Jag har kopt en fodelsedagspresent till mig sjalv idag, en Betsey Johnson-vaska. En svart, behandig sak, precis vad jag behover just nu. Med den och mitt Coach-fodral till iPoden och med mitt Ugg-fodral till mobilen sa kanner jag mig suuupercool, ni anar inte:)

Maste nastan demonstrera!



Jag tankte ta en lang promenad och rensa skallen lite idag, men sen insag jag att vi har -15grader idag, fattar ni?!?!?! Det ar helt sjuk. Varldens vinter, fast utan sno. Sa jag satte pa mig Uggsen och satte mig i den gigantiska bilen och korde till Loehmanns en svang innan jag skulle hamta barnen. Nu ar de pa svenska skolan och jag har en stund for mig sjalv, skooont. Bara ha tyst runt omkring sig. Kanner mig sa lugn jamfort med hur jag var hemma. Da kunde det vara dagar da jag var pa helspann konstant, helt utan anledning. Nu kanns det ofta som om jag ar i nagon form av trans, jag vandrar runt pa mina sockervaddsrosa moln.
Det ar skont att jag har mitt projekt, har sagt att jag ska genomfora och avsluta det och tamifasiken (ursakta spraket) sa ska jag det! Jag ska visa min starkaste egenskap, namligen att jag ar sa frutansvart envis. Envis.. Ar det en bra egenskap eller en dalig? Vad tycker ni? Har funderat pa det innan, och jag ser den som positiv, faaaast, manga ganger kan den vara extremt negativ. Som nar jag brakar med nagon, da vet jag hur jobbig jag kan vara, bara for att jag vagrar att ge mig. Jag ar en sanhar manniska som ALDRIG kan ha fel. Eller jo ibland... Men inte ofta!

Jag har inget vettigt att skriva, dagen har inte innehallit sa mkt att de har sagt spinn pa hjarnverksamheten... Aterkommer nar jag har en gnutta smarthet att erbjuda.

xoxo,
M.

• Visste du att om du fiser konstant i 6 år och 9 månader, så bildas energi nog att skapa en atombomb
• Visste du att om du slår huvudet mot en vägg i en timme, så förbrukar du 150 kalorier. (burn baby burn!)
• Människor och delfiner är de enda arter som har sex för njutningens skull (shit! de andra maste verkligen vara installda pa att foroka sig...)
• Visste du att en kackerlacka lever 9 dagar även om de "halshuggits", och sedan dör den av svält... (ACKLIGT!)
• Det finns 293 olika sätt att ge tillbaka växel på en dollar (tro mig, jag har markt det...)
• Om Barbie hade varit levande hade hennes mått varit 97-58-97 (oj!)
• Det är omöjligt att nysa med ögonen öppna (Nagon som antar utmaningen att testa med oppna ogon? OM det nu gar..)

Visste ni allt detta onodiga vetande? Det gjorde da inte jag i alla fall... Somliga saker ar precis som jag namnde for tva sekunder sedan, ONODIGA!

Har i USA ar de helt besatta av Coach bags. Jag ser dock inte tjusningen med dessa vaskor? Gor ni?

Fast ska inte kasta sten i glashus.. Fick ett Coach-fodral till min iPod igar av Agneta, och det var faktiskt snygg. Men aja, vaskorna ar i alla fall INTE mina favoriter!

Forresten, vet att det finns nagra trogna One Tree Hill fans dar ute, vem hejjar ni pa i catfighten Lindsay Vs. Peyton? Jag ar ett troget fan av Peyton (okej jag hatade henne innan, men nu ar Lindsay mitt nya offer!)


Peyton
Vs.
Lindsay


Haha, ar inte vart att ha en storre bild pa Lindsay eller Michaela McManus som hon heter i verkligheten. Sa, gor er rost hord och sag vem ni hejjar for i den mest spannande match jag sett pa laaaaange!

xoxo,
M.

