I'm gonna make everything shine, and when I'm done I want a huge drink!
Nu har jag fått avreagera mig lite aka städat. Har packat upp alla saker och försökt att få det att inte se ut som om ett krig precis har brytit ut här inne (lättare sagt än gjort). Började hänga upp alla klänningar för att ganska så snart inse att det inte fanns en chans i världen att alla mina saker skulle få plats. Letade reda på små vrår som jag kunde trycka in en del saker i och sen fick jag improvisera, freestyla lite. Resultatet blev helt okej, man kan inte förvänta sig så mycket av den här lilla skrubben.
Vet inte riktigt hur det blir imorgon, om jag ska trotsa allt och gå på den där festen med Alex och Henke ändå, kanske blir kul, har ju inte festat med kusinerna på evigheter, och det brukar alltid bli lyckat med dem. Vet bara inte riktigt vad de är för folk som ska dit, orkar inte med en massa tjafs, även fast det ibland kan kännas som om jag söker mig till det.. Jag kanske helt enkelt ska strunta i allt och bara dra på mig något fult och hälla i mig alkohol. Var ju ett tag sen sist. Är alldeles för stor just nu för att känna mig fin i något, ändå vet jag att jag kommer stå där imorgon och testa varenda plagg jag har, i hopp om att något helt plötsligt ska sitta perfekt. Vilket aldrig kommer att hända.
Får se hur allt känns imorgon / senare idag. Ska träffa Alex på stan för en fika så får se hur väl han lyckas övertala mig, nog ganska så bra, han är duktig på sånt där.. Kanske ser nå kul folk imorgon, dock har jag väl ingen vidare koll på vad som är "kul" folk eftersom jag knappt känner någon:)
Nu ska jag försöka trotsa jetlagen och sova, kommer säkerligen inte lyckas då jag inte känner mig det minsta trött, har bara en enorm huvudvärk, antagligen för att jag inte sov något inatt. Alltså sömnbrist men är så trött att jag nu nått stadiet som övertrött = inbillat pigg.
Fungerade inte att lägga in några bilder nu så försöker igen imorgon!
NattiNatti!
xoxo,
M.
Vet inte riktigt hur det blir imorgon, om jag ska trotsa allt och gå på den där festen med Alex och Henke ändå, kanske blir kul, har ju inte festat med kusinerna på evigheter, och det brukar alltid bli lyckat med dem. Vet bara inte riktigt vad de är för folk som ska dit, orkar inte med en massa tjafs, även fast det ibland kan kännas som om jag söker mig till det.. Jag kanske helt enkelt ska strunta i allt och bara dra på mig något fult och hälla i mig alkohol. Var ju ett tag sen sist. Är alldeles för stor just nu för att känna mig fin i något, ändå vet jag att jag kommer stå där imorgon och testa varenda plagg jag har, i hopp om att något helt plötsligt ska sitta perfekt. Vilket aldrig kommer att hända.
Får se hur allt känns imorgon / senare idag. Ska träffa Alex på stan för en fika så får se hur väl han lyckas övertala mig, nog ganska så bra, han är duktig på sånt där.. Kanske ser nå kul folk imorgon, dock har jag väl ingen vidare koll på vad som är "kul" folk eftersom jag knappt känner någon:)
Nu ska jag försöka trotsa jetlagen och sova, kommer säkerligen inte lyckas då jag inte känner mig det minsta trött, har bara en enorm huvudvärk, antagligen för att jag inte sov något inatt. Alltså sömnbrist men är så trött att jag nu nått stadiet som övertrött = inbillat pigg.
Fungerade inte att lägga in några bilder nu så försöker igen imorgon!
NattiNatti!
xoxo,
M.
BJAKJNKALSMBSM.
Det började igårkväll, satte mig i jeepen för att åka till Newark International Airport. Regnet öste ner och NJ och NY såg mest ut att täckas utav massor med vatten. När jag checkade in så sa de att flyget skulle gå i tid, yeah right. Flyger var försenat en och en halv timme och faaaan vad varmt det var vid gaten, höll på att smälta bort. Efter den halvlånga (finns ju värre) väntan så fick vi sätta oss. Jag blev direkt bundis med en av flygvärdinnorna, assöt tjej från Malaysia. Vi satt och surrade ett bra tag om både det ena och det andra sen passade jag på att sova. Passade på och passade på, jag lyckades sova 2timmar inatt, inte direkt bra jobbat då mitt huvud känner sig lite lättare efterblivet för tillfället.
Mickan berättade att hon skådade en kändis när hon flög sist, Cameron Diaz. Jag satt bredvid en kändis, dock inte alls lika känd, en svensk kändis. Haha. Ni vet Lena från Så som i himmelen? Har noll koll på namn... Dock är inte "Lena" i samma standard som Cameron, but hey, jag jobbar mig uppåt. Nästa gång blir det definitivt Posh Spice, or not.
Fan jag vill inte vara här, tillbaka i skrubben. Inte samma hus, inte samma skrubb, men nog är det en skrubb alltid. Det går att gå in och att backa bakåt för att komma ut, inte mycket mer än så.
Jag saknar prinsessbakelsen i Verona, NYC, allt. Jag skulle ha stannat, vad har jag att hämta här? Ett liv i Gävle där jag inte känner någon. Kulkulkul.
Valborg ser inte ut att bli så kul heller då det verkar om om Malins CP-kompisar (ber inte om ursäkt för uttrycket denna gång) antagligen ska på samma fest. Jag är inte direkt den personen som kan hålla tyst när jag dricker om jag tycker att någon behandlar en annan illa, då säger jag rätt och slätt precis vad jag tycker. Jag är inte elak, jag är bara kanske lite väl ärlig. Så jag funderar på att sitta hemma i min skrubb och lyssna på John Mayer, Kate Voegle och Ferras.
Nu är jag tillbaka till verkligheten igen, and I don't like it...
xoxo,
M.
Mickan berättade att hon skådade en kändis när hon flög sist, Cameron Diaz. Jag satt bredvid en kändis, dock inte alls lika känd, en svensk kändis. Haha. Ni vet Lena från Så som i himmelen? Har noll koll på namn... Dock är inte "Lena" i samma standard som Cameron, but hey, jag jobbar mig uppåt. Nästa gång blir det definitivt Posh Spice, or not.
Fan jag vill inte vara här, tillbaka i skrubben. Inte samma hus, inte samma skrubb, men nog är det en skrubb alltid. Det går att gå in och att backa bakåt för att komma ut, inte mycket mer än så.
Jag saknar prinsessbakelsen i Verona, NYC, allt. Jag skulle ha stannat, vad har jag att hämta här? Ett liv i Gävle där jag inte känner någon. Kulkulkul.
Valborg ser inte ut att bli så kul heller då det verkar om om Malins CP-kompisar (ber inte om ursäkt för uttrycket denna gång) antagligen ska på samma fest. Jag är inte direkt den personen som kan hålla tyst när jag dricker om jag tycker att någon behandlar en annan illa, då säger jag rätt och slätt precis vad jag tycker. Jag är inte elak, jag är bara kanske lite väl ärlig. Så jag funderar på att sitta hemma i min skrubb och lyssna på John Mayer, Kate Voegle och Ferras.
Nu är jag tillbaka till verkligheten igen, and I don't like it...
xoxo,
M.
Svensk mark.
Jag längtar redan tillbaka, fem minuter på svensk mark räcker gott och väl. Önskar att familjen kunde bo i USA med mig, jag hör hemma där. Mandis, kom och hämta mig;) Behöver lite Sour Patches:D
Återkommer med ett mer givande inlägg.
xoxo,
M.
Återkommer med ett mer givande inlägg.
xoxo,
M.
Behind these hazel eyes.
Jag har lite lättare panik, hur fan lyckas en del?! Vill inte bry mig, men eftersom jag är som jag är som person så bryr jag mig för mycket. Vill kunna hjälpa till och finnas där, men är så svårt att finnas där så mycket som man vill när man är på andra sidan pölen. Så fort jag kommer hem ska jag slå tag i saken och göra mitt bästa för att allt ska bli bra. Alla är värd att vara lyckliga, speciellt när lyckan står rätt framför näsan på en, man måste bara titta lite mer och få en knuff på vägen av en god själ som jag är:) Haha. Det kommer bli mye bra, tro mig.
Counting down the hours.
xoxo,
M.
Counting down the hours.
xoxo,
M.
Hope it's over soon.
Jag kunde inte hålla mig, det blev några saker till att skriva i på shoppinglistan... I'm bad, I know..Det spöregnar ute, asmysigt! Vet inte riktigt vad jag ska skriva, kände bara för att texta ner några rader. Håller på att packar nu med, fast denna gången är det inga väskor som ska packas, nu gäller det alla kartonger med saker som jag ska skicka hem. De där 100lbs som jag får ha med mig hem räcker inte på långa vägar. Tur att Flat Rate boxarna inte kostar överdrivet mycket, men pengar är det ju allt.. :S
Måste fortsätta med miott jobb, suck och stön..
xoxo,
M.
Måste fortsätta med miott jobb, suck och stön..
xoxo,
M.
Remenber when it rained?
Jag mår inge bra idag, en stor klump som satt sig mitt i halsen, allt för att täppa till. Magont har jag med, en blandning av att vara hungrig med en massa smärta.. Jag känner mig som en blandning mellan Babben Larsson och en riktigt ynklig person.. Ser du en bild framför dig nu? Inga magtabletter har jag kvar heller, så jag får stå ut.. Packningen är nästan klar, krävs bara liiiite mer arbete på denså kan jag sätta bom och lås på väskorna, slutshoppat för min del nu.
Nattens drömmar var lite annorlunda än vanligt, fast kan drömmar vara annorlunda? Drömmar kan ju vara hur som helst, så vad anses som normalt och onormalt? Äsch.. Drömmarna var i alla fall utöver det vanliga som jag brukar drömma. De var mest en massa fäger som flög runt, inga personer, inga konkreta saker, bara färger och ljus. Jag fann ett lugn i den drömmen, allt var så lugnande och vackert. Eftersom jag kan vara ganska så hyper ibland så är de där lugna stunderna guldvärda (som stjärnkvällarna).
Sen vaknar man upp till the real life och vad ser man, inga stjärnor på himlen, utan ett stort träd utanför fönstret och massa regn. Regn, något jag hatar 300 dagar om året och de andra dagarna kan jag anse att det är lite småmysigt. Tänk er att vara i regnskogen, det regnar och det enda ni gör är att bara stå där och känna hur vattnet sköljer av dig, allt bara försvinner, du är ett med allt. Frihet. En dag ska jag åka dit (det har jag lovat mig själv) och den dagen då ska det banne mig regna!
Det är väl dags för mig att kliva ur prinsessbakelsen (sängen) och göra mig iordning, första dagen på länge som man måste ha jeans på sig, klänningsfreak som jag är.
En liten frän sak också, fick mail ifrån ett ställe inne i NY som jobbar med kändisar, de fixar hemhjälp, nannies etc. till de kändisar som behöver, haha, jag kontaktade dem för ett tag sen och frågade lite frågor bara om hur de jobbade och så, idag fick jag mail om att de vill träffa mig för en intervju... SHIT! Får dock se hur det blir med det där, kanske senare, kanske till hösten om inte SB funkar, vore ju ganska så fränt om jag ska vara ärlig (låter fantasin flöda iväg lite).
Nej frukost var det som stod på schemat nuja... Sen handla lite saker till min handikappade lillasyster där hemma, tycker så synd om henne, ont och kan inte gå, bara att vila och ge det tid, operationen gick ju i alla fall bra, tur det.
xoxo,
M.
Nattens drömmar var lite annorlunda än vanligt, fast kan drömmar vara annorlunda? Drömmar kan ju vara hur som helst, så vad anses som normalt och onormalt? Äsch.. Drömmarna var i alla fall utöver det vanliga som jag brukar drömma. De var mest en massa fäger som flög runt, inga personer, inga konkreta saker, bara färger och ljus. Jag fann ett lugn i den drömmen, allt var så lugnande och vackert. Eftersom jag kan vara ganska så hyper ibland så är de där lugna stunderna guldvärda (som stjärnkvällarna).
Sen vaknar man upp till the real life och vad ser man, inga stjärnor på himlen, utan ett stort träd utanför fönstret och massa regn. Regn, något jag hatar 300 dagar om året och de andra dagarna kan jag anse att det är lite småmysigt. Tänk er att vara i regnskogen, det regnar och det enda ni gör är att bara stå där och känna hur vattnet sköljer av dig, allt bara försvinner, du är ett med allt. Frihet. En dag ska jag åka dit (det har jag lovat mig själv) och den dagen då ska det banne mig regna!
Det är väl dags för mig att kliva ur prinsessbakelsen (sängen) och göra mig iordning, första dagen på länge som man måste ha jeans på sig, klänningsfreak som jag är.
En liten frän sak också, fick mail ifrån ett ställe inne i NY som jobbar med kändisar, de fixar hemhjälp, nannies etc. till de kändisar som behöver, haha, jag kontaktade dem för ett tag sen och frågade lite frågor bara om hur de jobbade och så, idag fick jag mail om att de vill träffa mig för en intervju... SHIT! Får dock se hur det blir med det där, kanske senare, kanske till hösten om inte SB funkar, vore ju ganska så fränt om jag ska vara ärlig (låter fantasin flöda iväg lite).
Nej frukost var det som stod på schemat nuja... Sen handla lite saker till min handikappade lillasyster där hemma, tycker så synd om henne, ont och kan inte gå, bara att vila och ge det tid, operationen gick ju i alla fall bra, tur det.
xoxo,
M.
We need belief, just as much as we need the stars, a dust of magic.
Jag älskar att ligga och titta ut genom fönstret de nätter när det är bläcksvart på himmelen och det enda du kan se är tusentals små stjärnor som lyser överallt. Då ligger jag och tittar på oändligheten, något som inte har något slut. Det går inte ens att fantisera hur stort universium är, it's beyond everything.
Jag blir lugnad av att ligga och titta på detta, det ger mig ett slags hopp, allt är möjligt, mirakel kan hända, det finns saker som är större än världen och verkligheten som vi lever i. Om det kan finnas ett stort svart täcke över oss med miljontals stjärnor i, då kan även de mest oväntade sakerna ske.
Man måste tro på något..
Jag tror inte på Gud, Jesus, Adam & Eva och hela det där köret, men jag tror dock att man måste tro på något; ödet, kärleken, skönhet, mirakel, you name it. Om man inte tror så finns det inget hopp. Man har gett upp hoppet om allt som man önskar och vill. Vad är det för mening med att önska och vilja saker om man är helt inställd på att det aldrig kommer att ske?
Vi måste tro för vårat eget bästa, för att stärka oss, för att lugna oss, för att vi ska ha en anledning till att leva. Utan tro så är det svårt att se meningen med varför vi finns till..
xoxo,
M.
Taking chances or get back to things as they were.
Jag hatar känslan av förvirring. Då jag vet att somliga kan tycka att jag är lite virrig ibland så tycker jag själv att jag brukar vara ganska så sansad, oftast. Idag är dock en dag då förvirringen och virrigheten tagit över. Jag försöker göra något bra för en annan men den verkar inte vilja det jag försöker med, och egentligen vill jag inte det heller, men det kanske är det bästa? Jag har kommit med det här förslaget flera gånger förut, och det har aldrig uppskattats, för den andra verkar inte förstå varför det inte kan vara som förut. Hur kan det möjligen vara som förut?
Allt är uppochner with a twist.
Jag kämpar dock på och försöker släppa taget mer och mer för varje dag, men du är alltid där och plockar upp dig själv till mig igen. Du förstår nog inte själv vad det är du gör, orden du säger, närheten du ger, och jag vet att du gjort såhär mot andra människor också. Det är bara det att ingen vill säga något för du är en sån underbar människa, en underbar människa med en del mindre bra sidor, som hos alla andra.
Tiden får visa vad som sker, vi lever i nuet och tar dag för dag. Du är stark, och innerst inne är jag nog ganska så stark också
xoxo,
M.
Allt är uppochner with a twist.
Jag kämpar dock på och försöker släppa taget mer och mer för varje dag, men du är alltid där och plockar upp dig själv till mig igen. Du förstår nog inte själv vad det är du gör, orden du säger, närheten du ger, och jag vet att du gjort såhär mot andra människor också. Det är bara det att ingen vill säga något för du är en sån underbar människa, en underbar människa med en del mindre bra sidor, som hos alla andra.
Tiden får visa vad som sker, vi lever i nuet och tar dag för dag. Du är stark, och innerst inne är jag nog ganska så stark också
xoxo,
M.
Den amerikanska shopoholicen ska vända om sitt liv när hon väl är hemma igen. Promise.
Det har blivit mycket snack om min packning nu, så tänkte hoppa till något helt annat. Fenomenet shopping. Nej, inte det heller, för det har blivit alldeles för mycket snack om det med på sista tiden. Jag är ju redan erkänd shopoholic, inte mycket mer att säga än det. Har dock lovat mig själv att bli mycket bättre när jag kommer hem, njuta av sakerna jag har istället för att köpa nya saker konstant. Jag är lite av en "ska ha"-människa. Min reptilhjärna som säger åt mig hela tiden att jag vill ha saker, och gärna på direkten (därav reptilhjärnan, ni minns att man fick lära sig om det i skolan va?). En ändring ska det bli, det lovar jag. Får helt enkelt hitta en hobby när jag kommer hem till Gävle igen, vet dock inte vad det blir än. Var sugen på fotboll men efter att ha träffat så sjukt mycket otrevligt folk när jag spelade innebandy i Gävle så har jag blivit lite avskräckt.
Känns som sommaren kommer bli grymt annorlunda än vad de tidigare somrarna har varit. Inget Leksand, ingen utlandsresa med tjejerna, ingen pojkvän, ingen midsommarfest vid huset i Åkerö, inga picknickar vid utkiksplatsen i Plintsberg, inge Dare Night i Noret. Jag kommer vara i Gävle där jag känner typ 2personer, mina kusiner=) De kan ändå vara ganska så skönt att vara lite anonym i Gävle, speciellt när vi går ut, ingen som vet vem man är så man kan egentligen göra vad som helst, släppa alla hämningar och följa med vågen. Det funkar inte riktigt i Leksand då man känner varenda en som är ute på Luckan, men det är kul ofta det med, då har man alltid folk att surra med om man tappar bort den man är ute med, vilket jag alltid lyckas med. Jag kommer sakna byn som en galning när jag kommer hem, men får vänja mig vid nya huset i Gävle, även fast jag kommer ha lite svårt med det till en början. Mysigt är det i alla fall och större än lägenheten, stort +. Lite synd bara att vi inte bor kvar i stan, var så skönt att ha nära till allt.. Men men..
Vad ska ni hitta på i sommar?
Nu ska jag slänga i en färg i håret och hoppas att det blir lite bättre än det är nu!
Take Care.
xoxo,
M.
Känns som sommaren kommer bli grymt annorlunda än vad de tidigare somrarna har varit. Inget Leksand, ingen utlandsresa med tjejerna, ingen pojkvän, ingen midsommarfest vid huset i Åkerö, inga picknickar vid utkiksplatsen i Plintsberg, inge Dare Night i Noret. Jag kommer vara i Gävle där jag känner typ 2personer, mina kusiner=) De kan ändå vara ganska så skönt att vara lite anonym i Gävle, speciellt när vi går ut, ingen som vet vem man är så man kan egentligen göra vad som helst, släppa alla hämningar och följa med vågen. Det funkar inte riktigt i Leksand då man känner varenda en som är ute på Luckan, men det är kul ofta det med, då har man alltid folk att surra med om man tappar bort den man är ute med, vilket jag alltid lyckas med. Jag kommer sakna byn som en galning när jag kommer hem, men får vänja mig vid nya huset i Gävle, även fast jag kommer ha lite svårt med det till en början. Mysigt är det i alla fall och större än lägenheten, stort +. Lite synd bara att vi inte bor kvar i stan, var så skönt att ha nära till allt.. Men men..
Vad ska ni hitta på i sommar?
Nu ska jag slänga i en färg i håret och hoppas att det blir lite bättre än det är nu!
Take Care.
xoxo,
M.
Inga from Sweden.
Jag och Amanda tittade runt på youtube.com och hittade denna sjuka video. Lite små humoristisk sådär och allmänt pinsam. Hoppas verkligen att människor från andra länder inte har den bilden av oss svenskor, iofs så är jag ju inte direkt lik hon bruden i videon, sist jag tittade så var jag lik en utlänning, men hey, kanske ska bli blond snart igen så att man passar in?!=) Haha. Njut!
xoxo,
M.
Jag hatar att packa...
Det här är 1/3 av min packning, fattar ni att jag HATAR ATT PACKA?!?!?!
Clinton for president!
Det är en enorm hysteri kring hela USA om inte hela världen angående presidentvalet. Det är knappt någon som pratar om John McCain, all fokus ligger på Obama och Clinton. Smutskastning hit och smutskastning dit. Den ena hittar något smaskigt om den andra som den sen läcker ut lite försiktigt till pressen.
Först handlade det om man vs. kvinna, men nu slutet har fokusen mer legat på svart vs. vit. Ska det handla om det egntligen? Ska det inte handla om kandidatens värderingar och kunskap? Vad den har att erbjuda landet?Många hävdar att Obama inte är redo för rollen som president, att han har stora brister när det gäller utrikespolitiken, och jag håller med efter alla debatter, inslag på tvn, intervjuer etc. Clinton vet precis vad det här handlar om, hon är enormt kunnig och jag tror att hon kommer föra ett lugn till USA som de behöver nu efter all skit som Bush satt dem i. För att komma tillbaka till man vs. kvinna, jag tror att USA är redo för en kvinnlig president, och om inte nu så tror jag att det kommer ta ett bra tag innan någon kvinna kommer ställa upp igen.
Eftersom jag får rösta i presidentvalet så ser jag fram emot det här något enormt. Det ska bli intressant som bara den, lite småläskigt också. det kommer bli så otroligt jämt tror jag. Och många kommer nog ha svårt att bestämma sitt val till president samma stund som de står i båset och ska rösta. Blir det McCain, Obama eller Clinton?
Go Clinton!
xoxo,
M.
Först handlade det om man vs. kvinna, men nu slutet har fokusen mer legat på svart vs. vit. Ska det handla om det egntligen? Ska det inte handla om kandidatens värderingar och kunskap? Vad den har att erbjuda landet?Många hävdar att Obama inte är redo för rollen som president, att han har stora brister när det gäller utrikespolitiken, och jag håller med efter alla debatter, inslag på tvn, intervjuer etc. Clinton vet precis vad det här handlar om, hon är enormt kunnig och jag tror att hon kommer föra ett lugn till USA som de behöver nu efter all skit som Bush satt dem i. För att komma tillbaka till man vs. kvinna, jag tror att USA är redo för en kvinnlig president, och om inte nu så tror jag att det kommer ta ett bra tag innan någon kvinna kommer ställa upp igen.
Eftersom jag får rösta i presidentvalet så ser jag fram emot det här något enormt. Det ska bli intressant som bara den, lite småläskigt också. det kommer bli så otroligt jämt tror jag. Och många kommer nog ha svårt att bestämma sitt val till president samma stund som de står i båset och ska rösta. Blir det McCain, Obama eller Clinton?
Go Clinton!
xoxo,
M.
The Art Institute of New York.
The Art Institute of New York besökte jag och Mandisen idag. Vi kände oss lite udda när vi satte och i väntrummet och skådade alla de som var intresserade av att studera där, ni vet kontnärliga människor, lite småudda en del. Först ut var en kvinna som pratade en massa om skolan och de möjligheter den gav en om man studerade där, intressant men lite småtjatigt. Sen fick vi gå till en annan byggnad och hänga med på en liten föreläsning eller vad man nu ska kalla det. Kvinnan som ledde föreläsningen var minst sagt virrig och hade inte så stor koll på någonting, hon ville mest få in sina små hintar om att hon ska sälja en bok nu snart som alla borde köpa, och sen visade hon lite var det innebar att plugga Fashion Design. Jag tror både att jag och Mandisen var minst sagt imponerade, och vi båda vill nog söka. Bara det att jag har fullt upp med att söka till SB att jag känner att jag kan försöka komma in på Ai om SB skulle skita sig totalt.
Vi satt där i väntrummet och planerade våran framtid tillsammans, vad vi skulle jobba med, allt vi skulle göra. Visst gick vi lite till överdrift med en del, men det är kul att låta fantasin flöda iväg sådär, man får hitta på en massa kul som man vill göra. Mandisen och jag är väldigt lika, vilket är skönt, då vi kan surra om alla dessa saker som virrar runt i skallen utan att man känner sig som ett tvättäkta pucko.
Efter att vi varit på skolan i en massa timmar så tittade vi på klockan, shit, hur skulle vi hinna med allt? Vi strosade runt lite på Canal Street och sen kände vi hur våra magar morrade till, vi tryckte lite choklad och sen satte vi av mot Century 21 för att handla lite underkläder, Hanky Panky blev det, bra att passa på då Hanky Panky är svindyrt i Sverige, fattar inte ens varför människor slänger ut 189:- på ett par trosor, i Sverige alltså, det skulle jag aldrig göra! Sen skulle vi fixa en massa andra saker, hitta en bikini åt Malin m.m. men det hann vi inte med för att the open house tog så lång tid, så det får bli någon annan dag..
Nu är jag hemma igen, trött som en sate och ledsen att jag sett Mandisen för sista gången på riktigt länge, vem ska jag nu flumma med? Mig själv? Sen när hon kommer hem från Afrika i sommar, då blire flum igen, fixa hennes hår, spåra ut på Cityfesten och massa annat skoj!
Nu ska jag titta på Leatherheads och sen krypa ner i min stora, mysiga, prinsessbakelse (säng).
xoxo,
M.
Vi satt där i väntrummet och planerade våran framtid tillsammans, vad vi skulle jobba med, allt vi skulle göra. Visst gick vi lite till överdrift med en del, men det är kul att låta fantasin flöda iväg sådär, man får hitta på en massa kul som man vill göra. Mandisen och jag är väldigt lika, vilket är skönt, då vi kan surra om alla dessa saker som virrar runt i skallen utan att man känner sig som ett tvättäkta pucko.
Efter att vi varit på skolan i en massa timmar så tittade vi på klockan, shit, hur skulle vi hinna med allt? Vi strosade runt lite på Canal Street och sen kände vi hur våra magar morrade till, vi tryckte lite choklad och sen satte vi av mot Century 21 för att handla lite underkläder, Hanky Panky blev det, bra att passa på då Hanky Panky är svindyrt i Sverige, fattar inte ens varför människor slänger ut 189:- på ett par trosor, i Sverige alltså, det skulle jag aldrig göra! Sen skulle vi fixa en massa andra saker, hitta en bikini åt Malin m.m. men det hann vi inte med för att the open house tog så lång tid, så det får bli någon annan dag..
Nu är jag hemma igen, trött som en sate och ledsen att jag sett Mandisen för sista gången på riktigt länge, vem ska jag nu flumma med? Mig själv? Sen när hon kommer hem från Afrika i sommar, då blire flum igen, fixa hennes hår, spåra ut på Cityfesten och massa annat skoj!
Nu ska jag titta på Leatherheads och sen krypa ner i min stora, mysiga, prinsessbakelse (säng).
xoxo,
M.
Livin' on the edge.
Favorit citat:
- "One day the years of struggle will strike you as the most beautiful"
Sigmund Freud.
Mys och bus i NYC imorgon.
Imorgon ska jag med Mandisen och titta på någon art school inne på manhattan, intressant, ska suga in allt jag kan lära mig. Jag som tidigare tyckt att jag varit ganska så bra på att måla kommer på en nanosekund känna mig som en nybörjare a la 4åring. Sen blir det lite mys vid Union square och om jag övertalar Mandisen att ta en tripp till Central Park om vädret tillåter. Jag gillar NYC, mye mye!
xoxo,
M.
"Jag är en stor anka".
Hahaha Johan Glans är grym!
Vänd kappan efter drömmen.
Vaknade upp med ett leende på läpparna idag, visst älskar man när humöret kan svänga sådär fort? Drömde i alla fall en bra dröm och det konstiga var att människorna som var med i drömmen är människor jag knappt pratar med längre, sånna människor som jag hade i mitt liv i mellan- och högstadiet. Vi flackade från ena stället till det andra och varje gång drömmen bytte kapitel så var det en ny intressant människa där. Tiden i högstadiet var bra, jag saknar den. Att sitta på mattelektionerna och käka gods och snacka skit med Tero, hänga i sofforna i cafeterian, resan till Polen/Tyskland, showen i Samilsdal, det är många bra minnen jag har ifrån den tiden. Fan vad liten man var.
Mina tankar idag går till Malin som är i Stockholm och opererar sig, hoppas att allt ska gå bra, tänker på dig hjärtat!
Jag får ringa pappa sen och höra hur det gick.. Malin är en kämpe så det ska nog gå toppen=) Sen kommer hon bli bra och kan spela fotboll med mig igen.
xoxo,
M.
Mina tankar idag går till Malin som är i Stockholm och opererar sig, hoppas att allt ska gå bra, tänker på dig hjärtat!
Jag får ringa pappa sen och höra hur det gick.. Malin är en kämpe så det ska nog gå toppen=) Sen kommer hon bli bra och kan spela fotboll med mig igen.
xoxo,
M.
Georgia Rule.
Georgia Rule, hade inga speciella förväntningar på den filmen, men nu efter att ha sett den så är jag lite smått fast. Filmen var riktigt bra, med humor, känslor och allt i ett, hela paketet. Jag är inget vidare fan av Lindsay Lohans skådespelartalanger, en riktigt vacker tjej men ingen bra skådespelerska, ändå tyckte jag att hon var bra i denna filmen. Tummen upp LiLo! Garret Hedlund var en annan prick som fick mitt hjärta att slå två slag extra, charmigare får man leta efter. Brukar inte digga de där southern boys, men Harlan (som hans karaktär heter) var så söt och naiv att man inte kunde låta bli att smälta när man såg honom. Har varit med i några av våra favoriter också, Troja och Friday Night Lights (bra val grabben!). - Mickan är du impad?:)
Jag har hittat tillbaka till ett lite gladare humör nu, tack vare filmen, mer film åt folket!:)
xoxo,
M.
Jag behöver ett nytt mantra.
Har varit ute hela dagen, försökt att rensa skallen, låta allting rinna av en, stänga av, stundtals gick det bra, som när jag somnade på studsmattan med John Mayer i öronen, eller när jag läste ännu mera skvaller tidningar och fokuserade mer på Britney's fall än på mitt eget. Sen när tidningarna var utlästa och jag inte kunde sova mer, då funderade jag. På hur allt skulle bli och kännas när jag kom hem, om jag skulle försöka rymma iväg igen så fort jag varit hemma i några dagar. Jag måste verkligen sluta upp med det, jag måste, och jag måste försöka få in det i mitt huvud. Det får bli mitt nya mantra, "sluta rymma, sluta rymma, sluta rymma".
Jag hoppas att denna natt blir bättre än gårdagens, jag får helt enkelt ha fullt upp tills jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna eller tänka. Ladda ner en massa filmer, och bara glo en efter en, på löpande band. Ska nog inte vara något problem att bli trött, känner redan nu att ögonen är tunga efter alla timmar ute i solen.
Vi har ett datum nu, bara att räkna ner dagarna.
xoxo,
M.
Jag hoppas att denna natt blir bättre än gårdagens, jag får helt enkelt ha fullt upp tills jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna eller tänka. Ladda ner en massa filmer, och bara glo en efter en, på löpande band. Ska nog inte vara något problem att bli trött, känner redan nu att ögonen är tunga efter alla timmar ute i solen.
Vi har ett datum nu, bara att räkna ner dagarna.
xoxo,
M.
Sömnlös natt.
I natt hände det igen, det har inte hänt sedan dagarna innan jag flyttade till USA, nu var det tillbaka bigtime. Jag hade en av mina största ångestattacker på tre månader. När jag var yngre så minns jag att jag, MS och AO skämtade en hel del om ångest, de gick till skolsystern för att lura henne att de hade de och det blev ett himla liv. Hade jag vetat då, som 13åring, hur det egentligen var, då hade jag aldrig skämtat om det.
De där stunderna, när man ligger i sängen, känner tårarna rinna som en flod ned för dina kinder, känner hur hela din kropp skakar, du river dig över hela kroppen utan att du är medveten om det, du har ont i varenda vrå i kroppen och det värsta är den där stors klumpen som kväver dig. Jag hatar de där stunderna. Jag känner mig så maktlös och värdelös, och det enda jag kan tänka är att jag måste få ett slut på det, för jag orkar inte med..
Det här var en av de största anledningarna till att jag rymde iväg från Sverige, för att hitta ett lugn, försöka bli lycklig, det funkade inte. Eller så funkade det och nu när jag vet att jag ska hem så kommer de där undangömda känslorna tillbaka, sätter skräck i kroppen.
Jag vet att många inte tar det här på allvar, och det ska ni inte behöva göra heller. Det är svårt att förstå känslor och saker man inte varit med om själv, speciellt när man har en bild av människor att de inte kan vara med om dessa saker. Jag hoppas bara att ni aldrig behöver vara med om det här, för det är verkligen den värsta känsla du kan känna och det finns inget som får dig att känna dig så liten och maktlös som de stunderna. Jag hoppas för eran skull.
Idag vill jag bara sitta tyst, slippa yttra ett ord, vilket inte är så möjligt... Denna dag har dock inte fått en bra start, men men, får försöka jobba på det...
xoxo,
M.
De där stunderna, när man ligger i sängen, känner tårarna rinna som en flod ned för dina kinder, känner hur hela din kropp skakar, du river dig över hela kroppen utan att du är medveten om det, du har ont i varenda vrå i kroppen och det värsta är den där stors klumpen som kväver dig. Jag hatar de där stunderna. Jag känner mig så maktlös och värdelös, och det enda jag kan tänka är att jag måste få ett slut på det, för jag orkar inte med..
Det här var en av de största anledningarna till att jag rymde iväg från Sverige, för att hitta ett lugn, försöka bli lycklig, det funkade inte. Eller så funkade det och nu när jag vet att jag ska hem så kommer de där undangömda känslorna tillbaka, sätter skräck i kroppen.
Jag vet att många inte tar det här på allvar, och det ska ni inte behöva göra heller. Det är svårt att förstå känslor och saker man inte varit med om själv, speciellt när man har en bild av människor att de inte kan vara med om dessa saker. Jag hoppas bara att ni aldrig behöver vara med om det här, för det är verkligen den värsta känsla du kan känna och det finns inget som får dig att känna dig så liten och maktlös som de stunderna. Jag hoppas för eran skull.
Idag vill jag bara sitta tyst, slippa yttra ett ord, vilket inte är så möjligt... Denna dag har dock inte fått en bra start, men men, får försöka jobba på det...
xoxo,
M.
David vs. David?
Carly åkte ur American Idol idag, synd, riktigt duktig tjej, Brooke skulle ha åkt ur enligt mig, men men, Amerika bestämmer. De som var klockrenast var i alla fall David Cook och David Archuleta, någon av dessa två killar kommer vinna American Idol i år, det känner jag på mig! Det gjorde ju inte saken sämre att de båda killarna sjöng låtar från The Phantom of the Opera, en av mina favoritfilmer. Lyssna och njut!
David Cook
David Cook
David Archuleta
xoxo,
M.
Salsa får fyra av fem toast.
Ligger och försöker luska ut några bra filmer att ladda hem, är bra sugen på att se Stop-Loss men hittar ingen bra fil att ladda hem, så det får bli en annan film, och där var det stopp igen, kommer inte på någon bra. Någon som har nå bra förslag? Det kommer väl sluta med att jag spenderar några timmar framför youtube istället, glo på klipp med Björn Gustafsson och Johan Glans, fan vad roliga de där killarna är, skrattar nästan så jag kissar på mig varenda gång. Mickan och jag hittade ett favoritklipp idag, "Benjamin dansar salsa" med Björn Gustafsson, på något sjukt sätt så påminner han mig om min gamla svenska lärare Peter Bjursten. Ni vet vem jag menar va? I alla fall de som gått på Leksands gymnasium. Peter har en förmåga att prata med samma tonläge konstant,det spelar ingen roll om han är glad, arg, sur eller exhalterad, always the same. Förutom "Benjamin dansar salsa" så har jag fastnat för klippet när Johan Glans är med i "Tack gode Gud", kan inte sluta garva!
Det blir nog så att jag sviker filmen, på youtube kan man ju inte ha mer än roligt, man lyckas alltid hitta roliga saker där, eller så hittar man klipp som får varenda hårstrå på kroppen att resa sig, Celtic woman har den förmågan på mig, jag ryser varenda gång, önskar att jag hade den där rösten, men icke, det jag kan åstakomma i sångväg är att sjunga "lilla snigel" med stängd mun eller att regera på "I wanna dance with somebody" på singstar (har plöjt den ett antal ggr). Sjunga singstar får jag göra när jag kommer hem, tvinga Malin att joina mig, var så länge sen, vi har ju 8 stycken skivor nu också, så då slipper man tröttna på låtarna.
Annars så har det inte hänt mycket här i Verona idag. Imorgon ska det bli stekarväder så då ska jag ligga ute och försöka bli lite brunare än jag är nu, vilket nog inte är så svårt. Kan nog klassas som albino nu.. Suck och stön.
Nej nu ska jag skriva ett låååångt mail till Wille, hann inte göra det ihelgen när jag hade besök. Sorry bubben.
Det blir nog så att jag sviker filmen, på youtube kan man ju inte ha mer än roligt, man lyckas alltid hitta roliga saker där, eller så hittar man klipp som får varenda hårstrå på kroppen att resa sig, Celtic woman har den förmågan på mig, jag ryser varenda gång, önskar att jag hade den där rösten, men icke, det jag kan åstakomma i sångväg är att sjunga "lilla snigel" med stängd mun eller att regera på "I wanna dance with somebody" på singstar (har plöjt den ett antal ggr). Sjunga singstar får jag göra när jag kommer hem, tvinga Malin att joina mig, var så länge sen, vi har ju 8 stycken skivor nu också, så då slipper man tröttna på låtarna.
Annars så har det inte hänt mycket här i Verona idag. Imorgon ska det bli stekarväder så då ska jag ligga ute och försöka bli lite brunare än jag är nu, vilket nog inte är så svårt. Kan nog klassas som albino nu.. Suck och stön.
Nej nu ska jag skriva ett låååångt mail till Wille, hann inte göra det ihelgen när jag hade besök. Sorry bubben.
xoxo,
M.
Who's that girl?
Nu har man tillbringat en liten stund ute i solskenet, lusläste några skvallertidningar, så nu har jag full koll på vad tidningarna påstår om alla kändisar, viktigt viktigt (NOT). Hoppade lite studsmatta med tjejerna också, Amanda och jag försökte lära Gaby "crazy chicken", hon vägrade att göra något som var så fult sa hon, Amanda och jag tog det som en pik=) Sen lekte (haha va kul det låter, lekte..) vi nå grejs som hade något klurigt namn på kinesiska, jag var grym och fällde Amanda hur lätt som helst, antagligen för att jag är dubbelt så gammal som hon, men hey, ger man sig in i leken får man leken tåla! Haha.
Here it goes again, jag har magont, sjukt ont.. Antagligen för att jag har ätit choklad idag, choklad=mjölk, mjölk=laktos, laktos=självmord för min mage. Så ingen mer choklad för mig, i alla fall på ett tag, är ju svårt att hålla sig!
Surrade lite med Malin idag också, sköntskönt, ska köpa en examensklänning till henne, har tittat runt på internet och har hittat några fina på Forever21 nu som jag ska kika på, antagligen på lördag om jag ska åka in till NYC med Mandis och nörda. NYC är bra, mycket bra, älskar att hänga där, käka på Cosi, traska runt vid Union Square och glida taxi, sånt där som man ser i filmerna, hello, verkar som om jag bor i en fantasivärld ibland:) USA är underbart, fan vad jag kommer sakna de, men hösten, då jeeeevlar. - Mickan, vafasiken ska vi hitta på om vi inte kommer in? Uteliggare i Sthlm? Stå-upp komiker? Seriösa bloggare a la Blondinbella? WHAT?!
Min mage gör uppror och jag måste tillbringa lite tid på toaletten, inga hemska tankar nu tack=) Haha!
xoxo,
M.
Here it goes again, jag har magont, sjukt ont.. Antagligen för att jag har ätit choklad idag, choklad=mjölk, mjölk=laktos, laktos=självmord för min mage. Så ingen mer choklad för mig, i alla fall på ett tag, är ju svårt att hålla sig!
Surrade lite med Malin idag också, sköntskönt, ska köpa en examensklänning till henne, har tittat runt på internet och har hittat några fina på Forever21 nu som jag ska kika på, antagligen på lördag om jag ska åka in till NYC med Mandis och nörda. NYC är bra, mycket bra, älskar att hänga där, käka på Cosi, traska runt vid Union Square och glida taxi, sånt där som man ser i filmerna, hello, verkar som om jag bor i en fantasivärld ibland:) USA är underbart, fan vad jag kommer sakna de, men hösten, då jeeeevlar. - Mickan, vafasiken ska vi hitta på om vi inte kommer in? Uteliggare i Sthlm? Stå-upp komiker? Seriösa bloggare a la Blondinbella? WHAT?!
Min mage gör uppror och jag måste tillbringa lite tid på toaletten, inga hemska tankar nu tack=) Haha!
xoxo,
M.
Maja goes kines?
M ser på något konstigt sett något kinesiskt i mig, gör ni?
Hollywood's not America.
Ayia..Ayia..Ayia Napa, supa, skrika, svina gapa!
Nu är spastunden över och jag sitter här med fina, svarta, glänsande naglar, ett ansikte lika mjukt som en babyrumpa och ben som glittrar som diskokulor eftersom det är glitter i min brunutansol. Jag har alltså slått på stort idag i processen att kanske bli en hundramiljontedels finare.
Har ni någonsin suttit och tittat på kort på er själva som är några år gamla, har ni känt den där skammen över hur ni sett ut? Jag minns när vi satt hemma hos Josefine alla tjejerna och tittade på filmen från Sunny Beach 2006. Jag klarade inte av att se mig själv, fyfan, det var tragiskt, hur kunde folk låta mig kliva ut sådär utanför dörren?! Det var inte i närheten av vackert, det var hemskt! Iofs blev det ännu värre att se filmen eftersom vi alla var dyngknalla så fort kameran var på. Jag kan inte sluta le när jag tänker på när Brozchan lurade några killar att shotta hennes spott, eller när jag och Mattan slängde oss i poolen med kläderna på och fick låna kläder av killarna att festa i senare på kvällen, eller när vi festade med de där äckliga mongolerna (eller vad de nu var), när VC körde "STIIIICK", när Elin blev ledsen för att hennes mamma kanske kunde få en stroke senare i livet, och alla andra roliga saker. Det var en sån hets kring den där resan, vi var hemska (fast på ett bra sätt). Jag saknar tiden där borta, när vi gjorde vad vi ville och struntade i resten. Ayia napa 2007 var kanon det med, synd bara att folk är mer torrbollar i Ayia napa än i Sunny Beach, på barrundan var det bara vi som var på G, vilket resulterade i att alla visste vilka vi var, "are sweden here? are norway here? are team 14 here?...". Det vore kul att åka iväg på en såndär resa igen, nu när man är singel så kanske man uppfattar vissa saker lite annorlunda? Vad vet jag.
Tjejer, sugna?=)
xoxo,
M.
Har ni någonsin suttit och tittat på kort på er själva som är några år gamla, har ni känt den där skammen över hur ni sett ut? Jag minns när vi satt hemma hos Josefine alla tjejerna och tittade på filmen från Sunny Beach 2006. Jag klarade inte av att se mig själv, fyfan, det var tragiskt, hur kunde folk låta mig kliva ut sådär utanför dörren?! Det var inte i närheten av vackert, det var hemskt! Iofs blev det ännu värre att se filmen eftersom vi alla var dyngknalla så fort kameran var på. Jag kan inte sluta le när jag tänker på när Brozchan lurade några killar att shotta hennes spott, eller när jag och Mattan slängde oss i poolen med kläderna på och fick låna kläder av killarna att festa i senare på kvällen, eller när vi festade med de där äckliga mongolerna (eller vad de nu var), när VC körde "STIIIICK", när Elin blev ledsen för att hennes mamma kanske kunde få en stroke senare i livet, och alla andra roliga saker. Det var en sån hets kring den där resan, vi var hemska (fast på ett bra sätt). Jag saknar tiden där borta, när vi gjorde vad vi ville och struntade i resten. Ayia napa 2007 var kanon det med, synd bara att folk är mer torrbollar i Ayia napa än i Sunny Beach, på barrundan var det bara vi som var på G, vilket resulterade i att alla visste vilka vi var, "are sweden here? are norway here? are team 14 here?...". Det vore kul att åka iväg på en såndär resa igen, nu när man är singel så kanske man uppfattar vissa saker lite annorlunda? Vad vet jag.
Tjejer, sugna?=)
xoxo,
M.
So I need you?
Precis avslutat ett videosamtal med Mickan, den lilla flumbollen som på något vänster fått för sig att hennes cambild ska vara grön (hulken?). Det är så skönt att surra med henne, vi börjar alltid allvarliga och när vi avslutar samtalet så har det spårat ut totalt. Ska bli så skönt att komma hem till henne, ha lite M'n'M-time.
Såg The Bucket List igår igen, och jag tror att jag grät ännu mera denna gången, så sjukt bra film, så sorglig men rolig på en och samma gång. Jag har sagt det förr och kommer säga det igen, se den!
Jag är ensam med Gaby och Amanda några timmar idag, Mia är och hämtar Adam i Berkshire och Tommy är på möte. Snart ska vi gå hem till Lisa och mata hennes katt som hon verkar dyrka mer än något annat på jorden. Jag är inte direkt någon kattmänniska, hundar älskar jag, men katter är oförutsägbara och man vet aldrig när de ska sätta klorna i en. Så när vi är hos Lisa så ska jag hålla mig på avstånd och låta tjejerna sköta matande och allt vad de nu ska göra.
Dööönööö, fick precis reda på att vi inte behöver gå till katten, lovely, skönt, me like! Då kan vi satsa på att ha våran "spa day" som vi pratade om igår, ansiktsmask, fixa naglarna och en massa annat gott, jag, Amanda och Gaby, har ju en umgängeskrets som innehåller endast 11åringar, men jag klagar inte, de är roliga, och jag får känna mig lite yngre igen, vilket känns bra stundtals.
xoxo,
M.
Såg The Bucket List igår igen, och jag tror att jag grät ännu mera denna gången, så sjukt bra film, så sorglig men rolig på en och samma gång. Jag har sagt det förr och kommer säga det igen, se den!
Jag är ensam med Gaby och Amanda några timmar idag, Mia är och hämtar Adam i Berkshire och Tommy är på möte. Snart ska vi gå hem till Lisa och mata hennes katt som hon verkar dyrka mer än något annat på jorden. Jag är inte direkt någon kattmänniska, hundar älskar jag, men katter är oförutsägbara och man vet aldrig när de ska sätta klorna i en. Så när vi är hos Lisa så ska jag hålla mig på avstånd och låta tjejerna sköta matande och allt vad de nu ska göra.
Dööönööö, fick precis reda på att vi inte behöver gå till katten, lovely, skönt, me like! Då kan vi satsa på att ha våran "spa day" som vi pratade om igår, ansiktsmask, fixa naglarna och en massa annat gott, jag, Amanda och Gaby, har ju en umgängeskrets som innehåller endast 11åringar, men jag klagar inte, de är roliga, och jag får känna mig lite yngre igen, vilket känns bra stundtals.
xoxo,
M.
Pappas flicka.
Let the clouds that bring you down fade away.
Once touched by pain
You're not the same
Efter jag skrev förra inlägget så började jag rota i det förflutna ännu mer, jag tittade på kort på Samuel när han var liten bebis, jag såg kort på mig, Anna och Malin när vi var små, så oskyldiga vi såg ut. Ibland känns det som att det där oskyldiga försvinner så fort man blir äldre, det är lite charmigt med den där oskulden, den är lite naiv. När man är sådär liten så tänker man inte på alla världens problem. Då handlar livet mest om barbies, pippi långstrump, kurragömma, ritböcker och svingelskogen. Sen blir man vuxen eller kanske snarare ska säga äldre och man måste känna en massa saker som man inte vill känna. Man måste ta ansvar för saker man inte vill ansvara för. Allt börjar genast handla om plikter och åttaganden. Vars försvann den där friheten?
Jag minns när jag var yngre, antagligen innan all skit kom in i mitt liv, jag var nog 13-14, pappa och jag var ute och fiskade som vanligt, vi gjorde upp en regel då, att vi bara fick prata engelska i båten (har varit småfascinerad av engelska sedan jag fattade att jag var amerikan). Vi satt där i flera timmar och kastade kast efter kast och surrade om allt mellan himmel och jord på engelska, då och då bytte kastställe och gled lite med båten. Vi hade det kul, så avslappnat, jag tror att jag log konstant den båtturen. Mitt stora gigantiska smile som får mig att likna en koala.
Jag har alltid varit pappas flicka, pappa har alltid varit min största idol och hjälte, om en del ser honom som en legend, så ser jag honom som något som är en miljon gånger bättre och större än det. Jag önskar att jag en dag kan bli lika smart och bra som honom - pappa, du är den bästa
Det finns inget underbarare än när jag får vara hemma och jag känner mig sådär liten igen, jag får vara pappas flicka igen. När han hämtar mig på Arlanda så kommer jag bryta ihop, för så mycket som jag saknat pappa, mamma, Malin, Anna och Lady denna gången jag varit iväg, så mycket har jag aldrig någonsin saknat någon. De är min familj, de gör mig hel. Jag älskar er. - Sentimental som jag är.
Fade away - Celine Dion
xoxo,
M.
You're not the same
Efter jag skrev förra inlägget så började jag rota i det förflutna ännu mer, jag tittade på kort på Samuel när han var liten bebis, jag såg kort på mig, Anna och Malin när vi var små, så oskyldiga vi såg ut. Ibland känns det som att det där oskyldiga försvinner så fort man blir äldre, det är lite charmigt med den där oskulden, den är lite naiv. När man är sådär liten så tänker man inte på alla världens problem. Då handlar livet mest om barbies, pippi långstrump, kurragömma, ritböcker och svingelskogen. Sen blir man vuxen eller kanske snarare ska säga äldre och man måste känna en massa saker som man inte vill känna. Man måste ta ansvar för saker man inte vill ansvara för. Allt börjar genast handla om plikter och åttaganden. Vars försvann den där friheten?
Jag minns när jag var yngre, antagligen innan all skit kom in i mitt liv, jag var nog 13-14, pappa och jag var ute och fiskade som vanligt, vi gjorde upp en regel då, att vi bara fick prata engelska i båten (har varit småfascinerad av engelska sedan jag fattade att jag var amerikan). Vi satt där i flera timmar och kastade kast efter kast och surrade om allt mellan himmel och jord på engelska, då och då bytte kastställe och gled lite med båten. Vi hade det kul, så avslappnat, jag tror att jag log konstant den båtturen. Mitt stora gigantiska smile som får mig att likna en koala.
Jag har alltid varit pappas flicka, pappa har alltid varit min största idol och hjälte, om en del ser honom som en legend, så ser jag honom som något som är en miljon gånger bättre och större än det. Jag önskar att jag en dag kan bli lika smart och bra som honom - pappa, du är den bästa
Det finns inget underbarare än när jag får vara hemma och jag känner mig sådär liten igen, jag får vara pappas flicka igen. När han hämtar mig på Arlanda så kommer jag bryta ihop, för så mycket som jag saknat pappa, mamma, Malin, Anna och Lady denna gången jag varit iväg, så mycket har jag aldrig någonsin saknat någon. De är min familj, de gör mig hel. Jag älskar er. - Sentimental som jag är.
Fade away - Celine Dion
xoxo,
M.
Stop and stare.
Jag försöker ofta föreställa mig hur mitt liv hade sett ut om saker och ting var annorlunda, om jag hade gjort andra val i livet eller hade vågat göra saker jag inte riktigt känner att jag vågar göra. Om jag hade tänkt till lite extra, eller om jag kanske stundtals skulle tänkt lite mindre, bara flytit med och låtit saker och ting få hända utan en massa tankar kring det. Finns det något dummare att göra än att tänka bakåt i tiden? Antagligen inte, för det som har hänt har hänt och sen är det inget mera med det, man kan bara välja att göra bättre beslut senare i livet. Jag kan erkänna att jag många gånger tar saker förgivet, jag tänker inte riktigt på vad jag har rakt framför näsan för att jag är så koncentrerad på vad som jag önskade fanns där. Låter det konstigt? Man brukar ju säga så, att man inte riktigt vet hur bra man har det förrän man förlorar det. Och det handlar inte bara om M utan det handlar om massa situationer i mitt liv, t.ex. när jag rymde hem från Umeå för att jag ville hem till tryggheten, istället för att satsa på något jag var riktigt bra på.
Jag vill göra klart för er att mina problem inte enbart handlar om M, vill inte att ni ska tro det, för så är det inte. Visst är det jobbigt, en del dagar är jobbigare än andra. Somliga dagar är det inte jobbigt alls. Människor som vet hur M är vet hur svårt han kan göra det för mig, typ när han började "leva" igen, juldan i Leksand, ja, allt det där som gör mig förvirrad och jag tror det gör honom ganska så förvirrad också. Men jag vill inte hänga upp mig på M. Det är inget jag kan tänka på nu, vi får se hur allt går när jag åker till honom när jag kommer hem, jag tror att det kommer bli toppen, efter dagarna i NYC så har jag bara positiva tankar!
Det är de där mer privata sakerna som förstör mig mest, en av de största faktorerna är Samuel, den lilla saken som jag inte träffat sedan maj 2006, två år är det. Två år är lång tid, jag minns inte ens hur han ser ut, det enda jag har är bilder på honom sedan han var 2år, i höst blir han 5år. Tiden går fort.
Ehler's Danlos är en annan sak som sätter skräck i mig.. Jag har en så otrolig värk i min kropp konstant, i knäna, handlederna, ryggen. Med andra ord så är jag ganska så körd. De tankarna är de som sätter mest skräck i mig. Så fort jag tänker tanken om ED så bryter det ut panik i mig, känns som om tusen kenyaner springer maraton inne i mig, med tusentals fötter som slår runt överallt inom en. Det är ren panik.
Många kan nog inte förstå rädslan, och det begär jag inte... Men jag vill att ni ska ha klart för er att M inte är mitt enda problem, det finns en hel del annat. Som för alla, vi har alla problem som vi behöver handskas med.
En dag så ska jag hitta tillbaka till den spralliga tjejen som jag var innan jag blev 15, för efter allt skit som hänt de senaste 5åren så har jag tappat bort mig själv ganska så mycket. Det är inte det att jag inte är sprallig längre, för stundtals är jag överdrivet sprallig, det jag saknar är att gå i flera dagar i sträck och bara le, känna att man har hela världen framför sig, och inget kan stoppa en.
xoxo,
M.
Jag vill göra klart för er att mina problem inte enbart handlar om M, vill inte att ni ska tro det, för så är det inte. Visst är det jobbigt, en del dagar är jobbigare än andra. Somliga dagar är det inte jobbigt alls. Människor som vet hur M är vet hur svårt han kan göra det för mig, typ när han började "leva" igen, juldan i Leksand, ja, allt det där som gör mig förvirrad och jag tror det gör honom ganska så förvirrad också. Men jag vill inte hänga upp mig på M. Det är inget jag kan tänka på nu, vi får se hur allt går när jag åker till honom när jag kommer hem, jag tror att det kommer bli toppen, efter dagarna i NYC så har jag bara positiva tankar!
Det är de där mer privata sakerna som förstör mig mest, en av de största faktorerna är Samuel, den lilla saken som jag inte träffat sedan maj 2006, två år är det. Två år är lång tid, jag minns inte ens hur han ser ut, det enda jag har är bilder på honom sedan han var 2år, i höst blir han 5år. Tiden går fort.
Ehler's Danlos är en annan sak som sätter skräck i mig.. Jag har en så otrolig värk i min kropp konstant, i knäna, handlederna, ryggen. Med andra ord så är jag ganska så körd. De tankarna är de som sätter mest skräck i mig. Så fort jag tänker tanken om ED så bryter det ut panik i mig, känns som om tusen kenyaner springer maraton inne i mig, med tusentals fötter som slår runt överallt inom en. Det är ren panik.
Många kan nog inte förstå rädslan, och det begär jag inte... Men jag vill att ni ska ha klart för er att M inte är mitt enda problem, det finns en hel del annat. Som för alla, vi har alla problem som vi behöver handskas med.
En dag så ska jag hitta tillbaka till den spralliga tjejen som jag var innan jag blev 15, för efter allt skit som hänt de senaste 5åren så har jag tappat bort mig själv ganska så mycket. Det är inte det att jag inte är sprallig längre, för stundtals är jag överdrivet sprallig, det jag saknar är att gå i flera dagar i sträck och bara le, känna att man har hela världen framför sig, och inget kan stoppa en.
xoxo,
M.
Grr--grrr---grrr!!
JAG HATAR ATT PACKA!!!!!!!!!!!!!!!!
My dog is the prettiest of them all!
Har ränt runt hela dagen för att handla saker till mamsen och resten där hemma på Stigervägen. Den jag handlade mest till blev Lady, haha, hunden kommer se underbar ut när hon får sina nya kläder. Hon är ju redan en liten brat som tassar runt i GAP-jacka om vintrarna, sen har hon en massa andra tröjor som hon brukar ha på sig. Det senaste till samligen blir en Juicy Couture hoodie (hunden måste också få vara en märkestönt då och då), en svartvit klänning med hjärtan på och en blå tennisklänning, så sjukt söta, så fort jag kommer hem så ska jag he på henne allt och visa er!
Nu ska jag fortsätta packningen, sen väntar det tacos ute i solskenet!
Förresten, var de någon som såg Gossip Girl igår? Är det någon mer än jag som inte fattar ett skit vem "G" är?
Återkommer senare, take care!
xoxo,
M.
Nu ska jag fortsätta packningen, sen väntar det tacos ute i solskenet!
Förresten, var de någon som såg Gossip Girl igår? Är det någon mer än jag som inte fattar ett skit vem "G" är?
Återkommer senare, take care!
xoxo,
M.
Försöker du vara lustig eller ska jag seriöst vara orolig?
Fick ett läskigt telefonsamtal häromdagen, eller snarare så fick min telefonsvarare det och jag lyssnade av efter. Det var en tjej som ringde angående "sjukdomsfråga", ville att jag skulle ringa upp. Antingen är det någon som försöker vara lustig och skrämma skiten ur mig eller så är jag garanterat döende. Vilket tror ni på? Sånna där saker skrämmer mig så otroligt eftersom vi har Ehler's Danlos i familjen och det känns som alla dör i cancer hit och dit, det skulle inte förvåna mig om jag har någon mystisk sjukdom som tre personer i hela världen har, säkert obotlig är den med. Som mammas... Usch, jag gillar inte sjukdomar, sjukhus, sprutor, prover, plasthandskar, och allt som man kopplar med sjukdom och död..
Nu ska jag till Michael's och handla crafts till mamsen.
xoxo,
M.
Nu ska jag till Michael's och handla crafts till mamsen.
xoxo,
M.
Efter nattens drömmar så borde jag låsas in på Säter.
Drömde den sjukaste drömmen någonsin inatt, fattar inte hur min hjärna kommer på dessa saker, det var allt ifrån "olämpligheter med den mest oväntade personen i världen", utfrysning av Mickan, politiska debatter i Leksands kyrka ledd av en person som ingen någonsin kommer se något politiskt i (nämner inget namn).
Det hände säkert mycket mera sjuka saker i mitt huvud inatt när jag sov, men det rann säkert bort när jag vaknade av att ryska nationalsången bombaderades ut ur mig telefon 7 på morgonen, vem ringer från dolt nummer så tidigt?! Mamma?
Inte nog med att mitt huvud spann runt som en spinningcykel inatt så värkte min nacke något kolosalt, hur ligger man på bästa sätt när nacken gör ont? Kändes som om jag testade varenda möjliga ställning men inget fungerade. Nackont försvinner la ganska så fort?
