så var man en företagssäljare
ska förbi träningen snart och testa ut träningskläder. på lördag åker jag hem, måste vara kvar här imorrn bara för att malin ska se på film med några kompisar imorrn... suck...
baaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj
styrkedroppar
"i know you didn?t bring me out here to drown. so why am I ten feet under and upside down. barely surviving has become my purpose, because I?m so used to living underneath the surface"..
"du är allt jag någonsin önskat, du är allt jag någonsin drömt. du är den som får mig minnas alla drömmar jag har glömt. du är den som får mig hoppas, du är den som får mig att le. all min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge. för du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr. du är där när natten skrämmer och du är där när dagen gryr. jag vill alltid ha dig nära, när som åren lägs till år. och vad livet vill oss lära är att framtiden är vår"..
"this pain is just to real. there's just to much that time can't erase. when you cried i'd wipe away all of your tears. when you scream i'd fight away all of your fears. i held your hand through all of these years, but you still have all of me"..
"it may be over but it won't stop there.i am here for you if you'd only care.. you touched my heart you touched my soul. you changed my life and all my goals, and love is blind and that I knew when my heart was blinded by you. i've kissed your lips and held your head, shared your dreams and shared your bed. i know you well, i know your smell. i've been addicted to you"..
"she would change everything, everything just ask her. caught in the in between of beautiful disaster, and she needs someone to take her home."..
"it seems like yesterday that my world fell from the sky. it seems like yesterday i didn't know how hard I could cry. it feels like tomorrow i may not get by, but i will try, i will try. wipe the tears from my eyes"..
"we're a picture in my mind, and when I want to find you i just close my eyes. you'll never be that far from me, so don't say goodbye. cause you'll never be that far from me "..
musik kan göra så sjukt mycket för en, den gör allt för mig just nu. att bara ligga och lyssna, låta tankarna flyga iväg. ingen kan bestämma vad man får tänka. man bestämmer allt själv. hittar sina egna lösningar på alla problem. musik är allt. känner mig så sjukt mycket starkare nu, bara för en stund.
if i should die this very moment, i wouldn't fear. . .
något måste ha gått fel, jag har feber, tung i hela huvudet, mår skit.. vill bara ligga ner hela tiden, inte röra en fena. men så kan man ju inte ha det. försökte ta tag i mitt liv idag eftersom jag nu vet att det inte kommer att bli som jag vill. skickade in en ansökan till ett säljarjobb här inne i stan, en timme senare ringde chefen på det stället och snackade lite, så imorgon ska jag och dit prata lite mer och provjobba, hoppas att det ska gå vägen, hoppas att det är något som jag skulle kunna jobba med, behöver verkligen pengar och något att göra så jag inte går runt och tänker mer. gör bara mig själv ledsen.
blir ledsen när jag hör att andra mår skit nu med, vill verkligen inte att folk ska må dåligt, vet så himla väl hur det är, vill bara att alla ska må bra nu, inklusive mig själv, vi behöver det, jag behöver det.
vet att jag kommer vara fast i mitt deppiga spår ett bra tag till men hoppas innerligt att jag ska kunna leva vidare ändå. man kan inte alltid få som man vill, men man kan inte bara lägga av verksamheten för det. det är svårt, det är tungt som fan. jag har fällt så himl många tårar för det här, men man kan inte tvinga människor att tycka och känna saker som de inte känner. så funkar det inte. jag börjar acceptera det nu.
wrapped in the warmth of you
har bestämt att åka till leksand till lördag iaf, hejja på alex när de möter leksand, brynäs kommer vinna, känner det på mig, hoppas det med. pratade med fo precis, hon ska nog gå med mig om alex fixar fram två biljetter till mig, orkar inte betala in mig :) har jag tur så träffar jag inte på någon som jag inte vill träffa på, har en i åtanke. men ska bli kul att träffa tjejerna om jag hinner med att träffa alla, får hålla tummarna!=) först blire en ensamhemmakväll med malin och hennes kompisar på fredag, mindre kul men man ställer väl upp..
kärlek är till för att få en att må skit ofta,
men grymt bra stundtals.
tack och hej.
until the end of time..
If I should die this very moment I wouldn't fear For I've never known completeness Like being here Wrapped in the warmth of you Loving every breath of you Still my heart this moment Or it might burst Could we stay right here Until the end of time until the earth stops turning Wanna love you until the seas run dry I've found the one I've waited for All this time I've loved you And never known your face All this time I've missed you And searched this human race Here is true peace Here my heart knows calm Safe in your soul Bathed in your sighs Wanna stay right here Until the end of time 'Til the earth stops turning Gonna love you until the seas run dry I've found the one I've waited for The one I've waited for All I've known All I've done All I've felt was leading to this All I've known All I've done All I've felt was leading to this Wanna stay right here 'Til the end of time 'till the earth stops turning I'm gonna love you till the seas run dry I've found the one I've waited for The one I've waited for The one I've waited for Wanna stay right here 'Til the end of time 'till the earth stops turning I'm gonna love you till the seas run dry I've found the one I've waited for The one I've waited for The one I've waited for...
this is the ride of your life - trust me
- det är sant
jag är verkligen negativ...
men när allt vänds uppochner och man varken vet ut eller in, är det då lätt att vara positiv och se allt från den ljusa sidan. njae.. antagligen inte.
det är bara så svårt när det stundtals känns som saker är på väg att hamna rätt igen och sekunden rivs den tanken sönder. man blir lite lätt förvirrad.
- lite lätt ?
känner ändå ett viss lugn nu, som att jag accepterat hur det är nu,
det är inte så att jag går runt och gråter hela dagarna, jag har det helt okej, det är bara att när jag hamnar här, ensam i mörkret, det är då jag inser vad jag saknar och vad jag inte har längre - tryggheten. jag försöker komma på vad jag vill med mitt liv. inte världens lättaste sak, känns bara som att allt måste lösa sig nu, och det orkar jag inte med. jag vill slappa, bara vara, tänka, fast dock inte så mkt som jag tänker nu :)
ska bli skönt att ha något att göra imorrnkväll, inte bara sitta hemma och dega, antagligen lite skratt också, det sitter aldrig fel, förlänger ju livet :)
det är helt sjukt, jag är verkligen lik en koala... ni fattar inte hur lik jag är..
aja åter till surret..
pratade lite med anna idag också, fan va jag saknar henne.. måste åka till uppsala och hälsa på tror jag. snacka lite strunt och bara ha "annaochmajatid", de är bra tid de, mycket bra tid.
jag tror att allt har vänt nu, jag kommer bli mig själv snart igen :)
i woke up with tears in my face
aja, det var inte anledningen till att jag skriver igen så nära inpå förra inlägget.
hade en av de värsta drömmar jag haft på länge inatt.. trodde att jag redan känt av det värsta, att jag visste hur det var att bli kapad vid fotknölarna, inatt kapade du mig ännu mer, totalt. jag grät när jag vaknade, har aldrig gråtit av en dröm förr, iaf inte som jag kan minnas...
jag minns varenda ord från den där drömmen, varenda elakt ord... jag som har haft problem att sova ett bra tag nu, kanske inte vill försöka somna igen. kommer det en till sån här dröm vet jag inte om jag kommer klara av att ta det. det blir som att känslorna därifrån läggs på de verkliga känslorna..
vad gör man nu? hur bryr man sig inte? jag vill vara en stark person som har någorlunda självförtroende, nu känns den personen så långt borta som man kan komma..
det kokar över nu
jag kokar
jag är arg
jag är förbannad
vafan håller du på med?!?!?!
så jävla mycket skit, orkar inte med nu..
så här har det alltid varit, kan aldrig stå för någonting... aldrig...
du gör mig så himla ledsen och du bryr dig inte ens... aldrig bryr du dig... iaf inte om mig,,
varför ska du alltid kasta över allt ansvar på någon annan?
jag fattar inte..
var ut med elin och kicki ikväll, fullare än på länge och det var underbart, att inte känna efter. tills det där samtalet kom och tusen samtal efter. jag pallar inte. jag vill inte ta en sida, jag vill inte ta skit jag inte ska behöva ta bara för att skydda dig. du kan ta hand om dej själv nu..
o just ja, markoolio kom fram till mej idag och frågade om vi skulle dra på efterfest tillsammans, vad svarade maja då? jo... "duuuu, du är ju 30 år och efterbliven"... sen gick jag.. jag vet, jag kan vara elak ibland.. förlåt markoolio, men du vaa LITE för gammal för mig.
nu ska jag sova ruset av mej, eller ngåot annar bra
it's a short one
ska städa upp lite här hemma nu, sen ikväll ska jag supa ner mej totalt och sluta tänka, för nu orkar jag inte med det längre. vill inte tänka en tanke ikväll, eller jomen inte om folk som får mej att må skit. nu är det slut på det. kicki, elin och jag kommer ha det kanon!
jag saknar dig
- amekalolo
men bara när du inte hör, vågar jag säga så...
till slut kommer det göra det
det har alltid löst sig för oss innan
hopphopphopp, ja nu är det dags för lite positivitet
efter gårdagen vågar jag hoppas igen, ska dock inte hoppas för mycket som linda sa. vill inte bli ännu mer ledsen. måste ha lite perspektiv nu. backa tillbaka o se från olika vinklar.
