Av någon anledning så ville herrn i huset väcka mig och Theodore allt för tidigt i morse, för att själv sedan gå och lägga sig igen.. Slutade med att en annan matade barn, stod på trampmaskinen en stund och sedan så fort den stora hårbollen vaknat så åkte jag till solarieöarna för att lämna livet som albino bakom mig.

Nu är jag återigen ensam hemma med pojkarna och jag funderar skarpt på att utöva svartkonst om de inte samarbetar med mig idag. Tålamod finns inte längre i min värld och jag märker att jag allt oftare går och pratar med mig själv i ren frustration. Dock kom jag och Kicki fram till igår att det är nog mer vanligt än man tror, att man pratar med sig själv alltså.

Så finns du, vänliga själ, där ute och känner för att tjoa & tjimma en stund, tveka inte. KOM HIT! (Fredrik & Josefin borde känna sig extra träffade:))