Saa, igar fyllde man 20..
En tung dag, madde inte riktigt hundra om jag ska vara arlig. Var nara till tarar hela tiden. Mest for att jag saknade allt det dar myset kring att fylla ar, mamma, pappa, Malin, Anna och Lady. Och sjalvklart mormor och morfar... Mormors tarta och hela koret. Sa jag deppade mesta delen av dagen, smagrat och var allmant down. Uppmuntrades lite av paketen fran mamma och Linda, hon ar sa sot, min darling!
Pa kvallen sa lagade vi tacos och humoret steg lite. Sen kom Agneta och Dave med en glasstarta som var saaa sot. Och sist men inte minst, PAKET! Jag alskar paket. Fick massa fina saker, alldeles for mycket! Det basta var nog de tolv diet coke-burkarna som jag fick av Sara, hade skamtat med henne att jag onskade mig det i present. Hon ar for sot! Tog Pickle (katten) med mig till mitt rum sen och somnade som en stock, lite gladare an jag var nar jag vaknade..

Sa nu ar jag stora flickan som ska veta vad hon vill gora med sitt liv. I mitt huvud snurrar tyvarr inga sanna tankar omkring. Jag har fortfarande ingen som helst koll pa vad jag vill gora. Det enda jag har kommit pa ar att jag ska ta en kurs pa Princeton University till hosten, antagligen den som Agata tar nu. Sa det kommer bli intressant!
I morgon aker jag till Verona och umgas lite med Albelins, skont att komma ifran lite, har en tendens att bli lite instangd ibland.


Kopte denna smamysiga klanning haromdagen nar jag var i Bridgewater, perfekt till varen!

Dags att gora lite nytta, blev inte mer intressant an sahar idag. Sry. Forresten, haller tummarna for att det blir "apkross" (som herr S brukar kalla det) idag!  Annars forvantar jag mig bara att alla har en underbar dag!

xoxo,
M.

ps. Malin, det ar bara att kolla nar du vill komma sa hor jag med dem har om det ar okej, men det ska inte vara nagra problem! Halsa Kalle och ta hand om dig gumman. Miss u! ds.

tack familjen och Linda, ni gjorde min dag.
- aven tack till M och Jessi, att ni kom ihag mig denna onsdag.

nu vantar tacos och iCarly, SBS, Drake & Josh. Nar jag kommer hem kommer jag vara en tvattakta barnprogramsfantast, trust me.

Forresten, jag har traffat min forsta riktiga "jag hatar Bush"-manniska, Tim, han har en stor skylt pa bilen dar det star "put Bush in jail" och sen en massa andra sma dar det star massa elaka saker om Bush och regeringen. Hahaha. Sant dar skulle man aldrig se hemma i Sverige.

xoxo,
M.

ps. Cassie, vilken smorare du ar, jag blir ju nastan lite generad! sot du ar! Jag tackar och bockar sa mycket jag kan har borta. ds.

Jag har fortfarande inte lart mig konsten att forfora. Jag ar ett sant dar praktexempel pa hur man ska vara om man vill vara ensam. Att inte lyckas fa nagon kring sitt lillfinger, eller vars man nu vill ha denna nagon (?).
Jag har aldrig varit en av de dar tjejerna som vet vad de vill ha och alltid lyckas fa det. Jag har aldrig behovt ragga da jag alltid haft mitt pa det torra, langa forhallanden har varit min grej. For att vara arlig sa ar jag vard elos pa att ragga. Hur gor man? Vad sager man for att charma den har siktat in sig pa? Att charma ar nog inte min starka sida, jag ar nog mer skrammande, ett bevis pa att alla inte kan konsten (for det ar verkligen en konst) att ragga, inte ens pa fyllan.
Dock ar jag nog en av dem som om de val lcykas fa ett ragg for kvallen sa ar det nar jag ar paverkad. Da har jag inte en susning om vad jag gor. Och kanske bast det. Vill nog inte veta vilka kommentarer som slinker ur mig da. Nar jag ar nykter daremot sa ar jag som en lammunge, stum.. Jag far inte fram ett knyst och om jag val far det sa ar det inget vettigt knyst jag far ur mig. Att vara nara nagon som ger mig pirr i magen ar skrammande. Jag kanner mig som ett sandkorn i oknen, betydelselos och osynlig. For vem skulle odsla sin tid pa mig nar det finns sa manga andra fina, underbara manniskor att vara med?
Jag skulle inte valja mig sjalv (ar ju ganska sa medveten om mina fel och brister..) Men vada, alla har ju fel och brister. Bara att dem inte ar lika synliga pa de dar perfekta, underbara, snygga manniskorna. Jag lider av vad man kan kalla flodhastsyndromet och sant. Jag kan liksom inte forfora mina potentiella ragg med ett leende (som manga andra) for nar jag ler sa ser jag ut som en bajsnodig koala med kinesogon och en minimal mun. Jag kan inte forfora genom dans for nar jag ar ute med mina vanner och dansar sa ser vi oftast ut som medlemmarna i Elektrik Banana Band, "jag ar en sorts kameliont, dadada.." (och sa gor vi den okanda dansen fran melodifestivalen). Jag ar nog inte sa intressant att prata med, da jag oftast inte har nagot intressant att komma med. Jag ar helt enkelt inte speciellt intressant vare sig det galler personligheten eller utseendet. En fis i rymden.
Om jag nagon gang hittar min Prince Charming (om jag inte redan gjort det?) sa vill jag inte vara den som slanger sig over honom. Nej tacka gud for att jag ar lite gammalmodig (ibland). Jag vill att Prince Charming ska falla pladask for mig (ungefar 0,000000% chans att det hander) och forfora mig med extremt och okontrollerat. Alltsa mest bara vara sot. Jag blir bara sa fascinerad over hur latt det ar for en del manniskor. De valjer ut sitt byte och sa VIPS! sa har de lyckats. Men kan man jamfora manniskor med byten? Later som om jag snackar om boskapsjakt. Hmm.. Offer? Maltavla? Nej nu later det mer som om jag pratar om seriemordare.. Det borde finnas ett mer passande ord att anvanda, ordbok nagon? Kanska ska kluddra ner ett ; den lycklige. Fast det ar nog inte alltid sa lyckat.. I alla fall inte for mig. Jag lyckas ju aldrig pallra mitt feta babianarsle ur stolen och ta tag i saker och ting. Jag ar nog bara radd att bli nobbad. For vem vill bli det liksom? Raise your hand!
Da haller jag mig hellre ifran raggandet och ser pa nar andra manniskor blir nobbade och icke nobbade. Ungefar som en dokusapa som man vagrar stanga av.
Som manga sagt till mig, jag har for hoga krav. Fast har jag det? Ar det egentligen en pik fran deras sida att jag blir intresserade av killar som aldrig nagonsin skulle slanga ett oga pa mig, eller ar det for att jag inte tycker att speciellt manga ar bra nog? Jag sjalv tycker dock inte att jag ar speciellt petig, hey, det enda jag begar ar en snall kille som inte ar smalare an mig. Jag kanner mig fet som det ar, behover inte kanna mig annu fetare.  Shit vad jag svamlar nu...
Men erkann.. allt ar sa mycket svarare nar man ska vara serios och oppna sig, vaga vara arlig och oppen med sina kansklor och vaga saga vad man tycker till den som far ens hjarta att sla nagra extra slag i minuten. Om jag ska vara serios, med ett tvattakta stone face, sa borjar jag darra och svettas som en gris. Tank om allt kunde vara lite mer skamtsamt, da skulle jag klara mig har i livet mycket battre, for skamt det ar min grej.. tror jag;)

En van till mig kallade mig for Superwoman forut. Jag tog det smeknamnet med ett leende och en stor klackspark. Nu i efterhand sa har jag borjat fundera, tank om jag var superwoman, oslagbar, sjalvsaker och alldeles underbar, tank vad livet vore lattare da. Jag skulle vaga saga vad jag tyckte och tankte om manniskor som gjorde mig glad, jag skulle overosa dem med hur bra de ar och hur glad jag ar for att jag har dem i mitt liv. Det verkar inte som om man gor sant, om man inte ar tjej forstas och leker "om-jag-sager-en-bra-sak-om-dig-sa-sager-du-en-om-mig"-leken, da kommer det massvis med komplimanger. Hur ofta menar man det man sager da? Shit, jag vill vara en superwoman nu!

Superwoman=Underbar manniska, det skulle inte sitta fel!

xoxo,
M.

Jag har blivit bestulen pa 2000kr pa mitt svenska visa... Kalla mig bitter... Jag ar pank... Shit, ordet skar i mina oron... Nagon som vill donera en slant till mig? Sponsring ar alltid valkommet!


Varsagod Anna!

Jag har insett att jag har ett beroende forutom att ata choklad, kopa skor och klanningar... JAG AR SHOPOHOLIC NAR DET GALLER ALLT! Jag handlar nastan allt jag ser, aven om jag inte ar saker pa att jag vill ha det, bara for att det ar sa billigt... Jag maste bli mer ekonomisk, annars kommer det sluta illa.. Suck och ston..
Ska lugna ner mig denna vecka i alla fall och spara shoppingenergin tills pa fredag nar jag aker till Verona och halsar pa Albelins i nagra dagar. Mia precis som mig, shoppingberoende.

Jag har abstinens efter min familj, mamma, pappa, Lady, Anna och Malin. Saknar att sitta och surra med dem. Att bara vara. Ska forsoka lura hit dem sen, tror inte de sager nej:)

Igar var det Oscar's galan, sag ni den? En del saker imponerade och en del inte.. Klanningarna var nog det basta med hela kvallen, och Johnny Depp! Vad ar det med den karln egentligen? Shit.. Tyckte att det var lite smakonstiga filmer bara, inte riktigt min stil, men far val se till att se dem sa jag har gett dem en arlig chans.

Vad hander i era liv? Kanns som jag missar allt.... TELL ME!

Maste ata lunch nu... SVALTER.

xoxo,
M.

WOHOOOOOO!

Satt och luslaste Harrisons faktabok (det star saker om ALLT) och dar sag jag att jag delar fodelsedag med min superduperfavorit Josh Groban, det gjorde min dag! Det enda dumma ar att jag inte alls ar lika begavad som honom.. Fast vem orkar bry sig om det?! Vi delar i alla fall dag, det ar det enda vasantliga:)

xoxo,
M.

Min tjejdate igar gick jattebra! Agata ar en jattesot och trevlig tjej. Vi funkade riktigt bra tillsammans, da det visade sig att vi ar valdigt lika som person. Sa det blev lite shopping och sen kakade vi en brakmiddag ute. Sa nu har jag officiellt skaffat mig min forsta van har borta och det kanns riktigt skont att ha nagon att prata med. Att da och da ha en mojlighet att surra med nagon annan an sin familj.

Forut sa nagon, minns inte riktigt vem, att man kommer till en viss punkt i sitt liv nar man borjar forandras, man borjar vaxa. Och da menar jag inte pa bredden for det har jag gjort hela mitt liv.... Men att man borjar vaxa som manniska och man blir vuxen. Jag kommer nog aldrig kunna sig mig sjlav som just det, vuxen alltsa. Jag ar alldeles for barnslig och stojjig, att skamta och skratta ar min vardag och bilden av vuxen som jag har ar att man maste bli mer allvarlig och ordentlig. Ordentlig ar inget ord som jag gar hand i hand med. Men sedan jag kom hit sa har jag markt att jag aven blivit battre pa det med. Jag har blivit mammig! Jag ar inte ens 20ar och jag har redan borjat bli mammig, undra hur jag kommer vara nar jag ar 25... Pensionar? Nej tackar som bockar, mitt pensionarande sparar jag tills jag ar riktigt overgammal.

Igar nar jag holl pa med mitt projekt sa borjade jag fundera kring vuxenpoang, ni vet nar man gor nagot som anses vuxet. Sedan slog det mig att det en del anser ar vuxet ar for andra en vardag. Jag minns nar jag och M blev tillsammans och han hade bott ensam i ett ar men han hade aldrig nagonsin tvattat sina klader sjalv. Jag kunde inte forsta varfor, for jag hade gjort det ganska sa lange med tanke pa att jag bott uppe i Umea. Tva ar senare sa var vi fortfarande tillsammans och bodde i Norge, han hade inte tvattat da heller. Jag var tvattmamman som forgaves forsokte lara honom hur man tryckte pa "start" for att fa igang maskinen. Han forstod inte.
Varfor ar det sa att en del har svarare att anpassa sig och gora det dar behovliga sakerna i deras vardag? Har de en viss ovilja att vaxa upp och lara sig nya saker eller ar de bara helt enkelt lata?

Jag har kant mig allmant deppig i nagra dagar nu. Forst trodde jag att det enbart berodde pa att jag var sjuk, men nu har jag insett att det nog ligger mer bakom det. Jag har insett att jag har flyttat ifran min familj. Forstar ni att det tog tre veckor for mig att inse det?! Jag maste verkligen vara trogtankt... Men sa ar det.. Jag tillat inte mig sjalv att grata i borjan, for jag ville inte vara svag. Jag tillat inte mig sjalv att tanka pa nar jag skulle komma hem igen, for jag hade bestamt mig for att stanna har foralltid. Nu tillater jag mig sjalv att tanka och gora det mesta. For annar graver jag ett annu storre hal till mig sjalv som gor kampen att ta sig upp annu svarare.

Jag ska forsoka ha en bra dag idag, med massa solsken och lite shopping och sist men inte minst Chris Brown i hogtalarna!

xoxo,
M.

Fick sms fran en person igar som jag nog aldrig pratat med i hela mitt liv. Pa mitt amerikanska nr dessutom, han ar tydligen ocksa har i staterna och lever loppan. Var kul att leva sms-livet igen (det man levde for som 15aring, Malin ar mastare pa det!). Framfor allt skont att smasurra med nagon helt ny.
Det ar ganska sjukt vad nya manniskor i ens liv kan gora mycket. Ikvall ska jag traffa en tjej som ocksa ar har som barnflicka, Agata heter hon, kommer fran Polen. Jag ar faktiskt nervos, hur lojligt later inte det? Men det ar sanningen, for tank om vi verkligen fungerar ihop, da har jag nagon att umgas med. Tank om vi verkligen inte fungerar ihop, hur kommer da kvallen sluta? Det ar de dar sakerna som man inte kan kontrollera som ar lite skrammande. Nar man inte vet i forhand hur manniskor ar. Det ar en liten utmaning, men oftast en kul sadan.

Jag har alltid funderat kring om jag fick valja vilken filmkaraktar som helst, vem jag da skulle valja att vara i ett helt dygn. Forst tankte jag mig sjalv som en sjalvklar superhero a la catwoman, i atsittande klader och en raffsig attityd, men insag ganska sa snabbt att det skulle vara forodande for dem i min omgivning att se. Da gick tankarna at att jag skulle vara nagon slags polis, men da borjade jag tanka for mycket pa CSI och alla doda manniskor som de hittar, och doda manniskor betyder blod, och jag och blod ar de sista som gar hand i hand. Sa planerna om att vara polis lades ner ganska sa direkt. Men vem skulle jag da vara? En av anglarna i Charlie's anglar? Jag ar ju (enligt mig sjalv) grym pa  att slass och de dar karatesparkarna kan ju inte vara speciellt svara att lara sig? Men en hardcore angel? Ar det jag? Men en prinsessa da? I nagon bra komedi? Tank, om du ar prinsessa sa far du allt du pekar pa.. Go for it! Men hur kul kan det vara da? Jag behover ju lite action. Finns det inga djavulsroller i Hollywood? Da kom det en snilleblixt fran ovan och slog ner i mitt huvud. Grabben med stort G, Harry Potter. Han ar ju solklar. Jag ar ju praktiskt taget redan det kvinnliga svaret pa den magiska ungen med ett stort arr i pannan. Men ingar spo't da? Annars ar jag inte intresserad... Tank att fa ga en hel dag och trolla sa att folk gar ifran manniska till gris, fran gris till pafagel och fran pafagel till groda. Det vore ju hur kul som helst! Smyga runt med hans osynlighetsmantel, skramma skiten ur folk rent utsagt! Mohuhahaha. Jag skulle vara mastaren pa practical jokes (pappa se upp!) Jag skulle leta fram varsta killer-formeln i nagon gammal trollkarlsbok och sen skulle jag tortera Snype till dods. Och eftersom att det bara ar en dag som jag far traska runt i Harrys skor sa skulle jag leva ut den till max, ingen skulle kanna sig saker. Men vad hander om jag moter honom-som-man-inte-far-namna-vid-namn? Ar jag torsk da? Eller ar det sa att Harry ar oslagbar? Jag kanner inte direkt for att offra mitt liv for att ha kul en enstaka dag.. Da kanske jag ska satsa pa att vara Cartman istallet. Han ar min andrahands favorti! W O!

xoxo,
M.

Jag ar hemma igen, fran Orlando och Bahamas. Har haft det riktigt mysigt, skont med varme och sol. Blev lite bad och snorklande. Sag ett antal hajar, delfiner och andra laskiga saker. Ni som kanner mig vet hur radd jag ar for vatten. Och Sara (min ena unge) sa en bra sak; - Vatten ar det kraftfullaste som finns, ingenting kan stoppa vatten. Smart for att komma fran en 7aring. Dar har vi svaret varfor jag ar livradd sa fort jag inte bottnar... Aja...

Jag skriver inte har sa mycket langre, och det ar ju for att jag inte har nagot internet pa min dator, som jag namnt innan. Men att jag inte kan publicera hindrar inte mig fran att tanka och filosofera en massa.

Alla hjartans dag flog forbi och som ni markte paverkade den mig enormt mycket, kanske lite val mycket. Men det ar inte nagot att gora nagonting at nu. Men den fick mig att hajja till och borja tanka i massa andra banor. Jag far en lattare panikkansla av att jag ar sa stressad over allting i mitt liv. Herregud, jag ar snart 20 och jag beter mig som om jag var 45 och mitt liv vore over vilken sekund som helst. Inget faktum. Men nagot som skrammer mig otroligt mycket ar att mina angestattacker som jag haft i flera ars tid nu, borjar bli varre och varre, och nu nar jag ar omgiven av manniskor som jag inte riktigt kanner sa vill jag inte visa mina svaga sidor och jag trycker undan dem, for att senare plocka fram dem nar jag ar i min ensamhet pa rummet och lyssnar pa Chris Brown (denna veckas karlek..) Igar fick jag ett paket fran mamma, och for forsta gangen sedan jag kom hit sa sprutade tararna, jag tappade all kontroll och bara foll ihop. Det fanns inget stopp for alla kanslorna som vallde over inom mig och jag kan nog inte riktigt beskriver hur tungt men samtidigt befriande det var. Att antligen slappa ner garden och vaga grata. Nar jag var i mina varsta svackor hemma sa grat jag varje dag, sen forbjod jag mig sjalv att gora det, det var slut pa allt trams och jag skulle bete mig moget. Men vad ar moget beteende? Att vara stenhard och kall? Inte visa en mansklig kansla? Ett sant liv fungerar inte for mig. Jag ar en extrem kanslomanniska som maste fa ge uttryck for sina kanslor. Anda ar jag radd for att visa dem for de flesta i min omgivning av radsla for att inte bli bemott som jag vill. Med respekt.

Jag vill inte att mitt bloggande nu nar jag ar har borta ska innehalla massa obetydligt fakta om vad jag gor hela dagarna, for det kan jag sammanfatta i tre meningar. Det jag vill ar att fa ge uttryck for de upplevelser och kanslor som jag plockar upp pa vagen, som till slut forhoppningsvis kommer att gora mig till en starkare och lyckligare manniska.

Ta hand om er alla, jag tanker pa er.

xoxo,
M.

Jag vet inte riktigt varfor jag skriver ett till inlagg, kanske for att jag pa nagot sjukt satt hoppas att nagon stackare ska lasa och forsta hur mycket just den har dagen paverkar mig.. Jag kanner mig vardelos for att jag ar ensam och ensam for att jag ar vardelos.. Varfor finns det sanna har dagar? Jag ar faktiskt lite latt forbannad, arg, ledsen och lite mer forbannad.
Det var en kille igar pa mallet som fragade om jag letade efter en Valentine och att han mer an garna stallde upp. Jag gick bara forbi, han kunde ju trots allt ha varit ett mongo, valdigt troligt faktiskt. Men anda.. Sahar i efterhand skulle jag nog ha lett lite forsiktigt mot honom och sett om de va en hunk eller inte. Damn! Jag far helt enkelt skylla mig sjalv att jag ar oformogen att hitta min prins och som alla sager, att jag ar alldeles for petig. Men vada? Ska man inte strava efter det man vet att man vill ha? Det tycker jag i alla fall...
Kanns bara som att man stravar efter omojliga saker ibland, kanske min svaghet, att jag inte inser att jag inte kan strava efter vad som helst, man maste vara realistisk. Ar man dunderhet sa kan man strava efter det for oss andra "omojliga", men om man ar som jag, jaa, da maste man helt enkelt noja sig med nagot en gnutta samre.

