Vi lever i en värld som suger musten ur oss. En värld som ställer sådana enorma krav på oss. Vi ska spela en roll som odödlig. Ingenting ska kunna knäcka oss. Vi ska aldrig låta oss själva säga nej, att vi behöver en paus, vila, ett break. Vi tvingar oss själva att ta den där utmattningen. Om vi någon gång faktiskt begär den där pausen så bemöts vi på ett sådant sätt som får oss att aldrig mer begära det.
Vi spelar olika roller i varje krets vi umgås med. Man bestämmer vem man ska vara och hur mycket utrymme man ska ta i just den kretsen. Vi anpassar oss till varandra. Det är människor som inte kan acceptera att man har olika roller som lägger sig i och ger negativa kommentarer. Det sorgliga är att den som säger det inte tänker på att den själv också är på olika sätt med olika människor. Varför kan man inte få spela de där olika rollerna? Är det omoget att tillåta sig själv att testa vem man själv är? Ska man verkligen veta allt om hur man själv är vid 19års ålder? Begär en del människor att vi ska veta hela vårat "jag" på en gång? vad är de för typ av människor? Vi måste testa och vi måste få tillåtelse från de i våran omgivning att göra de, för om inte, så tror jag att det kan spåra ut till slut. Vi blir bara sjukt förvirrade. Som man brukar säga "du är inte den samma nu som du är i omklädningsrummet"...

jag saknar.

VC, min underbara överpigga älskling, kommer imorgon. Ser fram emot det något enormt, att få skratta konstant i flera dygn (brukar bli så med henne, haaha). Vi ska ha det så kul som det bara går här i stan, det kommer bli oförglömligt. Jag behöver det här, henne.


man kan inte mer än le åt den här :) great!

det är väl såhär det ska vara, man är nere i skiten, åker hem och mår bra två dagar sen kommer man tillbaka till verkligheten. vilket liv man lever. så bra som jag mådde igår (med tanke på att det var bakisdag) så bra har ja inte mått på väldigt länge. skrattade konstant och mkt av det var vc's förtjänst. att den människan aldrig blir bakis utan får någon extra kick dagen efter är för mej sjukt. haha. nu är jag i alla fall här igen, där jag hör hemma för stunden. väntar på att det ska dyka upp ett jobb, snart måste ju något ske. ska till söder med pappa idag och snacka med en kvinna, hörde att de sökte folk. sen ska ja snabba på mamma att hon ska försöka fixa en läkartid till mig. ganska stor chans att det är cystorna som ger mig ett helvete varenda dag. kul, inte alls. jag har sagt det förr och kommer att säga det igen, jag har verkligen ingen tur alls. fyfan. allt som kan gå fel verkar gå fel för mig. men aja, mirakel händer, ibland i alla fall, för somliga.
vc kommer i alla fall på torsdag, och som det ser ut nu så blir det hockey då, HEJA BRYNÄS! (vi har gått över till andra sidan, inge mer leksandsfan inte...). jag tror den kommande helgen kommer göra mej gott, ännu mera skratt, och skratt är något som inte förekommer så mkt för mej längre. man får ta vara på de stunder som kommer. man kan inte vara säker på något längre. det som förr var så självklart skrämmer ihjäl mig. har i alla fall insett att jag aldrig kommer bli någon hejjare på att bli singel. jag hatar det. fast iofs så kan det vara skönt vissa stunder, alla missförstånd och bråk, fast jag saknar känslan när man blir sams, närheten. jag saknar att ligga och puffa på någon när den tar för mycket plats eller för mycke täcke, att ligga sked och bara ha det mys. jag saknar närheten för mycket.

vc, vi tar tag i det här nu. min makrill.
tjooo.