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag
Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag
Vad vore jag
Utan dina andetag
- vår låt, har alltid varit och kommer alltid att vara
a thousand maybes
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
- det där skulle jag vilja skrika ut allt vad jag har och sen bara falla ihop och gråta. trycka en kudde mot mitt ansikte allt vad jag har och bara gasta ur mig allt, svära, gråta, skrika. kasta tio tusen tallrikar mot väggen och se hur allt går sönder, såsom jag har gått sönder inombords. jag är ett kaos, en tickande bomb, panik är det rätta ordet för mig, panik och ångest.. sån jävla ångest... men jag kan inte göra allt detta. jag kan inte visa för någon att det inte är bra. det enda jag gjort hittills är att hålla mig undan, inte prata med någon. varit själv och hållt allt för mig själv. har någon nämnt något fel har jag brytit ihop totalt. och bland tårarna och bristen på luft har jag insett att jag inte kan gå runt såhär föralltid. jag vill inte ha denna klump över hjärtat och lungorna, som om jag hade ett ton vilandes mot mig. jag klarar inte av att bära upp det mycket längre. detta handlar inte om att skapa en konversation med någon annan, det handlar om att ha en dialog med sig själv. det enda stället jag kan ha det är här. just nu litar jag bara på mig och en till. denna "en till" finns inte där just nu, så är jag ensam. känns som om jag har hela världen liggandes mot mitt bröst. en hel värld av bekymmer.
ensam
ett ord som ständigt återkommer, vafan är problemet med mig egentligen? jag är inte sjuk (om jag nu inte har mammas sjukdom...) jag har vänner, jag håller på med saker som jag älskar, det enda som drabbat mig är ett brustet hjärta. det kan väl inte vara så svårt att laga..? tydligen så ska det vara ett himla krångel för mig. så lyckades det alltid bli för mig, det allra simplaste blir alltid på något sett komplicerat för mig.
jag måste verkligen vända uppochner på mitt liv.
hur ändrar man allt på en sekund?
helgen gick fort i alla fall. det var första gången jag kunde stänga av i mer än några timmar bara. jag har ingen självdisciplin, jag kan inte stå på mig. när jag väl är svag för något så är jag verkligen det. som sagt, helgen gjorde mig verkligen glad. men insåg också att jag inte kommer vara fff (fit for fight) på lääääänge. det funkar helt enkelt inte. jag är som en sämre version av r2d2, jag är en b-variant av en robot. jag kan inte fixa en enda sak utan att kollapsa inom mig. finns det botemedel för sånt här? finns det något som kan göra mig till den där starka, lyckliga människan igen? jag vill vara mig själv igen. inte den här nersmulade, patetiska versionen av mig. inget vidare att ha, varken som vän, syster, dotter... jag har varit en urusel vän på sista tiden. jag har stängt ute alla för att slippa prata. jag vet att vem jag än pratar med så kommer vi komma in på just "det jobbiga". jag klarar inte av det just nu, jag klarar inte ens av att höra namnet, se en bild, känna en lukt, höra en låt, minnas tillbaka till saker som hänt.
hur mycket kan man gråta innan man torkar ut?
tror att jag passerade gränsen för länge sen, väldigt länge sen.
vad gör man med alla minnen? plockar man ihop allt och lägger det i en liten låda där man sedan skriver lite halvstort "ÖPPNAS ALDRIG IGEN, MINNEN DU INTE VILL MINNAS.." sen lägger man den där lådan någonstans där du förhoppningsvis aldrig hittar den igen. sen ringer du varenda radiokanal och försiktigt förklarar att de aldrig mer får spela vissa låtar som ni har en speciell anknytning till. du vill ju inte riskera att bryta ihop på någon offentlig plats bara för att du har minnen från en låt. sen förbjuder du just den där parfymen som får dina ben att vika sig och fjärilarna att flyga i magen. det sista du gör är att ringa till regeringen med ett nytt lagförslag, ingen får heta så igen. det får klassas som alla de där andra förbjudna namnen gör, ni vet; gud, satan, adolf hitler...(aaa. ni förstår).
har Du då löst problemet?
antagligen inte...
men förhoppningsvis är du en god bit på vägen att inte komma ihåg allt, allt som är för smärtsamt att tänka tillbaka på.
läste nyss en artikel om hjärtesorg, man kan dö av det...
