Det tog emot att slå upp ögonen i morse. John Blund ville inte riktigt lämna mig, och jag ville inte riktigt lämna honom. Till slut så fick vi dock gå skilda vägar och ingen blev mer glad än morgonpigga Liam som helst av allt ville att jag skulle agera klätterborg. Som på beställning. Jag la mig och lät pojken klättra, slita i håret, dra i läppen och ta en eller annan tugga på näsan. En standard på morgonkvisten.

Jag hoppas att solen väljer att titta fram lika mycket idag som igår, ska knarka d-vitamin som en toka i sådana fall, och jag hoppas att jag ska slippa tvätta mer än 2st tvättar idag. Är måttligt glad på våran tvätthög som växer så det knakar... Älskling, vet du var tvättmaskinen finns?:)