Återigen är vi hemma i Leksand. Killarna somnade som stockar i bilen på vägen hem, och jag har pussat den stora hårbollen godnatt och har myst ner mig under täcket jag med. Efter att ha varit ensam med pojkarna i ett x antal dagar så lyxar jag till det med att låta Markus få sovmorgon imorgon. Jag är inte helt slut än(?) Vad hände där? På torsdag är det min tur. Behöver jag säga att jag längtar? Mat och sovklockan ska stängas av och det vankas en marathondate med JB. Oslagbart.