernap och jag & grabbarna håller låda i vardagsrummet. Vi har läst böcker, lekt och åkt rallybil (aka gåstolar). Ska dock strax väcka den stora hårbollen och blinka lite extra med hundögonen så jag kan få gå upp på övervåningen och ta en låååååång, tokhet dusch. Nu när vildarna har börjat inse att det är kul att slita och dra i saker så går det inte att smita iväg ens i fem sekunder. Tackar gud för lekhagen, att Markus kan vara hemma så pass mycket som han är hemma och att jag inte har besök så ofta så det är okej att duscha så sällan som jag faktiskt gör:) Onödig information, men ett faktum:)

Skickar en stor kram till mamma som befinner sig på andra sidan pölen. Två behövliga veckor hos familjen Albelin sitter nog inte helt fel. Vi saknar dig här hemma!


majskrokar!

När man inte orkar underhålla så placerar man de små liven mittemot varandra och låter dem underhålla varandra. Ibland är det bra skönt att de faktiskt är två. Hej kompisar för livet!

Förresten! Om någon av er vill beställa canvastavlor på era små så har Smartphoto 75% rabatt just nu! Rabattkod; smartphoto69. Själv beställde jag 3st tavlor på pojkarna att pryda väggarna med här hemma:)


Nu; ta en kvällskaffe och mysa ner mig i soffan. Snart börjar The Big Bang Theory!


sovit som gudar.

Åh vad jag är glad att jag har mina små pojkar hemma igen. Igår när de hade kommit hem så hade vi ett enda stort myskalas. Farmor & farfar var helt slut och betonade "att de faktiskt är två", haha jag vet, ibland blir det en liten kamp. Dock verkar pojkarna också ha varit trötta för det blev bara EN enda i-stoppning av napp i natt. EN! Vi har sovit som gudar. High five på den!

Känns som att denna dag kommer att bli helt toppen!


"men pippi, du sitter ju som en..."

Nu har mamma & pappa styrt kosan mot Gävle och jag och grabbarna leker och myser här hemma. Jämfört med igår så samarbetar de faktiskt med mig idag. Jag har hunnit göra lite nytta så det inte ser ut som ett bombnedslag när Markus kommer hem, och framförallt tills VC kommer hit imorgon.

På lördag ska vi lämna bort pojkarna för första gången(!!!). Theodore har sovit borta en gång innan, men nu ska de båda sova hos farmor & farfar, och jag & Markus ska ut socialisera lite granna då det är något grejs på arenan. Tänk er, en natt utan att stoppa i nappen, och en morgon då du får sova hur länge du vill. Aaaaah, som ljuv musik för mina öron:)

Är dock väldigt nervös.. Måste försöka släppa mitt kontrollbehov.. Jag tvekar inte en sekund på att det kommer att gå bra, men jag kan vara lite nojig med mina "rutiner" och hur saker och ting ska göras. Kanske ett mammafenomen? Är det någon som känner igen sig?

Nu ska jag äta lite tonfisksallad och titta på grabbarna bus när de biter varandra i fötterna:)


RSS 2.0