- hjärtesorg, det rätta ordet för vad jag har
kan inte äta, inte sova, inte leva, inte skratta, inte le, inte slappna av
- vad har man för liv om man inte kan leva det?
rör vid min själ
verkligen vad som helst...
så har jag känt flera gånger nu de senaste dagarna, men sen frågar jag mig varför jag skulle göra något sånt? varför skulle jag göra vad som helst för något eller någon? är det för att jag vill det så mycket eller är det för att jag tror att jag vill det?
varför kan inte livet vara en dans på rosor, bokstavligen?
jo för det är meningen att vi ska ha det tufft, gå igenom det, lära oss saker av det och komma ur det som starkare individer. jag undrar om jag blivit mycket starkare... kanske som en häst, eller kanske en elefant... njae... men stark måste jag ju i alla fall ha blivit lite grann...liiiiiite.
vad har jag lärt mig då?
att man inte kan lita på någon? att kärlek är skit? att man egentligen inte duger? att alla gör misstag?
nej det jag lärt mig mest är hur mycket en människa kan ta utan att koka över, bryta ihop eller att gå rätt in i väggen. vi är så mycket starkare än vad vi tror. vi säger innan en sak har hänt att OM det skulle hända oss skulle vi lägga oss ner och dö.
men när dagen väl kommer så bryter vi ihop lite lätt, men vi ger inte upp. vi lever vidare och försöker komma på vad vi vill med livet nu. vars startar ens liv nu när allt är uppochner?
jag blir imponerad, verkligen.
jag vet själv allt som jag gått igenom de senaste åren och vad många av mina nära och kära klarat sig igenom. vi har en instinkt som gör mycket för oss. vi måste nog lära oss att lyssna mer på oss själva så vi slipper hamna i en del situationer. det måste nog iaf jag göra... inte alltid lyssna på andra.
ibland måste vi kanske stanna upp och inse vad vi har i oss själva, man kan inte alltid uppskatta omgivningen, ibland måste man uppskatta sig själv också..
självklart jag är ledsen, men jag tänker inte låta hela min värld falla ihop, eller tänker jag? fan att man alltid lyckas ha döva öron eller blinda ögon på sig själv...
we do it in the dark - stunder som dessa
allt mellan himmel och jord kom upp, men den största snacket gällde dialekter, tyckte lite olika :)
annars har dagen varit som alla andra, allmänt depp och skit... lättade lite på hjärtat idag och var helt klar med att vi inte tyckte lika men att det är som det är. bra att jag stod på mig.
låg ute på altan och solade lite sen ville malin till stan. på vägen hem kom det fram några tjejer från en internet community och ville ta kort på mig, ställde massa frågor m.m. läskigt men kul.
hem och chillade lite, sen iväg och tränade... trodde jag skulle vara sämst på löpningen eftersom ja inte tränat på hur länge som helst. men lyckades bli en stolt 10a av 32 stycken. bra gjort maja.
massa spel, faaan va kul det var, sen hem och var död och det var jag tills telefonen ringde.
nu ska jag lägga mej eftersom jag återigen är död nu.
it's not fair.
you could hurt me with your bare hands, you could hurt me with the sharp ends of what you say
att jag inte kan vara iskall, inte bry mig, leva. jag är fast.
nu är jag ännu mer fast, när jag vet det här. det ändrar allt.
jag blir arg för att jag säger att de senaste åren varit bortkastade, men vad ska jag säga? nu känns allt bortkastat. jag såg ett förflutet, ett nu och en framid. allt jag såg och drömde om är bortblåst.
jag känner mig simpel, avskriven, nerlagd i en låda.
varför är det så lätt för alla andra att gå vidare?
jag trodde det skulle vara lätt.
nu har jag en sak som kommer hålla mig fast, jämt.
ingen reaktion, ingen medkänsla, ingen sympati, ingenting av något.
det känns kallt, från alla håll och kanter.
