Emma om vem är jag?:

Vad gick du för utbildning i gymnasiet?
Hur kändes det när du fick reda på att du väntade tvillingar?
Vad är ditt drömyrke?

Svar; 1.Jag gick först på Riksinnebandygymnasiet i Umeå, sedan valde jag att flytta hem efter halva andra året och gick därefter en ihopklistrad linje i Leksand då det inte fanns samma program här hemma. 2.Jag blev chockad men otroligt glad. Kände mig speciell och utvald på något sätt:) 3.Oj.. Svårt.. Jag skulle vilja jobba med något där jag får träffa mycket människor. Vet inte riktigt vad än, men det kommer nog. Jag är ju ganska så ung så har tid att tänka ut något:)

Anonym om vem är jag?:

Vart flyttade svärföräldrarna om ni flyttade in i deras villa?

Svar; De köpte ett nytt hus några hundra meter bort:)

Anonym om vem är jag?:

Hur träffades du och Markus?

Svar; Vi träffades på en volleyboll-turnering i skolan när vi gick i 7'an.

Sara om vem är jag?:

Jag har läst din blogg länge nu och tycker den är jätterolig att läsa! Jag blir så impad över dina inköp! Jag menar VERKLIGEN inget illa, men hur har du/ni råd? Jag är sjukt avis, jag vill också ha såna sjukt snygga ACNE-dojjor... ;) 
Era pojkar är sjukt söta, kul att ha följt dem sedan födseln!

Svar; Tack, vad snäll du är!:) Vet inte riktigt hur jag ska svara, men vi betalar våra räkningar, sparar det vi ska spara varje månad och sedan köper vi det vi är sugna på att köpa. Jag är ganska så duktig på att leta upp sakerna jag vill ha till billigare priser. Köpa ifrån utlandet and so on:) Så köpte jag inte så mycket när jag var gravid, så jag fyllde på sparkontot ganska så mycket. Nu när man är på väg att "bli sig själv" igen så är det mycket roligare att shoppa:)

Vi har intagit golvläge här hemma. Killarna tränar på att krypa och jag agerar hinder på vägen. Tidigare idag så tog vi en promenad och avslutade det hela med ett besök på bvc. Grabbarna växer så det knakar. Theo ligger på medel med längden och Liam ligger över den övre kurvan:)

Fröken J om acne.:

Svar: Maria Carlsson heter jag. Glad, sprallig och envis dam. 23år och bor i villa tillsammans med min sambo Markus, mina två pojkar Theodore & Liam och hunden Doris i vackra Leksand. De senaste tre åren har vi även bott i Trysil och Mora där Markus har sitt jobb, och där även jag har jobbat. Eftersom Trysil är en säsongsort så jobbade jag på vintrarna i Markus pappas butik på fjället och sedan var jag badvakt/surfinginstruktör på Radisson på sommaren.

När vi fick reda på att vi skulle ha barn så hade vi precis köpt en lägenhet i Mora, men beslutade snabbt att det inte fungerade att bo där med tvillingar, så vi sålde den och bor nu i svärföräldrarnas gamla hus. Vad vill du mer veta? Jag sitter nu här och gnager på naglarna, känner hur tankeverksamheten gör så jag får kortslutning i hjärnan och funderar på vad jag mer kan skriva som faktiskt någon kanske bryr sig om? Har jag något att skriva som är av intresse för er?

Mamma undrade varför jag ville att hon skulle köpa Jell-O till mig i USA. Jag lade huvudet på sned, blinkade med ögonen och kläckte ur mig att jag ska göra shots. Notera att jag gjorde det även fast hon frågade över telefonen.

Nu kanske ni undrar hur övertaggad jag egentligen är för vår lilla reunion i Stockholm? Kort och gott; enormt taggad!

Ligger i soffan och kikar på Whitney Houston's begravning. Tårarna rinner och det är först nu man inser att denna magiska sångerska är borta. Så många minnen man har då man lyssnat, sjungit, dansat, kramats och pussats till hennes låtar. Den första engelska låten jag lärde mig utantill var hennes Where do broken hearts go, en låt som fortfarande och alltid kommer ge mig samma underbara känsla. R.I.P Whitney Houston, du var och kommer alltid att vara den största.

I natt var jag frustrerad, galet frustrerad. Som de flesta av er redan vet så vankas det Melodifestivalen här i Leksand ikväll. Gha, Festivalvecka. Mitt i Noret har de slagit upp ett partytält, ett partytält som har valt att sprida musik över, vad som känns som, hela kommunen. Vi bor inte direkt nära tältet men ändå så kunde vi höra varenda ord i låtarna som de spelade. Doris fick fnatt och vägrade sova, det var tydligen viktigt att vara ute på gården och vakta mellan kl1-2. Pojkarna kunde inte heller riktigt finna ro, vilket gjorde den otroligt trötta mamman galen. Funderade lite kort på om jag skulle ta en bazooka och sikta mot ICA-parkeringen i hopp om att få slut på musiken. Men jag tryckte kuddarna mot öronen, stängde så många dörrar som jag kunde hitta och ignorerade min förbannade vakthund. Resultatet blev i alla fall några timmars sömn. Nu gäller det bara att tagga till och försöka bli lite pigg inför dagens hemmachill med klåfingerpojkarna.

*Jättekul att det händer något i byn. Mindre kul att det ska behöva påverka våran sömn. Japps, där kom bitterheten själv fram. Nu ska jag dricka kaffe och kika på Nyhetsmorgon. Hej lördag!

Fick tips om dessa "bättre" muffins då jag försöker att vara lite sundare i mitt liv. Ganska så mastiga muffins som smakar smaskens med en klick grädde till. Jag blandade i frysta hallon i grädden, galet gott! Dock måste jag erkänna att Markus var inget fan av dessa, han behöver sitt mjöl och socker:)

Ingredienser:

2 ägg

100g Riktigt smör

½ krm äkta vanilj (ren)

¾ dl grädde

100g mörk choklad (högprocentig)

Gör såhär:

Besök besök besök. Dagen har bestått av besök. Först kom Malin och Filip hit för lite mys med killarna (tveksamt om de var här för att träffa moi). När de var på väg att röra sig mot mörkare delar av dalarna så kom tantfarbror Josefin hit. Eftersom matkoman var på besök så blev det mest soffhäng och gullande med ladsen. En fungerande standard.

Nu ska snart den stora hårbollen röra sig mot Norge igen och jag blir ensam. Varför är det så att man känner sig extra tragisk när man är ensam på helgerna? Jag ska leta fram lite vin och sedan kura in mig i en filt i soffan. Får jag tråkigt så får jag prata med mig själv. Brukar vara ganska så givande. Stundtals.