Mitt i all shopping så känner jag hur min mage vaknar till liv och börjar vända sig upp och ner, ut och in. Jag drabbas av ett akut nummer två-anfall. Som tur så har Macy's toaletter i butiken och jag rusar dit. Till min fasa inser jag att det är bås inne på toaletten och inte riktiga rum, paniken ökar. Jag försöker intala mig själv att jag kommer att klara av de här, ingen kommer att höra, ingen kommer att känna någon speciell doft, allt kommer vara kolugnt (no shit sherlock).
Plötsligt sätter det sig en kvinna i båset bredvid mig. Av ren nyfikenhet så tittar jag ner på hennes skor, ett par Christian Louboutin, nice, tänker jag (kvinnan måste ha pengar..). Vi sitter där en stund och väntar ut varandra, ska hon ta första steget? Ja men självklart. Hon släpper lite gas och jag känner att jag självklart också kan göra det då. Jag stannar vid det. Inte hon.
Kvinnan med skorna (som kostar flera tusen) börjar plötsligt att kräma och gnyla som om hon hade en melon på väg ut. Plums, kräääm, gnyl, plums och lite mer gnyl, sen fick jag nog. Jag höll på att dö. Jag flydde så fort jag bara kunde, min mage fick vänta tills jag hade heltäckande dörrar som skyddade mig från omvärlden. När jag och M sedan gick runt på köpcentrumet under resten av dagen så kunde jag inte låta bli att snegla på alla rika kvinnors skor. Vem var den gnylande damen? Det kommer föralltid vara ett mysterium.