Idag har solen tittat fram igen, i två dagar har det bara varit kvavt och drygt, varmt som satan. Men jag tar hellre svett och brunhet än svett och mera svett. Lite färg måste man ju få på köpet också tycker man. Kan inte komma hem och vara så här blek som jag är nu, blekast i världen. Kul att stå bredvid VC då liksom, hon som är pepparkaka.. Kulkul...
Nej nu ska jag äta frukost, vilket inte blir så mycket, de har inga laktosprodukter i det här landet (har jag säker nämnt tidigare). Jag saknar Valio's laktosfriayoghurt, vanilj, mumma! När jag kommer hem så förväntar jag mig att den står i kylskåpet, och sen vill jag ha köttbullar också, med fullkornsmakaroner, pappa kan du fixa det?:) (hundögonen).
xoxo,
M.
Det hände säkert mycket mera sjuka saker i mitt huvud inatt när jag sov, men det rann säkert bort när jag vaknade av att ryska nationalsången bombaderades ut ur mig telefon 7 på morgonen, vem ringer från dolt nummer så tidigt?! Mamma?
Inte nog med att mitt huvud spann runt som en spinningcykel inatt så värkte min nacke något kolosalt, hur ligger man på bästa sätt när nacken gör ont? Kändes som om jag testade varenda möjliga ställning men inget fungerade. Nackont försvinner la ganska så fort?
Idag har solen tittat fram igen, i två dagar har det bara varit kvavt och drygt, varmt som satan. Men jag tar hellre svett och brunhet än svett och mera svett. Lite färg måste man ju få på köpet också tycker man. Kan inte komma hem och vara så här blek som jag är nu, blekast i världen. Kul att stå bredvid VC då liksom, hon som är pepparkaka.. Kulkul...
Nej nu ska jag äta frukost, vilket inte blir så mycket, de har inga laktosprodukter i det här landet (har jag säker nämnt tidigare). Jag saknar Valio's laktosfriayoghurt, vanilj, mumma! När jag kommer hem så förväntar jag mig att den står i kylskåpet, och sen vill jag ha köttbullar också, med fullkornsmakaroner, pappa kan du fixa det?:) (hundögonen).
xoxo,
M.
The color inside my world.
Nu har jag suttit i evigheter och funderat över både det ena och det andra. Är orolig för Malin där hemma, tycker inte om när hon inte mår bra, och jag känner mig maktlös att jag inte kan komma hem på en gång och finnas där och hjälpa henne. Om du läser detta gumman så ska du veta att jag tänker på dig och finns här i vått och torrt, tillsammans är vi starka och vi ska klara oss igenom allt, en Carlsson viker inte ner sig.. Operationen kommer gå galant!
Jag räknar ner tiden nu, snart är jag hemma igen.. Ska bli underbart att träffa alla igen. Och en av de bästa sakerna förutom att träffa Mickan och familjen är att Alex är hemma från Boden så att jag kan träffa honom en massa, var så länge sedan, saknar honom, kusinvitamin.
Jag räknar ner tiden nu, snart är jag hemma igen.. Ska bli underbart att träffa alla igen. Och en av de bästa sakerna förutom att träffa Mickan och familjen är att Alex är hemma från Boden så att jag kan träffa honom en massa, var så länge sedan, saknar honom, kusinvitamin.
John Mayer har blivit min nya öronkärlek, han har en av de underbaraste rösterna jag någonsin hört och det känns som varenda låt träffar en rakt in i hjärtat. Om ni luskar på en bra film att se så ska ni ladda hem The Bucket List, John Mayer gör soundtracket till den. Riktigt bra film med ett rikigt bra budskap, att tänka på vad man vill göra i sitt liv innan man dör, och sen satsa allt för att göra det. Se den!
Jag ska försöka sova lite nu, imorgon ska jag handla en ny väska så jag kan fortsätta min packning.
Sov så sött.
xoxo,
M.
Jag ska försöka sova lite nu, imorgon ska jag handla en ny väska så jag kan fortsätta min packning.
Sov så sött.
xoxo,
M.
Gossip Girl is back, men Will vill inte plocka bajs.
Någon borde lära mig hur man packar, för jag är värdelös på det.. När jag flyttade hit så packade jag lite sådär halvdant, för att sedan se Anna hälla ut allt på golvet och börja om. Hon tyckte inte att jag hade gjort nå bra jobb alls, och I don't blame her, jag är den sämsta väskpackaren i världshistorien. Så hur ska jag nu lyckas att packa ner allt i minimala vikningar, när jag inte har Anna här som gör det åt mig? Jag får helt enkelt lära mig, steg för steg, så svårt kan det ju inte vara, bara att pressa ner allt, sätta sig på väskan och hoppas att det går att dra igen dragkedjan. Håll tummarna!
Ikväll början Gossip Girl igen, jippijippijööö! Som vi har längtat efter Manhattans små älsklingar. Det enda som kan slå det här är hösten när Heroes kommer tillbaka, jag saknar att se Milo i rutan..
Man kanske ska slå Will Smith en pling och söka jobb som hundbajsplockare? 500kr om dagen är inte fyskam..
xoxo,
M.
Ikväll början Gossip Girl igen, jippijippijööö! Som vi har längtat efter Manhattans små älsklingar. Det enda som kan slå det här är hösten när Heroes kommer tillbaka, jag saknar att se Milo i rutan..
Man kanske ska slå Will Smith en pling och söka jobb som hundbajsplockare? 500kr om dagen är inte fyskam..
xoxo,
M.
The getaway.
Here I am again
Talking to myself
Sitting at a red light
Both hands on the wheel
How am I supposed to feel?
So much running through my mind
First you wanna be free
Now you say you need me
Giving mix signals and signs
It's so hard to let you in
Thinking you might slam the breaks again
Talking to myself
Sitting at a red light
Both hands on the wheel
How am I supposed to feel?
So much running through my mind
First you wanna be free
Now you say you need me
Giving mix signals and signs
It's so hard to let you in
Thinking you might slam the breaks again
Mina och Mickans djupaste tankar.
M. säger:
Krossat hjärta
M. säger:
jag drömde en dröm, om att jag i hjärtat var öm
mikaela säger:
jag kände något som jag aldrig tidigare uppleft
M. säger:
jag kände en storm av känslor flöda över mig, det enda jag behöver är dig
mikaela säger:
Du som inte ens ser mig en dag en dag då solen aldrig går ner.
M. säger:
det är mörkt överallt, och jag fryser, fryser så otroligt mycket.. Brrr..
mikaela säger:
snälla värm mig, värm dig där jag fryser som mest, jag har aldrig tidigare bett dig om något, och jag har aldrig tidigare behöft dig så mycket, snälla värm mig.
M. säger:
jag dör, sakta, så sakta. Jag känner hur mina lungor börjar frysa till is, som om jag var med i titanic.. Jack, jack, dont leave me Jack!
mikaela säger:
I takt med att lugorna fryser till is börjar mitt hår mer och mer likna istappar, som till slut ramla av och jag, jag blir hårlös.
M. säger:
folk omkring mig börjar kalla mig skalleper och jag börjar gråta, jag vill inte se ut som en 85årig blind gubbe, men det gör jag... det värker i hjärtat...
mikaela säger:
Aldrig tidigare har jag känt mig så ensam, du fanns inte där när jag behövde dig som mest, mitt hjärta värker, mitt hjärta är krossat och mitt hjärta fryser sakta till is.
M. säger:
död, död, död, det är vad jag är, call me god
Det var mitt och Mickans djupaste jag som kom fram där=) Lite kärleksdikter hit och dit gör susen för själen! Mickan är bra, den bästa som finns. Hon är min SkallePer.
xoxo,
M.
Morr från domarbåset.
Om man inte har något speciellt viktigt att komma med, så kanske man inte ska komma med något alls, eller så kanske man inte ska läsa bloggen. För det är väl ingen som tvingar? Vems begär försöker ni stilla?
Anonyma kommentarer är inget som biter, tyvärr, jag kan ta åt mig när personen i fråga står för sina åsikter. Står man för det så kan man starta en diskussion och en dialog, annars så blir det bara en massa pikar hit och dit utan förklaringar till sina åsikter. Oftast ligger det en bakgrund bakom ens tankar och åsikter. Och att attackera en annans åsikt och säga att det är fel, tycker jag är lika fel. Att inte få förklara anledningen till varför man känner som man känner tycker jag är fel. När en anonym kommenterar så verkar inte åsikten komma från någon som inte kan stå för den. Och angående ätstörningar, jag har haft min del av det, och "grow up" (som du skrev), jadu, jag har växt ifrån det och insett ett och annat, därför jag har de åsikter jag har om ätstörningar. Det är mitt svar till dig anonym. Hoppas du vågar skriva ner ditt namn nästa gång, så mycket roligare att veta vem man diskuterar med. Tycker inte du? Just ja, du vet ju vad jag heter i alla fall.
xoxo,
M.
Anonyma kommentarer är inget som biter, tyvärr, jag kan ta åt mig när personen i fråga står för sina åsikter. Står man för det så kan man starta en diskussion och en dialog, annars så blir det bara en massa pikar hit och dit utan förklaringar till sina åsikter. Oftast ligger det en bakgrund bakom ens tankar och åsikter. Och att attackera en annans åsikt och säga att det är fel, tycker jag är lika fel. Att inte få förklara anledningen till varför man känner som man känner tycker jag är fel. När en anonym kommenterar så verkar inte åsikten komma från någon som inte kan stå för den. Och angående ätstörningar, jag har haft min del av det, och "grow up" (som du skrev), jadu, jag har växt ifrån det och insett ett och annat, därför jag har de åsikter jag har om ätstörningar. Det är mitt svar till dig anonym. Hoppas du vågar skriva ner ditt namn nästa gång, så mycket roligare att veta vem man diskuterar med. Tycker inte du? Just ja, du vet ju vad jag heter i alla fall.
xoxo,
M.
Idag satte jag foten indirekt på svensk mark.
Jag har sprängande huvudvärk, magont och min nacke har säkerligen fått tre nackskott i sig. Alltså är slutsatsen att jag inte mår något vidare bra idag. Kändes först som en lättnad att jag har biljetten hem bokad, men efter en stund lyckades jag bli stressad igen, hur ska jag packa?! Jag vet redan att jag inte kommer få med mig allt hem, Mia kommer få skicka några lådor då och då. Vad är viktigast att få hem är då frågan, jag är en sådan människa som får separationsångest när jag måste skiljas från en del kläder och skor. Jag måste få med mig alla mina skor hem, på en gång, så de kan jag inte lämna kvar.. Jackorna vill jag också ha med hem, klänningarna med, tröjorna med.. Fan jag vill ju ha med allt hem på direkten..
Det känns som om jag kommr få en hel del utbrott tiden innan jag åker, många tårar kommer fällas för att jag kommer bli så frustrerad.
Har precis varit på Ikea, och skoja inte att jag njöt, full ut! Åt köttbullar med lingonsylt, mumma! Köpte även lite Marabou eftersom det var evigheter sedan jag åt det. Chokladfantast som jag är, lite svårt här i USA eftersom jag HATAR Hershey... Stannade till på Old Navy också och köpte lite saker till mamma, är snart klar med allas önskemål, sen får jag börja skicka kartong efer kartong.
Nu blir det att kolla alla mina kläder och saker är i rummet, måste börja min sortering:S
xoxo,
M.
Det känns som om jag kommr få en hel del utbrott tiden innan jag åker, många tårar kommer fällas för att jag kommer bli så frustrerad.
Har precis varit på Ikea, och skoja inte att jag njöt, full ut! Åt köttbullar med lingonsylt, mumma! Köpte även lite Marabou eftersom det var evigheter sedan jag åt det. Chokladfantast som jag är, lite svårt här i USA eftersom jag HATAR Hershey... Stannade till på Old Navy också och köpte lite saker till mamma, är snart klar med allas önskemål, sen får jag börja skicka kartong efer kartong.
Nu blir det att kolla alla mina kläder och saker är i rummet, måste börja min sortering:S
xoxo,
M.
Home to Sweden.
Biljetten hem är bokad, snartsnartsnart, säger dock inte när, det får märkas av helt enkelt!
Världens stoltaste storasyster.
'cause u're gonegonegone.
Det är lätt att glömma det bra i skuggan av det dåliga.
Min mage lever sitt egna lilla liv, den gör ont, så som den gjort så många andra dagar de senaste 4 åren. En del dagar kan jag inte gå, det känns som om någon skär i mig med en kniv. En del dagar kan jag inte sitta, stå, gå springa, ligga, jag kan inte göra någonting, jag vet inte vars jag ska ta vägen, och smärtan är otrolig. Jag tror inte på piller, de hjälper inte. Efter att ha sett hur många olika tabletter mamma får ta så vill jag helst slippa, det sitter bara i huvudet, allt är psykiskt. Även fast jag tror det så lyckas jag inte inbilla min skalle att jag inte har ont, eftersom jag verkligen har det. Jag har försökt att undvika att äta saker som kan göra mig dålig, jag har varit hos doktorn, inget hjälper. Min mage är ett eget fenomen.
Somliga stunder vill jag ta en kniv och skära bort allt, snitta här och där och bara få bort den där skiten. 4år av smärta är inte kul, även fast jag vant mig vid mycket nu, det som jag förr tyckte gjorde ont har nu blivit en vanesak, det är de där stora "anfallen" jag inte riktigt har lärt mig handskas med än. Men det kommer väl en tid för det med.
När jag var hos läkaren sist så sa hon att mycket som fick mig att må som jag mår beror på stress, att jag måste lära mig att slappna av. Är det någon som har ett bra tips på hur man lär sig att slappna av? Hur man lär sig att stänga av när det blir för mycket? Jag känner mig som ett heltidsmongo när det kommer till att försöka leva livet utan stress. Jag förstår inte hur folk klarar av det. Med det samhället vi lever i nu så är det ju omöjligt (enligt mig) att inte bli superstressad bara av att gå utanför dörren. Folk snackar om att man ska finna lugnet, hello, vars är mitt lugn?!
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Där står det, svart på vitt, viljan att finnas kvar. Många gånger har jag ifrågasatt min existens, hur nödvändig den är, om den ens är det. Många gånger har jag blivit arg på mig själv och velat banka in lite vett i mig, jag hatar när andra människor pratar om dessa tankar, men mig själv kan jag inte sätta stopp på. Jag är fast i detta mörka mönster, och det har jag varit i 5års tid nu, om inte längre.
Det är på tiden att jag slutar beskylla mig själv för allt som gått fel i mitt liv. Man lever inte ett liv ensam, det finns andra människor som har ansvar för hur saker och ting har gått. Och den del saker kan man helt enkelt inte kontrollera, sjukdomar, olyckor, sånna saker händer utan att man kan styra över dem. Ändå kan jag inte sluta tänka tanken, om jag hade varit bättre, en bättre dotter, en bättre flickvän, en bättre vän, en bättre människa, om jag hade varit tillräckligt bra, då hade ingenting gått så snett som det har gått.
Man kan inte gå ett helt liv och tänka "om", för vad är det för liv då? Iofs så kan man kanske inte kalla det livet jag lever för liv jämt och ständigt.
Jag älskar dessa stunder på nätterna när jag får sitta i min ensamhet och bara vara jag, fundera över allt som kretsar runt i min stora skalle och försöka komma på förklaringar till allt. Samtidigt som jag älskar dessa stunder så hatar jag dem. Det är då som jag inte kan gå runt och låtsas som att allt är bra.
På dagen är det lätt att hålla uppe en mask för omvärlden, på natten, när alla lampor släcks, när solen inte lyser mera, då kommer verkligheten ifatt en. Och det finns ingenstans att gömma sig.
Det fascinerar mig hur en del människor lever i en sorts förnekelse. De är så medvetna om hur en del i deras omgivning mår, de läser ens blogg, de läser varenda rad om hur smärtan äter upp en innifrån, ändå när man ses eller pratar så låtsas de som att allt är toppen. Det handlar inte bara om min situation, det handlar om människor jag känner, när de berättar hur osynliga de känner sig, och jag känner igen mig i varenda ord de säger. Det känns som att människor inte orkar ta på sig att bry sig om människor som kanske helt enkelt bara behöver en hjälpande hand, en axel att gråta ut mot eller en kram som får hjärtat att gnistra till lite.
Jag tror att många människor saknar de där stunderna, de gyllene stunderna när man inser hur mycket bra saker det finns att leva för. Det är lätt att glömma det bra i skuggan av det dåliga...
Jag kommer hem snart.. Hem till mamy och papy..
xoxo,
M.
Somliga stunder vill jag ta en kniv och skära bort allt, snitta här och där och bara få bort den där skiten. 4år av smärta är inte kul, även fast jag vant mig vid mycket nu, det som jag förr tyckte gjorde ont har nu blivit en vanesak, det är de där stora "anfallen" jag inte riktigt har lärt mig handskas med än. Men det kommer väl en tid för det med.
När jag var hos läkaren sist så sa hon att mycket som fick mig att må som jag mår beror på stress, att jag måste lära mig att slappna av. Är det någon som har ett bra tips på hur man lär sig att slappna av? Hur man lär sig att stänga av när det blir för mycket? Jag känner mig som ett heltidsmongo när det kommer till att försöka leva livet utan stress. Jag förstår inte hur folk klarar av det. Med det samhället vi lever i nu så är det ju omöjligt (enligt mig) att inte bli superstressad bara av att gå utanför dörren. Folk snackar om att man ska finna lugnet, hello, vars är mitt lugn?!
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Där står det, svart på vitt, viljan att finnas kvar. Många gånger har jag ifrågasatt min existens, hur nödvändig den är, om den ens är det. Många gånger har jag blivit arg på mig själv och velat banka in lite vett i mig, jag hatar när andra människor pratar om dessa tankar, men mig själv kan jag inte sätta stopp på. Jag är fast i detta mörka mönster, och det har jag varit i 5års tid nu, om inte längre.
Det är på tiden att jag slutar beskylla mig själv för allt som gått fel i mitt liv. Man lever inte ett liv ensam, det finns andra människor som har ansvar för hur saker och ting har gått. Och den del saker kan man helt enkelt inte kontrollera, sjukdomar, olyckor, sånna saker händer utan att man kan styra över dem. Ändå kan jag inte sluta tänka tanken, om jag hade varit bättre, en bättre dotter, en bättre flickvän, en bättre vän, en bättre människa, om jag hade varit tillräckligt bra, då hade ingenting gått så snett som det har gått.
Man kan inte gå ett helt liv och tänka "om", för vad är det för liv då? Iofs så kan man kanske inte kalla det livet jag lever för liv jämt och ständigt.
Jag älskar dessa stunder på nätterna när jag får sitta i min ensamhet och bara vara jag, fundera över allt som kretsar runt i min stora skalle och försöka komma på förklaringar till allt. Samtidigt som jag älskar dessa stunder så hatar jag dem. Det är då som jag inte kan gå runt och låtsas som att allt är bra.
På dagen är det lätt att hålla uppe en mask för omvärlden, på natten, när alla lampor släcks, när solen inte lyser mera, då kommer verkligheten ifatt en. Och det finns ingenstans att gömma sig.
Det fascinerar mig hur en del människor lever i en sorts förnekelse. De är så medvetna om hur en del i deras omgivning mår, de läser ens blogg, de läser varenda rad om hur smärtan äter upp en innifrån, ändå när man ses eller pratar så låtsas de som att allt är toppen. Det handlar inte bara om min situation, det handlar om människor jag känner, när de berättar hur osynliga de känner sig, och jag känner igen mig i varenda ord de säger. Det känns som att människor inte orkar ta på sig att bry sig om människor som kanske helt enkelt bara behöver en hjälpande hand, en axel att gråta ut mot eller en kram som får hjärtat att gnistra till lite.
Jag tror att många människor saknar de där stunderna, de gyllene stunderna när man inser hur mycket bra saker det finns att leva för. Det är lätt att glömma det bra i skuggan av det dåliga...
Jag kommer hem snart.. Hem till mamy och papy..
xoxo,
M.
Doggy love.
Jag saknar min Lady..
The right kind of wrong.
"mina barn har aldrig sett underhudsfett förut.." - den kommentaren sitter inprintad i mitt huvud och ni anar inte hur ont den gör. Det är inte ens någon idé att jag försöker bli så smal som jag vill bli, för det kommer inte hända. När jag hade mina problem för flera år sen så hade jag kvar alla dessa former ändå, de försvinner inte.. I'm stuck in this balloon. Jag vet flera som går tillväga på fel sätt, slutar äta, tränar för mycket (det är faktiskt möjligt), som lever i någon sjuk verklighet. Till slut måste man börja äta igen, för annars är det över och då går man upp de där kilona igen. Varför fastna i den där onda cirkeln när den enda inte gör något bra för dig? Känns lite som att sälja sin själ till djävulen.
Jag försöker intala mig själv att en dag kommer jag träffa någon som kommer tycka om mig för den jag är. Det är inte möjligt för jag tycker inte ens om det jag ser. Stundtals försöker jag lura mig själv att jag mår bra, att jag är nöjd, pyttsan att det funkar. Men att gå tillväga som alla andra, så lågt tänker jag aldrig sjunka. I mina ögon är det patetiskt. Vet att många tar illa vid av den åsikten, men efter att själv ha klarat mig ur problem förut utan att ens erkänna för någon att jag mådde skit, så känner jag att det finns andra vägar att gå. Man måste försöka intala sig själv dag efter dag vad det är man tycker och känner, att kämpa som en tok till man faktiskt tror på det man försöker intala sig själv. Vem vet en dag kanske det blir fint att ha former igen, och då kommer jag ha ett litet försprång gente mig de där andra spaghettisarna. Eller så får jag helt enkelt flytta till Brasilien och bli någon gud, de gillar kött där. Och jag har ju kött på min kropp som räcker till tre Afrikanska byar, om inte mera.
Nog pratat om vikt, sånt gör bara en mer deprimerad än vad man redan är.
Jag ska nörda 27 dresses ikväll igen, kan inte få nog av den filmen, eller snarare av James Marsden, han är tusen ggr charmigare i 27 dresses än i Enchanted, så det får bli den filmen. Man kan aldrig så den filmen för många ggr, typ som Star Wars... Fast den når inte riktigt upp till Star Wars nivå, det måste jag erkänna.. Hm.. Nu måste jag bestämma mig, en av mina 6 Star Wars filmer eller 27 dresses.. Vad tycker ni?
xoxo,
M.
Jag försöker intala mig själv att en dag kommer jag träffa någon som kommer tycka om mig för den jag är. Det är inte möjligt för jag tycker inte ens om det jag ser. Stundtals försöker jag lura mig själv att jag mår bra, att jag är nöjd, pyttsan att det funkar. Men att gå tillväga som alla andra, så lågt tänker jag aldrig sjunka. I mina ögon är det patetiskt. Vet att många tar illa vid av den åsikten, men efter att själv ha klarat mig ur problem förut utan att ens erkänna för någon att jag mådde skit, så känner jag att det finns andra vägar att gå. Man måste försöka intala sig själv dag efter dag vad det är man tycker och känner, att kämpa som en tok till man faktiskt tror på det man försöker intala sig själv. Vem vet en dag kanske det blir fint att ha former igen, och då kommer jag ha ett litet försprång gente mig de där andra spaghettisarna. Eller så får jag helt enkelt flytta till Brasilien och bli någon gud, de gillar kött där. Och jag har ju kött på min kropp som räcker till tre Afrikanska byar, om inte mera.
Nog pratat om vikt, sånt gör bara en mer deprimerad än vad man redan är.
Jag ska nörda 27 dresses ikväll igen, kan inte få nog av den filmen, eller snarare av James Marsden, han är tusen ggr charmigare i 27 dresses än i Enchanted, så det får bli den filmen. Man kan aldrig så den filmen för många ggr, typ som Star Wars... Fast den når inte riktigt upp till Star Wars nivå, det måste jag erkänna.. Hm.. Nu måste jag bestämma mig, en av mina 6 Star Wars filmer eller 27 dresses.. Vad tycker ni?
xoxo,
M.
People always leave.
Nedräkningen har börjat, 92dagar kvar...
Har inte blivit så mycket skrivande ihelgen eftersom jag har haft Mandisen här på besök, det blev allt ifrån NHL-match, shopping, studsmattehoppning och myspys. En bra helg med andra ord. Kommer sakna att flumma med Mandisen, men sen när vi är hemma igen då blir det Cityfesten och massa annat gottis.
Har sådan sjuk hemlängtan nu, efter alla människorna, men vet att så fort jag kommer hem så kommer jag längta tillbaka hit som en tok. USA är ett land som man lätt känner hatkärlek till, man stör sig som en tok på alla sjuka regler och hur en del saker är, men samtidigt så älskar man allt här, hur stort allt är, hur billigt det är med allt, hur mycket människor som traskar runt.
Jag är så otroligt sugen på att spela fotboll när jag kommer hem, men vet inte riktigt om jag kommer hitta något lag eller om mina knän kommer palla med, det är inte så kul att kuta runt när de låser sig hipp som happ. Smärta i högsta klass. Synd att Malins knä är sönder, annars hade jag kunnat spela med henne, så som vi gjorde i Leksand. Det var askul, eller som när jag och Anna spelade i samma innebandylag, det blir en speciell känsla att ha sin syster i samma lag, man blir mer överbeskyddande.
Jag har väldigt många tankar som cirkulerar omkring just nu, tankar som handlar om vad jag ska hitta på om saker och ting inte blir som jag vill. Jag har ju en tendens att inte lyckas med någonting, så jag måste vara förberedd. Vad händer om jag inte kommer in i Santa Barbara? Vad ska jag hitta på då? Norge igen? Det har jag inte råd med.. Och Gävle, det är ingen höjdare om man inte känner några människor. Tyvärr. Jag måste bygga upp en plan-b, men vad ska den innehålla? Lärdom eller pengar? Vad vill jag? Vill jag plugga i Sverige om jag inte kommer in i USA eller vill jag tjäna pengar? Känns som att jag måste välja, men vad är det rätta?
Det som skrämmer mig med att komma hem är att jag måste komma hem till verkligheten, att ta itu med saker som man skjutit upp i flera år. Man kan inte rymma i all framtid, vilket jag försökt med. Jag är bra på att springa min väg när saker skrämmer mig, jag har det inprintat i huvudet. Ibland känner jag mig som Forrest Gump, att jag bara rymmer ifrån allt genom att springa non-stop, jag kan inte stanna på ett ställe tillräckligt länge för att hinna känna saker. Konstant måste jag byta tillvaro, resa, se nya saker, slippa känna. Efter flytten från Leksand så vill jag inte fästa mig vid ett nytt hem, för i mina ögon är det inget hem. Jag vill inte fästa mig vid nya människor för de kommer ändå försvinna efter ett tag. People always leave...
Det kanske är fel att jag har den inställningen, men efter allt som hänt alla dessa år så har den meningen varit det enda som passat in. Mitt liv består av att konstant bli sviken och lämnad, och det enda som kan vara fel är jag. Men hur ändrar man sig så man passar alla andra? Hur blir jag den där människan som man inte kan lämna?
Tror inte det går, jag kan inte förändra mig så drastiskt, I'm me, just me.
I mina drömmar så mår jag bra, är lycklig, bor i huset i Leksand igen, min mamma är frisk, mina systrar är lyckliga och pappa slipper skit som han inte ska behöva ta. Mina vänner är lyckliga och alla jag älskar finns där, just beside för alltid. Det viktigaste är att mamma blir frisk.. Hade jag haft makten så hade jag ordnat det direkt. Vi har oflyt i familjen Carlsson...
xoxo,
M.
Har inte blivit så mycket skrivande ihelgen eftersom jag har haft Mandisen här på besök, det blev allt ifrån NHL-match, shopping, studsmattehoppning och myspys. En bra helg med andra ord. Kommer sakna att flumma med Mandisen, men sen när vi är hemma igen då blir det Cityfesten och massa annat gottis.
Har sådan sjuk hemlängtan nu, efter alla människorna, men vet att så fort jag kommer hem så kommer jag längta tillbaka hit som en tok. USA är ett land som man lätt känner hatkärlek till, man stör sig som en tok på alla sjuka regler och hur en del saker är, men samtidigt så älskar man allt här, hur stort allt är, hur billigt det är med allt, hur mycket människor som traskar runt.
Jag är så otroligt sugen på att spela fotboll när jag kommer hem, men vet inte riktigt om jag kommer hitta något lag eller om mina knän kommer palla med, det är inte så kul att kuta runt när de låser sig hipp som happ. Smärta i högsta klass. Synd att Malins knä är sönder, annars hade jag kunnat spela med henne, så som vi gjorde i Leksand. Det var askul, eller som när jag och Anna spelade i samma innebandylag, det blir en speciell känsla att ha sin syster i samma lag, man blir mer överbeskyddande.
Jag har väldigt många tankar som cirkulerar omkring just nu, tankar som handlar om vad jag ska hitta på om saker och ting inte blir som jag vill. Jag har ju en tendens att inte lyckas med någonting, så jag måste vara förberedd. Vad händer om jag inte kommer in i Santa Barbara? Vad ska jag hitta på då? Norge igen? Det har jag inte råd med.. Och Gävle, det är ingen höjdare om man inte känner några människor. Tyvärr. Jag måste bygga upp en plan-b, men vad ska den innehålla? Lärdom eller pengar? Vad vill jag? Vill jag plugga i Sverige om jag inte kommer in i USA eller vill jag tjäna pengar? Känns som att jag måste välja, men vad är det rätta?
Det som skrämmer mig med att komma hem är att jag måste komma hem till verkligheten, att ta itu med saker som man skjutit upp i flera år. Man kan inte rymma i all framtid, vilket jag försökt med. Jag är bra på att springa min väg när saker skrämmer mig, jag har det inprintat i huvudet. Ibland känner jag mig som Forrest Gump, att jag bara rymmer ifrån allt genom att springa non-stop, jag kan inte stanna på ett ställe tillräckligt länge för att hinna känna saker. Konstant måste jag byta tillvaro, resa, se nya saker, slippa känna. Efter flytten från Leksand så vill jag inte fästa mig vid ett nytt hem, för i mina ögon är det inget hem. Jag vill inte fästa mig vid nya människor för de kommer ändå försvinna efter ett tag. People always leave...