PRECIS vad jag behövde, en kväll där jag bara tänkte på att ha det så kul som möjligt. fick skjuts av anna från gävle, hem till josefine och vänta på henne och vc, när de väl kom hem från högskoleprovet var det dags att börja fixa sig, en jäkla fart blev det på vc:) runt sex kom resten av brudarna och då blev det upp i dricka. ganska påverkade och glada bestämde vi oss för att köra charader, en del värre än andra, vc tog intiativet och ledde gänget. med många skratt och massa musik begav vi oss till luckan. det första vi gjorde var att dra til baren, beställa in shots och köra "sex på fyllan". med massa åskådare tog vi oss våran första och absolut INTE sista shot för kvällen. hade en kanon kväll inne på luckan med tjejerna. efter luckan drog vi hem till josefine och käkade makrill, vitlöksbröd och pesto, stanken var extrem :D nakenchock och gangbang, kan inte bli mycket bättre än så. morgonen var det inget fel på heller, brakfrukost, aerobics, sunnybeach-filmen, pizza och skratt. saknar er redan!



over and out.

tänk vad fort det kan gå, ena dagen finns man där, andra inte. livet vänder på bara några få sekunder. en av mina bästa vänners farfar dog idag, det högg mig i hjärtat när hon berättade det. visste inte vad jag skulle säga, jag bara kände en massa inom mig, tänk om det vore min mormor eller morfar, hur hade jag känt då? jag hade inte klarat av det. när man har startat att prata med någon som man verkligen känner att den förstår en så är det så mycket lättare att ta snäppet vidare och pratar om alla dessa andra saker som virrar omkring en. att erkänna. att säga hur det egentligen är, att för en gångs skull känna att någon bryr sig och att man kan prata öppet utan spärrar. på ett sätt blir jag rädd för det vi pratar om, men på ett annat sätt så stärker det mig och mina egna tankar. vi blir som två väggar som slås ihop, starkare än någonsin. men bara när det gäller den biten. när det gäller allt det där andra så är vi fortfarande två grässtrån, inte mycket till världen.
det kanske så folk ser oss, vi är inte mycket till världen. inte mycket att skryta över. det blir lätt så att när folk har en bild av en så börjar man leva efter den bilden, även fast den är helt rubbad. varför gör vi så? varför låter vi människor bestämma över oss?
när vi pratade idag så var det som världens mest obehagliga känsla välde över mig. vi tänkte så lika, vi hade alla de där tankarna, och vi såg samma lösning och svar. jag är inte ensam, det var det enda som poppade upp i mitt huvud, äntligen någon som faktiskt förstår vad jag pratar om. någon som kan bolla med en, inte bara vara en vägg som inte ger en något givande tillbaka.
jag vill ha någon i mitt liv som jag känner verkligen finns där i vått och torrt, någon som själv varit med om sådana saker som jag varit med om. som bara ser de där sjuka sakerna som jag ser. som också en gång i tiden har varit så djupt ner i skiten, men på något sätt klarat sig, gått vidare, eller rent utsagt rensat bort saker ur livet som inte är min uppgift att klara av. man kan inte rädda andra människor om man inte kan rädda sig själv först. jag har nått min botten nu, det som inte riktigt står klart än är om det är en fast botten eller om jag kan sjunka ännu lägre. när vet man om man har ork kvar att simma upp till ytan? när vet man om man har nått sin gräns? hur mycket kan man ta? det här spelet har blivit för mycket för mig, jag ger upp snart.

igår brast det. allt som jag hållt inne och med hela min själv aldrig släppa fram, kom fram. jag kunde inte, inte stå, inte sitta, inte ligga. jag hade bara sån PANIK, ångest, sorg, ilska och jag kände mig så sjukt besviken. Det är lätt för andra människor att säga att man bara helt enkelt ska "gå vidare" från de saker som tynger en, att allt kommer lösa sig. vad gör man när det verkligen inte känns så? att just nu finns det bara en utväg? och den utvägen vill man inte ta. hur finner man kraft att kämpa vidare i ett liv som man knappt tycker att det är värt att kämpa för? det är få som känner mig för den jag verkligen är, betydligt fler känner mig för den de verkar vilja att jag ska vara. jag blir sårad när människor som jag ser som så viktiga människor i mitt liv inte inser hur allt faktiskt ligger till. men jag kan ta på mig enormt mycket ansvar för det själv. jag pratar inte. inte om saker som tynger mig. det är för jobbigt, därför är det lättare att prata med andra och försöka hjälpa dem. kanske därför en del har den där stämpeln på mig. annars har jag ingen förklaring. först igår var jag så stark, jag skulle sätta ner foten och säga att nu fick det vara nog, några timmar senare klarade jag inte av att spela hård och kall, att jag inte brydde mig mer, för det var det enda jag gjorde. jag bryr mig för mycket. när jag väl bröt ihop så gick det inte att stoppa. 
jag fick sån otrolig styrka i morse när jag vaknade och läste kommentaren jag fått här på bloggen. det kändes så, vet inte hur jag ska beskriva det, men kanske lite peppande. att någon som jag inte känner alls, faktiskt säger att det kommer bli bra om ett tag, men att det känns förjävligt nu, det gör det. tack du, du anar inte hur mycket det betydde. det kanske blir så eftersom jag skriver ner ganska mycket här om hur jag känner och mår, jag skriver inte om allt som hänt genom åren, mest om det som andra kanske har lättare att relatera till. jag vet att många av tjejerna hemifrån inte läser, och det kanske är tur på ett sätt, då kanske de skulle se på mig med andra ögon, och det vet jag inte om jag vill jämt. för helt ärligt vill jag inte att folk ska se mig som svag, för jag kämpar, varenda dag.

