Tack.

Tänk hur livet såg ut innan dessa två, hur det hade sett ut nu. Kan inte ens tänka tanken. Det mest självklara som finns. Två glada, snälla, envisa, smarta och söta killar som gör livet till en fest. Och gör en gråhårig i förtid. Men det gråa håret går att färga och glädjen de ger får en att lägga i en extra växel på alla fronter. Den växeln hade jag inte haft tillgång till utan dem. Tack för att ni är mina pojkar, tack för att jag fick bli eran mamma.

Slut på kärleksord, nu ska jag slänga ihop middagen så min karl har mat på bordet när han kommer hem från jobbet. Á la 50-tal, hemmafru, förkläde och sånt. 

Kommentera här: