Två små snoriga, febriga pojkar höll humöret uppe i morse. Natten var dock inte i närheten av toppen. Min skalle skrek av smärta i morse när de små valde att vakna upp på riktigt. Tur att snälla pappa bjöd på frukost så det kunde laddas med lite energi. Jag är fortfarande inställd på död-läge, men (japps, det finns ett men) jag krigar på, knarkar kaffe och försöker hålla humöret på topp:)

Nu sitter jag här i min ensamhet och lyssnar på kärleksballader och känner hur kroppen fylls med små små hjärtan. Idag skickar jag en extra tanke och en stor baotasläng med kärlek till mina nära och kära. Den stora hårbollen får lite extra mycket. Vi saknar dig♥

För övrigt så förklarade jag min frustration över att sitta på stället och gunga som en galning under nätterna för min sambo, så han gav mig order om att beställa en gungstol. Vilket jag nu har gjort. Nu kan jag gunga utan ansträngning, och kanske vila ögonen lite samtidigt. It's all about smashing "två flugor i en smäll". Bild kommer lite senare.