jag är lite lätt irriterad, betonar lite lätt. vet inte riktigt varför me det bara kom som en våg. hoppas det går över snart för jag har verkligen haft en bra dag, vore synd att de blev skit av det här. var först och käkade lunch med rickard och hans kompis eric på heartbreak, god mat och astrevliga killar. sen hem och chillade med mor och far, sen om alex förbi och vi drog till george och tog en kaffe, snackade lite skit. nu är man här hemma igen och bara njuter, tänk att jag har umgåtts med folk i två dagar nu, känns bra. behöver träffa nya människor. lite tråkigt att det blir mest killar bara, vore kul att ha någon tjejkompis också, iofs då är killarna trevliga, så jag klagar inte. inte alls. trust me. nu ska jag lägga mig och se på Good Luck Chuck, bli lite gladare, sen ska jag dona lite för mig själv, ha en bra kväll. Funderar lite på hur jag ska göra till helgen, vill hem men vet inte om jag orkar mer. Kanske skönare och bättre att stanna här nu när jag för en gångs skull träffar lite folk. Får se hur det blir. You'll never know.

igår gjorde jag det, jag struntade i den där spärren jag har inom mig och gjorde som jag ville. kändes riktigt bra. nu såhär i efterhand är jag stolt över mig själv, det kanske krävdes det här för att jag skulle kunna gå vidare. man kan inte vänta på något som aldrig kommer att hända, man måste gå vidare och hitta vad man vill ha nu. ingen annan kan göra det åt dig. och du kommer att inse att människor du förlitat dig på inte är så himla viktiga i själva verket, du har gett dem mer utrymme än vad de kanske egentligen är värd. låter hemskt, men en del människor är vi bara mer generösa mot, ger dem ny chans efter chans, så ska det väl inte vara. alla är väl värd lika många chanser? uh?

Your song - väcker minnen till liv

har precis skjutsat pappa till golfbanan, är helt död. men nu ska jag ta en dusch och fixa mig, sen väcka mamma, käka lite frukost sen ska vi åka till Ö&B och kika lite. ikväll ska jag och Rickard på j20's match, få se om man ser nå kändisar där, möjligtvis alex eftersom alcén, andersén och carlsson spelar. skönt att ha något att göra ikväll iaf istället för att bara sitta hemma. är lite lätt trött på det.

det blir inte alltid som man tänkt sig. om jag ser tillbaka nu så har inte de här sista månaderna blivit alls som vi planerade i somras, inte ett rätt prickade jag in på listan. jag lyckades få en lista som var.. (ursäkta språket) FUCKED UP. alla andra lyckades mycket bättre än mig, vad är deras hemlighet? de kanske inte har någon speciell hemlighet men iaf mycket mer tur än jag, fast det kanske inte var en nyhet, mitt liv har ju inte direkt präglats av tur. någon gång måste det ju vända, tippar på låt oss säga, kring mars nästa år? nej men hoppas tidigare, typ nu. skulle behöva en stor dos tur och en ännu större dos lycka.
pratade lite med mickan igår på msn, jag kan verkligen inte vara utan den människan. det finns ingen som jag har så stort förtroende för som henne och som jag delar en sån enorm förståelse med. vi förstår och vi vet att vi inte behöver vara med varandra hela tiden eller prata om just allt, men att vi förstår ändå. genom åren har det funkat riktigt bra, och det kommer fungera i många år till. m'n'm, en superb kombination, fast det där lät mer som om vi var en maträtt, iofs är ju m'n'm's godis, fast jag skulle inte vilja jämföra oss med runda färgglada chokladkulor med nötter i...fan va gott det lät. kan väl gå med på att jämföras med det då :)