allt som påminner mig ska bort, allt utom en sak, den saken ska alltid finnas kvar, bryr mig för mycket för att kasta bort det. en enda sak av flera år. det är det enda jag tillåter mig att ha kvar.
jag är redan bortglömd, iväg kastad, oälskad.
this is my heart bleading before you
jag funderar på att dra över pölen ensam, och bara bryta med allt, starta på nytt och aldrig komma tillbaka. vad har jag här? ingenting.. jag har världens underbaraste vänner som jag aldrig kommer träffa, det gör ont som fan. jag är ensam, faaaan va ensam jag är. jag kan inte vara ensam. det funkar bara inte. hur börjar man om?
jag har försökt att hitta ett sätt, jag hittar inget, jag bara hoppas, varenda dag är jag arg och tom och hoppas, jämt. att man bara helt plötsligt på nån dag kan sluta bara, att man kan stänga av. jag hade rätt hela tiden. jag sa alltid att det skulle bli såhär, jag ville inte tro på det men innerst inne visste jag om det. hela tiden.
It feels like I'm standing in a timeless dream
vad gör man när ens drömmar faller ihop? hur bygger man upp något nytt själv? jag kan varken äta eller sova, jag bara går omkring och funderar hela dagarna, sätter mig i bilen och bara åker, allt för att slippa ligga hemma och ruttna. jag smulas sönder i småbitar här hemma. jag klarar det inte. jag hatar att tycka synd om mig själv, men jag kan inte sluta. jag tycker synd om mig själv, jag är svag och utan en minsta syn av en framtid. jag är 19år och har gett upp. jag är feg, mesig, svag, arg, ledsen, besviken, krossad, sårad, förbannad, frustrerad och mest av allt tom på ord. mitt liv kretsade inte kring mig innan, jag gjorde allt för en annan människa, jag tänker inte göra det misstaget igen. om jag någon gång bygger upp ett liv igen ska jag ta mig först ibland också. inte flytta vars som helst bara för att stötta någon annan. gör inte det misstaget. följ inte bara med.
amekalolo - ett jävla ord som betydde sjukt mycket för mig, det kastar vi i soporna nu
jag återkommer alltid till scenariot där jag sitter och lyssnar på depp musik och bara vill välla ur mig allt, men vad är allt egentligen? vad vill jag få ur mig? en del saker inser man att det inte är värt att kämpa för längre. jag kan inte få ur mig allt, jag kan samtidigt inte hålla allt inne, då spricker jag. får ångest, panik, ett stort jävla utbrott.
hur stannar man världen en stund?
i would die for u - everything i do, i do it for u
kryp under täcket, imorgon är en ny dag. en bättre dag?
i have thorns, just like a rose..
igår satt vi med med en varsin dator i knät och sa inte ett ord till varandra, haha, vi hade ju msn. sjuka vi är. sen kom mamma hem från älgnäs, käkade lite kina, mumsigt. sen var ja o vc ute och gled, hamnade nog lite överallt. tusen u-svängar. hämtade rickard på nynäs, skjutsade hem han till hille och hämtade malin hos jonas. tog dock ett tag eftersom malin inte visste vars hon var. smart. sen hem och nördade lite till. slutade med att jag sov hos malin och vc intog min säng. idag har vi inte gjort ett skit. gått en sväng med lady och käkat frukost.
ska väl träna lite senare, ta en trip till absolut brun och sola lite, stänga av hjärnan.
har kommit på att jag nog är starkare än jag trott. att jag har klarat av att stänga av så lätt. visst det har kommit stunder då jag bara låst in mig på toaletten och deppat ihop, men bortsett från det har jag klarat mig bra. varför ska jag egentligen hänga upp mig på människor som ljuger för andra och säger en sak till mig men inte vågar leva ut det? sånt klarar jag mig utan. har varit fast för det i flera år. men nu du, nu är det slut på det.
inatt ska jag skjutsa pappa till arlanda, han ska fara till bratislava och jobba, så då ska jag passa på att träffa anna och andreas i uppsala, sen hem och "passa" eller snarare bo med malin i några dagar för mamsen ska åka tillbaka till älgnäs med anso. på fredag ska ja hämta hem henne och om jag har pengar så åker jag till leksand o träffar tjejerna. får fixa det där. träffa fo, saknat henne så sjukt mkt den här sommaren.
nu ska jag gå till arbetsförmedlingen.... livet suger...
my immortal
u are still u
amekalolo
alkohol, ingen direkt vän va..
allt för att slippa tänka..
samtidigt för en gångs skull ha kul utan att behöva tänka.
stänga av
vc hjälpte mig som ett as, inget prat om det jobbiga,
bara skratt och sjukt mkt ärlighet.
nu kommer verkligheten tillbaka,
vet inte riktigt hur det känns.
känns lite som de senaste tre åren inte hänt,
vill inte tänka tillbaka,
vill inte tänka på det alls.
inte en sekund.
time to move on?
kanske inte kan...
broken and alone
igår var det ett helvete,
men jag klarar mig, eller hur?
nu börjar allt om, en ny start.
jag ska göra det bästa av allt.
jag tänker inte vika ner mig.
