Började dagen med ett litet mental breakdown över allt som ska göras i skolan sista veckan, och när tårarna hade torkat kavlade jag upp ärmarna och tog tag i skiten. Har nu skrivit så att fingrarna krampar, skallen är luddigare än vanligt och orken är borta på semester på någon avlägsen (antagligen underbar) ö. Skulle gärna vilja säga att jag tar helg nu, men icke. Pojkarna ska hämtas på förskolan och så fort de har somnat ikväll måste jag fortsätta skrivandet. Är glad att jag har kurskamrater som känner samma panik och att vi kan bolla med varandra om vad lärarna egentligen är ute efter. Krävs det att man ska vara luddig i formuleringarna för att kunna vara lärare på högskola/universitet? Bara undrar.

 

Aja. Nu ska jag i alla fall ta en paus från detta och fokusera på små vildingar som förväntar sig lek och skoj när de kommer hem. Då vädret är grått och trist förväntar jag mig att de inte är svårövertalade för lite fredagsmys och att klappa snällt på deras slitna mamma. Kanske ska jag lära dem att brygga kaffe, gå till affären och köpa godis och sånt. Sånt som en gammal kvinna kan behöva stunder som dessa. NJAE.

 

Vi snakkes!