I morse var jag inte uppe med tuppen, jag var upp FÖRE tuppen. Pling, sa det i min skalle strax före kl6 och sen var det ingen idé att kämpa emot längre. Tror att det är det faktum att man aldrig riktigt slappnar av som nu visar sig. När man sover så sover man ju inte direkt tungt och skönt, nej man lyssnar efter minsta lilla ljud ifrån barnrummet. Eftersom Markus sover som en stock och vaknar endast om man misshandlar honom lite lätt, så är jag extra enkel att väcka. Hela familjen är medveten om detta, Markus, pojkarna och hunden. Och det utnyttjas ibland kan jag tala om... Hmm.. Jag behöver sova ut. Ordentligt. Jag ska kräva att få sova en natt uppe i gästrummet nästa vecka, det borde väl inte vara så svårt att blinka till sig?

Nu; försöka gå ifrån sunkig morsa till alldaglig morsa och sedan ska vi styra kosan mot Mora.