Ibland så sugs bara musten  ur en. Orken försvinner helt och hållet och man går runt här hemma som ett kolli. Bara tanken av att göra en del saker, simpla saker, får hela världen att snurra extra snabbt. Igår var en sådan dag. Till slut drog jag fötterna efter mig och la mig i fosterställning i sängen och slocknade på två nanosekunder. Jag är trött. Ibland så kommer jag på mig själv med att drömma om att få sova en hel natt, en natt utan att stoppa i nappen eller bara för att jag vaknar och är allmänt nojig. 10h av sömn. Vilken dröm. Bokstavligen. Om jag är såhär trött och har pojkar som ändå sover 12-14h per natt, hur trötta är inte de föräldrar som har bökiga barn? Ni imponerar mig, ni är stålmänniskor. Jag är mest en väldigt vek fågelskrämma just nu, gjord av något halvtaskigt sädeslag...

Nu; äta lite av Majas übergoda kantarell och västerbottenostpaj och invänta Amanda. Det är solsken ute och det ska vi fira med en promenad!