ska ta tag i den här morgonen nu, kan ju inte vika ner mina planer efter en halvtimme redan, kan hålla dem fram till lunch sen får vi se. just ja, lunch på Pigalle idag tror jag, ni anar inte vad ni går miste om. go there! det ska iaf jag, fast det hade jag ju redan nämt. inte många dagar kvar till hemfärd nu. pratade lite med sune igår, kanske blir en shoppingtur med honom på fredag, var ett tag sen man såg karln, blir kul. det är ändå ganska kul att komma hem till leksand i korta perioder, men de där längre blir jobbig, det är då man har i huvudet hela tiden att man är ett misslyckande som inte tagit tag i sitt liv och skapat något. iofs, vad skulle jag skapa? kanske ska bli uppfinnare, verkar ju tjäna mycket mer än vad jag gör som arbetslös. fast vad skulle jag uppfinna? får fråga morfar, han är ju bra på den biten, han uppfann ju något, fast har inte riktigt fattat vad de var, nå som har med bussar att göra? hm... anna du vet väl? förklara för mig!!!!

känner jag mig själv rätt så hörs vi, aight :)
PUSS.

har sagt det förr och kommer garanterat att säga det igen, jag är kär i milo, fattar ni hur underbar den skapelsen är? om heroes någonsin läggs ner så kommer jag gå under, vem ska jag då titta på? katastrof. nej nu ska jag inte tjata om det där, men kul att se nå fint. iofs har jag redan min absoluta favorit i denna stad iaf. men milo, han får räcka tills vidare :)

kommer bli riktigt kul att komma hem också, ser fram emot det nå enormt, det enda jag tänker på stundtals. komma hem och träffa tjejerna, hela gänget, länge sen ju.. men vi ska bjuda upp ordentligt, det kan jag lova, det ska bli en helg att minnas. måste inhandla något att ha på mig bara, har spanat in en klänning på hm, lite sådär höstaktig, passar bra nu, sen antagligen mina nya skor som jag köpte, tro det eller ej, men gröna :) jag gillaren skarpt, fräna och sjukt sköna. har ju ökat på min skosamling ganska mycket, är väl uppe 60 par nu, men vette fasiken vad jag har för skor, de mesta är i magasinet. Ska nog inhandla mer skor också, alltid lika kul. Fast det är ju en där saken, jag är ju fortfarande arbetslös, men jobbar på det. funderar på om jag ska slå agneta en pling, eller kanske försöka vara kvar här ett tag nu, ge gävle en riktig chans. iofs vore de kul om nån jag kände flyttade hit, men de blir nog svårt.

tjaaaaaa!

jag ligger ett steg före, eller gör jag? i alla fall så har dagen varit okej, har inte gjort så mycket, som vanligt då. var en sväng på söder med pappa bara, sen hem och gjorde lite mys. ikväll ska jag se på heroes igen, såååååå bra. men först är det glamour, så sjukt mycket intriger, precis som det ska vara :) haha. nej skriver mera ikväll, nu är det tv'n som gäller.

precis hemkommen från södertälje, varit med pappa och sett på ssk - dif, dif vann, helt rätt. stefan var jätteduktig i mål, impad. körde hem, klarade mig förbi tre hastighetskontroller utan att åka fast, ett under! skönt att se lite hockey eftersom jag aldrig såg matchen i lördags, blev lite tjafs hemma. men kvällen blev bra ändå tycker jag. såg lite tv sen ringde rickard så jag gick och träffade han på stan, skjutsade han till sätra där de hade lagfest, snackade med lite trevligt folk, bla. "rör du, dör du"...het :P sen skjutsade jag in pojkarna till stan. väl hemma så ringde telefonen, var skönt att höra den rösten igen, saknat den lite=) igår var det bara mys med malin, åkte lite bil och chillade bara. såg leksands damer spela mot brynäs, de förlorade dock, men va kul att träffa lina en sväng. ihelgen ska jag till leksand, vi har lagfest med teamet på lördag, sjuuuuuuuuuuukt kul ska det bli. saknar alla tjejerna så himla mycket, min vc, åååååh!

ska lägga mig ner och lyssna på musik nu, ta det lugnt och bara va... mhmmm...