Jag har varenda dag sedan jag kom hit till Hillsborough uttit med min dator i knat och skrivit (enligt mig sjalv) otroligt bra blogginlagg. Jag har dock inget internet till min dator sa alla dessa inlagg far publiceras om ett bra tag nar jag lyckats skaffa tradlost bredband. Aja. Hur som haver sa trivs jag hur bra som helst. Familjen ar toppen, ungarna hur sota som helst och shoppingen ar underbar. Kor bil som om jag kort har hela mitt liv och jag bleker mina tander som om de vore lika gula som smor. Alltsa ar allt kanon, plus att vi drar pa semester pa lordag till Florida och sen vidare till BAHAMAS! Fattar ni hur frant det ska bli eller. Jag kan redan kanna solen mot min overgodda kropp, kanska pa tiden att jag gar ner 10 kg och kommer hem till Sverige som en mindre ful manniska, om jag nu kommer hem..

Idag ar det i alla fall Valentines day, romantikens dag. Dagen som ar skapad for oss kvinnor. Vi ska bli overosda med presenter, overraskningar och dylikt. Men icke.. Har sitter jag i min ensamhet och mar illa. Den franska loksoppan som vi at i gar borjar sakta men sakert stigga upp i min hals. Jag forsoker minnas tillbaka till tidigare Valentines day och minns direkt den for tva ar sen i lagenheten i Leksand. M hade gjort det sa otroligt fint och det slutade med att jag var sa rord att jag grat. Det kommer nog inte handa igen eftersom att jag ar ensam pa arets viktigaste dag att ha nagon vid sin sida. Det kanns nastan som ett han mot oss ensamma, en knapp pa nasan och ett stort skrattanfall att vi inte lyckats hitta nagon att dela den har dagen med. Men men, vad gor man? Gar in pa facebook och klickar pa "I can pay for a Valentine", forsoker hitta nagon som ar lika ensam som jag. Men det verkar som om alla hittat en karaste for stunden. Osis for mig, men bra for dem. Sa jag ska val forsoka trycka i mig allt som jag kan hitta i kylskapet idag och sitta och tjura, trots allt sa ar det bara en dag. Den kan jag latt tjura bort utan nagra problem. Annars kanske det ar nagon som kanner sig sugen att radda min dag? Naha..Inte...

xoxo,
M.

ps. Mickan, jag saknar dig sa att det gor ont i magen... ds.

Oh just ja! ALLA, och då menar jag alla, (eller njae förresten) bara de jag gillar, (tror dock inte att någon specifik lista krävs eftersom jag gillar de flesta) är välkomna att hälsa på när som helst!

xoxo,
M.

Här sitter man på Arlanda och väntar på att tiden ska gå. Har varit och lämnat mamma på sjukhuset i Uppsala också, sen blev det en god lunch i Arlandastad tillsammans med pappa. Det är pirrigt nu, som faaan (ursäkta språket). Inte långt kvar ju, hur ska jag klara mig? Jag som nästan är lika virrig som Mickan... Kanske sätter mig på fel flyg och hamnar på helt fel ställe, Moskva kanske.
Hade i alla fall ett långt samtal med M i natt, har saknat hans röst, skönt att prata med någon och känna sig helt avslappnad. Det blev heta diskussioner om allt från pengar vi tjänade i Norge, till om vi käkade nudlar till en viss mat rätt eller om det var klyftpotatis (sjukt onödig diskussion eftersom jag vet hur det ligger till och M har felfelfel!) Avslutades med massa flum från bådas sida då klockan hade lyckats bli över tre (kom också fram till att vi inte pratat så där länge i telefon sedan jag bodde i Umeå). Fick ändå de "avsluten" jag behövde och försökte umgås så mycket jag kunde med familjen, fast kändes mest som jag drog mig undan och låg inne i mitt rum och försökte komma på lugnande tankar. Har ju en lättare flygskräck, så ska bli intressant och se i fall jag grabbar tag i handen på den som sitter bredvid mig när vi lyfter jag landar. Stackars denna någon.

Men hur som haver så håller jag tummarna för att det kommer gå bra och att jag kommer trivas, vilket jag säkert tror. Agneta har redan gått på kompisjakt åt mig och hittat en tjej i min ålder från Polen. Hope she´s nice. Kommer massvis med information till er hemma sen när jag kommit fram till mitt nya hem på obestämd tid.

Mickan, saknar dig redan.

Take care
xoxo,
M.

ps. Tess, glöm inte att du har den stora äran att guida mig i mitt nya liv, det blir ingen lön från min sida om du inte sköter dig!:) ds.