Måste bara säga: Faaan vad skönt att Leksand förlorade igår!

Ja, jag vet, jag är nog en av få som faktiskt inte vill att Leksand ska gå upp till elitserien... Så med halva M's familj så var jag den enda som jublade igår när AIK gjorde mål igår när vi kikade på matchen. Hade en lättare diskussion med M's pappa (som hejar på Leksand) för att sedan prata med systeryster i telefon och få höra att resten av familjen Carlsson hade jublat precis lika mycketsom mig själv under matchens gång. Nu får vi se vad som sker i framtiden, bara de inte går upp är jag nöjd.

Jag är uppvuxen med en pappa som spelat hockey på elitnivå, en mamma som spelat fotboll i allsvenskan och syskon som allihopa varit riktigt bra på de sporterna som de hållt på med. Jag har hela livet varit omgiven av människor som levt på att hålla på med den sporten de älskar att utöva. En av de viktigaste sakerna vi fått lära oss av våra föräldrar är förmågan att vara ödmjuk som person. Att man är bra på en sport ger inte en rätt att bete sig som ett as mot andra som man själv inte klassar som lika bra.

Jag har haft en ära och ett missnöje att få träffa några av de riktigt stora inom några sporter och det jag fascinerats av mest är förmågan en del av dem har att fortfarande ha båda fötterna på jorden trots deras framgång och de skyhöga siffrona på kontot. Sedan finns det den delen som får mig illamående och fly förbannad. Dagens talanger som måste ha hoppat av de sista åren av uppfostran då de tror att de kan bete sig som om de ägde hela världen för att de råkar ha en talang.

När jag var hemma i Leksand i helgen hade jag missnöjet att träffa en av dem. Jag hade innan hört väldigt mycket negativt om personen i fråga, så förväntningarna var inte speciellt höga. När talangen (som vi kallar honom) öppnade munnen så fick jag bevisat att talang kräver inte IQ.

När jag sedan ifrågasätter några av dem som spelar med talangen säger de att han har rätt att bete sig som en idiot för att han är ung och bra på den sporten han utövar. Varför har han rätt att vara det?, är frågan jag ställer mig. Ska ingen av de framtida idolerna besitta förmågan att vara ödmjuk och behandla människor som jämlikar? Hur ska man då kunna se upp till stjärnorna i sina lag, när de inte förtjänar att ses upp till?

När jag frågar vem han är så svarar han "din pappa vet" och ser på mig med sina sneda ögon och wannabe Tintin-frilla med allt för mycket gelé.

Ursäkta talangen, men frågade jag om min pappa visste vad du hette eller om du visste det? Första intrycket är allt och vad jag har förstått så har du inte gett många bra första intryck i ditt liv. Kanske en tankeställare eller förstår du inte piken?

Skitkul för dig att du är bra och förhoppningsvis har en framtid framför dig, men det krävs en hjärna också för att kunna klara sig igenom livet. Step it up talangen, det lär behövas.

Sveriges största kvällstidning har på någon vänster gått och sett till att jag inte kommer in på deras internetsida. Eftersom jag ville kika och se ifall pappsen har skrivit något kul på sistonde så fick Emma fixa lite åt mig, printscreen och vips så har jag hela stycket. Tack Emma!
Mitt i allt letande efter en väg in på aftonbladet så ramlade jag över en intervju med pappsen och man blir lika stolt varenda gång. Så mycket den människan varit med om. Nu blir jag sporrad, jag måste också lyckas! Frågan är bara vad jag ska bli bra på? Innebandyn har man ju lagt åt sidan (dumma, dumma Maja..), samma sak med fotbollen.. Hmm.. Kanske ska starta med curling eller nå? Jag ska hitta en riktigt bra sport.

xoxo,
M.

Så har helgen vandrat förbi igen, inte lika obemärkt som jag trodde, faktiskt ganska så bra. Det blev bowling och mys med Adde och Yennie i fredags, M kom toppsist men skylde på alkoholen, Adde vann och skylde också på alkoholen. Det blev en sväng till Borlänge igår med Adde, Yennie, Linda och M. Inhandlade lite småsaker, bara för att slippa abstinensen. M köpte en bukett med rosor och lite annat smått och gott som jag fick inatt när vi kom hem ifrån Lucky. Det var väl en fyra år sedan han kom med blommor sist, men en som väntar på något gott.. Han är bra den där M, väldigt bra.

Idag var det bakis som stod på schemat, bakismat med Jeppe, Grabben, Anton, Yennie, Adde och M. En tur till Insjön och handlade lite saker till hemmet och sedan pallrade vi oss till Arenan och kikade på Leksand, slutade dock med att jag satt och pratade i telefon med kära systeryster istället för att titta på det extremt nonchalanta Leksand som definitivt inte kommer att gå upp i år heller.
Visst all cred till dem som leder allsvenskan och vinner massa matcher, men det är spelet de borde fokusera på, inte hur många mål de vinner med varje match. De är lata och nonchalanta och om Eddie Läck går sönder så är det mer än kört för dem. Vad är det för totalt katastrofal målvakt de har i båset? Enligt min mening så hade de lika gärna kunnat sätta in en a-pojksmålvakt som skulle kunna göra lika bra ifrån sig. Alltså den största bristen i Leksand, enligt moi.
Men eftersom vi drog ifrån dalarna, och tog ett bestämt kliv ifrån Leksands IF så ska jag väl egentligen inte yttra mig om detta. Dock är det de gamla vanorna som spelar in och rent utsagt tvingar mig att klinka ner ord för ord på tangenterna. Jag ber om ursäkt.

Nu ska jag och älsklingen pallra oss till OK och hyra film, ikväll vankas det mys till max. Imorgon är det tillbaka till Norge som gäller. Fram och tillbaka, konstant. I Love It - or something....

xoxo,
M.