Det kanske är fel att jag har den inställningen, men efter allt som hänt alla dessa år så har den meningen varit det enda som passat in. Mitt liv består av att konstant bli sviken och lämnad, och det enda som kan vara fel är jag. Men hur ändrar man sig så man passar alla andra? Hur blir jag den där människan som man inte kan lämna?
Tror inte det går, jag kan inte förändra mig så drastiskt, I'm me, just me.
I mina drömmar så mår jag bra, är lycklig, bor i huset i Leksand igen, min mamma är frisk, mina systrar är lyckliga och pappa slipper skit som han inte ska behöva ta. Mina vänner är lyckliga och alla jag älskar finns där, just beside för alltid. Det viktigaste är att mamma blir frisk.. Hade jag haft makten så hade jag ordnat det direkt. Vi har oflyt i familjen Carlsson...
xoxo,
M.
Frukost.
"jag ska fråga min kille om jag måste torka upp det här nu, nej just det, jag har ju ingen..!"
Björn Gustafsson for president.
Björn Gustafsson for president.
Jag och Mandis tänkte leka "Levande byte".
Shopping, check!
Totalt slut är just vad jag är just nu.. Precis hemkommen från mallet. Har spenderat och spenderat lite mera. Handlat massa saker till Anna och Andreas och någon liten grej till mig själv. Tror seriöst att ag fick solsting igår för mitt huvud har begått självmord sedan igår.. Nu ska Mandis och jag vila lite!
Devils är ute, solen skiner och Mandis sover som en stock.
Det blev en förlust igår, Devils är ute ur slutspelet... Tråkigt som fan men men inte så mycket att älta. Madden skulle ha satt sin straff.. VI hade i alla fall det jättekul där, fick de berömde handdukarna som vi skulle veva med som tokar.
Det gick fort i början, Devils gjorde första målet men två (inte direkt två) sekunder senare så gjorde Rangers också mål, osis kallar vi det, eller oflyt.. Sen höll det på, fram och tillbaka, Rangers fick in några och till slut kämpade Devils ikapp. Allt hängde på den där straffen kändes det som, och det blev ju en miss. Sista målet för Rangers blev i tom kasse. Bara att vänta i nästa säsong, då jeeeevlar.
Nu ligger Mandis här bredvid och sover, vi skulle försöka se på The Phantom of the Opera igår när vi låg i sängen, vi såg två minuter sen la vi ner, ingen av oss kunde hålla sig vaken. Ögonen behövde tältpinnar för att vara uppe.. Får se om vi gör ett nytt försök ikväll.
Vi har solsken här idag igen, sköntskönt, känns som sommaren kommit! Blev rättad av Eric igår, vi hade inte 30grader, vi hade 33grader. Hur varmt som helst. Jag var ju som sagt ute i solen hela dagen igår och nu flagnar jag på näsan. Finns det något omysigare än att flagna? Jag minns när vi var i Thailand och M och Andreas brände sig som tokar, de såg ut som Ariels hår gånger 3, där efter kunde vi snacka flagna, usch, inte mysigt alls... Själv har ju familjen "baltikum" som Andreas kallade oss då, bra pigment så vi bränner oss nästan aldrig=)
Nu ska jag väcka muppen här bredvid mig med lite vatten i ansiktet eller nå, eller kanske ska slå till med lite skönsång?
xoxo,
M
Det gick fort i början, Devils gjorde första målet men två (inte direkt två) sekunder senare så gjorde Rangers också mål, osis kallar vi det, eller oflyt.. Sen höll det på, fram och tillbaka, Rangers fick in några och till slut kämpade Devils ikapp. Allt hängde på den där straffen kändes det som, och det blev ju en miss. Sista målet för Rangers blev i tom kasse. Bara att vänta i nästa säsong, då jeeeevlar.
Nu ligger Mandis här bredvid och sover, vi skulle försöka se på The Phantom of the Opera igår när vi låg i sängen, vi såg två minuter sen la vi ner, ingen av oss kunde hålla sig vaken. Ögonen behövde tältpinnar för att vara uppe.. Får se om vi gör ett nytt försök ikväll.
Vi har solsken här idag igen, sköntskönt, känns som sommaren kommit! Blev rättad av Eric igår, vi hade inte 30grader, vi hade 33grader. Hur varmt som helst. Jag var ju som sagt ute i solen hela dagen igår och nu flagnar jag på näsan. Finns det något omysigare än att flagna? Jag minns när vi var i Thailand och M och Andreas brände sig som tokar, de såg ut som Ariels hår gånger 3, där efter kunde vi snacka flagna, usch, inte mysigt alls... Själv har ju familjen "baltikum" som Andreas kallade oss då, bra pigment så vi bränner oss nästan aldrig=)
Nu ska jag väcka muppen här bredvid mig med lite vatten i ansiktet eller nå, eller kanske ska slå till med lite skönsång?
xoxo,
M
En summering av gårdagen.
Jag och Mandis anlände till Verona's fat camp idag klockan 16,02. Vi möttes av Chessie som gav oss en varsin välkomstdrink som bestod av apelsinjuice, jag fick vatten eftersom jag inte tål apelsin. De visade oss in till vårat rum och där gick de igenom våra väskor. Mandis hade smugglat med en 200grams marabou chokladkaka, den fick hon behålla. Vilket bra fat camp vi hamnat på.
Dagens första träningspass var yoga, vi fick ligga på våran säng och sträcka lite på benen samtidigt som vi lyssnade på tropiskt regn och även en brunstig kossa. Jag satte mig spott i halsen när kossan Rosa började råma som en tok här inne. Men yogan var underbar.
Efter träningspasset så var det dags för mellanmål, chips gjorda av potatis (nähä?) och diet coke, viktigt att tänka på vad man dricker när man är på fat camp!
Efter mellanmålet var det dags att träna, vi åkte till Newark för att se på hockey, kan faktiskt vara ganska så utmattande att se 30 svettiga män slita arslet av sig, hmm.. tändande?
Vi torkade bort svetten ur våra pannor med handdukarna som de gav oss vid ingången när vi kom, de förstod att det här skulle bli en tung match för oss.
På matchen bjöd de även på lite mer nyttig mat, typ kakor, chips, popcorn (de är ju majs), lite mer diet coke och även korv med bröd, men korven skippade vi (vi är ju faktiskt här för att gå ner i vikt).
Hem igen efter träning för att meditera till tonerna av Fotboll är livet med Smurfarna, "smurf"-musik kan vara lugnande, jag påpekar KAN..
Nu ska vi stretcha lite innan vi ska sova, imorgon börjar allvaret.
Burn baby, burn!
Nu har jag duschat av mig all äckelsvetten efter mina timmar ute i solen, tro det eller ej men jag har fått färg, äntligen! Hoppas på kanonväder nästa vecka med så jag kan sola igen då, kommer inte hinna sola nå ihelgen då vi mest kommer vara ute och shoppa. Snart ska jag och hämta upp Mandisen vid bussen, så blir det käk och sen iväg till The Rock för att se match nr 5. Är ett nervvrak, Devils måste vinna, så är det bara. Logen står redo för vårat förfogande, lite softish det är då. Får se om det blir några slagsmål i publiken idag igen, man vet aldrig när det är Rangersfans i närheten. På matchen sist så fick alla handdukar, Rangersfansen trök ner deras i alla toaletter på arenan så det blev stopp överallt. Nödvändigt? Neej inte direkt.
Aja, nu måste jag smörja in mitt tomatröda ansikte och he på mig min ascoola solhatt!
xoxo,
M.
Aja, nu måste jag smörja in mitt tomatröda ansikte och he på mig min ascoola solhatt!
xoxo,
M.
Mer sol åt folket!
Jag smälter.. 30grader är det ute.. Stek.. Imorgon kommer jag se ut som en grillad kyckling... Fan om jag inte lyckas få någon färg.. Då ska jag stämma solen (man kan stämma allt i USA)
One Flat Rate out of the US.
Nu har jag vaknat till liv på riktigt, behövde verkligen somna om imorse/natt när jag vaknade. När säger man morgon istället för natt egentligen? Finns det en gräns som jag missat? Hmm.. Kl05 är ju sen natt och tidig morgon, enligt mig:)
Hur som haver så är det idag varmaste dagen på länge 25grader, värmevärme, vilket resulterar i att jag ska lägga mig på studsmattan och sola ett tag innan Mandis kommer hit. Har jag tur så kanske jag får någon färg, brukar ju inte ha problem med det, men man vet ju aldrig.
Har börjat packa ner saker åt familjen där hemma i en Flat Rate Box som jag ska skicka, - mamma, jag tror det kanske blir fler än två kartonger.. :S Men ska göra mitt bästa att trycka ner så mycket som möjligt. Den störta kartongen är dock inte stor, inte alls...
Kommer ha separationsångest från alla de sakerna som jag måste shippa hem sen, tar 7veckor, så måste vara riktigt hundra över mina beslut om vad som ska med i resväskorna och vad som ska shippas. I-landsproblem.. Känner mig lite tragisk, men har helt ärligt shoppat ihjäl mig här, och jag är definitivt inte klar än. Ibland känns det som om jag inte har några kläder alls här borta men DÖÖÖNÖÖÖÖ felfelfel, det har jag. Och massa skor.. Och ännu mer skor hemma.. - Mickan, min skosumma har stigit drastiskt...
Surrade med Hanna igår, var länge sen, jättekul att prata med henne igen. Surrade både om det ena och det andra, och vi hade en del riktigt bra diskussioner. Att diskutera är en konst, jag älskar det.
Ska försöka trycka ner lite mer saker i kartongen nu... Bara att pressa!
xoxo,
M.
Hur som haver så är det idag varmaste dagen på länge 25grader, värmevärme, vilket resulterar i att jag ska lägga mig på studsmattan och sola ett tag innan Mandis kommer hit. Har jag tur så kanske jag får någon färg, brukar ju inte ha problem med det, men man vet ju aldrig.
Har börjat packa ner saker åt familjen där hemma i en Flat Rate Box som jag ska skicka, - mamma, jag tror det kanske blir fler än två kartonger.. :S Men ska göra mitt bästa att trycka ner så mycket som möjligt. Den störta kartongen är dock inte stor, inte alls...
Kommer ha separationsångest från alla de sakerna som jag måste shippa hem sen, tar 7veckor, så måste vara riktigt hundra över mina beslut om vad som ska med i resväskorna och vad som ska shippas. I-landsproblem.. Känner mig lite tragisk, men har helt ärligt shoppat ihjäl mig här, och jag är definitivt inte klar än. Ibland känns det som om jag inte har några kläder alls här borta men DÖÖÖNÖÖÖÖ felfelfel, det har jag. Och massa skor.. Och ännu mer skor hemma.. - Mickan, min skosumma har stigit drastiskt...
Surrade med Hanna igår, var länge sen, jättekul att prata med henne igen. Surrade både om det ena och det andra, och vi hade en del riktigt bra diskussioner. Att diskutera är en konst, jag älskar det.
Ska försöka trycka ner lite mer saker i kartongen nu... Bara att pressa!
xoxo,
M.
Vattenkrig över msn?
Vad är det sämsta man kan göra när man vaknar på natten/morgonen? Jo, att sätta sig framför datorn.. Det lyckades ju jag med och självklart fastnade jag framför msn, en full sak startade ett vattenkrig med mig och jag tänkte inte ge mig..! (vann ganska så lätt..)
Somliga tänker säkert, - hur lyckas man ha vattenkrig över msn? Ja? Det är hur simpelt som helst, bara att skicka han den där killen med vattenballongen, ni vet han som har ett sjukt läskigt hånskratt(?). Om och om igen. Inte mer komplicerat än så, och säkert inte speciellt kul heller. Eftersom energin inte direkt är på topp så ligger humornivån i lä just nu.
Fan vad tråkig jag är..
Jag måste försöka somna om.. Annars orkar jag inte med något resten av dagen, speciellt inte Devils-Rangers ikväll. Viktigt viktigt..
xoxo,
M.
Somliga tänker säkert, - hur lyckas man ha vattenkrig över msn? Ja? Det är hur simpelt som helst, bara att skicka han den där killen med vattenballongen, ni vet han som har ett sjukt läskigt hånskratt(?). Om och om igen. Inte mer komplicerat än så, och säkert inte speciellt kul heller. Eftersom energin inte direkt är på topp så ligger humornivån i lä just nu.
Fan vad tråkig jag är..
Jag måste försöka somna om.. Annars orkar jag inte med något resten av dagen, speciellt inte Devils-Rangers ikväll. Viktigt viktigt..
xoxo,
M.
Waking up in the middle of the night.
Klockan är 05,10 det här är ekot...
Scatman, ett lyckopiller!
U-landsproblem.
klicka här.
Onödiga fyllediskussioner klarar jag mig utan.
Är det något jag hatar så är det fylle diskussioner, i det syftet att människor alltid ska dra upp något gammalt tjafs eller så. Att man inte har några spärrar kvar så man låter det där som man är så duktig att hålla tyst om i nyktert tillstånd slinka fram när man är full.
Jag har också lyckats med sånna diskussioner, alltid onödiga som fan. Men nu i slutet har jag varit duktig, då har jag lyckats hålla tyst, stolt.
Men jag vet inte hur jag ska reagera när någon kommer fram till mig nu och är arg för att jag aldrig förstod att den personen varit kär i mig i flera år och att jag sårade den något kolosalt. Jag var aldrig medveten om att det var så seriöst.. Vad gör jag? Jag vill inte vara naiv, men kanske jag var det när det gällde den här personen. Kanske undvek jag något som jag inte orkade handskas med genom att ignorera det. Jag är inte bra på att tas med kärlek, jag förstör den bara.
Jag tänker dock inte ta att den här personen säger saker om mig som inte är sant " hade jag lirat i elitseriren hade det vart klarry". Patetiskt.. Förlåt, men det är det enda ordet jag kommer på just nu som passar in. Vars är alla mina andra pojkvänner som spelat i elitserien? Hmm...? Jag kommer inte på någon.. Vill inte verka spydig, för det är jag inte. Jag blir bara väldigt ledsen när människor får den bilden, för så är det inte. Och jag hoppas att folk vet att det inte är så. Jag blir inte intresserad av någon för vilken sport den spelar, utan för personen, och visst, jag är uppväxt i en hockeyfamilj, alla vi känner spelar hockey, det blir lätt att man umgås med dem då. Jag tänker inte be om ursäkt för vad min pappa hållt på med och vilka vänner jag har. De är underbar allihopa, vare sig de är hockeyspelare eller inte.
Så DU har fel, felfelfelfelfel...
Jag känner mig lite irriterad, vill inte låta det här komma åt mig. Måste påminna mig själv om att personen var full och att det inte är något att bry sig i. Bara att bry sig mindre om den hädanefter. Jag de mina på hemmaplan.
xoxo,
M.
Jag har också lyckats med sånna diskussioner, alltid onödiga som fan. Men nu i slutet har jag varit duktig, då har jag lyckats hålla tyst, stolt.
Men jag vet inte hur jag ska reagera när någon kommer fram till mig nu och är arg för att jag aldrig förstod att den personen varit kär i mig i flera år och att jag sårade den något kolosalt. Jag var aldrig medveten om att det var så seriöst.. Vad gör jag? Jag vill inte vara naiv, men kanske jag var det när det gällde den här personen. Kanske undvek jag något som jag inte orkade handskas med genom att ignorera det. Jag är inte bra på att tas med kärlek, jag förstör den bara.
Jag tänker dock inte ta att den här personen säger saker om mig som inte är sant " hade jag lirat i elitseriren hade det vart klarry". Patetiskt.. Förlåt, men det är det enda ordet jag kommer på just nu som passar in. Vars är alla mina andra pojkvänner som spelat i elitserien? Hmm...? Jag kommer inte på någon.. Vill inte verka spydig, för det är jag inte. Jag blir bara väldigt ledsen när människor får den bilden, för så är det inte. Och jag hoppas att folk vet att det inte är så. Jag blir inte intresserad av någon för vilken sport den spelar, utan för personen, och visst, jag är uppväxt i en hockeyfamilj, alla vi känner spelar hockey, det blir lätt att man umgås med dem då. Jag tänker inte be om ursäkt för vad min pappa hållt på med och vilka vänner jag har. De är underbar allihopa, vare sig de är hockeyspelare eller inte.
Så DU har fel, felfelfelfelfel...
Jag känner mig lite irriterad, vill inte låta det här komma åt mig. Måste påminna mig själv om att personen var full och att det inte är något att bry sig i. Bara att bry sig mindre om den hädanefter. Jag de mina på hemmaplan.
xoxo,
M.
I just want you to know who I am.
And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
Flytta hem till Sverige igen.
Jag har börjat få stressvärk (är det ens ett ord?) i hela kroppen. Har ni varit med om det? Att ni är så stressade att det gör ont lite överallt? Jag är stressad för allt. Allt ifrån att flytta hem till Sverige igen, att vara hemma i sommar, att börja plugga i Santa Barbara till hösten (om jag kommer in), att fixa mitt social security number, pengar, boende, familjen, vännerna, hur jag ska få hem all min packning, lite mera pengar och ännu mer. Det är som tusentals små termiter springer runt i min hjärna och äter. Total förvirring och stressfaktorn står på max. Jag skulle behöva bli lite mer andlig, meditera och sånt. Dock är jag inte så intresserad av sånt, tror inte riktigt på att det funkar. Är det någon som testat?
Jag borde verkligen kontaka Marie Picasso eller någon annan som är sådär sjukligt andlig. Fixa till min aura lite, lite mera zen och sånt. Äsch.. Nu snackar jag i nattmössan...
Jag måste ch
Jag borde verkligen kontaka Marie Picasso eller någon annan som är sådär sjukligt andlig. Fixa till min aura lite, lite mera zen och sånt. Äsch.. Nu snackar jag i nattmössan...
Jag måste ch
Chocoholic.
Handlade lite på CVS idag, blev lite nödvändigheter att ha med sig hem. Body butter som luktar choklad, helt sukt gott, jag som är chokladberoende njöt till max när jag hittade den. Sen blev det lite ansiktsmask, cocoa butter och allas våran favorit, Clear Eyes. Mickan och jag har ju missbrukat det ganska så bra när vi varit ute hemma, så antar att jag kommer köpa med mig några paket hem. Förresten, är det någon som vet varför Clear Eyes är förjudet i Sverige?
xoxo,
M.
xoxo,
M.
USA steker.
Sol och värme, kan det bli bättre? Dagen är helt underbar. Jag och Mia har precis ätit på Panera, är så mätt att det känns som att jag skulle kunna spy när som helst. Försökte hitta skor åt mamsen, men icke, de var slut. Har i alla fall beställt ett par till UGG's till mig och ett par till Anna. De enda skorna jag kommer traska runt i hemma, eftersom jag lever i dem här. Nu ropar Mia, fara iväg och handla saker till Adam!
xoxo,
M.
Respons, me like.
Äntligen, lite respons, det är det här jag har väntat på, jippijippijöööö! (Obelixljudet). Hit med mera respons, sånt här gillar jag, sen drar vi igång värsta diskussionen om allt mellan himmel och jord. Okej, jag gick ett steg för långt där...
Men sluta var sånna torrbollar nu, erkänn vilka ni är, en kommentar tar 30sekunder, och tänk på att ni lättar lite på min hjärnverksamhet eftersom jag slipper behöva sitta och fundera på vad jag kan och inte kan skriva. Dock brukar jag inte peka ut människor så "direkt". Men tänk om... :D
Pratade med min pärla borta i Hillsborough igår, snartsnartsnart så kommer hon hit, imorgon, då jeeeevlar!
xoxo,
M.
Men sluta var sånna torrbollar nu, erkänn vilka ni är, en kommentar tar 30sekunder, och tänk på att ni lättar lite på min hjärnverksamhet eftersom jag slipper behöva sitta och fundera på vad jag kan och inte kan skriva. Dock brukar jag inte peka ut människor så "direkt". Men tänk om... :D
Pratade med min pärla borta i Hillsborough igår, snartsnartsnart så kommer hon hit, imorgon, då jeeeevlar!
xoxo,
M.
Nyfikenhet?
Jag brukar komma på mig själv med att fundera på varför människor läser just mn blogg. Vad som är så intressant med den att de fortsätter läsa dag efter dag. För mig tror jag mest att det hamnar om nyfikenhet. Att människor som inte fått grepp om mig i verkligheten försöker att få det här över bloggen. Det är lite skrämmande att jag inte vet till punkt och pricka vilka som läser. Varje dag får jag reda på någon ny och varedan gång så blir jag lika chockad, att just "den" personen läser. Varför?
Jag försökte förut att hänga med i allas bloggar men insåg ganska så fort att de flesta inte är värda att läsa för att de inte ger mig något intressant att läsa, inget som ger en en tankeställare eller som faktiskt ger en inblick i personens liv. Det är känt sedan länge att vi människor älskar att få inblickar i andra människors liv, på ett sätt för att se vars man själv står gente mot den personen och sen bara för att man är extremt nyfiken.
Jag tror dock inte att så många människor vågar vara ärliga och säga "ja men självklart läser jag för att jag är nyfiken" eller "ditt liv fascinerar mig". För mitt liv är allt ifrån fascinerande, det är mest tragiskt och många trodde säkert inte att jag var så nerkörd i skiten som jag är. För vem går på gatorna i Leksand och visar att man är förlorad, ett kört lopp? Ingen skulle göra det, för då blir det snack på en nanosekund. Snack ifrån Leksand var något jag undvek så gott jag kunde när jag bodde där, dock lyckades jag alltid ha något rykte kring mig, vare sig det gällde mig som person, min familj eller min syster. Jag förstår mig inte på en del människor.
Mycket av snacket jag fått har självklart kommit pga. min pappa, vilket har stört mig otroligt mycket sedan jag var liten. Att folk bedömmer en pga. vem som är min pappa. Jag hatar att ha fått heta "******* dotter" istället för att människor skulle säga mitt namn. När vi var iväg på resor och mina vänner skjöt snabbt fram vem min pappa var, som om det var något att skryta med. Jag fattar inte hur människor tänker. Misstolka mig inte, jag är otroligt stolt över min pappa och allt han har åstakommit, han är en av de största i mina ögon. Och all skit som han fick i slutet i Leksand blev droppen för mig, jag har ingen respekt alls för Leksand som förening eller som by. Jag älskar en del människor där, och själva byn i sig är enormt mysig, men that's it. De andra människorna som bott där hela sitt liv och antagligen alltid kommer göra det, de kommer aldrig växa upp.
För om man ska växa ifrån det där Leksandsbeteendet, ja, då måste man flytta därifrån. Man måste se saker objektivt och man måste sluta leva i en bubbla.
Så åter till mitt dilemma, om man nu kan kalla det för det. Nu när siffrorna stiger dag för dag, ska man då sluta upp med öppenheten, ska man sluta att släppa in människor i ens privatliv och sluta upp med att dela med sig av sin tomhet och ensamhet. Är det därför människor läser? Om någon skulle se mig nu så skulle ni se ett stort köttberg format till ett frågetecken. Jag hänger inte med i svängarna längre. Dock är nog den här bloggen min räddning, utan den skulle jag vara finito till max. Jag skriver inte om de värsta sakerna här, men ändå känner jag att jag kan lätta på de där små gnagande sakerna, som inte är allt för hemska att dela med sig av.
Livet är inte lätt jämt och det är sjukt hur starka vi människor är som kämpar på dag för dag även fast det för många känns som om man lika gärna skulle kunna lägga sig ner och dö när som helst. Vi ska ha cred flr det. Frågan är bara hur mycket vi orkar med innan bägaren rinner över?
xoxo,
M.
Jag försökte förut att hänga med i allas bloggar men insåg ganska så fort att de flesta inte är värda att läsa för att de inte ger mig något intressant att läsa, inget som ger en en tankeställare eller som faktiskt ger en inblick i personens liv. Det är känt sedan länge att vi människor älskar att få inblickar i andra människors liv, på ett sätt för att se vars man själv står gente mot den personen och sen bara för att man är extremt nyfiken.
Jag tror dock inte att så många människor vågar vara ärliga och säga "ja men självklart läser jag för att jag är nyfiken" eller "ditt liv fascinerar mig". För mitt liv är allt ifrån fascinerande, det är mest tragiskt och många trodde säkert inte att jag var så nerkörd i skiten som jag är. För vem går på gatorna i Leksand och visar att man är förlorad, ett kört lopp? Ingen skulle göra det, för då blir det snack på en nanosekund. Snack ifrån Leksand var något jag undvek så gott jag kunde när jag bodde där, dock lyckades jag alltid ha något rykte kring mig, vare sig det gällde mig som person, min familj eller min syster. Jag förstår mig inte på en del människor.
Mycket av snacket jag fått har självklart kommit pga. min pappa, vilket har stört mig otroligt mycket sedan jag var liten. Att folk bedömmer en pga. vem som är min pappa. Jag hatar att ha fått heta "******* dotter" istället för att människor skulle säga mitt namn. När vi var iväg på resor och mina vänner skjöt snabbt fram vem min pappa var, som om det var något att skryta med. Jag fattar inte hur människor tänker. Misstolka mig inte, jag är otroligt stolt över min pappa och allt han har åstakommit, han är en av de största i mina ögon. Och all skit som han fick i slutet i Leksand blev droppen för mig, jag har ingen respekt alls för Leksand som förening eller som by. Jag älskar en del människor där, och själva byn i sig är enormt mysig, men that's it. De andra människorna som bott där hela sitt liv och antagligen alltid kommer göra det, de kommer aldrig växa upp.
För om man ska växa ifrån det där Leksandsbeteendet, ja, då måste man flytta därifrån. Man måste se saker objektivt och man måste sluta leva i en bubbla.
Så åter till mitt dilemma, om man nu kan kalla det för det. Nu när siffrorna stiger dag för dag, ska man då sluta upp med öppenheten, ska man sluta att släppa in människor i ens privatliv och sluta upp med att dela med sig av sin tomhet och ensamhet. Är det därför människor läser? Om någon skulle se mig nu så skulle ni se ett stort köttberg format till ett frågetecken. Jag hänger inte med i svängarna längre. Dock är nog den här bloggen min räddning, utan den skulle jag vara finito till max. Jag skriver inte om de värsta sakerna här, men ändå känner jag att jag kan lätta på de där små gnagande sakerna, som inte är allt för hemska att dela med sig av.
Livet är inte lätt jämt och det är sjukt hur starka vi människor är som kämpar på dag för dag även fast det för många känns som om man lika gärna skulle kunna lägga sig ner och dö när som helst. Vi ska ha cred flr det. Frågan är bara hur mycket vi orkar med innan bägaren rinner över?
xoxo,
M.
Grattis hjärtat!
Idag är det min allra bästaste vän i hela världens födelsedag! Det firar vi med ett stort grattis (eftersom jag är så långt ifrån) och med ett baotaskutt, allihopa hoppas samtidigt kl19, svensk tid:) Hur låter det?
Nu blir Mickan stora flickan, 22år, och hon är värd alla fina presenter som hon kan få, så ni där hemma kan ju gå och ge henne något fint, själv har jag en present klar och ska säkert lyckas hitta nå annat kul med:)
Saknar dig hjärtat!
Nu blir Mickan stora flickan, 22år, och hon är värd alla fina presenter som hon kan få, så ni där hemma kan ju gå och ge henne något fint, själv har jag en present klar och ska säkert lyckas hitta nå annat kul med:)
Saknar dig hjärtat!
Lars and the Real girl.
Devils förlorade, fan. Var en tight match och Devils hade mer krut än Rangers i slutet, de var värda en vinst. Men men, det är bara att hålla tummarna att de vinner på fredag och att idioten Sean Avery blir blind på hand blodiga öga, att Henke slutar plocka allt med magen och att Scott Gomez blir ännu mer utbuad av Devilsfansen så fort han rör vid pucken. Jag tror att Zach Parise, Devils snyggaste spelare, mumma!, kommer att flyga fram på fredag, det resulterar i mål efter mål, okej, i alla fall ett! Så slutältat om denna match..
Nu ligger jag här med huvudvärk, och inte den lättaste, denna huvudvärk kan jämföras med ett kommande tredje världskrig.. Det känns som atombomb efter atombomb sprängs där inne. Det är antagligen i den här fasen man ska lägga sig och sova. Men eftersom jag inte är trött alls så känner jag mig inte så sugen på att ligga och kolla upp i taket, som jag förövrigt inte kan se eftersom det är så mörkt här inne. Att räkna får har aldrig varit min grej eftersom jag då brukar börja tänka konstiga tankar om att en del får inte orkar hoppa över det där enormt höga staketet. Låter jag psykisktstörd? En del skulle nog kalla mig det...
Så för att försöka fördriva tiden tills klockan blir något rimligare så ska jag se på Lars and the Real girl, är det någon som sett den? Verkar asbra och intressant! Kanske var någon som såg den dokumentären i Sverige förut, om de där männen som hade flickvänner som var dockor, inte uppblåsbara utan typ vaxdockor, som de helt enkelt var tillsammans med, sexade med och gud vet vad de gjorde mera tillsammans. Jag håller tummarna att den kommer vara bra, Ryan Gosling är ju med och hur het är inte han? Han kommer inte göra mig besviken, inte efter Fracture och The Notebook.
Nattinatti!
xoxo,
M.
Nu ligger jag här med huvudvärk, och inte den lättaste, denna huvudvärk kan jämföras med ett kommande tredje världskrig.. Det känns som atombomb efter atombomb sprängs där inne. Det är antagligen i den här fasen man ska lägga sig och sova. Men eftersom jag inte är trött alls så känner jag mig inte så sugen på att ligga och kolla upp i taket, som jag förövrigt inte kan se eftersom det är så mörkt här inne. Att räkna får har aldrig varit min grej eftersom jag då brukar börja tänka konstiga tankar om att en del får inte orkar hoppa över det där enormt höga staketet. Låter jag psykisktstörd? En del skulle nog kalla mig det...
Så för att försöka fördriva tiden tills klockan blir något rimligare så ska jag se på Lars and the Real girl, är det någon som sett den? Verkar asbra och intressant! Kanske var någon som såg den dokumentären i Sverige förut, om de där männen som hade flickvänner som var dockor, inte uppblåsbara utan typ vaxdockor, som de helt enkelt var tillsammans med, sexade med och gud vet vad de gjorde mera tillsammans. Jag håller tummarna att den kommer vara bra, Ryan Gosling är ju med och hur het är inte han? Han kommer inte göra mig besviken, inte efter Fracture och The Notebook.
