Trotsen.

Trotsen. Vad ska hag säga? Vissa dagar har jag ork att stå emot att de slåss, puttas, slänger saker, skriker, gråter hysterisk, lägger sig raklånga på golvet i ren hysteri och brinner av så fort de inte får som de vill. Och vissa dagar vill jag helst lägga mig i fosterställning och gråta i ren panik och frustration. Jag har sedan jag fick pojkarna utvecklat ett tålamod som jag inte trodde var möjligt att besitta, men även det står inte emot detta. Det spelar ingen roll hur lugn och pedagogisk man är när de två, ursäkta ordvalet, terroristerna sätter igång. Jag känner mig maktlös, frustrerad och för att inte tala om TRÖTT. Vissa dagar väljer trotsen att ta semester och det känns som sjunde himlen, crash boom bang, säger det sen och jag blir alldeles yr i huvudet av alla tankar som far runt om hur jag ska hantera det. Är det någon som känner igen sig? Har tips? Hur länge håller det här i sig egentligen? Min moster som har två pojkar med 10månders mellanrum sa en gång att allt blir enklare efter att de har blivit 5-6år.. Oh lord.. Bara 3år kvar..

För övrigt funderar jag skarpt på att testa hemorojdkräm för påsar under ögonen då min ena väldigt bestämda son fick ett hysteriskt "jagliggerbarahärochskrikerochslåssförattliamliggerbredvidmamma"-anfall 03:30-04:15. Svartsjuka i sitt esse. Dock verkar det bara vara jag som märkte av den hysteriska delen av det. Markus sussade sött och Liam låg snällt under täcket och förklarade för mig att Theodore var lite arg och ledsen. No shit. Efter många om och men, lugn och sansad lyckades jag få honom att somna om, då var det Liams tur att räkna nappar och åla sig i sängen. Så. Funkar krämen?

Nog om detta, kaffet kallar på mig. Ber om ursäkt för svammel och sånt.
/tröttare kan ingen vara...
1 Lotta L:

skriven

Småbarnslivet är verkligen ingen dans på rosor ibland :/. Mina är ju yngre så jag har tyvärr inga tips utan försöker själv leva på stunderna de är gullungar. Sen tror jag det är viktigt att inte vara för hård mot sig själv heller för att man tappar humöret, man är ju inte mer än människa. Kram!

2 Malin :

skriven

Är i precis samma situation med love. Märker att tålamodet tryter dom dagar jag inte sovit ordentligt, annars går det ganska ok. Men jobbigt är det! Vår lilla "härskare" bestämmer precis allt hemma just nu. Och jag gör allt för att få honom att sluta, huuuur?

Jaja, det går nog över snart. Jag har provat krämen...ett tunt tunt lager. Upplevde inte att det blev bättre. Däremot en riktigt bra ögonkräm, för åldrande stramar upp! Man får ju lägga till några hundringar men tror det är bättre:) men prova, kanske funkar för dig!

Hoppas du har en toppenhelg med brudarna & att vi ses snart ❤️

3 Sanna:

skriven

Tycker jag känner igen mig, även om mina bara ä dryga 1,5år! ...det ska visst finnas en "fas" häromkring och lägg till (förmodad) tandsprickning och seeeeg förkyldning, måttligt rolig kombo. Själv tycker jag det hjälper att komma ut och göra något för sig själv ett tag, även om det för mig mest är åka till jobbet. Få en paus, ladda upp tålamodsnivåerna lite...

Fortsätt simma ;)

4 johanna - tillvaron.se:

skriven

Jag är sjukt imponerad av alla tvillingföräldrar Maja. Jag tänker liksom att de lär ju trigga varandra på ett speciellt sätt, och just triggad trots tänker jag mig inte är det roligaste. Har ingen hjälp att komma med alls (är ju skapligt oerfaren), vill best bara ge en applåd för att du klarar ens vissa dagar med förståndet i behåll. Men det blir garanterat bättre, någon gång.

Kommentera här: