what doesn't kill you.

Idag är en riktig skitdag. En mindre bra dag mentalt. Mitt psyke är i botten och tårarna kommer på besök titt som tätt. Jag är tömd på energi. Den sista droppen var i morse när jag och Markus mamma insåg att vi tänkt lite fel kring påskveckan, hon jobbar och jag skulle få sitta ensam en vecka i Sälen medan Markus är i Norge och jobbar. Just great. Frustrationen tog över och jag ville helst av allt bara lägga mig ner och dö en stund. Pojkarna är inte direkt krävande, men det blir intensivt att vara ensam med dem i 2veckor. Det är inte det samma här hemma när Markus är borta.. Man ska ha koll på pojkarna, hunden och huset och allt vad det innebär ska skötas. Många gånger känner jag mig som en robot som bara "kör". Så fort pojkarna sover middag så ska det tvättas, städas, donas och fixas. Man plöjer på och vips så inser man hur jäkla trött man faktiskt är. Döönöö, då är det för sent att vila för då vaknar de små liven. Jag är värdelös på att vila så egentligen får jag väl skylla mig själv. Jag tar inte vara på tiden som bjuds. Men hur lätt är det när tusen saker ska göras? Ghaa.. Nu ska jag försöka få min ena missnöjda son att le istället för att skrika.