ett långt telefonsamtal ikväll, blandade känslor, skönt att faktiskt prata med någon som bryr sig, och hör av sig, lätt att känna sig bortglömd här borta. men vande mig ganska mkt när jag var i norge. iaf under samtalet så kom vi fram till att jag har sjukt svårt att ta emot komplimanger, det är så lätt att le lite och säga tack eller vad man nu gör, men att verkligen ta till sig dem, är nog bland det svåraste. vet själv hur jag är. jag ler och tackar eller säger något tillbaka, men jag tror aldrig på det som sägs. men kom även på en anledning till de. det ligger så mkt bakom allt, fan va djupa vi ska vara hela tiden då. skönt att komma lite till insikt i hur man är själv. jag är svår, jag vet. men jag försöker och försöker, en dag kanske resultatet blir lyckat. hope so.

heroes nu.

på onsdagmorgon klockan 06,00 så sitter jag och mamma på ett flyg mot turkiet :) ska bli så skönt att komma bort och få lite sol på sig, bara vi inte har otur och får en regnig vecka eller så (ta i trä). så idag var vi och beställde resan, köpte en bikini till mig och käkade lunch på stan med anso. var en skön dag, men när jag kom hem var jag helt slut, vilade en stund och sen var jag och malin hem till familjen hörvallius på bomhus och hämtade lite saker. malin och jag drog till Hemmakväll och hyrde film och köpte chips, så nu sitter vi här med varsin dator i knät och ska kolla på film med mamsen. imorrn ska jag bara packa och ta det lugnt, antagligen se de avsnitt jag har kvar på heroes, är helt fast. oh just ja, bestämde idag att jag, emma, frida, bobbo och tobbe ska åka till gbg och hälsa på anders v.44, kommer bli galet kul! nu gäller det bara att fixa ihop lite pengar så jag har något att leva för. mitt liv är tragiskt. men men. nej nu är det film. ta han om er.

mmmmumma.

idag var anna här på besök, myspys. vi käkade vietnamesiskt med mamma och pappa sen gick jag och anna en sväng på stan och handlade lite. åkte till söder och handlade lite och sen hem till mormor och morfar och fikade lite. hem och donade lite sen var jag och hämtade alex på stigslund, käkade lite och pappa och alex såg på leksands match medan jag och mamma låg i malins rum och såg på idol. alla var bra faktiskt, utan anastasia.. nu har jag varit och lämnat av alex hemma, tänkte lägga mig och se en film nu, försöka somna i tid, mår inge bra, har haft alldeles för mycket i huvudet de senaste dagarna. jag skulle vilja skälla, men vad ska man säga? känns som om jag skulle vara alldeles för elak. jag vill inte vara elak, jag vill bara ha det bra och få lite förståelse för varför jag känner som jag känner. som vanligt är det bara massa väggar omkring en. jag är besviken. kan man banka in vetti huvudet på någon som inte vill förstå? det måste vara nästintill omöjligt, eller?

"_____________"

skrev en aslång text precis... jag raderade den. den var för mycket riktad. jag vill inte ge mer, ibland måste man få något tillbaka. du ger aldrig, kanske med all rätt. det är ju mig det handlar om. jag vill inte gå runt och vänta på...ingenting...

fakta.
jag är ensam

bullarna blev gudomliga, fråga bara min lillasyster som tryckte i sig dem :) kände mig som en riktig bullmamma i köket, men var skönt att ha något att göra, vara lite sysselsatt. hade bsb på högsta volym i öronen samtidigt, kanske var några som tog en promenad på staketgatan som hörde min skönsång. såg även det nya avsnittet av grey's, fan va bra det är, så imorrn visas ett till avsnitt i usa så måste ladda hem det så fort det kommer ut. yeahyeahyeah.

hur länge ska man vänta? när är det dags att sluta? jag bara väntar och väntar, och efter att ha fått det där lilla hoppet så har det bara blivit värre. jag hade intalat mig saker, hemska saker, bara för att inte känna lika mycket. jag trodde stenhårt på hatet, skulle ha haft kvar den tanken. men nu står jag här, som alla andra stunder så har jag bara en enda sak att säga. fan.

i belong.

