Stina och Kajsa är borta hela dagen så jag har fått i uppgift att passa allas våran älskling Hilda. Kl6 imorse väckte den lilla 'host' djävulen 'host' (morgontrötta jag som talar, hon är min älskling efter kl8) mig och ville att jag skulle gå upp och leka med henne. Efter 5minuters klapande så gav hon upp för en stund så att jag kunde vila ögonen. Dock så lät hon mig vara vila en liten stund för att sedan kräva att få gå ut på promenad (jag är nya Ceasar, jag snackar med hundarna, vet precis vad de vill). Självklart gick jag upp och M låg kvar och sov, kan inte låta bli att undra hur det kommer att bli när vi får barn, är det bara jag som ska gå upp då med? Så att han som är såååå trött ska få sova? Hmpf. Orkar inte tänka tanken just nu.

Hur som haver så var vi ute och motionerade medan halva Leksand låg kvar i sina varma sängar. Väl hemma tänkte jag att det kanske var min tur att få vila lite, men icke. M låg fortfarande kvar i sängen och ignorerade min hemkomst totalt och VildaHilda var hungrig som en varg och begärde självklart att få sin frukost i form av någon brun delikat gegga.

Nu är den lilla krulltotten dock helt död och ligger i soffan och snarkar. Min diagnos är att hon lider av foodcoma, det enda vettiga eftersom hon äter ungefär lika mycket som en björn. Så nu gäller det för mig att passa på att göra allt det roliga jag egentligen skulle vilja göra, som att dansa hiphop, baka kladdkaka och shoppa. Men neeej, jag är hundvakt, jag ska vaka över henne tills Majsan kommer, och när Majsan kommer så ska vi ut och motionera den lilla krullisen igen.

Nu; kolla över min taskiga ekonomi och se ifall jag har råd att färga mitt mindre attraktiva hår.