Markus står vid grillen och är sådär manlig som bara en grillmästare kan. Han rör lite i kolen, oh'ar över att köttet kommer att bli så bra, och så ger han mig en blick som säger "det här skulle du aldrig klara". Hmpf! Vad är det med män och grillar? Jag känner dock inget behov av att stå där. Jag är som Ferdinand, har det bättre häääär bland blommorna (med iskallt hallonvatten och brillorna vilandes på nosen). Men. Jag ska faktiskt göra en insats. Jag ska slänga ihop en sallad. För på salladsfronten är inte Markus lika vass, där är jag mästare. Så. Nu ska det hackas, duracell style!