jag ångrar den tiden, jag slängde bort år, men nu är det en ny början.

Vi lever i en värld som suger musten ur oss. En värld som ställer sådana enorma krav på oss. Vi ska spela en roll som odödlig. Ingenting ska kunna knäcka oss. Vi ska aldrig låta oss själva säga nej, att vi behöver en paus, vila, ett break. Vi tvingar oss själva att ta den där utmattningen. Om vi någon gång faktiskt begär den där pausen så bemöts vi på ett sådant sätt som får oss att aldrig mer begära det.
Vi spelar olika roller i varje krets vi umgås med. Man bestämmer vem man ska vara och hur mycket utrymme man ska ta i just den kretsen. Vi anpassar oss till varandra. Det är människor som inte kan acceptera att man har olika roller som lägger sig i och ger negativa kommentarer. Det sorgliga är att den som säger det inte tänker på att den själv också är på olika sätt med olika människor. Varför kan man inte få spela de där olika rollerna? Är det omoget att tillåta sig själv att testa vem man själv är? Ska man verkligen veta allt om hur man själv är vid 19års ålder? Begär en del människor att vi ska veta hela vårat "jag" på en gång? vad är de för typ av människor? Vi måste testa och vi måste få tillåtelse från de i våran omgivning att göra de, för om inte, så tror jag att det kan spåra ut till slut. Vi blir bara sjukt förvirrade. Som man brukar säga "du är inte den samma nu som du är i omklädningsrummet"...

jag saknar.

VC, min underbara överpigga älskling, kommer imorgon. Ser fram emot det något enormt, att få skratta konstant i flera dygn (brukar bli så med henne, haaha). Vi ska ha det så kul som det bara går här i stan, det kommer bli oförglömligt. Jag behöver det här, henne.

image41
man kan inte mer än le åt den här :) great!

Kommentera här: