Kortvasan.

Jahapp. Igår klickade man i pjäxorna i skidorna och slafsade sig fram i tre mil. Det var ett gäng nervösa tjejer som pallrade sig upp till Oxberg på morgonkvisten. Med väder som inte var att hurra över så blev nervositeten några snäpp högre än vad det hade varit vid -5 och solsken. Men det var bara att försöka ta sig hem till Mora igen, via en bana utan spår.. Oh herreminje.. Första 1,1milen gick det i slowmotion då det verkligen inte fanns några spår alls utan det var en enda slask-sörja som täckte banan. Efter Hökberg fanns det lite spår ibland, jag betonar ibland. Kände mig dock ganska så pigg hela vägen och började under sista milen att tänka hur det kommer att vara att åka nästa år. Kom till slut i mål efter 3h 15min. Inte en speciellt bra tid, men med tanke på att vi åkte i trettonde ledet utan spår så är jag jättenöjd. Nu kan det bara bli bättre förhållanden och gå bättre.

Dagens status då? Inte speciellt ont i kroppen, endast min ena stortå som ömmar. Det tänker jag fira med tårta då det inte blev något sånt igår. Var ju minst sagt en annorlunda födelsedag.

Nej nu är det barnprogram och kaffe som gäller. God morgon!

Kommentera här: