En veckas tystnad här på bloggen då orden som snurrar runt i mitt huvud inte går att skriva, känslorna som gör att kroppen ömmar inte försvinner och bristen på svar på mina frågor gör mig stundom arg och stundom ledsen. För en vecka sedan gick en familjemedlem bort.. En människa som skänkt oss så mycket av allt. Extra allt. Vi alla sörjer och försöker ta en dag i taget. Det är dock inte alltid så lätt. Jag är otroligt rörd av alla er som hört av er och visat ert deltagande.
Nu är vi installerade i nya huset, pojkarna är hemma från Skåne och vi kan återgå till våra vardagsrutiner. Kanske hinner vi nu tänka och förstå vad det verkligen är som hänt?