Nattinatti!
xoxo,
M.
Go Hilary!
Flyttlasset har gått en hel del.
Ibland får jag känslan av att jag har bott överallt. I alla städer, i alla byar, orter, som finns. Så är ju självklart inte fallet, men en hel del ställen har jag ändå avverkat...
Först föddes jag i Morristown, NJ, 1988 var året, min tid i USA då minns jag inte speciellt mycket av, eller snarare nada. Det jag minns är saker jag sett på kort eller film, alltså inga minnen egentligen. Sen var det Gävle som blev mitt nya hem, tiden därifrån har jag lite mer minnen av, dock inte många. Sen ville pappa spela hockey i Småland och vi flyttade till Vetlanda. Där började jag surra värsta dialekten och jag lekte med en tjej som hette Stina och jag blev sur om inte mamma köpte tre stycken chokladbollar åt mig, när Anna var sjuk så åkte hon inlines inomhus och vattnade blommorna, jag rev mitt rum och vi lekte med Ridderwalls (en snabbare sammanfattning). Alltså inte speciellt många minnen därifrån heller. Sen hamnade vi i Gävle, igen. Och jag gick förskolan, på Stigslunds skola, lekte med Emelie och Moa så fort jag fick chansen och jag spelade fotboll med strömsbro. Pappa skulle spela med Västerås och vi halvbodde lite där. De flesta minnena jag har därifrån är minnen när jag är med Anna (min syster), när vi plockade en massa ekollon från det gigantiska trädet, när vi spelade flipper, golf och shufflepuck på pappas dator, och när jag fick min rosa hund som man kunde klippa och byta päls på. Efter Västerås så fick jag nyheterna att vi skulle flytta till Leksand. Det enda jag tänkte var: -LANDET!? Jag var inte så hajj på den idén om jag ska vara ärlig. Och inte mer hajj blev jag när jag såg att gympasalen i skolan jag skulle gå på var ROSA. Alla vet hur vacker Åkerös gympasal är... Vi flyttade i alla fall dit, och Leksand blev mitt första riktiga hem, mitt enda riktiga hem hittills.
Ändå flyttade jag ifrån Leksand för att gå riksinnebandy i Umeå, det var en utmaning och jag ville klara av det. Men ni vet hur det gick, jag blev kär och flyttade hem. Så ännu mer tid i Leksand blev det För att sen flytta med M till Norge och jobba lite. Vi var där lite mer än en säsong sen var det dags att ta sitt pick och pack och flytta till Leksand igen, för att sen hamna i Gävle IGEN... Och till sist hamnade jag här, i USA igen. Undrar vars jag hamnar här näst? Man vet aldrig.. Konstiga saker kan hända och jag kan säkert chocka.. Vi får se.. Jag är i alla fall tacksam att jag fått sett så många ställen och lärt känna så många människor, en del tar man med sig vidare i livet och en del släpper man taget om.
Det är en del av ett äventyr, att flytta runt och hitta just det stället som passar en själv.
xoxo,
M.
Först föddes jag i Morristown, NJ, 1988 var året, min tid i USA då minns jag inte speciellt mycket av, eller snarare nada. Det jag minns är saker jag sett på kort eller film, alltså inga minnen egentligen. Sen var det Gävle som blev mitt nya hem, tiden därifrån har jag lite mer minnen av, dock inte många. Sen ville pappa spela hockey i Småland och vi flyttade till Vetlanda. Där började jag surra värsta dialekten och jag lekte med en tjej som hette Stina och jag blev sur om inte mamma köpte tre stycken chokladbollar åt mig, när Anna var sjuk så åkte hon inlines inomhus och vattnade blommorna, jag rev mitt rum och vi lekte med Ridderwalls (en snabbare sammanfattning). Alltså inte speciellt många minnen därifrån heller. Sen hamnade vi i Gävle, igen. Och jag gick förskolan, på Stigslunds skola, lekte med Emelie och Moa så fort jag fick chansen och jag spelade fotboll med strömsbro. Pappa skulle spela med Västerås och vi halvbodde lite där. De flesta minnena jag har därifrån är minnen när jag är med Anna (min syster), när vi plockade en massa ekollon från det gigantiska trädet, när vi spelade flipper, golf och shufflepuck på pappas dator, och när jag fick min rosa hund som man kunde klippa och byta päls på. Efter Västerås så fick jag nyheterna att vi skulle flytta till Leksand. Det enda jag tänkte var: -LANDET!? Jag var inte så hajj på den idén om jag ska vara ärlig. Och inte mer hajj blev jag när jag såg att gympasalen i skolan jag skulle gå på var ROSA. Alla vet hur vacker Åkerös gympasal är... Vi flyttade i alla fall dit, och Leksand blev mitt första riktiga hem, mitt enda riktiga hem hittills.
Ändå flyttade jag ifrån Leksand för att gå riksinnebandy i Umeå, det var en utmaning och jag ville klara av det. Men ni vet hur det gick, jag blev kär och flyttade hem. Så ännu mer tid i Leksand blev det För att sen flytta med M till Norge och jobba lite. Vi var där lite mer än en säsong sen var det dags att ta sitt pick och pack och flytta till Leksand igen, för att sen hamna i Gävle IGEN... Och till sist hamnade jag här, i USA igen. Undrar vars jag hamnar här näst? Man vet aldrig.. Konstiga saker kan hända och jag kan säkert chocka.. Vi får se.. Jag är i alla fall tacksam att jag fått sett så många ställen och lärt känna så många människor, en del tar man med sig vidare i livet och en del släpper man taget om.
Det är en del av ett äventyr, att flytta runt och hitta just det stället som passar en själv.
xoxo,
M.
Madison Square Garden.
- Solen skiner, himlen är blå, vad det är skönt att leva då, högt i topp går allas humör och det är de som susen gör, susen gör!
Minns ni den låten? Jag lovar att jag sjöng den minst 10gånger varenda rast när jag gick i lågstadiet, speciellt om jag och Ida Lindberg satt och gungade så truddiluttade jag en hel del. Sånt är truddiluttande blir det inte så mycket av längre. Enda gången jag börjar sjunga sådär spontant är om jag umgås med Mickan, eftersom hon är den största spontansjungaren av oss alls. Annars försöker jag att "keep my cool" som man brukar kalla det. Dock vet jag inte riktigt om jag lyckas. Idag är en sån här dag när jag inte riktigt vet vad som står på schemat, om vi ska shoppa, hänga ute i solen eller om jag och Amanda ska nörda studsmatta när hon kommer hem från skolan. Jag hade verkligen glömt hur jobbigt det kan vara att studsa upp och ner i flera minuter, kondisen är inte på topp, inte så bra som den varit innan i alla fall.
Ikväll spelar Devils mot Rangers igen, i Madison Square Garden. Jag håller mina tummar, och jag förväntar mig att ni också håller era tummar (okej, inte Effe och M kanske som är Rangersfans, men ni andra!) så hårt ni bara kan. Devils måste vinna! Jag hoppas att allt avgörs på sista matchen, spänning är bra, plus att jag inte vill att Devils ska behöva åka ut på hemmaplan på fredag, känns lite ruttet. Avery har fått en regel emot sig också, eller mot alla som gör så som han gjorde matchen sist. Vilket snack det blev om det. Har aldrig sett något liknande..
Så håll tummarna, för ikväll ska det spelas hockey!
Nu ska jag äta lite frukost och försöka komma något att göra
xoxo,
M.
Minns ni den låten? Jag lovar att jag sjöng den minst 10gånger varenda rast när jag gick i lågstadiet, speciellt om jag och Ida Lindberg satt och gungade så truddiluttade jag en hel del. Sånt är truddiluttande blir det inte så mycket av längre. Enda gången jag börjar sjunga sådär spontant är om jag umgås med Mickan, eftersom hon är den största spontansjungaren av oss alls. Annars försöker jag att "keep my cool" som man brukar kalla det. Dock vet jag inte riktigt om jag lyckas. Idag är en sån här dag när jag inte riktigt vet vad som står på schemat, om vi ska shoppa, hänga ute i solen eller om jag och Amanda ska nörda studsmatta när hon kommer hem från skolan. Jag hade verkligen glömt hur jobbigt det kan vara att studsa upp och ner i flera minuter, kondisen är inte på topp, inte så bra som den varit innan i alla fall.
Ikväll spelar Devils mot Rangers igen, i Madison Square Garden. Jag håller mina tummar, och jag förväntar mig att ni också håller era tummar (okej, inte Effe och M kanske som är Rangersfans, men ni andra!) så hårt ni bara kan. Devils måste vinna! Jag hoppas att allt avgörs på sista matchen, spänning är bra, plus att jag inte vill att Devils ska behöva åka ut på hemmaplan på fredag, känns lite ruttet. Avery har fått en regel emot sig också, eller mot alla som gör så som han gjorde matchen sist. Vilket snack det blev om det. Har aldrig sett något liknande..
Så håll tummarna, för ikväll ska det spelas hockey!
Nu ska jag äta lite frukost och försöka komma något att göra
xoxo,
M.
Heldag i NYC.
Hemkommen från NYC, och skoja inte att jag är sliten till max. Vi har traskat runt hela dagen. Först möttes vi upp vid Union Square, pallrade oss iväg för att titta på Frihetsgudinnan. Vi köpte oss biljetter men efter en minut insåg vi att det var en kö på två mil som man skulle stå i... Det orkade vi inte med så Ante lekte biljettförsäljare och sålde våra biljetter billigare till några andra så köpte vi en båttur istället. Det som bjöds på där var massa stora hus, Ellis Island, Frihetsgudinnan och en jäkla massa vågor:) Fick faktiskt lära mig en hel del intressanta saker, även fast det kändes som om jag skulle blåsa av båten då och då. Efter trippen där nere så drog vi till Central Park och glassade lite i solen, promenerade runt och tittade på alla vackra träd och sånt, M ställde sig t.o.m och filosoferade under ett, bildvbevis kommer längre ner!
När vi chillat klart i Central Park drog vi till Friday's och åt, jag höll på att sätta i halsen när jag såg att allt kostade 10dollar mer än vad det kostar på Friday's ute i Jersey, New Yorkarna gör allt för att tjäna en extra hacka.. Blev lite shopping också sen avslutade vi kvällen med att åka upp i Empire state building, 86våningar pallrade vi oss upp och jag fick lock för öronen, svindel och en uppochnervänd mage (då och då). Inget ställe att rekomendera om man har höjdskräck! M var så snäll och försökte lugna ner mig - "ja, det är ju en BRA bit ner Maja". Hur lugnar det mig, självklart tittar jag ju ner då?!
Nu är jag hemma i Verona igen efter en småläskig promenad från busshållsplatsen hit till huset, inga lampor längs vägen och jag var inte speciellt säker på vars jag skulle gå heller. Men hem kom jag:)
Imorgon åker M och Ante hem till Sverige igen, var så kul att träffa dem. Ska och hälsa på M när jag kommer hem sen, laga dessa maträtter som vi tjafsade om, angående receptet innan jag for hit. Ska bli kul att se hur han har det. M är bra, mycket bra.
Jag måste sova, hoppas att ni haft en bra dag!
xoxo,
M.
När vi chillat klart i Central Park drog vi till Friday's och åt, jag höll på att sätta i halsen när jag såg att allt kostade 10dollar mer än vad det kostar på Friday's ute i Jersey, New Yorkarna gör allt för att tjäna en extra hacka.. Blev lite shopping också sen avslutade vi kvällen med att åka upp i Empire state building, 86våningar pallrade vi oss upp och jag fick lock för öronen, svindel och en uppochnervänd mage (då och då). Inget ställe att rekomendera om man har höjdskräck! M var så snäll och försökte lugna ner mig - "ja, det är ju en BRA bit ner Maja". Hur lugnar det mig, självklart tittar jag ju ner då?!
Nu är jag hemma i Verona igen efter en småläskig promenad från busshållsplatsen hit till huset, inga lampor längs vägen och jag var inte speciellt säker på vars jag skulle gå heller. Men hem kom jag:)
Imorgon åker M och Ante hem till Sverige igen, var så kul att träffa dem. Ska och hälsa på M när jag kommer hem sen, laga dessa maträtter som vi tjafsade om, angående receptet innan jag for hit. Ska bli kul att se hur han har det. M är bra, mycket bra.
Jag måste sova, hoppas att ni haft en bra dag!
xoxo,
M.
I-landsproblem x 2.
Nu sitter man och småfunderar på vad man ska ha på sig. Snart dags för NYC och som det är välkänt så kan man nästan se ut hur som helst inne i den stan. Vart man än vänder sig så ser man människor som inte riktigt ser kloka ut. Känns nästan som om man blir lite chockad om man faktiskt ser någon som ser okej ut. Ni vet amerikanare, allt ska vara skönt, inte nödvändigtvis snyggt. Så vi svenskar som är NYC är nog i toppen av dem som kör på snyggast stil, det är i alla fall min åsikt. Så åter till mitt i-landsproblem. Kläder! Vad ska man dra på sig idag. Strålande sol ute men det är fortfarande tidigit på morgonen, kommer säkert bli kallare mot kvällen... Hmm... Ska vi chocka med en klänning? Fan, jag har alltid klänningar på mig.. Allt för att slippa ha jeans, i jeans ser jag GIGANTISK ut. Vi kör på en klänning eller ett långt linne, så får skinnjackan hänga med också. Låter det bra? (Jag pratar med mig själv, bollar idéer)
Kanske måste sparka mig själv i rumpan nu, det är faktiskt fysiskt möjligt, och sätta lite fart. Ska dokumentera som en tok så att ni får se allt kul vi gjort idag sen.
Just ja, min iPod har begått självmord eller så har den blivit mördad av någon av tjejerna i lägenheten i lördags. Den vägrar att vakna.. Vad gör jag nu? Köper en ny? Har ju iofs en till shuffle, men den kan jag inte spela med itripen i bilen sen när jag är hemma... Verkar som om jag har ett till i-landsproblem.. :S
Upp och hoppa!
xoxo,
M.
Kanske måste sparka mig själv i rumpan nu, det är faktiskt fysiskt möjligt, och sätta lite fart. Ska dokumentera som en tok så att ni får se allt kul vi gjort idag sen.
Just ja, min iPod har begått självmord eller så har den blivit mördad av någon av tjejerna i lägenheten i lördags. Den vägrar att vakna.. Vad gör jag nu? Köper en ny? Har ju iofs en till shuffle, men den kan jag inte spela med itripen i bilen sen när jag är hemma... Verkar som om jag har ett till i-landsproblem.. :S
Upp och hoppa!
xoxo,
M.
NYC beware!
M och jag i Thailand 2007
Dreaming with a broken heart - John Mayer.
When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
You roll out of bed and down on your knees
And for a moment you can hardly breathe
Wondering: was he really here?
Is he standing in my room?
No, he's not...
'Cause he's gone gone gone gone gone
When you're dreaming with a broken heart
The giving up is the hardest part
He takes you in with his crying eyes
Then all at once you have to say goodbye
Wondering, could you stay my love?
Will you wake up by my side?
But he can't...
'Cause he's gone gone gone gone gone
Jag försöker bli gladare.
Jag kanske ska förklara varför jag brakade ihop totalt igår?
Jag trodde att M hade svikit mig bigtime, och det kändes som hela världen föll ihop över mig igen. Mos skulle man kunna kalla det. Jag var så arg, besviken, förbannad och ledsen att jag inte kunde andas och visste inte vars jag skulle ta vägen. Somliga skulle kalla det panik, jag kallar det ångest till tusen.
Jag pratade i alla fall med M om det idag och jag hade fel, det var inget. Det som jag trodde var något var inget, nada, nothing. Thank God. Jag måste lita på honom mera, tro på honom när han säger att en del saker inte betyder något för honom även fast jag får för mig att de gör de. Så nu när vi pratat så har vi bestämt att vi ska nörda tillsammans imorgon även fast jag var lite tveksam efter gårdagens natt. Vi ska turista, dokumentera och flumma. Är det något vi är bra på att göra tillsammans så är det att flumma, var väl det vi gjorde i mer än tre år tillsammans. Flummade, sjöng singstar och lagade mat? Eller njae, det fanns väl annat med, men det där var the main thing. Han har gett mig bra minnen och jag tror att vi kommer ha ännu fler minnen tillsammmans längre fram i livet. Vi försöker och det är huvudsaken. Right? Så det betyder att jag måste pallra mig upp tidigt imorgon för att sätta mig på DeCamp och åka in till NYC. Jag säger bara: - NYC beware of us!
Jag försöker bli lite gladare, dock inte så lätt. Speciellt inte när jag har en mamma som läser av mig på en halv sekund. Ingen idé att spela glad där inte...
Jag längtar tills nästa helg när Mandis kommer hit:)
xoxo,
M.
Jag trodde att M hade svikit mig bigtime, och det kändes som hela världen föll ihop över mig igen. Mos skulle man kunna kalla det. Jag var så arg, besviken, förbannad och ledsen att jag inte kunde andas och visste inte vars jag skulle ta vägen. Somliga skulle kalla det panik, jag kallar det ångest till tusen.
Jag pratade i alla fall med M om det idag och jag hade fel, det var inget. Det som jag trodde var något var inget, nada, nothing. Thank God. Jag måste lita på honom mera, tro på honom när han säger att en del saker inte betyder något för honom även fast jag får för mig att de gör de. Så nu när vi pratat så har vi bestämt att vi ska nörda tillsammans imorgon även fast jag var lite tveksam efter gårdagens natt. Vi ska turista, dokumentera och flumma. Är det något vi är bra på att göra tillsammans så är det att flumma, var väl det vi gjorde i mer än tre år tillsammans. Flummade, sjöng singstar och lagade mat? Eller njae, det fanns väl annat med, men det där var the main thing. Han har gett mig bra minnen och jag tror att vi kommer ha ännu fler minnen tillsammmans längre fram i livet. Vi försöker och det är huvudsaken. Right? Så det betyder att jag måste pallra mig upp tidigt imorgon för att sätta mig på DeCamp och åka in till NYC. Jag säger bara: - NYC beware of us!
Jag försöker bli lite gladare, dock inte så lätt. Speciellt inte när jag har en mamma som läser av mig på en halv sekund. Ingen idé att spela glad där inte...
Jag längtar tills nästa helg när Mandis kommer hit:)
xoxo,
M.
Waiting for what?
Jag tar hellre en sekund än ingenting alls, bara att njuta av den lilla tid man får. Så imorgon far jag in till NYC igen för att turista med M..
Ångest och överflöd av fetma.
Jag har traskat omkring i en fantasivärld. Där jag har levt efter den perfekta drömmen. Att få allt man vill. Att få allt man drömmer om. För en drömmare det är precis vad jag är. Inget händer i mitt liv, inget blir som jag vill. Jag bara drömmer vidare och försöker intala mig själv att det en dag ska bli som jag vill och hoppas. Jag har en otroligt skarp känsla av att det inte kommer bli som jag vill, någonsin. Jag försöker att inte begära att människor ska förstå, för det slutar mest med ilska från min sida då. Att människor säger att de förstår och sen visar det sig att de inte har någon aning.
Jag vill vara en av de där människorna som får vad de vill, bara en gång. - Du högre makten där uppe, Gud eller vad du nu vill kallas. Kan du fixa det?
Vad gör man när det enda man kan känna mot sig själv är hat, avsky och en ilska över att man är så patetisk. Tar man en golfklubba och drämmer den mitt emellan ögonen och hoppas att lite vett ska bankas in eller att man helt enkelt slutar upp med ett bättre utseende, eftersom det inte kan bli så mycket värre än det här...
Jag kan inte sluta lyssna på alla dessa låtar som väcker så mycket minnen. Alla dessa bilder och samtal jag ser framför mig. Hur lycklig jag var en gång i tiden.Lycka, det har jag inte sett på schemat på väldigt länge. Det är väl så, i den här åldern ska man vara deprimerad och lite allmänt sugig. Det verkar vara meningen att man inte ska se speciellt mycket ljus i tunneln och man ska bara se allt i svart.
Jag är så, jag ser allt i svart för jag har inte sett något vitt på länge. Det är inte så lätt att vara positiv när inget positivt händer en. Eller vad gör man?
- Mamma & pappa, nu vill jag hem.. Skicka listan på vad jag ska shoppa till er så gör jag det. Nu har jag fått nog,,,
xoxo,
M.
Jag vill vara en av de där människorna som får vad de vill, bara en gång. - Du högre makten där uppe, Gud eller vad du nu vill kallas. Kan du fixa det?
Vad gör man när det enda man kan känna mot sig själv är hat, avsky och en ilska över att man är så patetisk. Tar man en golfklubba och drämmer den mitt emellan ögonen och hoppas att lite vett ska bankas in eller att man helt enkelt slutar upp med ett bättre utseende, eftersom det inte kan bli så mycket värre än det här...
Jag kan inte sluta lyssna på alla dessa låtar som väcker så mycket minnen. Alla dessa bilder och samtal jag ser framför mig. Hur lycklig jag var en gång i tiden.Lycka, det har jag inte sett på schemat på väldigt länge. Det är väl så, i den här åldern ska man vara deprimerad och lite allmänt sugig. Det verkar vara meningen att man inte ska se speciellt mycket ljus i tunneln och man ska bara se allt i svart.
Jag är så, jag ser allt i svart för jag har inte sett något vitt på länge. Det är inte så lätt att vara positiv när inget positivt händer en. Eller vad gör man?
- Mamma & pappa, nu vill jag hem.. Skicka listan på vad jag ska shoppa till er så gör jag det. Nu har jag fått nog,,,
xoxo,
M.
Låtar du inte ska lyssna på när du är deprimerad, - självklart lyssnar jag på alla..
- I will come to you - Hanson
- The Promise - Tracy Chapman
- Storm - Lifehouse
- Tidvis - Lars Winnerbäck
- Noboy knows - Pink
- Gorecki - Lamb
- Nella Fantasia - Paul Potts
- When you love someone - Bryan Adams
- You could be happy - Snow Patrol
- Homeless - Leona Lewis
- Climbing the walls - Backstreet boys
- I go crazy - DHT
- The Scientist - Coldplay
- Sorry - Maria Mena
- Wild Horses - Natasha Bedingfield
- Utan dina andetag - Kent
when you love someone - you'll do anything
you'll do all the crazy things that you can't explain
you'll shoot the moon - put out the sun
when you love someone
you'll deny the truth - believe a lie
there'll be times that you'll believe you could really fly
but your lonely nights - have just begun
when you love someone
when you love someone - you'll feel it deep inside
and nothin else can ever change your mind
when you want someone - when you need someone
when you love someone...
when you love someone - you'll sacrifice
you'd give it everything you got and you won't think twice
you'd risk it all - no matter what may come
when you love someone
you'll shoot the moon - put out the sun
when you love someone
- existerar inte längre
..........
Together again
It would feel so good to be
In your arms
Where all my journeys end
If you can make a promise If it's one that you can keep, I vow to come for you
If you wait for me and say you'll hold
A place for me in your heart.
- jag är ingenting...
Dags för bingen.
Tillbaka i Jersey igen efter en helg inne i NY. Som jag tidigare nämt så var gårdagens utgång helt okej, dock drack jag mer än jag borde då vi inte åt någon middag och bara en macka till lunch. Klarade mig helskinnad hem utan några skandaler. Idag var det mys med frukost ute och sen träffade vi M och Ante. Jagblev så glad bara av att se honom och jag kände mig som 16 igen. The heart wants what the heart wants. Inte så kul hela tiden men det finns inte så mycket man kan göra åt saken. Vi hade det i alla fall roligt och jag var inte ensam att skratta när jag och M satt och pratade (okej, jag pratade..) om sjuka saker som M sagt och gjort de senaste åren. Ante var nog lite i chock och satte nog nästan sin ceasar sallad i halsen. På tisdag ska jag antagligen in och turista lite med dem, om jag har några pengar dvs. - Mamma, det är viktigt att turista lite innan man åker hem, sponsring?
Idag vann Devils mot Rangers också, Go Devils! Fick höra rapport från Mia att Avery i Rangers hade varit ett totalt CP, men självklart så var domarn ännu mer CP och skickade inte ut han. Nu är det match på tisdag igen, då jääävlar ska Devils vinna igen, så är det bara!
Förresten, idag när jag och Amanda var på väg till bussen i NYC så kom det fram en kille till oss och började prata, han ville bjuda ut mig på date (självklart hade han en vän åt Amanda), det visade sig att han spelar i Atlanta Falcons, NFL. Lite stort det är eller. Får se hur det blir med daten bara, vi bytte i alla fall nr.
Dags för bingen!
xoxo,
M.
Idag vann Devils mot Rangers också, Go Devils! Fick höra rapport från Mia att Avery i Rangers hade varit ett totalt CP, men självklart så var domarn ännu mer CP och skickade inte ut han. Nu är det match på tisdag igen, då jääävlar ska Devils vinna igen, så är det bara!
Förresten, idag när jag och Amanda var på väg till bussen i NYC så kom det fram en kille till oss och började prata, han ville bjuda ut mig på date (självklart hade han en vän åt Amanda), det visade sig att han spelar i Atlanta Falcons, NFL. Lite stort det är eller. Får se hur det blir med daten bara, vi bytte i alla fall nr.
Dags för bingen!
xoxo,
M.
Bakisdag, här är jag!
Bakis. Ångest. Dock ganska så glad. Snart bakisfrukost med tjejerna och sen ska jag och Mandis träffa M och Ante. Kommer frysa arslet av mig eftersom min packning hit mest bestod utav klänningar till utgången. Utgången som slutade med att jag och Mandis gick hem tidigare för att jag var för full, men glad (måste påpekfas) och Mandis var allt för sugen på att slänga av sig klänningen (me too!). Sen runt halvtvå kom vi på att vi inte käkat nå mer än en macka på dagen innan så vi stannade vid ett mexodonalds (alltså vara mexare som jobbade där). Nu ligger vi ganska så slitna och snackar om gårdagens bravader när grannen kom och klagade, therese tappade sin mobil och blev förföljd av en turk och jag och Mandis körde gangbang när vi kom hem. En del saker var roligare än andra men ändå hade jag det ganska så kul, skulle dock ha ätit lite middag innan jag drack, menmen man lär sig något nytt varje dag. Vi hade i alla fall gratis dricka på stället vi var på, fick sitta vid någon gubbes bord som bjöd oss på allt. Själv fastnade jag för the edamames och satt och tryckte dem istället för att fokusera på drickan (hade ju min fylleklump i halsen).
När jag och Mandis kört klart våran afrikanska parningsdans så la vi oss för att sova, jag åstakom en gaskammare under täcket och Mandis njöt.
Dags för våfflor och ett kärt men tungt återseende med M. Vi får se hur jag kommer må sen.
xoxo,
M.
När jag och Mandis kört klart våran afrikanska parningsdans så la vi oss för att sova, jag åstakom en gaskammare under täcket och Mandis njöt.
Dags för våfflor och ett kärt men tungt återseende med M. Vi får se hur jag kommer må sen.
xoxo,
M.
En full men ärlig Maria Carlsson.
Jag är medveten om att jag är full nu och jag är medveten om att massa människor kommer att läsa det här. Jag är medveten om att jag kommer ha en enorm ångest imorgon för att jag skrev det här, men jag kan inte hålla igen mera. Jag saknar M så att det gör ont i varenda vrå i hela min kropp. Utan M är jag ingenting och så har det alltid varit. Jag är ingenting. Jag är luft. Jag är nada. Jag finns inte. M och jag kommer aldrig kunna vara vänner för jag kan bara se på M med de ögon som jag sett på M med sedan jag var 16år. Faktum.
Nu ni små snokande överintresserade människor så vet ni de. Hur jävla patetisk jag är som är dödskär i samma kille som jag varit kär i sedan jag var liten. Ingen annan når upp dit. Hur självgoda en del är, så måste ni inse att ni aldrig kommer bli så bra. M har sina brister, men jag älskar dem, över allt annat. jag är patetisk, men otroligt ärlig. Jag är så patetisk att jag älskar någon med hela mitt hjärta och den personen inte ens lägger märke till mig längre. Hoppas ni njuter nu, hoppas ni suger i er allt det här och är glada för att jag mår åt helvete, det brukar ju vara så med leksingar. Jag är så otroligt trött på er och hur självgoda ni är (majoriteten). Skaffa er ett liv eller börja bry er om människor i eran omgivning som är värda att älskas. Ingen mår bra av att bara sitta och vänta på att bli älskad. Älska här och nu. Jag vet redan det att jag aldrig kommer träffa någon igen, och jag vill inte det heller. För varför ska jag låta någon slösa sin tid på mig, jag är redan förstörd. Är man förstörd så är man. PUNKT SLUT. Nu ska jag försöka bli nykter och somna. Imorgon ska jag träffa M för första gången sedan juldagen, ni vet ju hur det gick. Slagsmål, bråk, pussar, kramar och en lång promenad hem. Ni förstår nog inte, och en del kommer nog aldrig förstå. Ta en titt längre ner i brunnen, ni kanske ser något ni inte sett innan?
Nu ni små snokande överintresserade människor så vet ni de. Hur jävla patetisk jag är som är dödskär i samma kille som jag varit kär i sedan jag var liten. Ingen annan når upp dit. Hur självgoda en del är, så måste ni inse att ni aldrig kommer bli så bra. M har sina brister, men jag älskar dem, över allt annat. jag är patetisk, men otroligt ärlig. Jag är så patetisk att jag älskar någon med hela mitt hjärta och den personen inte ens lägger märke till mig längre. Hoppas ni njuter nu, hoppas ni suger i er allt det här och är glada för att jag mår åt helvete, det brukar ju vara så med leksingar. Jag är så otroligt trött på er och hur självgoda ni är (majoriteten). Skaffa er ett liv eller börja bry er om människor i eran omgivning som är värda att älskas. Ingen mår bra av att bara sitta och vänta på att bli älskad. Älska här och nu. Jag vet redan det att jag aldrig kommer träffa någon igen, och jag vill inte det heller. För varför ska jag låta någon slösa sin tid på mig, jag är redan förstörd. Är man förstörd så är man. PUNKT SLUT. Nu ska jag försöka bli nykter och somna. Imorgon ska jag träffa M för första gången sedan juldagen, ni vet ju hur det gick. Slagsmål, bråk, pussar, kramar och en lång promenad hem. Ni förstår nog inte, och en del kommer nog aldrig förstå. Ta en titt längre ner i brunnen, ni kanske ser något ni inte sett innan?