eftersom vi bestämde att jag ska vara hennes resepartner om det blir en resa. pappa och jag rände runt på stan idag och tittade sista minuten på massa reseföretag. hittade några intressanta, jag försökte pitcha in min idé om usa och thailand, men det är för långa resor för mamsen. tröök.
har precis tryckt våfflor med resten av familjen, nu blir det Glamour och sen ska jag baka bullar åt mamma! ikväll ska jag se nya avsnittet av Grey's anatomy, som jag har längtat! sen blir det Shrek the Third och kanske nån mer film efter de. Såg en sjukt bra film inatt, skrattade hela tiden, Superbad, se den! nu ska jag ta tag i mitt liv lite mera, skriver mer ikväll.

tmj.

en fullspäckad dag - skönt. först upp och nästan brände ner lägenheten med mamma, någon av oss råkade komma åt knapparna på spisen så att hela köket nästan brann upp. iväg till mormor med lady, käka lite lunch och pratade. har bestämt vilken sten jag vill ha i min ring nu, jade eller vad den heter, asfin. hämtade malin på skolan så åkte vi runt och pratade lite, hem och hämtade pappa så drog vi och handlade på söder. hem och umgicks ännu mer och sen hem till willys för att träffa alex, inhandla varor till kvällens middag, köttfärsås och spaghetti, mumsigt värre. sen slutade det med att jag städade hela hans lägenhet och höll på att få en hjärtattack när vi såg nån skräckfilm, kommer inte sova en blund inatt...

du är speciell för mig, är glad att det inte är konstigt mellan oss, skulle gärna vilja säga att jag vet vad du gjort, men har en svag känsla av att du inte tycker att det är lika fel som jag tycker att det är. bäst att bara strunta i det. it's not the end of the world.. men lite tråkigt känns det faktiskt. lina och jag måste nog ta tag i våran plan nu, operation "gemigrichardnu", alla har väl sett KappAhl's nya reklam? mumsigt.
nej nu ska jag ta en dusch och sen lägga mig och se på film, har bestämt att jag ska upp tidigt imorrn, ta en sväng på stan och sen käka lite lunch med mamma och pappa. umgås. gillar det skarpt.


har jag berättat om min sista dag hemma i leksand nu sist? kände mig bakis och jävlig hela morgonen men insåg senare framåt eftermiddagen att jag måste hitta på något att göra, gick förbi lina på jobbet och sa hej, sen tog jag en timmes prommis och satte mig sen vid mitt ställe, hade jojo/mariah/pink/whitney/fob/ggd på högsta volym, sattdär på stenarna och bara tömde hjärnan (kändes iaf som det).. bara satt och var tom. att bara sitta och känna hur det blåser omkring en, du har ett stup och världens finaste utsikt framför dig, var länge sen jag kände sånt lugn.. allt kändes så bra, jag var nöjd. tänk om man alltid kunde känna den där känslan, då skulle livet inte ha några problem. men problem har vi alla, men man ska verkligen ta vara på de där speciella stunderna, de är de bästaste.

nej nu ska jag hoppa in i duschen, ta hand om er!
incomplete.

precis hemkommen från Läkerol-Arena. Brynäs förlorade mot MoDo, helt rätt, Brynäs hade nog inte ett rätt denna match, och BRENDL, gHa, det är den mest nonchalanta och lata spelare jag sett i hela mitt liv, visst att han kan producera IBLAND, men jag tror inte ens att han hade en svettdroppe på kroppen efter den här matchen. Har varit lite lätt irriterad på honom ikväll, skickade iväg ett lite halvirriterad meddelande till pappa i paus, och vad gjorde han? Jo han visade upp det för aftonbladets krönikör, han hade asgarvat, kul, nu vet hela världen vad jag tycker om Brendl, kanske ska bli krönikör jag med? Eller...Nej, lägger ner den tanken.

Snacka om att jag har varit död idag, sune släppte ju av mig åtta imorse, inte en blund hade jag fått på hela natten, bara snack, och skönsång från min sida :) Sov till tre på eftermiddagen idag, hämtade pappsen på station, han kom hem från London där han varit på NHL-premiären. Fick den nya Hugo Boss parfymen, LOVELY. Sen chill ett tag och efter de hockey. Nu kanske se en film och bara ta det lugnt, mamma och pappa ska och skriva på alla papprena för huset imorrn så jag tänkte passa på att åka hem till mormor och morfar och käka lite lunch, kanske träna lite också. behövligt.

since i lost u, i've lost myself.