- jag kommer vika ner mig,
men bara för en stund vill jag tro att jag kommer klara det här.
ibland måste man tro...
vad finns det att tro på?
Du är allt..
jobbat och snackat skit med sofia.
cityfesten kommer bli grymt.
tomrummet blir bara större, fyra dagar har det gått.
jag fattar inte..
träffa tlk ikväll och släppa alla bekymmer, picknick på okänd plats och flum.
tlk är bra, hon gör mig glad.
att lyssna på deppmusik när man skriver är nog inte bra, tankarna dras alltid till de dåliga, faan nu ska vi prata good shit.
ledig imorrn så ska tillbringa dagen med kicki, sen kommer pappa på kvällen, torsdag morron tar jag mitt pick och pack till staketgatan. my new home.
amekalolo - hell not!
igår var det bara en sån där dag som flyter förbi obemärkt. låg hemma bakis hela dagen. käkade lite tacos med kicki och peter sen kom linda oh berättade om hur det gick på natten efter rättvik.
och ja måste bara säga en sak, faan va kul rättvik va, hade inte varit i närheten av så kul som det var om inte elin jonna och vc var med. bugg o shake, en härlig kombination.
nu ska jag snart pallra mej till jobbet sen ikväll blire att ta en prommis med X, prata ur sig lite och (om jag känner han rätt) skratta lite med :)
dags att gå vidare starkare än någonsin, och för din skul så hoppas jag att du har det kanon. vi är alla värd att må bra:) va snäll jag blev nu.. nejmen jag är trött på att ha det såhär. flytten kommer bli perfekt, vars det nu blir. valen är ju oändliga.
when it all falls apart
ingen som vet vad som kommer att hända nu.
tjejerna har hamnat mitt i smeten, och inte tack vare något de gjort själva.
vet inte vad jag ska känna eller säga.
är besviken att det inte kan bli som vi hade tänkt oss.
jag vill inte åka ensam....
nu har jag ingenstans att ta vägen.
jobb?
lägenhet?
hur ska ja kunna fixa det fort som fan?!
arg, det är det rätta ordet för det jag känner.
sjukt besviken.
vad blir det nu? gävle? norge? jag åker vars som helst, bara inte leksand. inte leksand.
nu ska jag bygga upp något ensam, eftersom ingen kan fixa det här åt mej, allt ligger i mina händer (hatar den situationen)...
jag är ensam, har inget liv, ingen framtid, fan va deprimerad jag är.... fixa ett liv åt mej!
det enda positiva som hänt är körkortet, hade aldrig tagit det om det inte vore för usa, men icke sa nicke.. nu ska jag lägga mej i sängen och vara lite mer bakis och less.
stay cool, eat shit
vad har mickan gjort idag då?
jo hon har gjort mycket, men tänkte mest ta med kommentarerna som hon har sagt, och jaaa, ni får skratta!
(mickan jobbar på korstäppan, där har de ibland utländska kunder..se hur de gick för mickan med dem, hon som ska kunna det hon snackar om...")
(KUND) - "what kind of meat is this?"
(MICKAN) -"eeh eeh, it's an animal.."
(KUND) -"is it raindeer?"
(KUND) -"maybe...."
(mickan hade kineser på korstäppan som ville betala för teet som de druckit...)
(KUND) - "I would like to pay for my tea"
(MICKAN) - "It's okey, the pea is for free"
sen har vi dagens bubblare som mest är rolig om man är trött och varit med mickan alldeles för lång tid på en gång...
- "se vad som händer....eller fötter?"
(jagvetlågnivå)
här har vi stjärnan, tveka inte att gå fram till henne och be henne dra ett av hennes berömda skämt ;)
so long suckers!
kööööööööörkort
nej nu ska jag hämta malin och bassi, skriver mer sen:)