GNO!
Nu sitter man inne i NYC och förfestar med tjejerna, har inte druckit på evigheter och det känns verkligen. Med ett fyllesamtal med Lunkan så kan man inte slå fel. haha det kan vi kalla humor. Jag och Amanda njuter i fulla drag, make som love, ah ah ah! (bring it on-låten i bakgrunden) Feel it! Jag ska inte dampa lös riktigt, måste hålla lugnt, spara mig några timmar, sedan blir det urspårning!
xoxo,
M.
xoxo,
M.
Vad är en stekare?
Lördag lördag lördag! Fan va kul, äntligen en helg som kommer innehålla lite action (dock inte den typen av action som jag tidigare nämt). Har precis valt ut outfiten för ikväll, blir en svart klänning från Forever21, Hudsonjacka och...ja, skorna var det ja... Vilka skor ska jag ha? Röda pumps med platå eller ska jag ha svarta lackpumps med platå? Det är den svåraste frågan jag har i mitt huvud just nu och den gör mig galen! Jag kommer antagligen bestämma mig i sista sekund och sen när jag är inne i NYC så kommer jag ångra mitt beslut (jag känner mig själv).
Har fått varnande ord från mamma och pappa nu, "drick dig inte så full som du gör hemma i Sverige"... "tappa inte bort Amanda, ni måste hålla ihop".. "gör inget som du inte skulle göra hemma" (vad gör jag inte hemma liksom?). Men mamma och pappa, jag lovar att jag inte ska spåra ur, jag ska dricka mindre än hemma, lovar. Jag ska vara så duktig så, men jag kan inte garantera att det inte blir några skandaler, jag har en tendens att dras till dem och vad jag hört från Amanda så är hon ingen ängel heller:)
Det ska bli intressant det här, är taggad till tusen, och jag ska försöka att inte skicka iväg några fyllesms eller samtal, antagligen blir det payback isf till herr bornström som har en tendens att ringa och väcka mig 5 på morgonen! Nej jag ska undvika telefonen ikväll, bäst så...
Skäms lite nu, pratar med Mandis, Häxan har tydligen lastat av ungarna hos Mandis familj sedan jag drog. Undrar hur bra det kommer gå för familjen Coutts egentligen, ser halvtaskigt ut. Shit, stackars ungar säger jag bara... Bra att Mandis kommer ifrån lite nu, får en stor dos av storstan och en ännu större dos alkohol.
Jag måste göra mig lite mindre ful nu, första steget är en dusch... varm!
xoxo,
M.
Har fått varnande ord från mamma och pappa nu, "drick dig inte så full som du gör hemma i Sverige"... "tappa inte bort Amanda, ni måste hålla ihop".. "gör inget som du inte skulle göra hemma" (vad gör jag inte hemma liksom?). Men mamma och pappa, jag lovar att jag inte ska spåra ur, jag ska dricka mindre än hemma, lovar. Jag ska vara så duktig så, men jag kan inte garantera att det inte blir några skandaler, jag har en tendens att dras till dem och vad jag hört från Amanda så är hon ingen ängel heller:)
Det ska bli intressant det här, är taggad till tusen, och jag ska försöka att inte skicka iväg några fyllesms eller samtal, antagligen blir det payback isf till herr bornström som har en tendens att ringa och väcka mig 5 på morgonen! Nej jag ska undvika telefonen ikväll, bäst så...
Skäms lite nu, pratar med Mandis, Häxan har tydligen lastat av ungarna hos Mandis familj sedan jag drog. Undrar hur bra det kommer gå för familjen Coutts egentligen, ser halvtaskigt ut. Shit, stackars ungar säger jag bara... Bra att Mandis kommer ifrån lite nu, får en stor dos av storstan och en ännu större dos alkohol.
Jag måste göra mig lite mindre ful nu, första steget är en dusch... varm!
xoxo,
M.
Devils vs. Rangers.
Så var man tillbaka i sängen igen. Lite småsliten efter hockeyn. Hade en egen loge at the Rock, hur fränt som helst. Perfekt. Biljetterna var slutsålda så det var proppfullt, en massa Rangersfans och ännu mer Devilsfans. Såg min första kändis också, Jerry Springer (han som har ett program där alla gäster börjar slåss med varandra), tror definitivt att han hade dragit med sig känslorna ifrån sitt program så att han lyckades få publiken smittad. Det var så tight och hetsigt på läktaren att det blev fyra slagsmål som typ fick alla andra som inte var delaktiga med sina knytnävar att reagera. En lite lättare urspårning där som mest speglade känslorna som visades på isen.
Just ja, jag såg typ fem eller sex stycken svenska landslaget-tröjor, fräntfränt, kände mig nästan som hemma!
En svikare som Gomez är så fick han möta en hel del burop från Devilsfansen så fort han rörde pucken, helt rätt, svikare ska få skit, så är det bara. Parise (hetast i Devils) fick två tänder utslagna också, muppen som gjorde det fick bara 4minuter, hallå, vars är 5minutare och matchstraffen?! Domaren måste ha varit bakis eller så måste han ha tagit ett nedåtjack...
Devils fick ett mål bortdömt också, sicken otur... 2-0 i matcher nu till Rangers, attans.. Måste hålla tummarna ännu hårdare tills söndag, då gäller det, match at Madison Square Garden. Let's go Devils!
Shoppinglistan ökar dag för dag.
Eftersom jag vet att många läser bloggen så kan jag ju svara på era frågor angående shoppingen här. Jag har hittills handlat, och det här är bara det jag minns, okej?
Van's jeans
Billabong jeans
Seven for all mankind jeans
Abercrombie and Fitch jeans
Forever21 jeans
Old navy shorts
Aero shorts
Blå Express kjol
Svart Express kjol
Grå Express klänning
Beige Express klänning
Hudfärgad BH
Blå Pennkjol
Jeanskjol
Vit kofta
Svart kofta
Skinnjacka
Svart trekvarts jacka
Röd trekvarts jacka
Solhatt
Pjyamasbyxor från Daffy's
Pjyamasshorts från Aero
Sjal
Devils tshirt
Stålmannen tshirt från Junk Food
"Rock" tshirt
ILOVENY tshirts
Hollister tshirt
A&F tshirt
A&F tröja
Grå/silvrig sommarjacka
Randig hoddie från GAP
Guess skor
UGG's
Svarta stövlar
Svarta ballerina
Grönbruna ballerina
Vita ballerina Aero
Lila pumps
Lilablommiga pumps
Rosa pumps Wet Seal
Rött läppstift
Vit tubklänning
i.d-produkter
Cool water-parfym
Diadem
Armband
Örhängen
Filmer (Star wars x6 Nanny diaries, 10things I.. The HB Kid etc.)
Skivor (Chris Brown, Kate Voegle, Simple Plan)
Tubtopp
Vit kortärmad kofta
Vita tröjor x 2 Forever21
Svart klänning x 4
Paisleymönstrad klänning x 2
Blå klänning x 2
iPod shuffle
Mick till datorn
Betsey Johnson handväska
Svart handväska
Rosavit klänning Old navy
Svartlila tubklänning
Grå tshirt
Baslinnen x 3 (svart, vitt, rött)
Knästrumpor
Flipflops Old navy
Skissblock
Kolpennor
Sporttopp
Tights
Hårband
Tandblekning
Bikini x 3 (grön, rosa, svart)
Svarta joggingskor Nike
Vita Nike sneakers
Hudson jeansjacka
Blåa solglasögon
Betsey Johnson sminkväska
Svart sjal
Armani solglasögon
Grönblommig klänning
Vit båtringad tröja
Pasminasjal
Ralph Lauren skor
Svart och vit-rutig hoodie
hoodie från Forever21
Det är vad jag har lyckats skrapa ihop hittills, men som sagt, jag håller på att pricka av mina sista saker jag vill ha innan jag åker hem... Hoppas denna lista stillat en dels begär att ha koll på min shopping.
xoxo,
M.
Monkey buisness.
Jag har lagt märke till en sak under tiden jag varit här borta i USA. Människor bryr sig verkligen inte alls så mycket som man trodde att de gjorde innan. Jag hade nog målat upp en bild att jag var omgiven av människor som var så otroligt omtänksamma och verkligen brydde sig. Så är inte fallet, jag har då i alla fall inte märkt av det. Och alla dessa kommentarer och frågor om shopping har ju som jag tidigare nämt gått mig på nerverna, nu har jag en ny sak som irriterar mig. Att ingen kommer direkt till mig och frågar hur jag har det, vad som händer, om jag kommer att komma hem nu. Jag blir arg när jag får höra från Mickan att folk kommer och ställer massa frågor till henne för att istället ställa dem direkt till mig. Jag förstår inte... Visst i somligas ögon är nog det ett tecken på att människor bryr sig, jag känner inte riktigt så. Förstår inte hur allt kan vara så komplicerat. De människor som jag fått sms av sedan jag kom hit har varit människor som jag inte varit speciellt tight med innan jag for. Hur svårt är det egentligen att klicka iväg ett sms? Jag lovar att en schimpans kan göra det.
Oh idag har jag strukit två punkter på min lista med saker jag ska handla innan jag lämnar USA, de två Star Wars-filmerna jag hade kvar (så nu har jag alla!!!!) och en jeansjacka, tänkte att tre skinnjackor vore lite överdrivet så jag tog något nytt istället.
Mamma jag vet att du kommer döda mig sakta med en rostig sked, men jag gör mina hundögon samt påpekar hur mycket du saknar mig och att jag ska handla massa fina saker till dig innan jag kommer hem (tänk er att jag säger allt det här hur fort som helst). Jag är medveten om att jag är shopaholic, men när jag kommer hem ska jag inte shoppa något alls, lovar..!
xoxo,
M.
Vad jag vill?
- tomten är min personliga favorit...
Du kan kalla mig grisprinsessa.
Nu har jag vaknat upp efter att ha legat i världens största och mjukaste säng hemma hos Albelins. Hade jag inte sett ut som en gris så hade jag nog känt mig som en prinsessa.
Eftersom jag för en gångs skull kan använda min dator igen så nördade jag en hel del inatt. Laddade hem min nya favoritfilm, Alvin and the Chipmunks, skulle kunna se den varje dag tror jag, kan inte sluta skratta! Har precis hört Mickans ljuva stämma, men måste nog anstränga mig lite och gå upp och duscha, måste ju vara någorlunda fräsch idag när man ska på match och heja fram Devils till seger mot Rangers. Är det någon som inte vill se Devils som vinnare så kan ni sluta läsa min blogg direkt:)
Fick höra den bra nyheten igår också att Brynäs och Rögle spelar i elitserien nästa säsong, fan va kul för Rögle och kul för Brynäs även fast jag tycker att Boork suger hängballe, han borde inte ens få vara tränare. Var ju han som satte Brynäs i den där skiten från första början. Sen har han mage att inte ens kunna namnet på spelarna. Pinsamt. Han är pinsam. Sätt han i en kanon och skjut hem honom till Stockholm eller vad han nu kommer ifrån (jag och mina åsikter om stockholmare).
xoxo,
M.
ps. Mandiiiiiiiiiiiiiiiiiis! (jag vet att du läser!) I miss u already, snacka om att vi är nördar:) Imorgon ska vi visa vars skåpet ska stå, ingen ska gå säker i NYC;) ds.
Eftersom jag för en gångs skull kan använda min dator igen så nördade jag en hel del inatt. Laddade hem min nya favoritfilm, Alvin and the Chipmunks, skulle kunna se den varje dag tror jag, kan inte sluta skratta! Har precis hört Mickans ljuva stämma, men måste nog anstränga mig lite och gå upp och duscha, måste ju vara någorlunda fräsch idag när man ska på match och heja fram Devils till seger mot Rangers. Är det någon som inte vill se Devils som vinnare så kan ni sluta läsa min blogg direkt:)
Fick höra den bra nyheten igår också att Brynäs och Rögle spelar i elitserien nästa säsong, fan va kul för Rögle och kul för Brynäs även fast jag tycker att Boork suger hängballe, han borde inte ens få vara tränare. Var ju han som satte Brynäs i den där skiten från första början. Sen har han mage att inte ens kunna namnet på spelarna. Pinsamt. Han är pinsam. Sätt han i en kanon och skjut hem honom till Stockholm eller vad han nu kommer ifrån (jag och mina åsikter om stockholmare).
xoxo,
M.
ps. Mandiiiiiiiiiiiiiiiiiis! (jag vet att du läser!) I miss u already, snacka om att vi är nördar:) Imorgon ska vi visa vars skåpet ska stå, ingen ska gå säker i NYC;) ds.
who's your daddy?
Be a devil.
Nu har jag lämnat livet i Hillsborough bakom mig...
Det är med blandade känslor jag skriver det här inlägget. En större del av mig är överlycklig för att slippa Agnetas blickar, kommentarer och att få ansvar för ett helt hushåll som inte är mitt. Att vara mamma när den riktiga mamman står bakom ryggen och sneglar över axeln på en. Att alltid bli granskad och dömd, att bo med sin chef, inte några saker som jag vill vara med om igen. Dock kommer en del av mig sakna Sara, Christopher och Harrison något kolosalt. Det är dem (tillsammans med Mandis) som har förgyllt min vardag därborta på landet. Och det var en av de tyngsta saker jag gjort i mitt liv att sitta och berätta för dem att jag skulle lämna dem...
Sara var nog den som tog nyheten värst, det hade jag nog räknat med också eftersom vi kommit varandra så otroligt nära, jag har agerat mer som hennes mamma än hennes riktiga mamma under tiden jag bott hos dem. När Sara fick höra att jag skulle åka så bröt hon ut i tårar, och likaså gjorde jag. Jag kunde inte hålla tillbaka när jag såg den lilla flickan som jag tycker så otroligt mycket om gråta i mitt knä. Den stunden där i soffan försökte jag faktiskt intala mig själv att jag kanske skulle stanna, bara för att hon skulle bli glad igen. Stanna var det sista jag kunde göra där borta.
Så nu sitter jag här hos Albelins i Verona, får se hur länge jag stannar här, har jag tur dyker det upp något jobb (tveksamt eftersom det bara gäller en kortare tid som jag kan stanna) annars åker jag hem till Gävle igen och lever loppan (?!).Vad som än sker så är jag positiv till att det inte kan vara värre än det varit nu i slutet. Mitt äventyr i USA är inte slut än, så mamma, oroa dig inte, jag lämnar inte landet med massa dåliga minnen, I promise. Har redan haft en jättemysig dag med Mia, Amanda och Chester.
Imorgon väntar Devils-Rangers och självklart håller jag och resten tummarna för att Devils ska vinna. Med röda devilströjor på oss ska vi heja som tokar, tro mig! Sen på lördag ska jag in till NYC och träffa Mandis, då blir det karatefylla a la bigtime! Söndag ska jag och Mandis antagligen träffa M, som jag inte träffat sedan den härliga (?!?!?!) incidenten på juldan.... Men det ska bli kul, tydligen är han inte den enda som sparat ut till skägg. Vad är det med män och skägg?! Finns bara en som är söt i det och jag tror han kallas jultomten?
Hur är det med alla där hemma? Händer det något smaskigt?
xoxo,
M.
ps. bruden får tillbaka nästan 20 000:- från Norge liksom, njut! ds.
Det är med blandade känslor jag skriver det här inlägget. En större del av mig är överlycklig för att slippa Agnetas blickar, kommentarer och att få ansvar för ett helt hushåll som inte är mitt. Att vara mamma när den riktiga mamman står bakom ryggen och sneglar över axeln på en. Att alltid bli granskad och dömd, att bo med sin chef, inte några saker som jag vill vara med om igen. Dock kommer en del av mig sakna Sara, Christopher och Harrison något kolosalt. Det är dem (tillsammans med Mandis) som har förgyllt min vardag därborta på landet. Och det var en av de tyngsta saker jag gjort i mitt liv att sitta och berätta för dem att jag skulle lämna dem...
Sara var nog den som tog nyheten värst, det hade jag nog räknat med också eftersom vi kommit varandra så otroligt nära, jag har agerat mer som hennes mamma än hennes riktiga mamma under tiden jag bott hos dem. När Sara fick höra att jag skulle åka så bröt hon ut i tårar, och likaså gjorde jag. Jag kunde inte hålla tillbaka när jag såg den lilla flickan som jag tycker så otroligt mycket om gråta i mitt knä. Den stunden där i soffan försökte jag faktiskt intala mig själv att jag kanske skulle stanna, bara för att hon skulle bli glad igen. Stanna var det sista jag kunde göra där borta.
Så nu sitter jag här hos Albelins i Verona, får se hur länge jag stannar här, har jag tur dyker det upp något jobb (tveksamt eftersom det bara gäller en kortare tid som jag kan stanna) annars åker jag hem till Gävle igen och lever loppan (?!).Vad som än sker så är jag positiv till att det inte kan vara värre än det varit nu i slutet. Mitt äventyr i USA är inte slut än, så mamma, oroa dig inte, jag lämnar inte landet med massa dåliga minnen, I promise. Har redan haft en jättemysig dag med Mia, Amanda och Chester.
Imorgon väntar Devils-Rangers och självklart håller jag och resten tummarna för att Devils ska vinna. Med röda devilströjor på oss ska vi heja som tokar, tro mig! Sen på lördag ska jag in till NYC och träffa Mandis, då blir det karatefylla a la bigtime! Söndag ska jag och Mandis antagligen träffa M, som jag inte träffat sedan den härliga (?!?!?!) incidenten på juldan.... Men det ska bli kul, tydligen är han inte den enda som sparat ut till skägg. Vad är det med män och skägg?! Finns bara en som är söt i det och jag tror han kallas jultomten?
Hur är det med alla där hemma? Händer det något smaskigt?
xoxo,
M.
ps. bruden får tillbaka nästan 20 000:- från Norge liksom, njut! ds.
Brynas goes angvalt!
Just ja, Brynas vann over Leksand, jag sager bara som Obelix "JippiJippiJippiJOOOOOO!"
En kort sammanfattning.
Nu ar det sahar, jag ska "fly" eller kanske ska kalla det flytta. Bestamde igar efter att Agneta varit totalt cp, IGEN. Att jag inte klarar av det har nagot mera. Mamma blev galen pa haxan och ringde Mia, Mia ringde mig och vi gjorde upp en flyktplan. Pa torsdag kommer Mia hit och hamtar mig, sa ska jag bo hos dem i Verona ett tag. Antingen hittar jag ett nytt jobb dar eller sa aker jag hem med pappa efter hockey VM i Kanada i maj. Jag vet inte sa mycket mer nu, men kommer uppdatera sa fort jag har mojlighet, far inte ha datorn nu fram tills jag sticker, de ar ganska sa arga pa mig...
Tack for erat stod!
xoxo,
M.
Tack for erat stod!
xoxo,
M.
Thanks.
tack forresten att en del bryr sig, det varmer:)
Nu ska jag packa...
Nu ska jag packa...
flyktplan.
En flykt haller pa och planeras...
The first cut is the deepest.
Ingenting hjalper, ingenting ger ens lite darr i smilbanden. Jag kanner mig tom men pa samma gang sa extremt fylld av kanslor. Jag ar full av frustration, ilska, sorg och ensamhet, men tom pa ord och formagan att uttrycka mig sa att jag kan fa manniskor att forsta mig. Den dar stora klumpen i halsen kvaver en stundtals, vilken sekund som helst skulle man kunna ramla ihop for att inte vakna igen.
Jag vill hata nu, jag vill hata alla som inte staller upp, alla som inte forstar. Jag kan bara inte det. Det ar inte deras fel att de inte forstar. De varken vill eller har formagan bara. Jag ar ledsen att det ska behova vara sa.
Mamma ar radd att om jag aker harifran nu sa kommer jag bara ha daliga minnen av det har och jag kommer angra mig.
Jag vet redan nu att jag inte kommer ha bara daliga minnen fran tiden har. Men tyvarr sa har det samre bitarna tagit overhand over mina kanslor for denna familj. Inte for landet eller sakerna jag gjort nar jag varit ledig, for de stunderna har varit underbara.
Sa mamma, for mig handlar det inte om att ge upp och sluta kampa, det handlar om att jag inser att det har inte ar nagot for mig. Min person ar inte gjord for det har, det ar meningen att jag ska gora nagot annat. Och jag tror inte att det ar manga i min alder som insett vad de ar menade att gora just nu, och kanske drojer det annu fler ar innan jag finner mitt kall. Men fram tills dess sa vill jag testa, jag vill sprida ut mina vingar och forsoka mig pa allt som frestar mig, det handlar inte om att man ar svag och okapabel till att slutfora saker, da det ar en svaghet hos mig, utan jag vill bara se vad jag ar bra pa. Oftast sa kanner jag mig vardelos pa allt och lite till, men nagot maste passa mig, det maste jag i alla fall tro.
Jag kanner hur jag sakta men sakert borjar tappa respekten for manniskor som jag har respekterat sa lange jag kan minnas. Det kanns inte som att de respekterar mig och mina kanslor. De haller definitivt inte med mig, men man kanner det man kanner. Jag ar ledsen.
Att vara ledsen kan inte behova vara en vardag hela livet. Nagon gang maste solskenet komma ocksa (fan vad jag hatar det dar uttycket!). Mamma och pappa ar radd att jag ska komma hem och vara olycklig igen. Spelar det nagon roll vars man ar olycklig? Spelar inte det en stor roll vilka manniskor man har omkring sig da, sa att man kanske kan finna lite hopp igen? Jag vet inte, jag vet ingenting, jag ar inte smart. Jag ar bara en sjukt idiotisk manniska som kom pa iden att dra hit till denna familj utan att tanka till en extra gang. Jag ville inte angra mig, jag ville bara ifran allt och alla. Rymma fran mig sjalv och demonerna som jagat mig allt for lange.
Jag ar forstord.
xoxo,
M.
Jag vill hata nu, jag vill hata alla som inte staller upp, alla som inte forstar. Jag kan bara inte det. Det ar inte deras fel att de inte forstar. De varken vill eller har formagan bara. Jag ar ledsen att det ska behova vara sa.
Mamma ar radd att om jag aker harifran nu sa kommer jag bara ha daliga minnen av det har och jag kommer angra mig.
Jag vet redan nu att jag inte kommer ha bara daliga minnen fran tiden har. Men tyvarr sa har det samre bitarna tagit overhand over mina kanslor for denna familj. Inte for landet eller sakerna jag gjort nar jag varit ledig, for de stunderna har varit underbara.
Sa mamma, for mig handlar det inte om att ge upp och sluta kampa, det handlar om att jag inser att det har inte ar nagot for mig. Min person ar inte gjord for det har, det ar meningen att jag ska gora nagot annat. Och jag tror inte att det ar manga i min alder som insett vad de ar menade att gora just nu, och kanske drojer det annu fler ar innan jag finner mitt kall. Men fram tills dess sa vill jag testa, jag vill sprida ut mina vingar och forsoka mig pa allt som frestar mig, det handlar inte om att man ar svag och okapabel till att slutfora saker, da det ar en svaghet hos mig, utan jag vill bara se vad jag ar bra pa. Oftast sa kanner jag mig vardelos pa allt och lite till, men nagot maste passa mig, det maste jag i alla fall tro.
Jag kanner hur jag sakta men sakert borjar tappa respekten for manniskor som jag har respekterat sa lange jag kan minnas. Det kanns inte som att de respekterar mig och mina kanslor. De haller definitivt inte med mig, men man kanner det man kanner. Jag ar ledsen.
Att vara ledsen kan inte behova vara en vardag hela livet. Nagon gang maste solskenet komma ocksa (fan vad jag hatar det dar uttycket!). Mamma och pappa ar radd att jag ska komma hem och vara olycklig igen. Spelar det nagon roll vars man ar olycklig? Spelar inte det en stor roll vilka manniskor man har omkring sig da, sa att man kanske kan finna lite hopp igen? Jag vet inte, jag vet ingenting, jag ar inte smart. Jag ar bara en sjukt idiotisk manniska som kom pa iden att dra hit till denna familj utan att tanka till en extra gang. Jag ville inte angra mig, jag ville bara ifran allt och alla. Rymma fran mig sjalv och demonerna som jagat mig allt for lange.
Jag ar forstord.
xoxo,
M.
Fel sida.
Har vaknat pa helt fel sida idag, ingen vidare ork att fordjupa mig annu mer i allt som snurrar omkring i mitt 55cm stora huvud. Jag ska lagga mig i min sang, utan djuren for en gangs skull, sen ska jag bara ligga och forsoka komma pa saker som kan pigga upp mig. Orkar inte vanda mig till chokladen hela tiden, da kommer jag sluta annu fetare an vad jag redan ar. Om det ar mojligt. Allt ar skit nu, och jag blir bara argare och argare som manniska. Vars ar det dar ljuset nar man behover det?
Bilder ifran gardagen...
Bilder ifran gardagen...
En forlorare utan dess like.
Jag har haft en riktigt bra kvall fylld med bra konversationer och skratt. Det blev en hel del atande ocksa, men det ar inget som chockar mig da det ar min och Amandas favorit sysselsattning. Det blev aven ett litet aventyr med killarnas paintball guns, vet inte riktigt om vi egentligen behovde dem nar vi var ut och skulle hamta ved, men sa blev det i alla fall. Sjalv tycker jag att vi sag stenharda ut och imorgon ska jag visa er en bild pa kalaset. Vi avslutade kvallen med att ligga i soffan med en varsin kopp te och en tallrik med bruschetta, framfor filmen The Perfect Man. Passande film for oss eftersom samtal om den perfekta mannen ar en av de sakerna vi pratar mest om nufortiden.
Nu sitter jag har med en annu storre magen an den var innen (om det ens ar mojligt), med varldens mensvark och en kelsjuk katt som jag absolut inte har nagon ork for just nu.
Imorgon kommer familjen hem och jag far aterga till vardagen, den vardagen som inte far mig att ma speciellt bra, den vardagen som inte tillater mig sjalv att vara mig sjalv.
Det gor sa otroligt mycket att ha nagon har som forstar en, att nagon forstar och ser att man faktiskt kampar som en tok, men att det inte har nagon effekt eller paverkan.
Det ar sa latt for alla manniskor dar hemma, eller var de nu ar, att saga att man ska fortsatta kampa, att efter regn kommer solsken. Kan inte bara ni byta familj med mig da sa ni far se hur jag har det? Snalla? For jag ar sa otroligt trott pa att sitta och forsoka forklara och rattfardiga mig sjalv till varfor jag ska fa aka hem. Ibland kanns det inte ens som att familjen vill ha mig hemma, det finns inte plats for mig.
Jag kan bo hos mormor och morfar nar jag kommer hem, bara jag far vara hemma, nara manniskor som far mig att le och ma bra. Jag vill inte bo hos en manniska som anser att hon alltid har ratt for att hon ar aldre an mig, att hennes ord ar min lag for att hon ar min chef, att allt jag gor ar for daligt, jag ar helt enkelt inte bra nagonstans.
Jag ar en nobody.
Jag kanner mig inte valkommen nagonstans just nu, jag kanske maste testa mina egna vingar och helt enkelt gora nagot som ingen annan behover ta del av, veta om. Jag kanske ska flytta bara, vars som helst, gora nagot helt wild and crazy. Ge mig ut pa ett aventyr.
Jag vill dock inte gora det nu, nu vill jag bara hem och lagga mig i Mickans soffa och lyssna pa henne nar hon pratar med sig sjalv eller sjunger nagra mindre skona toner av Hakan Hellstrom. Jag vill hem till mormor och sitta i koket och surra med henne, morfar och Bjorn. Jag vill hem till mamma och spela Wii. Jag vill ut och aka bil med Malin och snacka skit och sjunga. Jag vill hem ga langa promenader med Lady och jag vill hem och kanna att jag faktiskt ar jag och att jag inte ar varldens samsta manniska pa denna jord.
Det ar vad jag vill, men min vilja spelar inte sa stor roll i mitt eget liv langre. For om jag gor nagot jag vill, da kampar jag inte. Tyvarr verkar det vara det samsta du kan vilja, att vilja komma hem till manniskorna som man alskar.
Forlat.
Pappa sa idag nar jag pratade med honom att jag overdrev, att jag malade upp haxan som varsta Cruella Devil, att sa farligt kunde det inte vara. "Jag har ocksa jobbat med jobbiga manniskor i mitt liv". - Pappa, du bodde inte med dem samtidigt... Och jag tvivlar pa att nagon behandlat dig sa som hon behandlar mig. Manniskor har respekt for dig.
Nu vill jag inte sitta och vara arg pa de manniskorna som jag saknar. Jag ar bara sa fruktansvart frustrerad och arg pa mig sjalv att jag inte sag hur fel allt kunde bli innan jag for. Jag var bara sa desperat efter att fly, att lamna all angest och ledsamhet i Sverige och bli en gladare manniska an den manniskan som jag var dar hemma. Det kanske ar sa att jag aldrig kan komma ifran mina problem och hur mycket jag an vill slippa ta tag i dem och mota de sakerna jag fruktar, sa kanske jag maste gora det. Nar jag har kommit sa langt ner som det ar mojligt, det ar sa jag kan borja klattra uppat igen. Sluta se ner pa mig sjalv hela tiden och borja uppskatta de sma sakerna i vardagen som satter ett leende pa ens lappar da och da. Sluta vara sa krasen och vara tacksam for de dar korta stunderna av lycka som man tror bara hander alla andra, men som faktiskt ar rakt framfor ogonen pa en sjalv hela tiden. Det galler bara att se pa det med andra ogon, vara lite mera objektiv.
Det finns inget jag hellre vill an att sluta vara ledsen. Sluta bryta ut i tarar sa fort jag kanner den har maktlosa kanslan komma krypande innanfor huden. Radslan.
Det finns sa mycket jag ar radd for och som far mig att undvika att gora saker jag vill och som far mig att kanna en radsla och osakerhet for manniskor jag helst av allt skulle vilja lara kanna djupare.
