något måste ha gått fel, jag har feber, tung i hela huvudet, mår skit.. vill bara ligga ner hela tiden, inte röra en fena. men så kan man ju inte ha det. försökte ta tag i mitt liv idag eftersom jag nu vet att det inte kommer att bli som jag vill. skickade in en ansökan till ett säljarjobb här inne i stan, en timme senare ringde chefen på det stället och snackade lite, så imorgon ska jag och dit prata lite mer och provjobba, hoppas att det ska gå vägen, hoppas att det är något som jag skulle kunna jobba med, behöver verkligen pengar och något att göra så jag inte går runt och tänker mer. gör bara mig själv ledsen.

blir ledsen när jag hör att andra mår skit nu med, vill verkligen inte att folk ska må dåligt, vet så himla väl hur det är, vill bara att alla ska må bra nu, inklusive mig själv, vi behöver det, jag behöver det.

vet att jag kommer vara fast i mitt deppiga spår ett bra tag till men hoppas innerligt att jag ska kunna leva vidare ändå. man kan inte alltid få som man vill, men man kan inte bara lägga av verksamheten för det. det är svårt, det är tungt som fan. jag har fällt så himl många tårar för det här, men man kan inte tvinga människor att tycka och känna saker som de inte känner. så funkar det inte. jag börjar acceptera det nu.