Är ensam hemma med pojkarna och har verkligen haft händerna fulla tills för ungefär en sisådär 3sekunder sedan. Det har skrikits, gapats och varit allmänt högljutt till höger och vänster. Inte har det blivit lättare heller att det är fel på vattnet i Leksand och allt måste kokas och fixas. Ghaa. Orken finns inte riktigt till. Nu har jag i alla fall hypnotiserat de två små liven så de sussar sött och jag knarkar kaffe för att orka med nästa skrikfest. Det är stunder som dessa som jag uppskattar att Markus är hemma så pass mycket som han faktiskt är. Hur ska det gå när jag är hemma själv konstant? Huuaa, vi lägger den tanken på is ett tag tycker jag.