Man skulle kunna saga att det ar kort for mig. Inget kan radda mig nu, jag ar forlorad. Hittills har ingen lyckats fa undan de dumma tankarna som tagit over mitt huvud. Jag tror att den enda som kan gora det ar jag sjalv, och jag ar inte redo for det an. Jag ar medveten om att det inte gar att skjuta upp ens mardrommar foralltid, nagon gang maste man mota dem ocksa, gora ett motstand. Hur gor man motstand mot allt? Allt i ditt liv som skrammer skiten ur dig. Alla manniskor som far dig att kanna dig samre an samst aven fast du vill att de ska fa dig att svava.
Ibland kanns det som om mina tankar svikit mig for en annan varld, en fantasivarld dar jag har formagan att bara stanga av och kanna att hela mitt vasen kan slappna av for nagra sekunder.
Under manga ar har jag latit andra manniskor behandla mig illa, for att jag trott att jag fortjanat det. Manga ganger har jag nog fortjanat det mesta, men inte alla ganger. Jag har haft en speciell person nara mig i flera ar. En person som jag slappte for nara for mitt eget basta, som utnyttjade och manipulerade mig sa fort den fick chansen. Den personen fick mig att tro att ingen annan kunde tycka om mig forutom den. Utan den personen var jag luft, en nolla, ingenting. Jag gav den personen mitt liv, den personen styrde mig och alla mina val jag gjorde i mer an sju ar. Sen klarade inte jag mera.
Jag tanker aldrig mer lata en annan manniska tala om for mig vad jag kan och inte kan gora, vad jag kan och inte kan tanka och vad jag kan och inte kan kanna.
Anda ar det de enda som jag kan gora, att slappa ner min gard och lyssna allt for mycket pa vad alla andra tycker och tanker an vad jag sjalv kanner. Man brukar saga att man ska lyssna till sitt inre. Ibland undrar jag om mitt inre verkligen ar mitt inre eller om det ar saker som jag vet att alla andra manniskor tanker och tycker. Jag har tappat bort mig sjalv pa vagen nagot kolosalt. Anda vet jag precis vem jag ar. Later det sjukt? Antagligen, eftersom mina tankar har en tendens att vara lite smakonstiga. Det ar bara sa otroligt svart att plocka upp mig, aven fast jag ser mig sjalv ligga dar pa vagen, rakt framfor ogonen. Det ar som att jag (som ligger pa marken) har tappat viljan, for radslan att falla igen tar overtaget.
Nar ar tiden inne for att mota radslan och slappa in manniskor man alskar in i ens inre?
xoxo,
M.
Nu sitter jag har med en annu storre magen an den var innen (om det ens ar mojligt), med varldens mensvark och en kelsjuk katt som jag absolut inte har nagon ork for just nu.
Imorgon kommer familjen hem och jag far aterga till vardagen, den vardagen som inte far mig att ma speciellt bra, den vardagen som inte tillater mig sjalv att vara mig sjalv.
Det gor sa otroligt mycket att ha nagon har som forstar en, att nagon forstar och ser att man faktiskt kampar som en tok, men att det inte har nagon effekt eller paverkan.
Det ar sa latt for alla manniskor dar hemma, eller var de nu ar, att saga att man ska fortsatta kampa, att efter regn kommer solsken. Kan inte bara ni byta familj med mig da sa ni far se hur jag har det? Snalla? For jag ar sa otroligt trott pa att sitta och forsoka forklara och rattfardiga mig sjalv till varfor jag ska fa aka hem. Ibland kanns det inte ens som att familjen vill ha mig hemma, det finns inte plats for mig.
Jag kan bo hos mormor och morfar nar jag kommer hem, bara jag far vara hemma, nara manniskor som far mig att le och ma bra. Jag vill inte bo hos en manniska som anser att hon alltid har ratt for att hon ar aldre an mig, att hennes ord ar min lag for att hon ar min chef, att allt jag gor ar for daligt, jag ar helt enkelt inte bra nagonstans.
Jag ar en nobody.
Jag kanner mig inte valkommen nagonstans just nu, jag kanske maste testa mina egna vingar och helt enkelt gora nagot som ingen annan behover ta del av, veta om. Jag kanske ska flytta bara, vars som helst, gora nagot helt wild and crazy. Ge mig ut pa ett aventyr.
Jag vill dock inte gora det nu, nu vill jag bara hem och lagga mig i Mickans soffa och lyssna pa henne nar hon pratar med sig sjalv eller sjunger nagra mindre skona toner av Hakan Hellstrom. Jag vill hem till mormor och sitta i koket och surra med henne, morfar och Bjorn. Jag vill hem till mamma och spela Wii. Jag vill ut och aka bil med Malin och snacka skit och sjunga. Jag vill hem ga langa promenader med Lady och jag vill hem och kanna att jag faktiskt ar jag och att jag inte ar varldens samsta manniska pa denna jord.
Det ar vad jag vill, men min vilja spelar inte sa stor roll i mitt eget liv langre. For om jag gor nagot jag vill, da kampar jag inte. Tyvarr verkar det vara det samsta du kan vilja, att vilja komma hem till manniskorna som man alskar.
Forlat.
Pappa sa idag nar jag pratade med honom att jag overdrev, att jag malade upp haxan som varsta Cruella Devil, att sa farligt kunde det inte vara. "Jag har ocksa jobbat med jobbiga manniskor i mitt liv". - Pappa, du bodde inte med dem samtidigt... Och jag tvivlar pa att nagon behandlat dig sa som hon behandlar mig. Manniskor har respekt for dig.
Nu vill jag inte sitta och vara arg pa de manniskorna som jag saknar. Jag ar bara sa fruktansvart frustrerad och arg pa mig sjalv att jag inte sag hur fel allt kunde bli innan jag for. Jag var bara sa desperat efter att fly, att lamna all angest och ledsamhet i Sverige och bli en gladare manniska an den manniskan som jag var dar hemma. Det kanske ar sa att jag aldrig kan komma ifran mina problem och hur mycket jag an vill slippa ta tag i dem och mota de sakerna jag fruktar, sa kanske jag maste gora det. Nar jag har kommit sa langt ner som det ar mojligt, det ar sa jag kan borja klattra uppat igen. Sluta se ner pa mig sjalv hela tiden och borja uppskatta de sma sakerna i vardagen som satter ett leende pa ens lappar da och da. Sluta vara sa krasen och vara tacksam for de dar korta stunderna av lycka som man tror bara hander alla andra, men som faktiskt ar rakt framfor ogonen pa en sjalv hela tiden. Det galler bara att se pa det med andra ogon, vara lite mera objektiv.
Det finns inget jag hellre vill an att sluta vara ledsen. Sluta bryta ut i tarar sa fort jag kanner den har maktlosa kanslan komma krypande innanfor huden. Radslan.
Det finns sa mycket jag ar radd for och som far mig att undvika att gora saker jag vill och som far mig att kanna en radsla och osakerhet for manniskor jag helst av allt skulle vilja lara kanna djupare.
Man skulle kunna saga att det ar kort for mig. Inget kan radda mig nu, jag ar forlorad. Hittills har ingen lyckats fa undan de dumma tankarna som tagit over mitt huvud. Jag tror att den enda som kan gora det ar jag sjalv, och jag ar inte redo for det an. Jag ar medveten om att det inte gar att skjuta upp ens mardrommar foralltid, nagon gang maste man mota dem ocksa, gora ett motstand. Hur gor man motstand mot allt? Allt i ditt liv som skrammer skiten ur dig. Alla manniskor som far dig att kanna dig samre an samst aven fast du vill att de ska fa dig att svava.
Ibland kanns det som om mina tankar svikit mig for en annan varld, en fantasivarld dar jag har formagan att bara stanga av och kanna att hela mitt vasen kan slappna av for nagra sekunder.
Under manga ar har jag latit andra manniskor behandla mig illa, for att jag trott att jag fortjanat det. Manga ganger har jag nog fortjanat det mesta, men inte alla ganger. Jag har haft en speciell person nara mig i flera ar. En person som jag slappte for nara for mitt eget basta, som utnyttjade och manipulerade mig sa fort den fick chansen. Den personen fick mig att tro att ingen annan kunde tycka om mig forutom den. Utan den personen var jag luft, en nolla, ingenting. Jag gav den personen mitt liv, den personen styrde mig och alla mina val jag gjorde i mer an sju ar. Sen klarade inte jag mera.
Jag tanker aldrig mer lata en annan manniska tala om for mig vad jag kan och inte kan gora, vad jag kan och inte kan tanka och vad jag kan och inte kan kanna.
Anda ar det de enda som jag kan gora, att slappa ner min gard och lyssna allt for mycket pa vad alla andra tycker och tanker an vad jag sjalv kanner. Man brukar saga att man ska lyssna till sitt inre. Ibland undrar jag om mitt inre verkligen ar mitt inre eller om det ar saker som jag vet att alla andra manniskor tanker och tycker. Jag har tappat bort mig sjalv pa vagen nagot kolosalt. Anda vet jag precis vem jag ar. Later det sjukt? Antagligen, eftersom mina tankar har en tendens att vara lite smakonstiga. Det ar bara sa otroligt svart att plocka upp mig, aven fast jag ser mig sjalv ligga dar pa vagen, rakt framfor ogonen. Det ar som att jag (som ligger pa marken) har tappat viljan, for radslan att falla igen tar overtaget.
Nar ar tiden inne for att mota radslan och slappa in manniskor man alskar in i ens inre?
xoxo,
M.
Dagens fraga.
Ar det nagon mer an jag som anser att "laggutav" (och prickar over a:et) inte ar ett ord?)
Kaputt!
Nu har man kallats fejjannord for sista gangen, vips sa var alla bilderna borta! wihooo! Det blev en hel del bilder, men men det var nog bast sa. Att man har lagt upp bilder som man inte ens minns att man haft. Det ar farligt nar man ar ett gang pa tio stycken tjejer som alla ska ta minst 100kort med sin kamera nar man ska ut. Juldagen och Lagfesten inneholl en hel del. Bara att borja ett nytt kapitel, eller album kanske jag skulle kalla det..?
Hem.
Det kanns som om jag slosar bort mitt liv pa nagot som jag faktiskt inte vill gora. Jag har hunnit tanka ganska mycket har borta pa vad jag vill gora med mitt liv, det har ar inte en av sakerna som jag vill slosa bort min tid pa. Tiden kanns alldeles for dyrbar for att jag bara ska sitta har borta och vanta pa att folk ska inse att jag inte vill vara har nagot mera. Just nu vill jag bara hem och andas, hem och vila och sa nya rotter. Starta en ny fard.
Att dela sang med Winston, Maggie och Pickle.
I natt delade jag sang med tva gigantiska hundar var av en hade arslet i huvuhojd med mig och han fes konstant! Och en sallskapssjuk katt som tydligen inte kunde fa nog av mig, ville satta klorna i mig hela tiden (bokstavligen!). Slutsatsen av det ar att jag fick inte ens plats i min egen sang, en mindre glad Maria Carlsson alltsa.
Nar jag val lyckades somna pa min en ganger en kvadrat millimeter sa ringer herr Bornstrom en sadar 05,12 eller nar det nu var. Jag var totalt medvetslos och fattade nog knappt att jag svarade, minns annu mindre om jag sa nagot. Det enda jag minns ar att jag horde hans rost och att jag sen ungefar en minut efter att jag lagt pa fattade att det var han.
Meen jag lyckades somna om och madde mindre bra nar jag vaknade vid 08,00 for att ge Winston hans medicin. Traskade upp till sangen igen dar jag vaknade for ungefar tio minuter sedan.
Jag maste vakna till liv, sen blir det liv i luckan!
xoxo,
M
Nar jag val lyckades somna pa min en ganger en kvadrat millimeter sa ringer herr Bornstrom en sadar 05,12 eller nar det nu var. Jag var totalt medvetslos och fattade nog knappt att jag svarade, minns annu mindre om jag sa nagot. Det enda jag minns ar att jag horde hans rost och att jag sen ungefar en minut efter att jag lagt pa fattade att det var han.
Meen jag lyckades somna om och madde mindre bra nar jag vaknade vid 08,00 for att ge Winston hans medicin. Traskade upp till sangen igen dar jag vaknade for ungefar tio minuter sedan.
Jag maste vakna till liv, sen blir det liv i luckan!
xoxo,
M
Saknad av tryggheten.
Ju fler dagar som gar ju mer langtar jag hem till alla underbara manniskor som finns dar hemma i Sverige. Tankarna gar mest till mamma, pappa, Anna och Andreas, Malin, Mickan, Teamet, kusinerna, anso och Niklas, mormor och morfar, Bjorn, Lady och alla andra underbara manniskor som man ar sa van att ha i sin vardag att man kanske glommer att visa dem uppskattning da och da.
Jag har kommit pa mig sjalv med att sakna manniskor jag trodde att jag inte ens tyckte bra om. Sa fel man kan ha. Nar jag kommer hem ska jag visa alla hur mycket jag tycker om den, starta en kampanj "Maja tycker om dig", och varje person som jag tycker bra om ska jag ga fram och ge en baotakram. Undrar hur reaktionerna kommer bli. Skrackslagna? Hope not. Snart maste jag komma hem igen, for sakna, det ar en av de varsta kanslorna du kan kanna, total maktloshet. Jag vill inte sakna mera. Jag vill leva.
xoxo,
M.
ps. mamma och pappa, det finns bilder nar bade Anna och Malin sitter i sma tighta hockeytrojar, men inte pa mig. Vars ar hetingbilden pa mig om jag far fraga?! Forvantar mig hemliga bilder i brevladan inom en snar framtid. Dock inte nagot fran nar jag var Star Babe (later patetiskt jag vet) pa Leksands matcher som 7aring. Det ska vara bebisalder, sant man inte kan skammas speciellt mycket for:) ds.
Duschsangaren ska ta klivet ut i rampljuset.
I vintras, narmare bestamt pa juldagen, sa satt jag och min syster Anna pa taget emot Borlange och Leksand. Jag hade under en langre tid forsokt komma pa en lat som jag och Malin kan sjunga nar Anna och Andreas gifter sig (eftersom Anna vill det). Jag hittade da en lat som jag tyckte var perfekt, och jag alskade den sa fort jag horde forsta tonen. Det komiska var att nar vi satt dar pa taget och hade trasmak i rumpan av de otroligt obekvama stolarna, sa berattade Anna att hon kommit pa vilken lat hon ville att vi skulle sjunga. Det var samma lat! Hur sjukt ar inte det? Det visar att great minds think a like, eller i alla fall systrar.
Somliga tanker nog, kan systrarna Carlsson sjunga? Svar: Jadu, det ar fragan jag staller mig sjalv varje gang jag staller mig i duschen, men hey, alla kan inte vara proffs. En del maste fa vara simpla amatorer ocksa. Sanna som i alla fall sjunger och inte ar med i topp tva samsta i varlden. Vi far ge det ett forsok. Slutar det med att Anna jagar ut mig och Malin ur kyrkan med brudbuketten i hogsta hugg sa lovar jag att aldrig mer sjunga offentligt. Promise.
Laten kan ni lyssna pa har.
Och det har betyder inte att Anna och Andreas ska gifta sig just nu, men den dagen kommer, snart hoppas jag:)
xoxo,
M.
Somliga tanker nog, kan systrarna Carlsson sjunga? Svar: Jadu, det ar fragan jag staller mig sjalv varje gang jag staller mig i duschen, men hey, alla kan inte vara proffs. En del maste fa vara simpla amatorer ocksa. Sanna som i alla fall sjunger och inte ar med i topp tva samsta i varlden. Vi far ge det ett forsok. Slutar det med att Anna jagar ut mig och Malin ur kyrkan med brudbuketten i hogsta hugg sa lovar jag att aldrig mer sjunga offentligt. Promise.
Laten kan ni lyssna pa har.
Och det har betyder inte att Anna och Andreas ska gifta sig just nu, men den dagen kommer, snart hoppas jag:)
xoxo,
M.
Jag vill ha den och den och den och dig.
Nar jag kommer hem till Sverige igen sa ska jag ta vad jag vill ha...
Haha gud vad sjalvsakert det dar lat, var meningen att de skulle lata lite mer frasigt men det misslyckades i omvandlingen fran mun till tangentbord.
Men vada, jag ska bli stenhard nu, eller njae, nar jag satter min hogra fot pa svensk mark igen kan jag borja mitt nya tuffa liv. Vill jag ha nagot eller nagon (okej kanske inte nagon men det passade in i meningen...) sa ska jag kampa tills jag har det. Jag ska bli en annu mer envis javel, man skulle kunna jamfora mig med ett ettrigt bi utan taggen i arslet och nagra storlekar storre. Men det ar faktiskt sa man far saker har i livet, man ger sig fan pa att man ska fa dem.
Jag har under langre tid fokuserat alldeles for mycket pa min otur an pa min egna formaga av att klara av saker. Nu ar det slut pa det (antagligen kommer jag fa lov att printa ut det har inlagget och visa mig sjalv tre ganger om dagen...).
Man kan ju inte vara en halvtids mes hela livet, jag maste jobba mig uppat lite, ga ner till 25% i alla fall.. hmpf. Jag vill kunna vara lika sjalvsaker som alla andra vackra, begavade och roliga manniskor. Vad ar det man kallar dem? Superwomen? Jag ska joina deras klubb sa fort jag ar i Sverige igen. Det ar ju ingen mening att jag borjar mitt nya tuffa liv har borta, vem kommer se forandringarna da liksom, Amanda? Asch, hon har redan sett mina otroligt mindre charmiga sidor, typ mina korkade. Nar jag tanker pa alla dumma kommentarer jag sagt i mitt liv sa vill jag helst slanga in mitt huvud i en mikro och trycka pa start fem ganger om. Faaast, korkad var jag dar igen, det gar ju inte att stanga luckan till mikron om jag har halsen i vagen. Smartass (jag skams...).
Jag ska leta upp nagra bra sidor pa internet som kan ge mig en liten boost.
Nu duschen!
xoxo,
M.
Haha gud vad sjalvsakert det dar lat, var meningen att de skulle lata lite mer frasigt men det misslyckades i omvandlingen fran mun till tangentbord.
Men vada, jag ska bli stenhard nu, eller njae, nar jag satter min hogra fot pa svensk mark igen kan jag borja mitt nya tuffa liv. Vill jag ha nagot eller nagon (okej kanske inte nagon men det passade in i meningen...) sa ska jag kampa tills jag har det. Jag ska bli en annu mer envis javel, man skulle kunna jamfora mig med ett ettrigt bi utan taggen i arslet och nagra storlekar storre. Men det ar faktiskt sa man far saker har i livet, man ger sig fan pa att man ska fa dem.
Jag har under langre tid fokuserat alldeles for mycket pa min otur an pa min egna formaga av att klara av saker. Nu ar det slut pa det (antagligen kommer jag fa lov att printa ut det har inlagget och visa mig sjalv tre ganger om dagen...).
Man kan ju inte vara en halvtids mes hela livet, jag maste jobba mig uppat lite, ga ner till 25% i alla fall.. hmpf. Jag vill kunna vara lika sjalvsaker som alla andra vackra, begavade och roliga manniskor. Vad ar det man kallar dem? Superwomen? Jag ska joina deras klubb sa fort jag ar i Sverige igen. Det ar ju ingen mening att jag borjar mitt nya tuffa liv har borta, vem kommer se forandringarna da liksom, Amanda? Asch, hon har redan sett mina otroligt mindre charmiga sidor, typ mina korkade. Nar jag tanker pa alla dumma kommentarer jag sagt i mitt liv sa vill jag helst slanga in mitt huvud i en mikro och trycka pa start fem ganger om. Faaast, korkad var jag dar igen, det gar ju inte att stanga luckan till mikron om jag har halsen i vagen. Smartass (jag skams...).
Jag ska leta upp nagra bra sidor pa internet som kan ge mig en liten boost.
Nu duschen!
xoxo,
M.
Fantomen pa operan.
Nu har man varit en svang pa Shop Rite och handlat lite mat till kvallen, blir antagligen en kycklingsallad, mer ambitios an sa orkar jag inte vara. Val inne pa Shop Rite sa hittade jag till min fortjusning The Phantom of The Opera for 9,99, wiihoo! En av mina favoritfilmer bara sadar hipp som happ rakt framfor ogonen till ett kanonpris. Sa nu vet vi vad det star pa schemat ikvall, film och massa mys. Har aven laddat upp chokladforradet eftersom suget ar extremt for mig nar jag har roda veckan... Raknar dagarna tills den ar over sa att jag kan kanna mig lite sund igen.
Vad ar Kissie for smeknamn?
Har for forsta gangen sedan jag skaffade min blogg for evigheter sen suttit och letat runt efter andra bra bloggar. Har aldrig sett tjusningen med detta innan eftersom jag tycker att de ar lite smalojligt hur en del skriver i sin blogg. Tjejer som har sina s.k. modebloggar och alla dessa tjejer lagger upp samma klader pa sina bloggar, huvudsakligen ar det klader fran asos topshop eller nelly. En del har t.o.m varit sa duktiga att de upptackt Forever21, wiihooo! Grattis. Men det jag inte forstar ar att de lagger upp bilder pa klader som de tycker ar fina, inte saker som de sjalva har. Kanns inte som att de representerar sin egen stil utan en stil som media ger ut istallet. Lite trakigt da jag tror att manga fler skulle vara intresserade av deras bloggar om den reflekterade vem de ar och inte vem de vill vara.
Jag tycker ocksa att det ar ganska sa (otroligt mcyket) patetiskt att en del manniskor far pengar for att gora det har som vi alla gor nastan varje dag, betalt for att blogga.
De skriver eller videobloggar om vad de ska gora under dagen, som hon den dar "Kissie" eller vad hon nu kallar sig berattade i sin videoblogg, att hon skulle sola solarium och ga och fixa haret, VANTA! Vi antecknar det har borta nu eftersom det var den viktigaste informationen vi fatt pa hela dagen!
Jag har manga vanner som har mycket mer intressant blogg an nagra av de dar heltidsbloggarna. Hur lyckas de? De kanns lite som de dar turgubbarna som hittar heltidsjobb som bergochdalbanetestare, vars hittar man de yrkena egentligen?!
Hittade i alla fall en blogg som foll mig i smaken, antagligen for att den hade lika syn som mig nar det gallde de dar "toppbloggarna". Man fylldes liksom av lite hankanslor, kande sig lite elak men glad pa samma gang. Mer utrymme at Bloggkommentarorerna!!!
Nu ska jag spana vidare och se vad det mer bjuds pa i bloggvarlden. Nordvarning pa mig nu.
xoxo,
M.
Jag tycker ocksa att det ar ganska sa (otroligt mcyket) patetiskt att en del manniskor far pengar for att gora det har som vi alla gor nastan varje dag, betalt for att blogga.
De skriver eller videobloggar om vad de ska gora under dagen, som hon den dar "Kissie" eller vad hon nu kallar sig berattade i sin videoblogg, att hon skulle sola solarium och ga och fixa haret, VANTA! Vi antecknar det har borta nu eftersom det var den viktigaste informationen vi fatt pa hela dagen!
Jag har manga vanner som har mycket mer intressant blogg an nagra av de dar heltidsbloggarna. Hur lyckas de? De kanns lite som de dar turgubbarna som hittar heltidsjobb som bergochdalbanetestare, vars hittar man de yrkena egentligen?!
Hittade i alla fall en blogg som foll mig i smaken, antagligen for att den hade lika syn som mig nar det gallde de dar "toppbloggarna". Man fylldes liksom av lite hankanslor, kande sig lite elak men glad pa samma gang. Mer utrymme at Bloggkommentarorerna!!!
Nu ska jag spana vidare och se vad det mer bjuds pa i bloggvarlden. Nordvarning pa mig nu.
xoxo,
M.
Id bare minerals.
Fick hora att mamma slangt ut nasta 400spann pa id bare minerals foundation hemma i Gavle igar. Jag fick mig ett gott skratt da jag precis kopt en burk sjalv for 25dollar har borta. Annu mindre glad blev hon nar hon fick hora att jag skulle skicka hem till Mickan. "Varfor sa du inte det innen?!" fick jag som svar. "Jadu, jag visste inte att du skulle kopa kare mor"... Sen flot konversationen pa mindre bra efter det. Har dock fatt stranga order av mamsen att kopa massa produkter att skicka hem till henne. Star det personlig shoppare i pannan pa mig?
Har ni inte testat det innan sa gor det nu. Mickan fick mig att spendera mina pengar pa det har, som enligt henne och antagligen massa andra ar det finaste du kan fa pa marknaden. Och tank, hur bra ar det inte att ha smink som du faktiskt kan somna med eftersom det bara ar bra for huden, Jippi, partysmink!
xoxo,
M.
Har ni inte testat det innan sa gor det nu. Mickan fick mig att spendera mina pengar pa det har, som enligt henne och antagligen massa andra ar det finaste du kan fa pa marknaden. Och tank, hur bra ar det inte att ha smink som du faktiskt kan somna med eftersom det bara ar bra for huden, Jippi, partysmink!
xoxo,
M.
Ge mig mera Junk Food.
ge mig, ge mig. ge mig... Kanske pa tiden att bestalla lite t-shirts fran Junk Food:)
Express fashion.
Jag har blivit helt galen i Epress Fashion! Jag och Amanda bestamde forra veckan for att ga in i den halvsnobbiga butiken, trots att vi aldrig brukar hitta nagot dar. Val dar inne insag vi att det var rea och jag hittade saker vart jag an befann mig i butiken. Jag kopte denna klanning i tva olika farger till mig sjalv sen en annan med lite roligare monster till Anna hemma i Sverige. Hoppas att du kommer gilla den, annars tar jag over! Blev tva kjolar ocksa, bada hoga i midjan. Amanda har verkligen satt griller i huvudet pa mig. For jag och kjolar har inte gatt hand i hand innan jag satte foten i det har gigantiska landet.
xoxo,
M.
xoxo,
M.
Compare people.
Jag som var overpeppad pa sommarsommarsommar fylldes av en besviken kansla och ett konstigt ansiktsuttryck imorse nar jag vaknade och tittade ut genom fonstret. Vatten, stan ar full av vatten... Jag bor dock inte inne i stan men meningen ar ju densamma. Det var regn sa langt ogat kan na. Och inte smadroppar, det oste ner gigantiska mutantdroppar. Jag som hade planerat att ta min mil idag kande ingen storre lust langre. Sa hur ska jag da gora nar jag ska forbranna? Satta pa lite Bubbles och dansa aerobics i riktigt Koganget-anda?
Jag maste fa lite fart pa tankeverksamheten, for nagon typ av forbranning maste jag ha. Vilken ar dock oklar. Kanske ska dammsuga, da forbranner man som en tok, visste ni det? Sa eftersom jag blivit en stadkung (drottning..) har borta sa maste jag ha forbrant mangder utan att ens tanka pa det. Tyvarr syns inte det pa mitt midjematt. Skit i midjemattet anda, vem ska se det liksom? Jag kor ju pa mammastilen, typ tre storlekar forstora klanningar, min nisch liksom. Brabra.
Sa var det blir for traning, det kan jag aterkomma mer om sedan.
Jag var inne pa fejjan (facebook) for ovanlighetens skull (somliga kallar mig facebooknord), vad gor man dar liksom? Nejra, det kan faktiskt vara kul, ibland. Jag tittade in pa Compare People, och jag maste bara fraga, vem fan uppfann den application?
Jag blir mer ledsen an glad nar jag kikar dar. Fan va folk har fordommar om en. Och inte nog med det, man kanner sig typ som varldens fulaste och mest korkade manniska, eftersom alla har dumforklarat en. Jag ar faktiskt smart, smartare an manga andra jag kanner. Verkar inte vara nagon som markt det, Typ Mickan...
Jag maste helt enkelt ga ut pa Noret nar jag kommer hem (eftersom majoriteten av rosterna kommer darifran) och skrika ut mitt budskap, "Jag ar smart, sadesa!", ga nagra demonstrativa varv runt fontanen som halva leksand antingen har badat eller spytt i, jag har nog gjort bada delarna..
Vad tror ni om det? Kommer mina roster stiga? Jag ar tveksam till det som sa mycket annat.
Jag behover fa i mig frukost nu, sa min otroligt briljanta hjarna satter lite fart.
xoxo,
M.
Jag maste fa lite fart pa tankeverksamheten, for nagon typ av forbranning maste jag ha. Vilken ar dock oklar. Kanske ska dammsuga, da forbranner man som en tok, visste ni det? Sa eftersom jag blivit en stadkung (drottning..) har borta sa maste jag ha forbrant mangder utan att ens tanka pa det. Tyvarr syns inte det pa mitt midjematt. Skit i midjemattet anda, vem ska se det liksom? Jag kor ju pa mammastilen, typ tre storlekar forstora klanningar, min nisch liksom. Brabra.
Sa var det blir for traning, det kan jag aterkomma mer om sedan.
Jag var inne pa fejjan (facebook) for ovanlighetens skull (somliga kallar mig facebooknord), vad gor man dar liksom? Nejra, det kan faktiskt vara kul, ibland. Jag tittade in pa Compare People, och jag maste bara fraga, vem fan uppfann den application?
Jag blir mer ledsen an glad nar jag kikar dar. Fan va folk har fordommar om en. Och inte nog med det, man kanner sig typ som varldens fulaste och mest korkade manniska, eftersom alla har dumforklarat en. Jag ar faktiskt smart, smartare an manga andra jag kanner. Verkar inte vara nagon som markt det, Typ Mickan...
Jag maste helt enkelt ga ut pa Noret nar jag kommer hem (eftersom majoriteten av rosterna kommer darifran) och skrika ut mitt budskap, "Jag ar smart, sadesa!", ga nagra demonstrativa varv runt fontanen som halva leksand antingen har badat eller spytt i, jag har nog gjort bada delarna..
Vad tror ni om det? Kommer mina roster stiga? Jag ar tveksam till det som sa mycket annat.
Jag behover fa i mig frukost nu, sa min otroligt briljanta hjarna satter lite fart.
xoxo,
M.
efterfesten.se
Jag har svart att forsta en sak. Ackelkillar/man/gubbar. Ni vet dem som skriver smasnuskiga saker till en pa efterfesten, bilddagboken eller sager fracka kommentarer nar man gar forbi dem pa stan etc. De som verkar tro att de sjalva ar varldens svar pa Don Juan.
Jag blir totalt superacklad nar de skriver eller sager saker till mig, vilka tror de att de ar liksom? Brad Pitt? Att de ens kommer pa tanken att skriva de sakerna som de skriver, som om de inte har nagot vett i skallen. Ar det ens nagon tjej som svarar nar de skriver? Och om det ar det, vad ar det for typ av tjej? Desperat? Well, det ar jag, men inte sa desperat.
Du är vansinnigt vacker... Jag är otroligt charmig... Du är sexig som ingen annan... Det är inte jag. Haha
Vill du leka en lek? :-)
e du me på lite bus? ;) sanning&konka..
Vad ar det for muppar som svarar pa det dar?! Jag skulle vilja leta fram ett baseballtra och dramma det i huvudet pa mupparna som sitter hela natterna och skriva dessa mail till oss stackare (for det ar fan synd om oss att behova ta sanna har patetiska mail hela tiden). Upp med naven och skapa en kampanj eller nagot liknande, typ "Nej Tack" ska den heta, kort och bra.
Nu ska jag logga ur efterfesten.se och bli en lugnare manniska igen:)
xoxo,
M.
Jag blir totalt superacklad nar de skriver eller sager saker till mig, vilka tror de att de ar liksom? Brad Pitt? Att de ens kommer pa tanken att skriva de sakerna som de skriver, som om de inte har nagot vett i skallen. Ar det ens nagon tjej som svarar nar de skriver? Och om det ar det, vad ar det for typ av tjej? Desperat? Well, det ar jag, men inte sa desperat.
Du är vansinnigt vacker... Jag är otroligt charmig... Du är sexig som ingen annan... Det är inte jag. Haha
Vill du leka en lek? :-)
e du me på lite bus? ;) sanning&konka..
Vad ar det for muppar som svarar pa det dar?! Jag skulle vilja leta fram ett baseballtra och dramma det i huvudet pa mupparna som sitter hela natterna och skriva dessa mail till oss stackare (for det ar fan synd om oss att behova ta sanna har patetiska mail hela tiden). Upp med naven och skapa en kampanj eller nagot liknande, typ "Nej Tack" ska den heta, kort och bra.
Nu ska jag logga ur efterfesten.se och bli en lugnare manniska igen:)
xoxo,
M.
Fejjannord? Absolut inte.
I got a pocket, got a pocketful of sunshine.
I got a love, and I know that it's all mine.
Idag har jag officiellt varit en nord, en poser, ego, en linslus helt enkelt. Det var ju sa fint nader ute att jag tankte att man kanske kunde fa fram nagon fin bild. Nagon var det ja... Jag har inte begavats med formagan att kunna "make love to the camera" pa ett bra satt. Jag ser ganska sa bajsnodig ut om jag ska vara arlig. Jag blir sa avundsjuk nar jag ser pa mina vanners bilder och de ser ut som gudinnor, sa perfekta, haret ligger som det ska, leende ar blandande och om de har rynkor sa sitter de i alla fall pa de ratta stallena.
Nar jag ska ta kort pa mig sjalv sa kanner jag ibland hur jag gor min "jag fattar inte vad jag haller pa med'-min. Ni vet nar man gor en san dar konstig grimas med munnen for man kanner sig som ett fragetecken. Det ar jag i ett notskal.
Fran korttagning till nagot helt annat.
Just ja, jag tror Mandis kommer hem imorgon, haller tummarna i alla fall. Vill ju ha min kompis tillbaka, borjar trottna lite latt pa hundarna, rent utsagt sa gar de mig pa nerverna! Och katterna ska vi inte tala om, tror t.o.m. att jag kanske ar allergisk mot dem. En till anledning till varfor jag maste harifran.
Kanns skont att det i alla fall inte ar ar och dagar tills jag satter min fot i Sverige igen, dock kommer jag antagligen lamna landet fort igen. For vad/vem haller kvar mig dar?
xoxo,
M.
I got a love, and I know that it's all mine.
Idag har jag officiellt varit en nord, en poser, ego, en linslus helt enkelt. Det var ju sa fint nader ute att jag tankte att man kanske kunde fa fram nagon fin bild. Nagon var det ja... Jag har inte begavats med formagan att kunna "make love to the camera" pa ett bra satt. Jag ser ganska sa bajsnodig ut om jag ska vara arlig. Jag blir sa avundsjuk nar jag ser pa mina vanners bilder och de ser ut som gudinnor, sa perfekta, haret ligger som det ska, leende ar blandande och om de har rynkor sa sitter de i alla fall pa de ratta stallena.
Nar jag ska ta kort pa mig sjalv sa kanner jag ibland hur jag gor min "jag fattar inte vad jag haller pa med'-min. Ni vet nar man gor en san dar konstig grimas med munnen for man kanner sig som ett fragetecken. Det ar jag i ett notskal.
Fran korttagning till nagot helt annat.
Just ja, jag tror Mandis kommer hem imorgon, haller tummarna i alla fall. Vill ju ha min kompis tillbaka, borjar trottna lite latt pa hundarna, rent utsagt sa gar de mig pa nerverna! Och katterna ska vi inte tala om, tror t.o.m. att jag kanske ar allergisk mot dem. En till anledning till varfor jag maste harifran.
Kanns skont att det i alla fall inte ar ar och dagar tills jag satter min fot i Sverige igen, dock kommer jag antagligen lamna landet fort igen. For vad/vem haller kvar mig dar?
xoxo,
M.
27dresses (?) MORE!
Det har visat sig att jag handlat 10st klanningar sedan jag kom hit, mamma det kanske ar battre att du ger mig klanningsforbud an skoforbud nu. Jag lever farligt!
Utmaning a la m'n'm.
I min och Mickans allmäna tråkvaro så har vi nu kommit på en ny grej. NYA efternamn på msn.
ALLTSÅ man heter sitt vanliga namn och sedan skriver man ihop en sammansättning av ett eller flera ord till efternamn.
Så Jag heter - Maria Ryckipung, medans Mickan heter - Mikaela Tutticam.
Jag utmanar alla, våga hitta på ett fulare efternamn än vad vi har, och framför allt våga heta det på msn:)
ALLTSÅ man heter sitt vanliga namn och sedan skriver man ihop en sammansättning av ett eller flera ord till efternamn.
Så Jag heter - Maria Ryckipung, medans Mickan heter - Mikaela Tutticam.
Jag utmanar alla, våga hitta på ett fulare efternamn än vad vi har, och framför allt våga heta det på msn:)
Shortsvader och jag njuter.
Idag har jag i alla fall rort pa mig lite, traskat runt pa akrarna med Maggie och Winston. Kunde faktiskt ga i shorts idag, sommarsommar here we come! Antligen varme och sol, dock ska det tydligen bli bajsvader ihelgen, kul for mig som sitter har ensam i stugan och knaprar knackebrod.
Haxan ringde idag, fick angest bara av att se nr:et. Surrade lite och for forsta gangen pa en evighet sa var hon inte hemsk, kors i taket sager jag bara! Sitter nu har i lite latt chock och kollar igenom lite bilder som jag tog imorse. Fyfan, jag maste ova in en killer pose, typ som han i 10 things i hate about you, han som har samma pose men inte tycker det sjalv. Minns ni?
Jag maste vara social med duvan pa andra sidan dataskarmen nu.
xoxo,
M.
Den roda tr...VECKAN.
Nu vet jag varfor jag matt katastrofalt daligt de senaste dagarna. Jag har fatt min roda vecka for forsta gangen pa tre manader. Tror inte riktigt att min kropp ar van med alla mina hormoner som svavar omkring och gor mig arg for ingenting, chokladsugen konstant och illamaende (det blir en spya har och dar).
Killar, ni har verkligen inte fatt nagot jobbigt i erat liv. Byt med mig och ha EN rod vecka sa far ni veta hur det kanns, forjavligt. Sa sjukt javla acklig man kanner sig. Eller ar det nagon som kanner sig lite smamysig under sin vecka? Alla ar ju olika...
Sa nu ar jag arg bara for att jag kommit pa felet... PMS, pesten moter slidan? Usch, det dar lat riktigt snuskigt, jag ber om ursakt, men det ar ju typ sa. Jag ska gora en harlig kur av motrin, advil, ipren och panodil nu, sen sova sa lange jag bara kan sa att jag forhoppningsvis ar en lite trevligare filur senare.
forresten, KPK skickade schlagerlatarna till mig igar, forst var jag ganska sa negativt installd till de flesta, men nu har jag blivit en schlagerfreak. Dock verkar jag vara den enda som tyckte att Bengtzing var ful i haret, men smaken ar ju som baken. I mitt fall gigantiskt.
xoxo,
M.
Killar, ni har verkligen inte fatt nagot jobbigt i erat liv. Byt med mig och ha EN rod vecka sa far ni veta hur det kanns, forjavligt. Sa sjukt javla acklig man kanner sig. Eller ar det nagon som kanner sig lite smamysig under sin vecka? Alla ar ju olika...
Sa nu ar jag arg bara for att jag kommit pa felet... PMS, pesten moter slidan? Usch, det dar lat riktigt snuskigt, jag ber om ursakt, men det ar ju typ sa. Jag ska gora en harlig kur av motrin, advil, ipren och panodil nu, sen sova sa lange jag bara kan sa att jag forhoppningsvis ar en lite trevligare filur senare.
forresten, KPK skickade schlagerlatarna till mig igar, forst var jag ganska sa negativt installd till de flesta, men nu har jag blivit en schlagerfreak. Dock verkar jag vara den enda som tyckte att Bengtzing var ful i haret, men smaken ar ju som baken. I mitt fall gigantiskt.
xoxo,
M.
Indirekt cybersex.
Nar man inte kan fa saker och ting sjalv, sa fixar man det via ens vanner.
En kar van till mig var lite sugen pa lite smakul inatt (svensk tid) och likasa jag. Hon hade en kille som hon skrev med pa msn som hon var lite smasugen pa. Eftersom mitt karlek/sex/action-liv ar snustorrt sa hangde jag pa, jag blev hennes forfattare i deras s.k. cybersex. Jag satt och skrev till henne vad hon skulle skriva till honom och hon skickade det vidare, sen kopierade hon svaret och skickade till mig. Skoja inte att jag garvade sa att jag holl pa att bli dyngsur i trosorna nar jag sa at henne vad hon skulle skriva till den stackars killen pa andra sidan datorn. Det roligaste var nog reaktionerna vi fick av honom da och da, som tur ar sa tror ju han att det ar hon som skrivit och inte jag, bra, da slipper jag skiten om det skulle bli na tjafs. I'm brilliant!
Vi fick oss i alla fall ett gott skratt och jag tror inte att vi astakom nagon storre skada, kanske en liten hjartattack har och dar.
En dag ska jag skaffa mig ett liv sa jag slipper leka cybersexforfattare om natterna, promise.
xoxo,
M.
En kar van till mig var lite sugen pa lite smakul inatt (svensk tid) och likasa jag. Hon hade en kille som hon skrev med pa msn som hon var lite smasugen pa. Eftersom mitt karlek/sex/action-liv ar snustorrt sa hangde jag pa, jag blev hennes forfattare i deras s.k. cybersex. Jag satt och skrev till henne vad hon skulle skriva till honom och hon skickade det vidare, sen kopierade hon svaret och skickade till mig. Skoja inte att jag garvade sa att jag holl pa att bli dyngsur i trosorna nar jag sa at henne vad hon skulle skriva till den stackars killen pa andra sidan datorn. Det roligaste var nog reaktionerna vi fick av honom da och da, som tur ar sa tror ju han att det ar hon som skrivit och inte jag, bra, da slipper jag skiten om det skulle bli na tjafs. I'm brilliant!
Vi fick oss i alla fall ett gott skratt och jag tror inte att vi astakom nagon storre skada, kanske en liten hjartattack har och dar.
En dag ska jag skaffa mig ett liv sa jag slipper leka cybersexforfattare om natterna, promise.
xoxo,
M.
Jag har skaffat pojkvan! Igen.
Jag har en ny pojkvan, aven denna pojkvan ar inte direkt medveten om varat forhallande. Sa fort jag har tid sa ska jag upplysa honom om varan relation. Dock ar jag en otroligt upptagen kvinna. U remember, type c and all. Henry Cavill ar det snyggaste jag sett pa evigheter, kolla bara, ser ni nagot fel pa den mannen?
Lagger ut lite bilder na ni andra ensamma tjejer (typ ingen) kan njuta lika mycket som jag. Kom dock ihag att han ar MIN och bara MIN.
Fan att jag inte insag vem han var tidigare sa jag kunde flyttat till Hollywood, blivit brun, smal och i alla fall forsokt bli lite snyggare an vad jag ar nu. Men fan i fanskapet, jag tankte inte sa langt och nu sitter jag har med ett oexisterande langdistansforhallande med en kille som antagligen har 89791 flickvanner som han inte vet om riktigt. En del kallar oss (flickvannerna) for psycon, hmm.. haller jag med? Lite da.
xoxo,
M.
Lagger ut lite bilder na ni andra ensamma tjejer (typ ingen) kan njuta lika mycket som jag. Kom dock ihag att han ar MIN och bara MIN.
Fan att jag inte insag vem han var tidigare sa jag kunde flyttat till Hollywood, blivit brun, smal och i alla fall forsokt bli lite snyggare an vad jag ar nu. Men fan i fanskapet, jag tankte inte sa langt och nu sitter jag har med ett oexisterande langdistansforhallande med en kille som antagligen har 89791 flickvanner som han inte vet om riktigt. En del kallar oss (flickvannerna) for psycon, hmm.. haller jag med? Lite da.
xoxo,
M.
Did Audrina leak her nude pics?
Jag tror stenhart pa att Audrina lackte ut sina nakenbilder alldeles sjalv, allt for att fa mera publicitet. Forlanga sina 15minutes of fame. Vad tror ni?
Gravid?
Det verkar som det kommit en epedemi till Sverige, folk skaffar barn hit och dit, som om det vore den nya heta handvaskan pa marknaden. Har de inte redan skaffat barn sa planerar de och har de hoppat over planeringen sa vantar de bara barn helt plotsligt.
Fragan jag staller mig sjalv da ar om jag ar efter? Fast enligt min egna asikt sa skulle jag ligga otroligt fore om jag ens tankte tanken pa barn just nu. Misstolka mig inte, jag alskar barn, men inte sa mycket att jag vill torka bajs och sant nu, det kan vi skjuta upp nagra ar.
Sa har jag kommit pa mig sjalv med att undra om det ar sa att jag ar gravid, jag mar konstant illa och ater de mest sjuka kombinationerna av mat. Sen pa en nanosekund sa slar det ner en blixt i mitt huvud, jag har ju varit actionlos i evigheter. Gar jag omkring och ar skengravid eller? Heter det ens sa? Ni vet sant som hander djur, typ hundar. Att de far mjolk och skit i tuttarna (tuttar pa hundar?) och sen gullar de med sina leksaker aka gossedjur och tror att de ar deras babies. Kanske mina tva nallar i sangen ar mina fantasiungar, bara att min troga hjarna inte fattat att jag ar sa efterbliven an.Fragan jag staller mig sjalv da ar om jag ar efter? Fast enligt min egna asikt sa skulle jag ligga otroligt fore om jag ens tankte tanken pa barn just nu. Misstolka mig inte, jag alskar barn, men inte sa mycket att jag vill torka bajs och sant nu, det kan vi skjuta upp nagra ar.
Shit, de har konstiga matkombinationerna och illamaendet maste bort illa kvickt, det satter ju tragiska tankar i mitt huvud.
For att det ska goras barn sa ska det finnas action.
xoxo,
M.
TjabaTjenaHalla!
Siffrorna har stigit och jag kanner mig lite smatt forvirrad.
Vilka ar ni?
Jag har koll pa mamma, pappa, Mickan, Jessi, Tess, Sara, Josefine och....dar tog det stopp.. Upplys mig nu, for jag kanner mig lite bakom flotet nar jag inte riktigt har koll pa vilka som laser. Minns nar jag var pa Lucky gangen innan jag flyttade hit och det kom fram en person till mig, som jag forovrigt aldrig pratat med i hela mitt liv innan och berattade att han laste min blogg varje dag. Kanske maste forsoka skaffa mig lite mera koll? Nu nar mamsen laser sa kanske jag borde tanka mer pa vad jag skriver, iofs (mamma det betyder "i och for sig") sa vet nog min mamy hur jag funkar, hon far helt enkelt ta allt med en klackspark, tanka pa hur mycket hon saknar mig:)
Nu ar hundarna sadar allmant dryga igen och jag ska dra pa mig stovlarna och traska runt pa the fields of gold.
xoxo,
M.
Vilka ar ni?
Jag har koll pa mamma, pappa, Mickan, Jessi, Tess, Sara, Josefine och....dar tog det stopp.. Upplys mig nu, for jag kanner mig lite bakom flotet nar jag inte riktigt har koll pa vilka som laser. Minns nar jag var pa Lucky gangen innan jag flyttade hit och det kom fram en person till mig, som jag forovrigt aldrig pratat med i hela mitt liv innan och berattade att han laste min blogg varje dag. Kanske maste forsoka skaffa mig lite mera koll? Nu nar mamsen laser sa kanske jag borde tanka mer pa vad jag skriver, iofs (mamma det betyder "i och for sig") sa vet nog min mamy hur jag funkar, hon far helt enkelt ta allt med en klackspark, tanka pa hur mycket hon saknar mig:)
Nu ar hundarna sadar allmant dryga igen och jag ska dra pa mig stovlarna och traska runt pa the fields of gold.
xoxo,
M.
Sick is the prick.
Ja, sa madde man runkad hamsterballe en dag till. Forvantar mig inte att motas av nagon forstalese fran kvinnan som ar pa semester i South Carolina.. Ska forsoka sova bort det har, dock ar det inte sa latt att sova nar man kanner att man kommer spy vilken sekund som helst. Anna sa nagot om influensan, men jag har ju redan haft den en gang har, kan ju inte ha oturen att lyckas fa nagot annat skit ocksa. Eller jo, med min otur sa kan det ju faktiskt handa.
Jag vagade inte aka och handla igar, eftersom kvinnan har koll pa mig med jarnhand. Hittade nagot smaackligt i frysen, fick duga. Idag kurrar magen tre ganger mer an vad den gjorde igar och jag maste nog aka forbi Shop Rite aven fast hon kommer spratta upp mig langsamt nar jag redovisar kvittona for henne.
Sa till en positiv sak, igar hade vi 18grader har, wiihooo, snart ar det sommar, I can feel it!
Forsoka sova lite mer nu.
xoxo,
M.
Jag vagade inte aka och handla igar, eftersom kvinnan har koll pa mig med jarnhand. Hittade nagot smaackligt i frysen, fick duga. Idag kurrar magen tre ganger mer an vad den gjorde igar och jag maste nog aka forbi Shop Rite aven fast hon kommer spratta upp mig langsamt nar jag redovisar kvittona for henne.
Sa till en positiv sak, igar hade vi 18grader har, wiihooo, snart ar det sommar, I can feel it!
Forsoka sova lite mer nu.
xoxo,
M.
GH, diediedie.
Storm?!
Det ar storm ute, och da menar jag ingen liten storm med nagra droppar regn och nagon vindpust har och dar. Det har ar en storm med stort S. Det blaser sa det kanns som att det har gamla 1800-tals huset ska ramla ihop nar som helst, det sporegnar, lamporna blinkar som om de forsokte sanda ut morsesignlaer, det knarrar overallt och jag kommer pa mig sjalv med att gomma mig i soffan med en filt over mig. Shit, vad gor man om hela huset faller ihop? Tur att jag ar pa overvaningen sa att jag inte far allt for mycket virke pa mig, typ ett tak bara..
Jag ska nog forsoka ignorera stormen och krypa ner i min sang med Maggie och Winston, och se the return of the Jedi. Om ni inte sett Star wars filmerna innan, gor det! En order, eller njae, i alla fall en liten latt uppmaning.
Det far bli att dricka diet coke, mysa med levande ljus (tror stenhart pa att strommen kommer forsvinna) och krypa ihop till en gigantisk mansklig boll. MYSPYS.
Jag tackar for mig nu. Forhoppningsvis ar jag frisk imorgon, feberfri och utan huvudvark, men som det kanns nu sa kommer jag ma runkad hamsterballe imorgon med. Japps, min sjukt positiva installning var det dar ja!
xoxo,
M.
Vad det innebar att ha ett videosamtal med Mikaela Sterner.
Som ni redan forstatt sa ar Miek, Mike, Mickan, Mikcovitch, Mikaela Sterner, en alldeles liten speciell sak. Hon har den stora aran (?!) att dela samma humor som mig. Nar vi upptackte att vi kunde se varandra och prata med varandra over msn sa blev jag overlycklig. Dock har jag nu borjat tveka pa om Mickan kanner samma sak som jag. Anda sedan forsta gangen vi pratade over videosamtal sa har jag tankt pa att Mickan tittar mer pa sig sjalv an vad hon tittar pa mig. Ar inte sjalva grejen med videosamtal att man ska titta pa den andra, den som man pratar med? Jag kanner mig lite smatt lost, det kanske ar jag som inte uppfattat det har ratt, men jag trodde i alla fall att det var sa. Sa nu ringer vi varandra over datorn och jag tittar pa Mickan och Mickan tittar inte pa mig, hon tittar pa sig sjalv. Slutsatsen ar, antingen ar Mickan extremt egenkar eller sa ar jag otroligt ful. Jag tror slutsats nr 2.
xoxo,
M.
Nanny diaries.
I'm unusually hard to hold on to
Knepet med mig ar nog med att jag har svart att lita pa manniskor, att slappa in dem och visa vem jag ar. Jag ar radd for att bli ignorerad, att "jag" ska vara fel. Men vem ar det som bestammer ratt och fel?
Mickan snackar om att hon ar den eviga singeln, efter mina tva tappra forsok till forhallanden sa kanske jag maste inse att jag nog kommer bli den nya versionen av den eviga singeln. Tjejen som lagger ner i radsla av att bli nobbad sa fort hon hittar nagot som intresserar henne.
Mickan kommer inte vara singel lange, hon ar sa vacker att hon kan fa vem hon vill, dock verkar hon inte tro det sjalv, men sa ar det. Mickan ar en sandar manniska som alla alskar, det spelar ingen roll om hon har en dalig sida, for alla ser de dar underbara sidorna med henne, sidorna jag alskar.
Jag daremot, jag ar nog inte sa bra pa att visa mina bra sidor jamt, iofs sa vet jag inte riktigt vilka sidor det ar heller. Typ att jag har ett skratt som smittar av sig, men hey, vem orkar ga och hora mig skratta hela tiden? Oronskav i oronen, eller nagot liknande. Jag maste helt enkelt forsoka hitta mina sma charmiga punkter och sen skylta med dem sa mycket som jag bara kan. Kan be Miek (ryssen) om att bli min coach eftersom hon har sant flow.
Men flow liksom, hur manga har det? Just nu kanns det som alla har det. Fcuk. Det borjar narma sig sommaren och hipp som happ sa verkar alla ga runt och kela med varandra, bli kara, gulla, skylta med sina nya kap. Halla!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kan ni tanka pa oss stackare som kommer leva ensamma hela livet? Kan ni inte ta in pa hotell eller nagot, halla er till dating delen av stan? Typ..
Man kanske borde puffsa ihop alla karlekskrankar pa ett och samma stalle sa behover de inte stora oss bittra muppar som spenderar dagarna med att leva i nagon slags fantastivarld (alltsa mig da).
Maste jag borja pladdra sa mycket jamt? Det har ar ju inte ens vettigt. Jag maste fixa nagon sparr pa bloggen sa att jag inte kan skriva dessa ovasentliga saker konstant.
Jag ar bara extremt tankespridd just nu, och vet ni vad, jag tror att jag ar seriost betuttad ocksa, illa illa. Ska genast borja hjarntvattningen for att inte tanka dessa tankar nagot mera.
Jag ar en blekfis
xoxo,
M.
Knepet med mig ar nog med att jag har svart att lita pa manniskor, att slappa in dem och visa vem jag ar. Jag ar radd for att bli ignorerad, att "jag" ska vara fel. Men vem ar det som bestammer ratt och fel?
Mickan snackar om att hon ar den eviga singeln, efter mina tva tappra forsok till forhallanden sa kanske jag maste inse att jag nog kommer bli den nya versionen av den eviga singeln. Tjejen som lagger ner i radsla av att bli nobbad sa fort hon hittar nagot som intresserar henne.
Mickan kommer inte vara singel lange, hon ar sa vacker att hon kan fa vem hon vill, dock verkar hon inte tro det sjalv, men sa ar det. Mickan ar en sandar manniska som alla alskar, det spelar ingen roll om hon har en dalig sida, for alla ser de dar underbara sidorna med henne, sidorna jag alskar.
Jag daremot, jag ar nog inte sa bra pa att visa mina bra sidor jamt, iofs sa vet jag inte riktigt vilka sidor det ar heller. Typ att jag har ett skratt som smittar av sig, men hey, vem orkar ga och hora mig skratta hela tiden? Oronskav i oronen, eller nagot liknande. Jag maste helt enkelt forsoka hitta mina sma charmiga punkter och sen skylta med dem sa mycket som jag bara kan. Kan be Miek (ryssen) om att bli min coach eftersom hon har sant flow.
Men flow liksom, hur manga har det? Just nu kanns det som alla har det. Fcuk. Det borjar narma sig sommaren och hipp som happ sa verkar alla ga runt och kela med varandra, bli kara, gulla, skylta med sina nya kap. Halla!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kan ni tanka pa oss stackare som kommer leva ensamma hela livet? Kan ni inte ta in pa hotell eller nagot, halla er till dating delen av stan? Typ..
Man kanske borde puffsa ihop alla karlekskrankar pa ett och samma stalle sa behover de inte stora oss bittra muppar som spenderar dagarna med att leva i nagon slags fantastivarld (alltsa mig da).
Maste jag borja pladdra sa mycket jamt? Det har ar ju inte ens vettigt. Jag maste fixa nagon sparr pa bloggen sa att jag inte kan skriva dessa ovasentliga saker konstant.
Jag ar bara extremt tankespridd just nu, och vet ni vad, jag tror att jag ar seriost betuttad ocksa, illa illa. Ska genast borja hjarntvattningen for att inte tanka dessa tankar nagot mera.
Jag ar en blekfis
xoxo,
M.
Vad jag kanner.
- Jag ar yr
- Jag vill spy
- Jag vill vila
- Hela varldens snurrar
- Jag mar lite mer illa
- Det kanns som om jag kommer svimma nar som helst
...det ar vad jag kanner just nu.
Type C.
I'm done, finito, finished, klar, fardig.
Ni forstar meningen med min forsta rad va? Jag orkar inte en minut till. Tveksamt om jag klarar en sekund ens.
Jag skulle egentligen ha suttit barnvakt at Agnetas kompis barn igar, men pga att jag hade feber och varldens javla spranghuvudvark sa kunde jag inte. Mamman jag skulle vara hos forstod att jag inte kunde passa hennes ungar om jag var sjuk, den som inte forstod felet var AGNETA. Hon trodde inte ens pa att jag var sjuk, tror jag, for jag mottes av varldens utfragning och de spydigaste kommentarerna pa lange. Jag pallar inte!
Vad ar hennes problem? Tror hon att jag vill vara sjuk?! Jag hade kanske inte varit det om jag inte sovit i ett 12grader varmt rum under en veckas tid. Hjarndod.
Nu tanker jag borja packa mina vaskor och om det inte loser sig med att jag kan aka till Verona ett tag sa aker jag hem, det spelar ingen roll vad nagon annan sager mer, jag har ingen energi eller ork kvar. Jag orkar inte slita arslet av mig och inte fa nagot tillbaka, att bli behandlad som om man inte var vard ett ore ens. Sa ska det inte vara.
Jag blir arg nar jag forsoker forklara for folk hur javligt jag har det och det enda de kan fraga om ar den dar javla shoppingen!!!!!! Fattar ni inte att just nu skiter jag i shoppingen?! Jag mar mycket hellre bra och inte shoppar an att ma skit och shoppa upp varenda krona for att jag forsoker stilla nagot begar och dova kanslorna som ater upp mig inifran. Har folk inget vettigt eller stodjande att saga sa kanske de inte ska saga nagot alls....
Jag vill inte ga ut hart, men nu har jag fatt nog. Jag menar inget illa. Jag lovar.
Nu ska jag forsoka vila lite mera. Och horrni, se pa Nanny diaries sa kanske ni fattar hur jag har det. I'm type C, trust me.
xoxo,
M.
Ni forstar meningen med min forsta rad va? Jag orkar inte en minut till. Tveksamt om jag klarar en sekund ens.
Jag skulle egentligen ha suttit barnvakt at Agnetas kompis barn igar, men pga att jag hade feber och varldens javla spranghuvudvark sa kunde jag inte. Mamman jag skulle vara hos forstod att jag inte kunde passa hennes ungar om jag var sjuk, den som inte forstod felet var AGNETA. Hon trodde inte ens pa att jag var sjuk, tror jag, for jag mottes av varldens utfragning och de spydigaste kommentarerna pa lange. Jag pallar inte!
Vad ar hennes problem? Tror hon att jag vill vara sjuk?! Jag hade kanske inte varit det om jag inte sovit i ett 12grader varmt rum under en veckas tid. Hjarndod.
Nu tanker jag borja packa mina vaskor och om det inte loser sig med att jag kan aka till Verona ett tag sa aker jag hem, det spelar ingen roll vad nagon annan sager mer, jag har ingen energi eller ork kvar. Jag orkar inte slita arslet av mig och inte fa nagot tillbaka, att bli behandlad som om man inte var vard ett ore ens. Sa ska det inte vara.
Jag blir arg nar jag forsoker forklara for folk hur javligt jag har det och det enda de kan fraga om ar den dar javla shoppingen!!!!!! Fattar ni inte att just nu skiter jag i shoppingen?! Jag mar mycket hellre bra och inte shoppar an att ma skit och shoppa upp varenda krona for att jag forsoker stilla nagot begar och dova kanslorna som ater upp mig inifran. Har folk inget vettigt eller stodjande att saga sa kanske de inte ska saga nagot alls....
Jag vill inte ga ut hart, men nu har jag fatt nog. Jag menar inget illa. Jag lovar.
Nu ska jag forsoka vila lite mera. Och horrni, se pa Nanny diaries sa kanske ni fattar hur jag har det. I'm type C, trust me.
xoxo,
M.
